fredag, augusti 26, 2011

Juholt/Waidelich borde tala om konkreta förslag

Det är inte sällan som jag får känslan när jag noterar firma Juholt/Waidelich som jag får intrycket om hur både medvetna och omedvetna de är om de finansiella förutsättningarna som råder på den europeiska marknaden. Sveriges ska investeras ur krisen, en gammal beprövad metod, myntad av Keynes på 1920- och 30-talet, förmedlad utav nobelpristagare i ekonomi Paul Krugman på 2000-talet. Just den här inställningen, att man tror att man kan köra på med sina löften om allt till alla är just den inställningen som oroar.

Det är dock pratet om det här med ambitioner. Det är breda löften som basuneras ut från socialdemokratiskt håll. Dock är det just löftena som behöver konkretiseras i ren sakpolitik, vad som ska prioriteras och hur det ska finansieras om det ekonomiska reformutrymmet inte räcker till. Just den senare aspekten är högst vital då Juholt har haft just den ambition att lova det mesta, men jag hoppas kanske på att de inser ansvaret och får komma med sina prioriteringar. Då kommer många av deras ambitioner att stanna vid just fortsatta ambitioner.

Ser vi till det som lyfts upp kan vi konstatera följande. Kritiken mot nedskärningen i vuxen- och arbetsmarknadsutbildningarna är en sak. Det är sant att det skars ned på arbetsmarknadsutbildningar då Sverige fortfarande befann sig i en högkonjunktur. Nu sedan 2010 har de byggts ut igen. Dock när det kommer till Juholt/Waidelich anmärkande borde denna kritik fokusera mer på kvalitet och inte bara kvantitet. Investeringar i järnvägen är en viktig fråga där det har snålats under lång tid. Där finns det läge för självkritik hos Juholt/Waidelich. Bostadspolitiken är en annan. Det råder ingen tvekan om att det behöver byggas mer, men de konkreta förslagen har uteblivit från politiskt håll om att göra det både enklare och billigare att bygga.

Det som är återkommande i ambitionerna är ambitionerna kring infrastruktur, forskning och utveckling av arbetsmarknadspolitiken. Kritiken finns här mot regeringen, men insikten bör även finnas att detta är områden som det har inte har satsats lika mycket på som nu. Dock ställer jag mig positiv till beskedet om att Socialdemokraterna ställer sig bakom förslaget till förändringarna av försörjningsstödet för att minska marginaleffekterna mellan bidrag och jobb.

Det som dock oroar mig är hållningen till andra krisande länders ekonomier. Jag noterar att Juholt nu skriver under Waidelichs förslag om att Sverige ska delta i Eurobondsamarbetet. Därmed ska Sverige använda sitt reformutrymme för att betala högre räntor, bara för att hålla räntor i krisande länder nere. Vurmen för ytterligare stimulanspaket till krisande länder måste vägas av mot dessa länders förmåga att visa ansvastagande för sin offentliga finanser, där är det lång väg kvar.

Tills dess är det förväntan om de konkreta förslagen som återstår. Någon gång måste Håkan Juholt och Tommy Waidelich inse att man inte kan hålla vid den här linjen. Prioriteringar måste göras, vissa ambitioner måste få stanna vidd just ambitioner. Det är inte ansvarsfullt att lova allt till alla, inte minst när man senare får förklara varför man tvingades dra tillbaka dem.

Bloggar: Juholts lojala bloggare Högberg, Johansson och Moberg. ;)
Från höger, Munkhammar.
Media: ABAB, DNDNDNDNExp, GP, SvDSvDSVT.