fredag, juli 01, 2011

Sagan om Simon Fors och de blå riddarna


Det var en gång, för rätt länge sedan. Två riddare i cyanblå rustningar red in i den blodröda Twitterdjungeln för att leta efter de blodtörstiga vänstertwittrarna. Genom djungel, in i urskogen och fram till byn Pajala gick resan innan de två fann Simon Fors - vänsterpartistiskt högdjur där, då och nu...
Man släpade ut Twitterodjuret ur sin håla, men ingen var intresserad av att komma och titta på jaktbytet. Några journalister från små, obskyra lokaltidningar dök upp och kommenterade men inga stora pressdrakar. Inte förrän nu, flera veckor försent ryckte nationell media ut till attack.

Upprinnelsen var att den vänsterinriktade serietidningen Galago hade publicerat en text där det gick att läsa "Våra krav är följande: Kväv den fria pressrösten.Terroristförklara Timbro. lnför straffskatt på artikelkommentarer. Avsätt kulturministern. Skjut Per Gudmundsson." Detta var dock något som de blå riddarna tidigare hade noterat i den blodröda Twitter-djungeln. Kampen mot det röda Twitterodjuret Simon Fors hade startat redan en månad innan detta eskalerade. Intresset för Simon Fors eskapader på sociala medier fångade de blå riddarnas intresse redan en lördagmorgon då Simon Fors efter en lokal krogrunda nöjt basunerade ut hur lycklig han var över den vänskap och kärlek som fanns omkring honom. Dock fann han det ännu viktigare att tillägga att det som var ännu viktigare var att Borgarsvinen skulle hatas.

Det lugnade ner sig ett tag, men i takt med att Ung Vänsters kongress närmade sig tornade sig Simon Fors vrede över de blå skarorna upp sig igen. "Inga moderater förtjänar något annat än bly" var ett inlägg som fick de blå riddarna att återigen ge sig i kamp mot det blodröda Twitter-odjuret Simon Fors. Nu ville han enligt något förklaring påvisa att han ägnade hela dagarna åt att löda kretskort i en miljö med mycket blyångor. Kanske var det just detta som han ville tänka på, men Twitteruttalandet väckte en del frågetecken kring Simon Fors förhållande till demokrati och våld i demokratins namn.

Till de blå riddarnas försvar red nu några röda riddare ut till angrepp mot angrepp mot det än mer röda Twitterodjuret Simon Fors. Deras ädla kamp mot den borgerliga ekokammaren stördes av Simon Fors eskapader som sänkte trovärdigheten för ett parti som de röda riddarna tidigare hade varit i samarbete med. Det röda Twitterodjuret hade vid det här laget gett ifrån sig en rad odödliga citat:

"Hej all äckliga moderatsvin. Ni ska få sopa i våra fabriker, ert förbannade rövarband."

"Borgerligheten har alltid dragit mot fascism. Den korta tiden av anständighet mellan WW2:s slut och Sovjets fall var ett undantag."

"Jag hatar fortfarande moderater av hela mitt hjärta. Bara för att jag är lycklig och glad slutar jag inte avsky förtryckare."

"Inga moderater förtjänar något annat än bly..."

"Reinfeldt är en utmärkt statsminister för överklassen. För mig är han dock en fiende som skall krossas."

"En arbetskamrat berättade om hur vissa strejkvakter under skogsarbetarstrejken 1975 var beväpnade med hagelgevär. Det är vackert. <3"

"...Minns från barndomen hur alla vuxna i min omgivning föraktade arbetare som röstade borgerligt. Det sitter i."

"Men visst, är monarkin på väg att falla så hjälper jag gärna till att rigga giljotinen. :)"

"Alla moderater är extremt obehagliga. Utan undantag."

"Sak jag aldrig kommer att förstå: vänskap eller kärlek över blockgränsen. Hur kan någon vara vän med en borgare."

"Min starka kärlek till vänner och kamrater som drabbas av högerpolitiken gör att jag hatar borgarsvinen så jävla mycket."

"Jag har ingen riktig koll på dem? (läs: SvD ledarredaktion) Men är hela redaktionen rasister och tortyrförespråkare eller är det bara Gudmundson?"

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?"

...och som en slutkläm -

"Att reta upp borgarna är blott ett delmål för mig. Jag ämnar ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem."

Den blå riddare Fredrik Antonsson författade nu ett brev till Vänsterpartiets ledning i Stockholm om Simon Fors eskapader. Svaret blev följande:

"Hej och tack för ditt brev!

Såvitt vi förstår twittrar Simon Fors som privatperson, och vi hänvisar därför alla frågor direkt till honom.

Hans förtroendeuppdrag i Pajala är inte en fråga för partiledningen, och där hänvisar vi till den lokala partiföreningen.

Vi känner inte till någon polisanmälan mot personen ifråga och kan därför inte kommentera det. Simon Fors hävdar själv att några hot aldrig förekommit.

Vänligen!

Emil Lindahl Persson (pressekreterare för partisekreterare Anki Ahlsten)"

Birger Lahti, gruppledare i Pajala hade uttalat sig i lokalmedia om att detta inte hörde hemma i en debatt 2011. Dock behagade sig partiet inte att besvara den blå riddarens frågor mer nämnvärt, vare sig från nationellt eller lokalt håll. Enligt signalerna rörde sig detta om privata åsikter, trots att partiet tidigare hade gjort sig av med politiker som på fritiden hade ägnat sig åt diverse vuxenlekar framför en kameralins. Nu är dock Vänsterpartiet ett parti med en ledare som tidigare hade en historia av uttalande som gick emot den gängse synen av demokrati.

"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen!"
"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen."
"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."

Detta ledde senare till att den blåa ledarskribenten Per Gudmundson valde att polisanmäla både Simon Fors och den röda serietidningen Galago. De blå riddarna bevittnade denna process som inleddes över en månad sedan deras något fruktlösa kamp mot det blodtörstiga Twitterodjuret Simon Fors hade startat. Nu hade nationell media uppmärksammat den lokala Vänsterpartisten och Twitterodjuret Simon Fors förehavanden. Detta då hans uttalanden var en del i den blodröda vänsterns kamp gentemot blåa ledarskribenter och den gängse synen på demokrati och yttrandefrihet. De blå riddarna kände en stilla känsla av tillfredsställelse över att deras kamp nu inte längre var förgäves. Nu hade de fått understöd i sina kamp. Den här gången hoppas de kunna fälla Twitterodjuret för gott.