Kärnkraften är ingen genusfråga

Egentligen har jag svårt för opinionsmätningar i allmänhet, speciellt när de görs i affekt av en rad händelser som har ett direkt samband med undersökningen. Det är inte förvånande att undersökningen som togs fram av SvT inför Debatt i torsdags, visade på ett ökat motstånd, dagens nya SIFO beställd av GP visar inte heller på något förvånande. Hela mätningen är en affekt på den rådande situationen i Japan, därför blir inte mätningen riktigt kvalitativ.

Det som nu kommer fram i debatten känns ännu mer märklig, att detta skulle vara en genusrelaterad debatt. Eftersom jag allmänt har svårt till genusaspekten, speciellt inom den högre utbildningen, blir just genusaspekten inom kärnkraftsdebatten lite märklig. Solveig Tärnström började i torsdags med att kalla kärnkraften för "en manlig teknik", Martina Krüger på Greenpeace fyller på i hennes ställe. Det blir ju lite lustigt, inte minst med tanke på att den kärnkraftsförespråkare som gjorde störst intryck på mig i veckan var just en kvinna.

Det är just därför som debatten blir lite förvånande och missvisande. Människor reagerar i affekt av aktuella händelser. Att i detta läge använda opinionsundersökningar blir inte rättvisande, och detta skriver jag inte för att de går emot min egen åsikt. Att fråga en människa om kärnkraften efter Fukushima är som Maggie Thauersköld Crusell sade i torsdags, det är som att fråga en människa som har överlevt en flygkrasch. I det läget finns pessimismen. Det är dock hur inställningen är till det hela när saker och ting har lugnat ner sig. Det är tråkigt om händelserna nu skulle leda till att inte gamla svenska reaktorer ersätts med nya och säkrare.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, GP, GP,SvD, SvD, SvT.