tisdag, juli 26, 2011

När offren beskylls och inte hedras

"För vad var det som egentligen drev Behring Breivik? I det dokument han skickade ut innan han skred till verket klargör han detta med all tydlighet: Oro. Oro för att mångkulturen och islamiseringen hotar den kristna västvärldens fortsatta existens. I ett norsk Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde."

Med dessa ord beskrivs Anders Behring-Breiviks agerande utifrån den sverigedemokratiske politikern Erik Hellsborn. Jag vill göra klart att detta inte kommer bli ett blame game gentemot Sverigedemokraterna i sig. Jag har undvikit detta och kommer göra det fortsatt. Dock kan jag inte undgå från att vara likgiltig gentemot de som tar Breiviks agerande i försvar. Breivik mördade inte bara stora delar av en ny norsk socialdemokratisk generation, han mördade också människor som stod upp för de värden som även jag delar, öppenhet och tolerans.

I Breiviks värld var inte demokrati, öppenhet och tolerans något viktigt, något som man också kan utläsa ur Erik Hellsborns inlägg. Också han skyr mer öppenhet och tolerans. Det är alla vi som framhåller öppenhet och tolerans att främja den utvecklingen och belysa att de som inte respekterar det inte förtjänar någon som helst respekt.

Toleransen ligger i att vi accepterar andra kulturer ska få verka, tolerans är att vi accepterar att man får ha olika åsikter. Det var mina meningsmotståndare som dräptes på Utöya, meningsmotståndare som jag gärna hade viljat diskutera med om hur vi kunde ha förbättrat samhället. När de döda på Utöya beskylls för detta illdåd är det just gränsen för vad tolerans är som har överträtts för länge sen. Erik Hellsborn har ett hittat en anledning att skylla mångkulturen för vad Behring-Breivik gjorde.

Om utgår från tanken som just speglas i Magnus Bråths inlägg, är grunden till alla terroristattacker och vansinnesdåd de som blir attackerade. Där finns motståndet mot mer öppenhet och mer tolerans. Det är deras ord som vi ska förhindra bli handling.

Det är inte öppenheten och toleransen gentemot andra som främjar extremister. Det är mindre öppenhet och mindre tolerans som legitimerar dessa människor att tänka dessa tankar, att utföra dessa illdåd. Det är just det som de mördade AUF-ungdomarna förtjänar, att de ska hedras och inte beskyllas. När man lägger skulden på dem har man gått över den gräns som är acceptabel, den gränsen fanns inte för Erik Hellsborn.

Uppdaterat: Erik Hellsborns inlägg är borttaget, här finns det dock att läsa via Google webcache.

Bloggar: Jenny, Krassman, KentMarkus, Simon.
Bloggar: ABDN, GPHNSvD.