lördag, maj 21, 2011

När maskrosen kom in i politiska finrummet

Två veckor efter Moderaternas Sverigemöte bekläs CCC i Karlstad med gröna färger. Miljöpartiet, den unga rörelsen som växte från en proteströrelse i slutet av 80-talet och som nu är ett parti i det politiska finrummet, redo att vara med och ta ansvar i viktiga frågor. Samtidigt går en kamp mellan de som gjort detta möjligt och varit de centrala gestalterna under den senaste tiden, samt de som vill belysa grunderna i den miljöpartistiska ideologin. Att fästa Miljöpartiet vid någon ideologi är ibland svårt. Höger eller vänster är ett epitet som är svårt att sätta på ett parti som gjorde det till en nisch att inte skapa en blockpolitisk situation i Sverige.

Trots den tro som man nu övergav i och med bildandet av den rödgröna alliansen, har man nu i stora drag övergett förhoppningen om ett regeringsalternativ som var dömt att misslyckas. Miljöpartiet har försökt framställa sig som ett parti som inte bara vill stå vid sidan av och protestera utan vara med och ta ansvar. Den situation som råder inom svensk parlamentariskt politik har gett Miljöpartiet ett läge att spela ut sin roll till fullo. Där har Miljöpartiet sett sin potential, och där får man ge dem beröm för att de i frågor har tagit sitt ansvar att tillsammans med regeringen ha drivit igenom överenskommelser i viktiga frågor.

Det är nu den stora frågan som nu ställs om vart Miljöpartiet är på väg. Arvet efter firma Wetterstrand/Eriksson ska förvaltas av ett parti som var marginaliserat och lika hotad som sin egen partisymbol, till ett parti som lyckades sätta an tonen i frågor som människor brydde sig om. Miljöpartiet är inte längre ett enfrågeparti, det är dock frågan om hur man hanterar växtvärken i partiet och vilken väg som partiet nu tar med den nya ledningen.

Entré Fridolin/?
Gustaf Fridolins återkomst i rikspolitiken lät inte vänta på sig. Man kan ibland vara förvånad till att en man som sa sig vara emot att folk gjorde sig en karriär inom politiken, så fort kom tillbaka efter att ha trätt tillbaka efter valet 2006. Vem hans parhäst nu blir är den stora frågan, idag vet vi vem av Valtersson eller Romson, de två stora kandidaterna som nu kommer stå vid Fridolins sida. För vem klarar av att utmana Fridolin?

När den frågan är besvarad blir den stora frågan, vart är Miljöpartiet på väg? Vad blir positionen i många betydande frågor. Afghanistan var på tapeten på nyheterna i morse. Det ena av de tre G:na, Per Gahrton med i Mp:s Afghanistangrupp har en sjävlklar linje. Men Gahrtons utrikespolitiska hållning är lika svart som vit. Den arabiska våren har inte lett till nämnvärda reaktioner från Gahrton och de två andr G:na Guillou och Gardells sida. Så länge som USA eller Israel inte är en ingrediens i den utrikespolitiska diskussionen tycks det hela inte vara intressant. Så cyniskt är det för vissa.

Därför kan helgen ge ett svar på vart Miljöpartiet är på väg. Om den förvaltar den linje som firma Wetterstrand/Eriksson gjorde framgångsrikt eller om man nu ser tillbaka till sina ideal. Att se tillbaka har varit förekommande hos Mp:s tidigare kamrater. Miljöpartiet är dock något helt annat, den väg som de tar nu kommer bli intressant.

Bilder: Scanpix.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT.