torsdag, juli 21, 2011

Centerns nya ledartrio och några som inte vill tala om sig själva

Något groggy vaknar jag upp denna gråa torsdagsmorgon efter en sömn som var lite väl oregelbunden men lång. Eftersom dagen lär bjuda på en hel del innesittande kan jag nu analysera den diskussion som pågår trots inrikespolitikens stilla lugn. Idag ska de tre namnen presenteras, Centerns framtid eller undergång.

Jag är fascinerad över intresset som finns kring Centerpartiets vara. Det ledde även till mothugg från vissa håll, därför förstår jag Peter Anderssons inlaga. Centern är trots allt en maktfaktor i och med dess tillhörighet i den borgerlighet i den allians som innehar en tämligen stabil men ändå inte intakt regeringsmakt.

Även Johan Westerholm hade reagerat mot min inlaga från igår. Det märkte jag först under morgonen när jag noterade att när Johan, efter att ha plockat väl valda ord ur SAOL hade kallat min analys för obildad och okvalitativ. Utifrån det vill jag verkligen analysera vad Johan skriver. Ett stycke gör mig intresserad:

"I sammanhanget får vi inte glömma att så länge centerpartiet agerade som blockbytare och pivotpunkt så var de i allt väsentligt större än idag samt att de fick mer genomslag för sin politik. Såväl (MP) som (SD) har gjort korrekta analyser och lever ett i allt väsentligt tryggare liv idag än vad (C) gör."

Om jag inte blir allt för okvalitativ i min grundanalys tycks jag finna en irritation hos Johan att Centern övergav både vindflöjelmentaliteten och närheten till socialdemokratin för att förtydliga och utveckla den svenska borgerligheten. Det kanske ligger något i texten, men i mina ögon andas det en hel del förhoppning om att Centern ska återgå till den position som de hade innan Alliansen bildades. Att splittra Alliansen må ses som den stora utmaningen, Centern har fått för lite tid att få vara sig själva, den tiden bör de ta tillvara på när ett nytt ledarskap ska röstas fram.

Det är dock detta som är den springande punkten. Socialdemokrater oroar sig mer för Centern än för sitt eget parti. Kollar man till "Lilla Centerpartiet" som Sebastian nämner i sin inlaga, har Centern varit ett parti som sedan valet 1994 kretsat kring ett valresultat på runt 5-8 procent, den lägsta siffran från 1998 innan Mauds intåg. Analysen av Socialdemokraternas utveckling borde framkalla en större oro, från 1994 med ett resultat på 45,25 procent till valkatastrof nr 2 och 30,66 procent. Nästan trekvarts miljoner röstande har lämnat Socialdemokraterna. Om man jämför dessa utvecklingskurvor finns det läge till oro på ett helt annat håll.

Erfarenheten och intrycken från min sida får stå för mig själv trots min brist på högskolepoäng i statsvetenskap. Jag kan dock tycka det är intressant att den bild som tornar upp är att man hellre vill tala om andra än sig själv. En ledare som valts fram genom en process som får ses som rena bedrägeriet i jämförelse med den process som Centern nu genomgår i sitt ledarval, som gärna talar högt om hur vissa jobb ska räddas men inte andra. Det är dock klart, Juholt har aldrig konkret sagt att staten ska gå in i SAAB, men eftersom han borde ha oroat sig lika mycket för de anställda på ONOFF är det dock förvånande att det är rätt tyst i den debatten.

Intrycken är fortsatt att man oroar sig mer om andra än sig själva. Att man fortsatt gömmer vad man egentligen vill. Debatten om budgetreglernas utformande är en sak. Socialdemokraterna tycks sig se ett kryphål när det kommer till att undanta just intäkterna från ramverket. Det som tydligen framkommer nu är att vissa kostnader i form av statliga investeringar även de kan undantas. Jag blir aningen förbryllad, är inte detta något som man borde vara mer öppen om eller är det en del i Juholts bluffande inför väljarna?

Jag tycker att situationen är rätt intressant. Så tills vidare får vissa dras med mina amatörpolitiska analyser. Jag kan tyckas att det är intressant att vissa oroar sig mer än om andra än sig själva. Centerpartiets har att tänka på sin framtid likt Socialdemokraterna har att tänka på sin. Min förhoppning ligger dock i att Centern hittar en tydligare plats i borgerligheten, ett samarbete som var till för att nära och inte tära samtliga fyra partier. I den verkligheten är Centern en del i en gemenskap, en gemenskap som vissa andra saknar.

Media: AB, AB, DN, DN, SVD, SVD, SVD.