fredag, juli 08, 2011

#Almedalen - Upp till kamp för socialdemokratin idag.


Bababam, idag är det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Detta är också dagen som av många ses som intressant då Håkan Juholt begår Almedalsdebut. Första talet på klassisk socialdemokratisk mark, vi kan inte förringa att allt är socialdemokratins fel att så många nu beger sig till Gotland och Visby varje sommar i juli för detta event som kallas för Almedalsveckan. Vad Palme tänkte när han varje sommar tog bilen från sommarstugan på Fårö för att stå på ett lastbilsflak med dålig ljudanläggning är en sak. Vad som det har lett till ser vi nu, ett enormt evenemang med öppna seminarier, politiker, näringsliv, intresserganisationer och vanliga människor i samspråk med varandra.

Det är någonstans här jag tänker tacka Palme och socialdemokratin för att ha sått det frö som blev just Almedalsveckan, ett unikt arrangemang, något som ger bilden av svensk demokrati som öppen och tillgänglig för inte minst vanliga medborgare. Frågan om socialdemokratins framtid är en diskussion lika intressant som Juholts förmåga att göra Socialdemokraterna relevanta igen på 2000-talets andra decennium.

Socialdemokratin har på många håll gått bet under de senaste åren. I Sverige stod de för det tämligen överraskande, att trots tio års oavbruten högkonjunktur förlora regeringsmakten till Alliansen, kanske för att de förlitade sig på de goda siffrorna för mycket. I Storbritannien körde man bokstavligen ekonomin i botten. När Sverige och Storbritannien gick in i finanskrisen med i princip lika hög statsskuld, lyckades Sverige med bedriften att sänka den. Storbritannien gick åt ett helt annat håll och fördubblade sin statsskuld under denna tiden. Resultatet sved för Labour och den konservative premiärministern David Cameron får ta sig an nästan samma stålbad som lämnades när Thatcher kom till makten 1979.

Relationen Storbritannien-Sverige har varit intressant under många år, och då pratar jag inte bara om det faktum om alla fotbollsproffs och den glade värmlandspojken som fick leda det engelska fotbollslandslaget. Tories som nu har återtagit makten, såg mycket till det förändringsarbete som Moderaterna gjorde. Camerons relation till Reinfeldt har gjort dessa till två regeringschefer med nära band till varandra. Två som nu försöker sammanlänka den svenska och brittiska socialdemokratin, Håkan Juholt och Ed Milliband gör nu ett gemensamt försök.

Vad som nu kommer ut av denna dagen är det intressanta. Anledningen med att jag tar upp spåret Sverige-Storbritannien är just det gemensamma utspel som Milliband-Juholt nu gör på DN Debatt. Jag går och väntar på något konkret från Juholts sida. Tyvärr bjuder inte morgonens utspel på något nytt, snarare samma floskel om en socialdemokrati som nu omformar sig efter samhällets utmaningar. En sak som förbryllar mig hur deras tankar nu skulle fungera, speciellt med texten:

"Samma ironi ligger i att svaren på marknadsfundamentalismens kris nu ofta sägs vara ännu fler marknadslösningar."

Problemet för dessa herrar är att de inte inser problemet. Problemet är ju inte direkt de marknadsekonomiska krafterna, utan politikers oförmåga att inte diktera dess villkor, ständigt sätta pekpinnar och tillfredsställa sig själv istället för att fokusera på att öka vikten av eget ansvarstagande för företag och politiker. Problemet med Grekland, Irland, Island, Spanien och inte minst Storbritannien är när man lever över sina tillgångar. Likt företag som lever över sina tillgångar har dessa länder gjort detta med sina offentliga finanser.

Socialdemokratin vill nu bygga samhället på tillit och förtroende. Detta bör de inse att tillit och förtroende är inget som byggs utan något som man får och förtjänar för idogt arbete för allas bästa. Socialdemokratins utmaning är just detta, att samhället byggs inte på resultatet av höga skatter och inskränkningar av människors livsvillkor, utan på ansvarstagande, att människors förmåga att växa på egen hand sätts före politikers ambition att diktera samhället.

Där har förstås socialdemokratin och politiken mycket att arbeta med. Det är just denna läxa som Juholt kanske inte inser men som är just hans och socialdemokratins utmaning nu och för framtiden. Att diktera människors livsvillkor i form av högre skatter för sitt eget (se politikers) välbefinnande är inte framtiden.

Bloggar: Norah på samma spår, Peter om socialdemokratins floskler om investeringar framför ökad ekonomisk frihet för vanliga människor.
Media: AB, AB, SvD.