tisdag, juli 26, 2011

Att vara tyst är inte att "inte bry sig"

Vid katastrofens tidpunkt hade den dittills lite okände norske statsministern Jens Stoltenberg runt 125 000 fans registrerade på hans sida på Facebook. När vi nu går in på den fjärde dagen efter de tragiska händelserna har inte bara norrmännens liv förändrats utan också medvetenheten kring en statsminister som steg in i rätt tillfälle då nationen förväntade sig det. Jens Stoltenberg har hyst en respekt hos många människor i en tid då politiska meningsskiljaktigheter har lagts åt sidan och samling har skett för att gemensamt sörja och hedra de offer som gav sitt liv för det politiska engagemanget.

I en tid av chock och sorg har Jens Stoltenberg blivit sinnebilden av en deltagande statsminister. Intrycken av hans agerande lämnar en en förhoppning om att detta agerande skulle stå som inspiration för våra svenska politiska företrädare. Kombinationen medkänsla som statsmannaskap är en balansgång, man ska vara deltagande men samtidigt visa på att man kan hantera sitt uppdrag och hålla regeringsarbetet intakt.

Det är i kölvattnet av den kritik som nu kommer upp kring statsminister Fredrik Reinfeldts agerande. Peter Wolodarskis kritik i sig innehåller ett uppenbart sakfel, omedvetenheten kring att statsministern redan under fredagen uttalade sitt beklagande över de tragiska händelserna som skedde i vårt grannland, något som hans journalistkollegor på TV4 uppmärksammade. Jag hade inte förväntat mig att de redan var dags att kritisera och peka ut syndabockar i det här läget. Men mina socialdemokratiska bloggvänner har lyft kritiken och i nuläget får de sätta ribban för vad som är acceptabelt att diskutera. Om man nu ska se detta som acceptabelt.

Till följd av kritiken mot statsminister Fredrik Reinfeldt vill jag minnas att visa medkänsla och deltagande är något som tidigare har brustit. Även Sverige har haft sina tragiska ögonblick. Den senaste blir 26 december 2004, en svart dag då hundratals svenska turister föll offer för tsunamin på Thailands idylliska stränder. I en tid av chock och sorg fallerade även det svenska krishanterandet. Statsminister Göran Persson blev hårt ansatt och i en tid då han borde ha agerat såsom Stoltenberg blev det Kungen som klev in och besvarade människors sorg och oro.

Sanningen är att Norge kommer bli ett typexempel likt den svenske Kungens agerande under tsunamikatastrofen kring hur krishanterande, deltagande och medkänsla till sina medmänniskor ska hanteras. Öppenheten och demokratin, kärleken till våra medmänniskor där meningsskiljaktigheter hanteras med diskussion och inte med våld är det som förenar Sverige och Norge. I en tid som denna kan även vi svenskar känna oro. Det är oro kring en norsk tragedi där de norska ledarna har visat föredöme.

Media: AB, BlTDNExp, SvD, SvT.