torsdag, mars 24, 2011

LO kan inte klippa navelsträngen

Efter mitt tämligen snälla framtoning i gårdagkvällens inlägg antar jag mig en mer allvarsam inställning på morgonkvisten. LO ger uttryck för sina förhoppningar inför S-kongressen som börjar imorgon. Det kan ses som ett tydligt tecken på att LO och dess band till socialdemokratin fortfarande ska vara starka. Trots det stora raset av medlemmar inom LO-kollektivet, räds inte LO sina starka band mellan sig och Socialdemokraterna. LO är i samma trend som socialdemokratin, medlemmarna sviker LO som väljarna svek socialdemokratin. Hur trenden ska vändas är en framtida fråga.

Med en medlemsundersökning som underlag vill de nu ge sken av vilka områden som är viktigast för dem. Kollar man igenom listan märker man en rad punkter som LO vill lyfta fram:
  • Arbetslösheten
  • Ungdomar på arbetsmarknaden
  • Ökade klyftor
  • Dåliga arbetsvillkor och löner
Den sista punkten kan tänkas självklar för LO då löner och arbetsvillkor är deras huvuduppgift som arbetstagares part. Det som dock är deras farhågor är de ökade klyftorna. Sverige har trots allt de lägsta ekonomiska klyftorna i hela OECD. Det som de inte talar om är hur de ska bli lönsamt att arbeta. LO vet mycket väl att jobbskatteavdraget har gett mer än vad de löneökningar som deras medlemmar har fått. En handelsanställd som tjänar 22 000 kronor i månaden har fått fem gånger mer i jobbskatteavdrag än vad den fick i löneökning 2009. Den andra biten är välfärden. Där är det ett faktum att staten har haft 87 mdr i ökade skatteintäkter trots skattesänkningarna för inkomsttagare.

Det som dock väcker lite uppmärksamhet är en slutsats. "Bara var tionde medlem instämmer helt och hållet i att politiken kan lösa vardagsproblem och bidra till ökad individuell frihet. Bara 18 procent av våra medlemmar instämmer helt och hållet i att politiken är den bästa arenan att lösa de stora samhällsproblemen på. Det är en oroväckande utveckling – inte minst för demokratin."
Det blir lite talande för hur LO ser på demokrati, att politiken är lösningen på folks problem och inte att politikens roll är att ge människor ökade möjligheter att ta eget ansvar och möjlighet att kunna påverka sina vardagsproblem. Att de tycker att det är ett problem att deras medlemmar inte tycker att politiken ska lösa människors vardagsproblem är ju ett problem för LO. Frihet för LO rimmar mer om friheten att slippa välja än om friheten att få kunna göra sina egna val.

Så vad har socialdemokratin att hämta från LO? Det är just detta förhållande som är omdiskuterat och det lära vara fortsatt. Nu ska det dock påpekas att Wanja Lundby-Wedin som anför tonen i LO:s apell är på väg ut. Hur hennes efterträdare kommer att vårda banden med socialdemokratin är en framtida fråga. Dock står det klart, LO fortsätter hålla banden starka. Hur de medlemmar som inte gillar LO:s koppling till socialdemokratin reagerar återstår att se.

LO har under år gått hand i hand med socialdemokratin, demonstrerandes mot många av de orättvisor som socialdemokratin själva har skapat. Hur stärkta socialdemokratin och LO går utifrån helgens kongress är en bra fråga. Detta var dock en fråga om hur socialdemokratin ska utveckla sig. Hur LO ska utveckla sig och bli mer relevanta för löntagarna var satt i parantes för Wanja i denna apell. Navelsträngen till socialdemokratin förblir fortsatt oklippt.

Bloggar: Johan, Sebastian.
Media: AB, AB, GP, SvD, SvD,