onsdag, juni 22, 2011

När rosén på Kallis tycks vara viktigare

Att 150 000 har lämnat sjukförsäkringen efter reformens inträdande, att det stora problemet med de allvarligt växande ohälsotalen bröts, har tydligen gått förbi. Vi kan diskutera det faktum att folk hamnar mellan stolarna och fokusera på att ständigt förbättra reformen. Vi kan även fråga oss inför oppositionen var de har sett den perfekta reformen, svaret på det har ännu inte kommit.

Oppositionen retade först upp sig på att regeringen drev igenom en sjukförsäkringsreform som de tyckte var genomhastad. Det var en reform till stora delar byggd på en utredning gjord av en före detta socialdemokratisk minister (Anna Hedborg). Nu när de hade chansen att driva igenom förslag gällande sjukförsäkringen hade de chansen att göra det ännu bättre än vad de tyckte att regeringen hade gjort. Dock tycks blev det ha blivit ännu sämre.

Hittills har det fungerat på detta sättet: de rödgröna lägger ett gemensamt initiativ i sjukförsäkringsutskottet, de drar tillbaka det och anpassar sig till Sd:s förslag. Sedan får förslaget kritik från ett enigt finansutskott. Därför blev en återremiss förklarlig, om nu en vecka tills förhandlingarna tas upp i riksdagens kammare ännu en gång.

När Peter Johansson skriver "Böhlmark påpekar inte utan stolthet att borgerligheten verkarplanera att använda en byråkratisk processåtgärd och i syfte att fördröja återremittera ärendet till utskottet." kan jag förstå att prestigen att fälla regeringen var viktigare än att få fram ett hållfast förslag. Nu fick trots allt oppositionen en chans att bevisa att de kunde bättre. Turerna i sjukförsäkrings- som finansutskottet har inte bevisat att det var fallet.

Bloggar: Ekonomisten, Johan, Martin och Roger.