onsdag, augusti 10, 2011

Bokslut Ohly - Vad tar V egentligen med sig

I den tid där Lars Ohly har aviserat sitt avsked som partiledare blir det också läge för ett bokslut kring tiden med den siste kommunisten som vissa har viljat kalla honom. Rent politiskt går det inte att säga att Vänsterpartiet har något direkt gott att ta med sig av den här tiden. Det som bidrog till slutet av Ohlys partiledarkarriär markeras av misslyckandet i valet 2010. Misslyckandet med att få de rödgröna åter i regeringsställning, men även misslyandet med att bli mindre än ett parti med rasistiska förtecken. För en man som skyr dessa krafter som pesten blev det förstås en jobbig erfarenhet för Ohly.

Efter valet klarnade dock kritiken även mot Ohlys tidigare samarbetspartners S och Mp. Afghanistanöverenskommelsen mellan regeringen och S-Mp samt Miljöpartiets medverkan i migrationsöverenskommelsen med regeringen gav upphov till kritik från vänsterpartihåll. I partiledardebatterna kunde jag skönja en helt annan situation än den som rådde innan valet 2010.

Erfarenheten från valet 2010 visar mycket på nackdelen för de tre rödgröna partierna att gmensamt gå ihop och forma ett gemensamt regeringsalternativ. Det var ett misslyckat projekt från början, samtliga partier förlorade på det, inte minst Vänsterpartiet. Vissa inklusive jag vill också se Vänsterpartiet som en anledning till misslyckandet, att S-Mp inte blev alternativet. Ett S i nivå på runt 40 procent som de tidigare har varit uppe på och ett Miljöparti runt 10 procent hade skapat förutsättningar för ett regeringsinnehav.

Vänsterpartiet trivdes inte i denna konstellation. I mina ögon blev konflikten nedtonad, Vänsterpartiet befinner sig i de flesta avseenden i konflikt gentemot samtliga partier. Den nedtonade kritiken gentemot Socialdemokraterna kan bli en aspekt som är förutsättningarna kan förändras nu med ett nytt ledarskap. Fortsatt vänstersväng eller en mer pragmatisk linje blir frågan. En förhoppning är att partiledarprocessen blir lika tydlig som Centerpartiets, med kandidater med en tydlig programförklaring. Det är för Sjöstedt, Linde och Andersson att börja kommunicera sina agendor.

Media: AB, DN, SvD.