onsdag, juni 15, 2011

Tillsammans åter igen.

"Förmodligen kommer Fredrik, Jan, Maud och Göran tåga in till debatten gemensamt som vanligt, hur den samlade oppositionen agerar är återstår att se." Att Alliansens fyra företrädare gemensamt promenerar till riksdagens partiledardebatt är väl använt begrepp. Så länge som Alliansen som samarbete existerar kommer detta grepp att återupprepas om och om igen. Detta är förstås en markering mot de som tidigare har pekat mot borgerligheten som tidigare saknade förmåga att hålla ihop. Det brast under Fälldin, det brast under Bildt. Nu är bilden en annan, det är Alliansen som framstår som de som är eniga, de som har förmåga att hålla ihop. Just detta ställer en del förväntningar på att samarbetet levererar, att politiken ständigt förnyas och svaren ges på folks frågor och förväntningar.

Dagens partiledardebatt var en summering av det år som varit omtumlande i många avseenden. Det var även det första framträdandet för några, Håkan Juholt och Gustaf Fridolin var nya deltagare denna gången och förväntningarna fanns där. Vad skulle deras framträdande bjuda på?

Att döma av Juholts första framträdande var det en helt annan ton jämfört med tidigare. Den oftast skämtsamma inställningen fick stå tillbaka, fram med en mer allvarsam ton i sitt anförande och i duellerna gentemot Alliansens partiledare. Det som märktes av Juholt var dock inte att han verkade särskilt grön i sammanhangen. Trots att visan är densamma, allt till alla, saknaden av de riktigt konkreta beskeden var Juholts agerande helt över förväntan. Dock finns en rad brister. Juholts bemötande av sina motståndare är en aspekt, där blir hans ibland hånande attityd och förminskande är något som han borde lägga åt sidan. Visst finns det utrymme för lite tjuvnyp, men ibland blir det lite tarvligt.

Fredrik Reinfeldt å sin sida är mer förutsägbar. Det märktes ganska tydligt på vad han ville rikta in sig på. Det finanspolitiska ramverket kanske inte verkar särskilt sexigt i vanliga väljares ögon, men detta var hans vapen i denna debatt. Det ramverk som togs fram under 90-talet under det dåvarande socialdemokratiska styret tillsammans med de borgerliga partierna är just det ramverk som ska hindra kortsiktigt populistiska infall från att allvarligt påverka svensk ekonomi. Detta var till för att kunna regera även i minoritet, det ar säkert en tanke för Persson som under hela sin regeringstid fick regera i minoritet. Detta ramverk blev också Reinfeldts tydliga linje. Det märks att han tar detta på allra största allvar.

Bedömning? Som partipolitiskt subjektiv försöker jag undvika att hålla på att försöka hävda den ene eller andras seger, det får andra avgöra. Mina bloggvännervänsterkanten fortsätter med samma gamla klyscha om en trött Reinfeldt mot en pigg Juholt. Man kan ju undra om det inte är dessa herrar som är trötta eftersom de inte förmår att komma med någonting nytt. ;)
Det viktigaste är att beskeden lyser igenom. Viljan att föra arbetet framåt, tal förnyelse som stod mot tillbakagång. En politik som för ansvarstagande gentemot att lova allt till alla. Tillslut fick vi den efterlängtade debatten mellan Reinfeldt och Juholt jag börjar vänta tills nästa gång, låt det inte dröja.

Bloggar: Ekonomisten, Göran, Johan H, Johan W, Kent.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvT, SvT.