fredag, juli 01, 2011

Det är Juholt som avgör hur långt han vill gå

Gårdagens omläggning på Google hindrade en från att posta inlägg på morgonen. Det pågående bokslutsarbetet har tagit all form av uppmärksamhet, därför har det varit svårt att hitta tid att orka kommentera de senaste händelserna som har varit. Den här tiden på året, precis innan den riktiga semesterperioden börjar är den mest intensiva för ekonomer, sen pyser allt ut som luften ur en trasig ballong.

Det är snarare att den analkande politiska höststormen börjar stjäla mer fokus än alla de Almedalsmingel och alla de timmar som ska avnjutas på en och annan badplats. Den vind som blåser kring sjukförsäkringen blåser alltjämt runt regeringen och dess samvete befläckas ständigt av de kritiska kommentarerna. En reform som har sina svarta och vita delar, hur mycket som har kommunicerats av de som har fått en hjälp ur sjukdom är en aspekt, hur väl regeringen var medveten om de risker som fanns med det nya systemet är en annan.

Sanningen är dock att denna fråga är ingen som får förfölja Alliansen invid nästa ordinarie riksdagsval 2014. Inte för att jag har mötts av ett fullgott alternativ till den reform som i grunden var nödvändig inte bara för att vända de växande ohälsotalen utan också för svensk ekonomi i dess helhet, utan att de avarter som finns måste rättas till för att kritiken inte ska förfölja regeringen fram till nästa val. Arbetet med att göra reformen bättre är det viktigaste, och om det nu inte har lyssnats till de som har varnat för konsekvenser är det förstås allvarligt. Före detta sjukförsäkringsministern Cristina Husmark Persson sägs ha varnat likt personer på hennes departement för allt för orimliga följder.

I det avseendet blir förstås oppositionens spel i socialförsäkringsutskottet också en kritisk punkt. Man har viljat få igenom förändringar i snabb takt utan att remissinstanser har fått säga sitt, precis vad man har kritiserat regeringen för. Det är i detta som nu arbetet måste ta fart, orimliga konsekvenser med att människor hamnar mellan stolarna är svårt att komma åt direkt. Det viktiga är att man ständigt utvecklar och förbättrar reformen, att felaktigheter synas och rättas till.

Detta är förstås bara en fråga som är i fokus för oppositionen. Det som blir den mest kritiska punkten är regeringens ekonomiska politik. Detta är förstås det som skulle var mest skadligt och som skulle ställa till mest politisk oreda om nu Juholt är beredd att göra detta. Den ekonomiska politiken har varit grunden i att en regering har kunnat regera i minoritet, en produkt som utvecklades under socialdemokratiska regeringsinnehavet. Det som nu Håkan Juholt kräver är samtal kring den ekonomiska politiken, annars är hotet för ett inrikespolitiskt kaos än mer uppenbart.

Det är kring detta som det hela kommer att kretsa. Håkan Juholt vet riskerna med att fälla regeringen på deras mest vitala punkt, arbetslinjen och den ekonomiska politiken. Nackdelen för honom och för regeringen är att detta skulle riskera att inte gynna någon av dem. Ett nyval är inte osannolikt, men det handlar om hur långt vissa tänker gå. Det är hur långt Juholt tänker gå som är den avgörande punkten kring hur den politiska höststormen kommer att blåsa upp kring regeringen. Är Juholt beredd på det och är han beredd för de eventuella konsekvenserna som kommer drabba även honom?

Media: SvD.