söndag, september 11, 2011

9/11 - tio år senare

Tisdagseftermiddag vid kassan på McDonald's på Fridhemsplan. Jag var på min andra arbetsdag på mitt nya jobb och höll på att bli varm i kläderna. I den stunden steg en turist/utländsk student in och sade att ett plan hade flugit in i World Trade Center. Ett besked som lät så absurt att det var svårt att tro att det hela hade hänt i verkligheten. En stund senare steg en mor in med sina barn och frågade om vi kunde slå på tv:n. I den stunden var det ena tornet raserat. Då hade ytterligare ett plan flugit in i det andra tornet.

Det är just dessa minnen som finns kvar på näthinnan tio år senare. Just historiska händelser har man varit med om í sitt tämligen korta liv. Murens fall, Estonia, Tsunamikatastrofen var några händelser som man minns i kombination med vad man gjorde själv vid dessa tillfällen. Minnet finns även kvar från i somras, när man själv var ute för att träffa en gammal skolkamrat i Stockholm, flydde hundratals AUF:are för sitt liv undan en massmördare, övertygad av sin ideologiska hängivelse. Det är alltid på det viset man minns stora saker, vad som hände och vad man själv gjorde när det inträffade.

Fyra olika händelser i sig, men alla en del i en helhetsmanöver riktat direkt mot USA, men i ett vidare avseende riktat mot hela västvärlden, mot våra ideal. Det första planet var förbryllande, det andra planet gjorde det uppenbart vad det handlade om, det tredje planet som var en direkt krigsförklaring i och med sin attack mot USA:s militära hjärta. Det fjärde planet nådde aldrig sitt mål. Igår såg jag den första intervjun med förre presidenten George W Bush. Han liknelse var precis densamma:
"The first plane was an accident, the second plane was an act of terror, the third plane was a declaration of war." - GWB

Post 9/11 blev en väldigt speciell tid efteråt, ingenting förändrades, allting förändrades. Vad skulle vi ha varit utan om det inte hade inträffat? Hur hade verkligheten tett sig i Afghanistan? Hur hade situationen varit i Irak och hur hade omständigheterna sett ut där med tanke på de frihetliga vindar som har blåst på den arabiska kontinenten under vår och sommar?

För Sverige gav det konsekvenser. Vi drogs in i ett krig som vi hade all anledning att delta i, med ambitionen att kampen för frihet, mot de som skyr våra frihetliga ideal måste bekämpas på de platser där de finns. Krigen i Afghanistan och Irak innebar att Sverige visade på sin öppenhet genom alla de människor som flydde från sina hem, upp till den svenska myllan. Men samtidigt kom de dåliga sidorna. Avvisandet av två Egyptensvenskar, självmordsdådet på Drottninggatan som visade att terrorn hittade in i den svenska vardagen.

Tio år senare minns vi de händelser som skedde då, men även de händelser som har skett i direkt eller indirekt konsekvens av just 9/11. Dock står vår tro på frihet och öppenhet fortsatt stark. Oavsett om terroristen heter Mohammed Atta eller Anders Behring-Breivik är det viktigt att stå upp för våra idel om frihet och öppenhet. Terrorister oavsett bakomliggande ideologisk eller religiös hängivelse hittar alltid till varandra i och med sitt hat och kamp mot de ideal vi tror på. Det är där som vi måste stå starka.


Länkar: ABABDNDNDN, ExprExprExprSvDSvDSvDSvDSvD.
Bloggar: ForssellHögberg, TokmoderatenWesterholm.