måndag, maj 30, 2011

Mona bryter tystnaden

Årets mest förnedrande avsked kan det ses i mångas ögon. En person som egentligen inte ville träda tillbaka, tvingades bort och avtackades av en enig partikongress, däribland de som under hennes tid som partiledare och efter valfiaskot aktivt hade motarbetat henne i hennes ambitioner att fortsätta driva partiet framåt. Socialdemokraterna må ha gått framåt, men man har mycket mer att förvänta sig av den nya ledningen under Juholt.

Idag bryter hon tystnaden i Dagens Nyheter. Berättelsen om vad som har hänt efter kongressen, intrycken från valrörelsen, vad som gick fel och känslan av att ha haft ett stort motstånd inifrån, inte bara efter valet utan också under hela hennes partiledarperiod. Från vänsterfalangens motstånd till att inte ta med Vänsterpartiet till att en man från Oskarshamn angav tonen i en process som ledde till att förpassa Mona från partiledarposten.

Monas avsked är inte en munter historia om man kollar in i hela processen bakom hennes uttåg. Till skillnad från hennes gröna vänner, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand som fick lämna utan att bli utburna blev Monas sorti lite av den mer förnedrande formen. Idag finns det en viss form av irritation hos de som stod Mona nära. De som motarbetade Mona har sin tid nu, de som tidigare hade makten kommer säkerligen komma igen.

Även om hon inte vill kommentera boken i sig undviker hon inte att stödja sin gamle regeringskollega. Thomas Bodström är enligt henne just ett exempel på personer som inte har fostrats från SSU-leden, utan kommit in i vuxen ålder, ett problem enligt Mona att fler inte gör det. Vad som kommer till Juholts syrliga kommentar gentemot Bodström lämnar hon inte mycket till övers. Av detta att döma kan man undra hur välmåendet egentligen är inom partiet. Förväntningarna är höga, förmågan att leva upp till de förväntningarna är den stora frågan.