lördag, juli 23, 2011

I demokratins och frihetens namn dör ingen förgäves

Att somna till en bild och vakna upp till en helt annan verklighet en lördagsmorgon som denna är det mest gripande. 84 döda ungdomar, alla döda är ett dödsfall för mycket. Bilderna som tornar upp är den bittra sanningen av den händelse som sätter sig i de överlevandes själar, i det norska folkets själar och i det nordiska folkets själar.

Helvetet på Utöya är den händelse som griper en mest en dag som denna. I ett demokratiskt samhälle är detta angrepp ett angrepp mot kärnan av demokratin. Ungdomar som engagerar sig i sin politiska övertygelse att vilja göra världen bättre. Det engagemang som gjort att även jag har engagerat mig i ett politiskt.

I en stund som denna kan man bevittna den nationella stolthet som har byggt Norge starkt. Stoltheten som gör att varje norrman idag står samlade kring en gemensam anledning, detta är inget som får påverka vårt sätt att leva, vår kamp för de som vi tror på, vår kamp för de demokratiska och frihetliga värdena.

Den nationella stoltheten som är ett norskt kännetecken är en stolthet som gör att de hanterar denna kris på ett sätt som får en att imponeras. Imponerad över att man i stundens allvar håller fanan högt även om fanorna idag vajar på halv stång. Den stoltheten kommer att hålla dem samman och föra dem framåt i en tid av sorg.

När sorgen har lagt, när motiven är klarlagda och den man som genomförde detta avskyvärda attentat har fått sitt straff fortsätter kampen för frihet och demokrati. Att människor får sätta livet till för sin demokratiska övertygelse är ofattbart. Men när någon dör i demokratin och frihetens namn dör ingen förgäves.