måndag, augusti 22, 2011

Att förhålla sig till sanning och konsekvent politik

Helgen är avverkad och de två politiska elefanterna Reinfeldt och Juholt har levererat sina respektive sommartal. Det som skiljer är inte bara de olika ambitionerna som behöver göras här och nu utan också medvetenheten till de förutsättningar som finns och hur väl man väger in dessa i sina prioriteringar. Håkan Juholt starka sida är hans sätt att motivera de sina egna med just vad som behövs. Att förhålla sig till de rådande förutsättningarna och till vad som socialdemokratin i tidigare hänseende har åstadkommit hade varit något önskvärt.

När jag noterar Lena Mellins inlägg kan jag inte på något sätt peka på att detta skulle vara någonting nytt för allmänheten, bara ett förstärkande av den verklighet som många redan vet om men som vissa försöker dölja genom att inte berätta om sin egen förda politik, utan att skylla den på andra. Det är intressanta punkter som Lena Mellin radar upp:

  • Juholts motstånd mot avregleringen av järnvägen som var mycket i hans eget partis bedrift under den första Ingvar Carlssonregeringen som avreglerade Statens Järnvägar och bildade två enheter i SJ och Banverket. Vidare Göran Perssonregeringen som beslutade om att bolagisera SJ.
  • Juholts motstånd mot avregleringen av elmarknaden som kom till under under 90-talets socialdemokratiska regeringar.
  • Den nya i Juholts motstånd mot sänkt restaurangmoms trots att hans partidistrikt var för den och att de rödgröna gick till val på att sänka den.
Men om vi nu håller oss till nutid är det dock vad som skönjas i en socialdemokratisk budgetmotion som är den stora frågan. Det vi får förhålla oss till är Juholts löften från igår och tidigare tal. Dock hade man kunnat hoppats på mer, framförallt hur dess anhängare ser för prioriteringar. Från Kristian Krassmans raljerande med DN:s ledarsida och Martin Mobergs nästintill totala avsaknad av egna reflektioner fastnar jag för Peter Johanssons förstärkande om det som Juholt om vikten av ansvar som handlar mer än bara "balansera en budget".

När man läser  ett stycke som "Jag tycker det är patetiskt att läsa Mats Knutssons sk analys, för han nämner inte med ett ord konsekvenserna av att inte göra något" börjar man fundera kring vad som egentligen har gjorts. Jag delar Peter Johanssons ambitioner att mer behöver göras för att förstärka de svenska järnvägarna, ett ämne som lyfts upp i hans inlägg. Men i detta avseende görs en Juholtare i repris. Att peka på vad man menar är bristen på investeringar i järnvägen när det framkommer att de statliga investeringarna i järnvägarna under den första halvan av 2000-talet var eftersatta, blir det just ett tummande på sanningen. Just pekandet på bristen av investeringar får mig att klippa in ett stycke från ett tidigare inlägg om det här med investeringar:

Behovet inför hösten är att inte bara kunna presentera löften på vad man vill göra, utan också balansera den i en budget. I det avseendet börjar jag lite grann sakna personer som Göran Persson, Pär Nuder och i viss mån Tomas Östros som visade mer prov på finansiellt ansvarstagande än vad firma Juholt/Waidelich gör. Hittills har det basunerats ut löften, men hur de ska finansieras är frågan. 

Bloggar: Martin, Sebastian.
Media: ABABABDN, ExprExpExpExpGPGPSVTSvTSvTSvTSR, SvDSvDSvD.