fredag, augusti 05, 2011

Extremismen och samhällets ansvar

En handlingsplan gentemot den våldsamma extremismem är ett uppkommande förslag från regeringshållet, i kölvattnet av händelserna i Norge kommer den självklara debatten om hur vi kan stävja extremismen i vårt samhälle. Det trycktes även på en bredare syn i en artikel i februari, jag vill även minnas ett gemensamt utspel från Sveriges största tidningar i november 1999 om den växande vit maktrörelsen. Samhället är den främsta kraften att stävja uppkomsten av extremism, ett jobb som inte enbart kan utgå från politiskt håll. Där krävs gemensamma krafter.

Det finns självklart flera anledningar till uppkomsten av radikalism. Utanförskapet är ett centralt ord, en del av det ordet innehåller klyftor, något som Johan Westerholm trycker . Sverige har som redan känt till synes små klyftor generellt, dock är de i många fall koncentrerade till vissa områden i Sverige, där finns en hållhake. Dock är klyftor inte hela melodin, utanförskapet handlar om mer än om ekonomiska förutsättningar, för många handlar det om förmågan att bli sedd för sina individuella egenskaper.

Det tidigare kommunalrådet i Karlskrona, Björn Fries tryckte på ett problem som lät oerhört relevant. Behovet av vuxna förebilder var vitalt för att förebygga uppkomsten av extremism enligt honom. Ungdomar som hamnade efter i skolan, saknade både sportslig och musikalisk talang, fann en gemenskap i extremistiska rörelser där de kände sig sedda.

Där finns förstås en oerhörd risk där samhället, främst i form av bristen på en skola med en kvalitativ undervisning och personal som inte ser den enskilda människans egenskaper, behov och brister. Från regeringshåll kan man trycka på en gemensam nationell handlingsplan, ansvaret ligger dock hos kommuner och skolpersonal som har det yttersta ansvaret att ta hand om dagens ungdomar.

I grunden finns det en grund för en gemensam handlingsplan som förankras hos de partier i riksdagen som står upp för öppenhet och tolerans och som har en syn på att radikalisering och extremism i alla dess former måste stävjas. Dock ligger grunden till problemet ute i kommuner och i skolor, det är där som det främsta arbetet måste ske för att stävja uppkomsten av extremism. Där är det snarare ansvariga kommunpolitiker, rektorer och skolföräldrar än ministrar och riksdagspolitiker som har det yttersta förmågan att stävja dessa problem.http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13422857.ab