söndag, april 10, 2011

Söndagstankar: Varför skulle mer politik vara nödvändigt?

DN:s debattsida har det idag publicerats en artikel från två statsvetare, den ene den socialdemokratiska debattören Ulf Bjereld. Personligen hade jag inte hört talats mycket om Ulf förrän efter det socialdemokratiska debacklet i valet 2010. Sen dess har han varit en av de mest aktiva S-debattörerna. Dock befinner sig Ulf Bjereld på ett helt annat planhalva än min. Hela den artikel som han skriver tillsammans med Marie Demker på DN Debatt är en apell om att det är för lite politik. I min åsyn är detta en märklig företeelse. För mig handlar det inte om att politiken är för begränsad, det är snarare fallet att människors egna möjligheter fortfarande är begränsade.

Inför S-kongressen gick LO ut med en undersökning om att färre av deras medlemmar än önskvärt, tyckte att politiken var en garant för att lösa vardagsproblem och öka människors individuella frihet. Detta var enligt LO ett problem att deras medlemmar inte tyckte att politiken var lösningen på folks problem. För mig är det ett sundhetstecken, att LO:s medlemmar och vanliga människor i synnerhet tycker att politiken inte ska diktera människors vardag, utan att politikens utmaningar är andra.

Politik handlar inte om att styra människors vardag, att politiken är garanten för att utjämna villkoren och öka den individuella friheten. Sedan jag gick med i Moderaterna har detta varit en anledning att politiken i mitt tycke är till för att öka människors frihet, men att det i grunden sker genom att politiken tar ett steg tillbaka och ger människor möjlighet att växa efter sina egna förutsättningar.

En av de påståenden som görs är kring den metafor som finns kring köksbord och livspussel. Det som sägs är att "För oss framstår köksborden mer som en förhandlingsarena för den marknadsanpassade konsumtionsenhet som familjen tenderar att reduceras till." Är det på det viset man förhåller sig till vanliga människors möjlighet att själva få bestämma sin vardag, förstår jag att vissa tycker att politiken ska få mer utrymme. Men som Martin Edgelius påvisar enligt bilden faller Bjerelds och Demker påståenden inom rimligheten att bara politiken skulle vara den ultimata garanten mot all form av ofrihet och orättvisa skulle en sån sak som kommunism vara fungerande.

Men till trots, Bjerelds och Demkers inlaga får inte mig att vika från min ståndpunkt, varför skulle egentligen fundera på det? Politiken är inte lösningen på folks problem politiken är problemet. Som LO:s medlemsundersökning visar, vill människor bestämma mer över sin egen vardag. Köksbord och livspussel är inte som Bjereld och Demker påvisar något som utgår från bilden om kärnfamiljen. Möjligheten att lägga sina livspussel är en rättighet för vem/vilka som helst. Som Ronald Reagan en gång sade, "Governemnt is not the solution to our problem, government is the problem." Utifrån de bevingade orden kommer jag alltid ha övertygelsen att politiken begränsas från människors vardag, inte får mer utrymme.