fredag, mars 04, 2011

En utkörd tupp och ett antal yra höns


Det vittnas om en process som mer eller mindre är utkörd. Jag tycks finna mig på samma plan som allehanda socialdemokraters nivå, att den information som jag får via media är densamma som de får. Dock att jag som bloggare har fått utstått en generositet i inlänkningar från s-märkta bloggare, går det inte att undvika att strö mitt syrliga salt i socialdemokratins vidöppna sår. Det finns ju andra i mitt led som är bra på detta, varför skulle jag undvika?

Min gode vän Fredrik Antonsson, aka Tokmoderaten ger en ärligt uppriktig syn som han skulle vilja avge den, men också en briljant överblick hur det ligger till i ett parti som räds förändringar och som när stormen har bedarrat försöker framstå som ingenting har hänt. De som yppar sig kritisk förpassas till periferin och bort från all möjlighet att påverka. Detta noterade jag med två kf-ledamöter i Gävle som med sin offentliga kritik, förpassades ner från vallistorna, ner från valbar plats, bara för att de hade fått för sig att offentligt kritisera partiets arbetsmetoder.

Den andra iaktagelsen är ju den process som nu sker parallellt med valberedningen. Eftersom frustrationen är stor bland s- gräsrötter, har detta lett till att man nu har drivit en process på egen hand. För man orkar inte vänta. Dock ligger grundfrustrationen i att man inte lyckades med det som man hade gjort innan, att se en borgerlighet snällt bocka, buga och ge över nyckeln till Rosenbad efter endast en mandatperiod vid makten. Dock blir det som det alltid är i valrörelsen, man sluter upp bland sina företrädare. Därför är herr Antonssons inlägg väldigt passande:

"Nätrötterna vet vilket parti de jobbar för och har jobbat för. De som sade sig vara så nöjda med Österberg, Östros, Sahlin, Baylan med flera under valrörelsen spyr nu i deras riktning och helt plötsligt får släktet av ryggradslösa djur ännu en art i sitt släktträd. Vi andra såg att det var ett parti utan politik som vi mötte, där allt handlade om att gnälla så pass länge att folket borde börja tro på gnällandet som politiskt kommunikationsmedel. Nätrötterna hade kunnat vara vara mer kritiska redan då mot sitt eget parti, mot en usel ledning och ett gäng vallokomotiv som passade bättre på Järnvägsmuseet i Gävle än urspårade i valrörelsen. Hade de andats lite kritik då, innan det katastrofala valet, så hade det varit lättare att ta deras 180 graders omsvängning lite mer på allvar."

Att nu valberedningen befinner sig i en fas vilket gör många gräsrötter frustrerande är lätt att iakta. Det som Monica Green skrev i början av februari, ses mer som ett försök med att hålla sig god med valberedningen för att inte försumma chansen vara med i finrummet. Personligen har jag svårt att uttyda någon sekvens där Green har uttryckt sig självkritisk, bilden av ett "Bagdad-Bob"-beteende snarare än öppen självkritik är ibland påtaglig. Det är trots allt på det här viset, och bara de som håller sig i god ton med ledande företrädare är de som ges utrymme. Låtsas som att allt är perfekt och att det som luftas i media är osant.

Så vad som nu ska stilla nätrötternas frustration är svår att förutspå. Peter Högberg luftade på morgonen sin kritik i rikstäckande radio. Det är bara att notera att ett parti inte är sund i sin kultur. Hur de kommer bete sig efter att allt är över, sluta sig bakom den nyvalda ledaren och låtsas som att inget har hänt, eller fortsatt driva sin kampanj, återstår att se. Tidigare har kritiken tystnat när stormen har gått över. Hur det blir denna gång ska följas med intresse.

Bloggar: Martin, Peter.
Media: AB.