lördag, september 17, 2011

Ansvar för hela Sverige väcker irritationer

Jag kan inget annat än att roas vid vissa irritation vid att Moderaterna nu har tagit fram ett nytt idéprogram inför höstens partistämma. Irritation är en sak och när den kommer från Moderaternas politiska motståndare som socialdemokratin eller dess lojala trupper, som Aftonbladets ledarsida kan jag skönja en viss avund kring ett parti som fortsatt söker förändring och förnyelse. Moderaterna har utmålat sig som Sveriges enda arbetarparti. Nu är det också läge att utmåla dem som Sveriges enda samhällsbärande och ansvarstagande parti, vem vet? Kanske någon vill utmana.

Jag har ännu inte tagit mig tid att läsa dokumentet och det nya idéprogrammet för Moderaterna, ambitionen är att göra det snarast möjligt. Det är dock några tankar som jag vill avge kring det utvecklings- och förnyelsearbete som ständigt måste vara pågående i Sveriges kommande statsbärande parti. Ambitionen att vara statsbärande kan kännas intressant att eftersträva men också förblindande om man hanterar den ambitionen fel. Moderaterna ska gå framåt och framstå som statsbärande tack vare att de fortsätter att förnya och utveckla sig själva, inte på grund av ambitionen av att bara vara störst och inneha regeringsmakten.

Den senare aspekten är något som väljare bör avsky och vara en bidragande orsak till att de väljer något annat. Därför bör ambitionen vara att detta idéprogram som tas fram också kommer bli gammalt och nya idéer bör tas fram både för hur Moderaterna vill förnya och utveckla sig själva och samhället i stort.

Ansvar var grundbulten i statsministerns och partiordförande Fredrik Reinfeldt regeringsförklaring. Ansvarstagandet får nu en grund i det moderata idéprogrammet. Ansvar för hela Sverige är namnet och en av grundbultarna är ansvarstagande med de offentliga finanserna. Jag kan bara roas av Katrine Kielos buttra reaktion till att detta skulle vara en ambition att förvandla Moderaterna till en Anders Borg-bunker där den hästsvansbeklädde finansministern skulle få styra den moderata utvecklingen. Sanningen är ju den att folk har förtroende för den politik som förs av Borg, hans förtroendesiffror konkurrerar snarare med Reinfeldt än med sina politiska motståndare. Den förda politiken får eko i omvärlden.

Sanningen bör ju vara den att motståndarnas irritation över Moderaternas förnyelsearbete och dess nya idéprogram är den bästa inspirationskällan för Moderaterna. När motståndarna är upprörda kan man bara ana att Moderaterna är på rätt väg och det förnyelsearbetet som tog fart efter 2002 bara är i sin början. Det moderata förnyelsearbetet både inspirerar och irriterar, det är väl så det bör vara.

Bloggar: Sebastian.
Media: SvD.