lördag, maj 21, 2011

Är mer politik att hata?

Ska man ge någon form av beröm till Vänsterpartiet är det i det avseendet att de verkligen har insett att politiken behöver omformas, att Vänsterpartiet har varit för otydliga och att det i deras avseende inte utgår från att väljarna är dumma eller dåligt informerade kring partiets politik. Det är därför deras framtidskommission nu försöker ta fram ett nytt strategidokument för Vänsterpartiet. Nu tvekar jag dock att ge mig in i detta dokument då jag räds för risken att sjunka i en allt för djup depression kring deras ideologiska tankegångar.

Att Vänsterpartiet försöker anamma framtid känns ibland lika udda som att deras tidigare rödgröna vänner i socialdemokratin tror sig veta vad frihet är. Dock har de en sak gemensam och det är politikens inverkan i människans vardag. Vänsterpartiets strategidokument ger det beskedet, det måste bli mer politik och det är förvisso sant. Ju mer politiken kan göra inverkan i människors vardag ju bättre blir det enligt våra röda kamrater. Bara då kan människan känna sig fri då politiken löst deras vardagsproblem.

Vad är då politikens roll i det hela i en vänsterpartistisk mening. Min grundsyn gällande politiken att jag har en avsikt att använda den för att dess inflytande i människors vardag ska begränsas i så stor grad som möjligt. Men här går ju skiljelinjen mellan mig och den syn som Vänsterpartiet har. I många avseenden bygger deras samhällssyn på en avsky till saker i samhället som går gentemot deras grundsyn. Jag börjar fundera om jag nu på senare tid inte har sett urtypen ur avsky från vänsterpartistiska företrädare.

Fredag kväll loggade den i Pajala hemmahörande kommunfullmäktige- och landstingsfullmäktigeledamoten Simon Fors ut från Twitter för att bege sig till byns krog och inmundiga sig en eller annan öl i goda vänners sällskap. Några timmar var han dock tillbaka igen med samma inställning till att som gick emot hans ideologiska grundsyn. Eftersom jag följt grabben ett tag var jag välbekant till hans sätt att agera i de sociala medierna. Men jag kan börja undra vart gränsen går för en förtroendevald vänsterpartist som just hemkommen från krogen yppar ett sista rop innan läggdags att "Och viktigare. Borgarsvin. Jag hatar er."

När man ser en person som Simon som tycker det är viktigare att hata sina motståndare än att älska sina egna vänner börjar man undra. Men det är klart, jag har upplevt hat från många vänstersympatisörer. Men jag undrar om detta är något som ligger i linje med Vänsterpartiets grundsyn, att några av deras företrädare har den så dåliga smaken att uttrycka dessa okvädningsord i sociala medier. Inte minst när folk har vilken möjlighet att föreviga dessa uttalanden som görs.

Det är dock inte första gången som Simon Fors uttrycker en grundsyn om hur förhatligt allt som stavas borgerlig politik. Jag gick i polemik mot honom för några dagar sen när han uttryckte en liknande avsky kring borgerlig politik som han inatt gjorde gentemot borgerliga anhängare. Denna gången handlade det om historien kring ett privatägt apotek som hade använt använda nålar vid blodprovstagningar av sina kunder. Simon lever förstås i tron att bara det är offentligt ägt finns det ingen risk för felsteg hos apotekare.

Därför bör frågan till Vänsterpartiet bli, är politik att hata? Hur ställer sig Vänsterpartiet till att förtroendevalda partister uppe i nordligaste Sverige uttrycker en agenda likt den som Simon Fors gör, att hata sina motståndare är viktigare än att älska sina närmaste? Sebastian Stenholm, s-bloggare skrev nyligen på Twitter att Simon Fors bör fundera på om han ska vara förtroendevald eller inte. Det är en mycket sund inställning hos Sebastian, han har likt jag en avsikt sätta sin egen ideologiska övertygelse främst och inte att hata sin motståndare. Det tillskriver jag även honom som många av hans bloggkollegor och övriga partikollegor. Man ska hålla sina vänner nära, men sina fiender ännu närmare. Hata kan andra göra, men jag undrar om vissa tycker det är sunt att förena hatet med politiska förtroendeuppdrag.