torsdag, februari 24, 2011

Varför en när man kan ha två

LO-facket Transport, de som gick i bräschen för LO:s svartmålning av Alliansen under valrörelsen med sin "aliens"-kampanj, ger nu sitt strå till stacken. Jag kan bara förundras över hur många olika särintressen det är som vill ha med ett ord i leken. Under gårdagen var S-kvinnor och lanserade sin trojka. Nu är vi i ett läge där vi egentligen inte vet som ska ta över. Eftersom Transport tycks ha svårt att bestämma sig, faller de för vad Vänsterpartiet gjorde för, tanken att den struktur som finns i Miljöpartiet med två ledare ska fungera.

Sanningen är ju den att så enkelt är det inte. Socialdemokratin behöver en ledare som inte bara pekar med fingret åt vart rörelsen ska, han/hon måste göra det med hela armen. Transport faller för frestelsen och lanserar Sven-Erik Österberg och lena Sommestad. En gråsosse och valfrihetsmotståndare, det är Transports recept för Socialdemokratins eventuella framgångar i framtiden.

Stödet för Sommestad är dock fascinerande. Utan att ha varit en kandidat från första början har Lena Sommestad gjort sig ett namn i spekulationerna. Det beror säkert mycket på att hon har deltagit mer i den interna politiska debatten än inom den debatt som råder om Monas efterträdare. Dock finner jag lite obehag till denna person som i söndagens SvT Agenda gjorde det klart och tydligt att hon skyr valfrihet och som tycker att valfrihet är bra om det är på hennes villkor, inte medborgarnas.

Samma inställning tycks S-kvinnor ha, jag noterade från Twitterflödet från TV4:s Kvällsöppet att S-kvinnor har svårt för kvinnor som stannar hemma med barnen före att göra karriär, även om de själva har valt det. Det är hela kärnan i den feministiska socialdemokratin, valfrihet är bra så länge det är på deras villkor, inte på kvinnornas. Självklart skulle jag vilja att fler kvinnor också fokuserade på karriären, men det finns alltid en fri vilja bakom.

Det är inte osannolikt att Österberg och Sommestad finns där i spekulationerna i det allra sista slutskedet. Att lansera tvåpartiledarskap är något nytt på vänsterkanten, kan ingen göra det bra ensam kan alltid två göra det. Men bara för att man kopierar Miljöpartiet är inte detta receptet för framgång, kopierandet av Alliansens koncept lyckades inte nämnvärt.

Bloggar: Högberg, Kent, MMK, Utkanten.