lördag, mars 26, 2011

Mona fick aldrig styra sin egen avgång

På plats i kongresscentret fick jag bevittna en process som kändes sentimental för en del, men med en besk eftersmak efter vad som har hänt. Mona Sahlin var inte en person som fick bestämma sin egen avgång. När trycket blev för stort gav hon vika och iscensatte den process som ledde till denna kongress som nu går av stapeln, kongressen som valde hennes efterträdare. Göran Perssons avsked blev mindre smärtsam, han lämnade in redan på valnatten. Därmed hindrade han sina belackare från att driva en process liknande den som bedrevs nu.

Den process som nu har varit har varit en process med ett ganska märkligt slut. När avskedet kom, stod alla där och hyllade den person som de hade tvingat bort för några få månader sen. Håkan Juholt som var den person som satte stenen i rullning och som både lyckades manövrera bort Mona som att besätta partiordförandeskapet, var den person som ledde det stora hyllningstalet till Mona.

Detta gör att hela tillställningen får en känsla av hyckleri. Hyckleri för att de personer som manövrerade bort Mona nu stod och hyllade hennes mångåriga insatser i partiet, inte bara i egenskap av partiledare. Som min bloggvän Peter Högberg skrev i ett twitterinlägg, var fanns dessa hyllningar när Mona var partiledare? Nu har Mona officiellt avgått, man får väl förmoda att de belackare inom socialdemokratin som ville ha bort Mona är nöjda nu.

Media: AB, DN, Exp.