fredag, juli 15, 2011

När blev det idéfattigt att öka människors ekonomiska frihet?

Befinner mig ett tåg från Ljusdal i skrivande stund. Det idylliska sommarlugnet har lagt och tankar och idéer om vad som kan bli nya spår i den pågående politiska debatten befinner sig lite på ett lågvarv. All luft ur det inrikespolitiska samtalet tycks som bortblåst efter klimaxet i Almedalen förra veckan. Nu stundar snart en höst där klimatet kan bli allt annat än lugnt. Det har jag tidigare varit inne på, de som har förmågan att sätta käppar i regeringens politiska reformagenda är de som får svara upp för kaoset som de riskerar att skapa.

Idag tycks det vara ett störomål, att det regelverk som var till för att kunna hjälpa en regering att styra i minoritet lyfts upp som ett skäl. Samma skäl som hjälpte den socialdemokratiska regeringen under deras tolvåriga regeringsinnehav tycks nu inte vara särskilt viktigt längre. Det handlar mer om att riskera skapa en regeringskris, stoppa regeringsförslag snarare än att presentera egna alternativ. I skrivande stund tycks det viktigare att kringgå regelverket än att vidhålla dess principer som man vidhöll då man hade makten.

Frågan om människors ekonomiska frihet är en ständigt återkommande fråga för den liberala och konservativa skaran. Arbetet med att minska politikens inflytande och öka skattebetalarnas inflytande över sina egna pengar pågår alltjämt. Jobbskatteavdraget är den fråga som ständigt lyfts upp i debatten, särskilt med tanke på att det regelverk som ska hjälpa regeringen att få igenom sin ekonomiska politik, nu ska kringgås för att välta den över ända. En av grundbultarna i regeringens politik är jobbskatteavdraget. Det handlar dels om en jobbskapande reform, att mariginaleffekterna mellan att arbeta eller gå på bidrag ökar för de med lägst inkomster, eftersom avdraget är format så.

Dock handlar det inte bara om en jobbskapande reform. Fler andra reformer krävs för det, öka lönsamheten för företagande och entreprenörskap, minska regelkrånglet och minska hindren på arbetsmarknaden. Grunden i en skattesänkning handlar om att flytta inflytande från politiker till vanliga människor. Att prata om ett femte jobbskatteavdrag eller om skattesänkningar i sig handlar inte om idéfattigdom. Det är inte politiker som ska ha idéer hur de ska använda skattebetalarnas pengar, det är skattebetalarna som ska ha idéerna hur de ska använda dem.

Det samhälle som har skapats, där människor lever mer i beroende av sin nästa löneutbetalning än av friheten att kunna spara sig ihop till en buffert är ett samhälle som måste lämnas. Företag som riskerar att bara få behålla en tredjedel av de pengar som de får i överskott skräms iväg. Istället behövs mer arbete för att behålla skattepengar inom landet, att fler, både arbetstagare och företagare som vill stanna i Sverige, kan bidra till den gemensamma välfärden. Det skapas bara genom att öka deras ekonomiska frihet.