lördag, juni 11, 2011

Oppositionen hanterar spelet, visa korten!

Den senaste dagens händelser i riksdagen sätter en del fokus på regeringens hanterande av den situation som råder i kammaren. Trots att regeringen i huvuddelen av omröstningarna kan räkna med indirekt stöd från Sverigedemokraterna, vare sig de vill det eller inte är det de gånger då Sd väljer att utnyttja sin situation som vågmästare i riksdagen. Trots att Sd o de flesta fallen röstar på regeringens förslag är det när de trycker på knappen till den samlade oppositionens favör som deras inflytande spelar roll.

Alliansen är fortfarande störst, men inte tillräckligt stora. Det ställer förstås krav på att de i stora frågor tvingas se utöver sin egen box för att hitta lösningar som inte leder till att deras förslag går i stöpet. Den andra är oppositionens roll i det hela. Som opposition har man inte bara ett ansvar att ställa den sittande regeringen till svars, det finns även en skyldighet att visa vad man vill i längden. Vad är de egna alternativen? Vilka förslag vill man driva igenom?

Att gå igenom listan på betydande förluster för regeringen är inte något som egentligen övertygar att den samlade oppositionen försöker driva igenom egna förslag. Snarare handlar det om att utnyttja det politiska spelet på bästa sätt, att sätta käppar i hjulet för de reformer som regeringen har drivit igenom och som de arbetar med att sätta i sjön. Jag får ge oppositionen beröm på ett område, de vet hur man hanterar det politiska spelet i den situation som nu råder.

Det är dock principerna som nu överges när man har insett att situationen har gett en möjligheter att agera och stoppa in kilar i regeringens arbete. Den princip som rådde under förval- och valrörelsen om att även det indirekta beroendet av Sd skulle undvikas har på område efter område. Utan att framstå som gnällig, men väljer man att överge principer bara för att man inser möjligheterna med att sätta käppar i hjulet för regeringen kan man förstås medge att man har övergett de principer som man höll fast vid.

Några rader som skrevs på en socialdemokratisk blogg, den 2 oktober 2009, visar på de principer som man ville hålla fast vid och som upprepades av dåvarande partiledare Mona Sahlin. Utifrån de de punkter som Peter Johansson radade upp kan man dra följande slutsatser:

"Det innebär att vi inte tänker sätta oss i en minoritet där SD är vågmästare."
Nu är Socialdemokraterna en del i en minoritet där Sd är vågmästare. Det är ingen skillnad att sitta i minoritet i regeringsställning än vad det är att vara i opposition om det råder ett vågmästarförfarande. I det fallet har ambition ett sinkats.

"Vi kommer inte att samråda med SD innan omröstningar eller inför beslut."
Frågan är om de verkligen har hållit vid den ståndpunkten. Kontroverserna efter överläggningarna i Arbetsmarknadsutskottet sätter frågetecken kring den ståndpunkten. Frågan är om Ylva Johanssons snedsteg är ett undantag eller inte.

"Vi gör inte några överenskommelser med SD."
Oavsett om inga direkta överenskommelser har gjorts, kan varje gemensamt ställningstagande ses som ett indirekta överenskommelser.

Utifrån de principer som radades upp kan man tolka det som att just den politiska situation som nu råder har gjort att principerna har övergivits för man inser fördelarna med att utnyttja det politiska spelet. Det spelet hanterar man väl, frågan som kommer är vad som kommer härnäst. Eftersom den samlade oppositionen har spelet spelet väl är det välkommet att de visar sina kort. De egna politiska förslagen är förstås det som gör en nyfiken på vad oppositionen egentligen vill mer än att bara sätta käppar i hjulet för regeringen. Det är just den närmaste framtiden som kommer att göra det än mer intressant.

Hur detta påverkar regerings arbete framöver. Man kan antingen vägra bemöta initiativen, förhala besluten eller rentav följa dem villkorslöst. Det är förstås deras val.

Bloggar: Jerker.
Media: AB, AB, DN, SvD, SvD, SvD.