tisdag, augusti 16, 2011

Ekonomiskt ansvarstagande gick före denna gången

Tisdag kväll, och intrycken av dagens besked börjar lägga sig. Regeringens besked är klart, ansvaret för de offentliga finanserna går före de reformer som pekades ut i valmanifestet. Dock är det inte läge att peka ut detta faktum som ett löftesbrott. Med erfarenheterna av den första fasen av finanskrisen gjorde att regeringen i sitt valmanifest satte ordning och reda i de offentliga finanserna främst. Även om det kan tyckas vara tråkigt, är det bara att krasst inse faktum att det främsta löftet vidhålls.

Tillbaka till morgonens inlägg. Jag ställde mig frågan varför det inte vore ärligt att man som motståndare till jobbskatteavdraget tydligare pekade på det faktum att man ogillar tanken att människor ska få mer i plånboken. Fokus var mot Sebastian Stenholm, som i sitt svar inte tog chansen att förklara varför han och andra socialdemokrater ogillar det faktum att man inte vill öka människors ekonomiska frihet. Jobbskatteavdraget har ökat sysselsättningen och utökat arbetskraftutbudet. Därtill behövs det ytterligare reformer, som en mer flexibel arbetsmarknadslagstiftning, ökade möjligheter för privata aktörer att konkurrera och förhindrandet av lönemurar. Därtill en upprensning av antalet arbetsmarknadsutbildningar, bristen på dessa åtgärder är det som bidragit till den missmatch som Svenskt Näringsliv lyfte och som har misstolkats av en rad politiker, inte minst socialdemokrater. (SNSSN)

Det finns dock en genomgående linje. Man ställer jobb mot jobb, man ogillar människors ökade ekonomiska frihet och man har en tro i att man vet bättre än skattebetalarna själv hur skattebetalarnas pengar ska hanteras.   Likt det inte ska löna sig mer att arbeta ska det inte löna sig mer att driva företag, som i restaurangsektorn. Insikten om de små marginalerna i resturangsektorn är i min synvinkel empiriskt belagda. Ett exempel är min syster och svåger som driver hotell- och restaurangverksamhet och som önskar att det kunde löna sig mer än vad det gör idag. Möjligheterna till större marginaler, möjligheterna att kunna anställa fler för att kunna minska sin egen arbetsbörda.

Det finns inte bara ett skäl för att förtydliga meningen med fortsatta skattesänkningar. Den ena är den långsiktigt jobbskapade effekten, den andra är den ökade grad av ekonomisk frihet. Mer fritt kapital ökar på sikt investeringsviljan,det kommer alltid vara en mer bidragande effekt till fler jobb än politikers vilja att investera i jobb. Ett exempel är Texas som gått emot den utveckling som USA gör, en stark nettoökning i antalet nya jobb i jämförelse de jobb som gått förlorat totalt sett i USA. Det är även viktigt att påpeka att förutsättningen för satsningar i välfärd är att förutsättningar för den privata sektorn att kunna växa.

Riksrevisionens rapport pekar på effekterna av de tre första jobbskatteavdragen. Det faktum att de totala skatteintäkterna har ökat med 156 miljarder sedan 2005, pekar på  att JSA inte har urholkat de offentliga finanserna, snarare stärkt dem.
jobbskatteavdraget2

Det som förbryllar mig också är just Stenholms eviga påpekande om fortsatta investeringar i vård, forskning, infrastruktur etc. Ett exempel på detta, "Satsningar på vård, forskning, utbildning, infrastrukturssatsningar och andra centrala delar av vårt samhällsbygge och funktioner får alltså stå tillbaka för skattesänkningar som effekterna av i antal arbeten är outredda och högst tveksamma" Är det verkligen på det viset? En snabb titt på regeringens hemsida får mig att skönja detta:
Det pekar förstås på den verklighet där omfattande skattesänkningar inriktat mot låga och medelinkomster, i kombination med ökade tillskott till välfärden och ovannämnda satsningar för att nämna några, har kombinerats med respekten för de offentliga finanserna. I kölvattnet av de besked som kom idag blir det intressant att se motbudet mot regeringens hållning inför höstens budgetförhandlingar. Reformutrymmet begränsas, återstår bara att se hur den samlade oppositionen nu agerar. Vågar de på sig sin hållning om 17 miljarder mer i utgifter än regeringen? Regeringen har påtalat vikten av respekt för de offentliga finanserna, nu ligger förstås bollen hos oppositionen och Socialdemokraterna om hur ambitiösa de nu vågar vara.


Media:  ABABAB DNDNDNExprExpr, SvDSvDSvD.
Bloggar: KrassmanStenholmMobergHögbergKent och Tokmoderaten som jag snyltade bilden och länkväggen ifrån.