fredag, juli 08, 2011

#Almedalen - Känslan efter Juholt

Drygt fem minuter i åtta, en fredagkväll efter det längsta talet under denna Almedalsveckan tar det slut. Håkan Juholt har slutat mässa för åhörarna i hans allra första tal någonsin på den klassiska socialdemokratiska marken. Som jag berörde imorse ligger grunden i Almedalesveckan inom socialdemokratin och Olof Palmes årliga sommartal i Visby. Att socialdemokratin värderar Almedalsveckan högt går inte att ta miste på. De ser den som sin vecka, en vecka som de bidrog till att skapa och som nu är ett evenemang som jag under veckan har känt en stark abstinens över att få vara just där.

Ett jobb som redovisningsekonom grusar chanserna att få vara just i den absoluta hetluften på Visbys gator gjorde att jag återigen fick åtnjuta talen hemma från tv-soffan ytterligare ett år. Ikväll blev det att beskåda Juholtaren, mannen som varit i ledarposition för den så kallade sociala demokratin i 105 dagar. Eftersom jag känner att jag intog en liten smådryg tillvaro på Twitterflödet senast tänker jag nu vara lite snällare. Juholt har ambitioner, inget konstigt med det, han vill rädda en sjunkande skuta som heter Socialdemokraterna.

Vad ska man då säga om talet mer än att det säkerligen kommer vara det längsta? Det beror mycket på att Håkan Juholt har högre ambitioner, och det är att lova allt till alla. Kanske man borde hejda sig där. Jag har en ambition om att skattenivån kan komma ner mycket mer, men det går förstås inte att genomföra alla skattesänkningar på en och samma gång. Därför är inte skattesänkningar någon dålig Hollywooduppföljare, det är gradvisa steg att öka människors ekonomiska frihet.

Det som förbryllar mig är Juholts förslag om ett ekonomisk säkerhetsråd i FN-regi. Vi ska veta att FN i grunden är en totalitär och ineffektiv organisation. Ska man se till de övriga råden kan man se följande. FN:s råd för mänskliga rättigheter har medlemmar som Saudiarabien Kina och Kuba. FN:s säkerhetsråd har medlemmar som Ryssland och Kina. I det avseendet känns det inte helt ovidkommande att ett så kallat FN-råd för ekonomisk utveckling skulle kunna innehålla länder som Grekland och Zimbabwe.

Juholt vet även att grunden till den finansiella krisen är inte ett marknadsmisslyckande utan ett politiskt misslyckade då man i de länder som nu går på knäna gör det för att de har levt över sina finansiella tillgångar. Socialdemokraterna styrde i krisens Spanien, Labour styrde i krisens Storbritannien, de idéer som anammades var dag under finanskrisen av de svenska Socialdemokraterna var ren och skär verklighet i Grekland.

När Juholt talar om alla sina löften om infrastruktur, arbetsmiljö, sommarjobb till unga, investeringar i miljonprogramområdena osv, behöver han också vet att detta måste tas från någonstans. Detta svar har vi inte fått ännu, och svaren lär utebli. Utifrån min partikollega Hernik von Sydow får jag en bild om situationen i skatteutskottet där signalerna mer tycks vara att Socialdemokraternas skattepolitik är något det inte ska talas om. Dessutom det faktum att behovet av att kraftigt höja skatterna inte är högt.

Hur nu detta ska gå ihop med Juholts högre ambitioner återstår att se. Till talet kan man minnas ambitioner om att allt kan bli bättre. Att man inte gör som i den s-styrda kommunen Gävle, ger ungdomar underbetalda sommarjobb, ligger i topp när det kommer till vräkningar av fattiga barnfamiljer och struntar i arbetsmiljön när de skickar ut praktikanter att utföra livsfarliga arbetsuppgifter är något att leva upp till. Juholt har ambitioner om att detta inte ska få finnas. Ett besök till Gävle kanske vore en bra investering i Håkan Juholts arbete att utveckla Socialdemokraternas politik.

Media: AB, AB, AB, DN, Exp, Exp, GP, SvD, SvD, SvT, SvT, SvT.