torsdag, april 21, 2011

Kulturkommunisten Juholt

Att Håkan Juholt tänker göra kulturpolitiken till en stridsfråga går det inte att ta miste på. Hans linjetal gick direkt in på just en biten och det är just där han inriktar sin inlaga idag på. Vad kan man då skönja av det hela. Jag tycker ibland att det känns lite märkligt att man på det sättet som Juholt gör, sätter skiljelinjer mellan marknad och medmänsklighet. För det görs ju tydligt i Juholts sinne, att marknad inte är något som kan ses som något gott, vare sig det gäller migränmedicin eller kulturella ting.

Att bita den hand som föder en
Dock finns det många olika typer av kulturella ting, vad som är kultur är rätt diffust. Dock så tycks det finnas en hel del övertro till den offentliga, att bara vi ger generösa offentliga anslag är kulturen räddad. Det som gör en förbryllad är när Juholt skriver "Det mest fantastiska med kulturen är att den i grunden alltid är fri och obunden". Hur fri och obunden är den om den hela tiden ska leva på offentliga bidrag? Hur obunden kan den vara om den står i beroende till någon som hela tiden kan tänkas dra in stödet om den institution som får bidrag skulle kritisera sin bidragsgivare?

Det som ofta brukar hamna i skottlinjen är just frågan kring avgifterna till statliga museerna. Det är ganska förklarligt att just denna fråga får Juholt att prata om medborgare kontra marknad. Vi kan ju tycka på det här viset; varför ska låginkomsttagare i översta Norrland subventionera rika stockholmares museibesök? Varför ska staten gå in och subventionera sina museer om privat drivna museer får jaga resurser och hamnar i en otillbörlig konkurrenssituation gentemot statliga . Privata museer försöker skänka människor samma kulturella upplevelser men utan att hållas under vingarna med offentliga medel. Finns de i Juholt åtanke?

En fri och obunden kultur blir det inte om de ständigt gör sig beroende av att någon annan finansierar dem. I sig är kultur något långt utanför de institutioner so Juholt ser som allt mer begränsade till en aktör på en marknad. Man kan ju undra varför marknaden inte skulle fungera på ett bra sätt även när det gäller kulturella institutioner herr Juholts tycke. Hårdrockare får betala fullpris för att gå och se Metallica och Iron Maiden, medan finkulturutövare ska bli subventionerade för sitt kulturella utövande.

Kultur i sig är något diffust som existerar i många olika rum. Om Håkan Juholt ny tycker att kulturen allt mer begränsas till något på en marknad, kan man undra vad Håkan Juholt tycker är kultur och inte är kultur. Det känns ganska roande att så fort det kommer till kulturpolitik, förvandlas de många vänsteraktörerna inom kultursektorn till rena kulturkommunister som räds allting som utmanar den rådande situation som de fann tryggande. Det är just på det sättet som man använder marknaden som skällsord.

Media: DN.