onsdag, september 07, 2011

Det är ju kvalitet och valfrihet som folk bryr sig mest om

Jag slog in med en liten kort notis under morgonen kring det utspel som SNS - Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hade gjort på DN Debatt. Utspelet i sig var riktat mot de privatiseringar som har gjorts i svenska välfärdsverksamheter och som grundade sig i att inga nämnvärda förbättringar hade gjorts under de senaste tjugo åren.

Fair enough, det är dock grunderna som man bygger detta utspel på som förbryllar. Man konstaterar dels att valfrihet har ett egenvärde och att kundnöjdheten hos de privata aktörerna är högre, MEN. Det är det stora underliggande ordet i resonemanget från SNS:s sida och de får till följd att en rad inlägg och rena floskler från vänsterhåll tar vid. Det är därför dags att ta fasta på vad det hela handlar om när det gäller en mer borgerlig politik på välfärdsområdet.

Karolinska Instiutet kom nyligen med en rapport som stärkte teserna med införandet av Vårdvalet i Stockholmsregionen. Nyttjandet av vårdtjänster hade förskjutits än mer till socioekonomiska svaga områden. Det aktiva valet bland speciellt dessa grupper hade ökat. Kostnaden per patient/invånare hade minskat, köerna hade minskat och tillgängligheten hade ökat genom fler etablerade vårdcentraler, även i områden med större ekonomisk utsatthet. I detta stycke har jag inte nämnt ordet privat i något avseende förutom nu, utan här handlar det främst om hur den enskilde patienten väljer.

Vårdvalet som nu visar sig ha förskjutit nyttjandet utav vårdtjänster visar också på en förändring där sjukvården mer blir anpassad till vårdtagarna än att vårdtagarna får anpassa sig efter vården. Det är grunden i borgerlig välfärdspolitik, inte att en verksamhet ska vara privat eller inte, det är helt och hållet irrelevant. Hade kvalitén i den offentliga välfärden varit 100 procent perfekt hade incitamenten för att privatisera den inte varit särskilt höga, men nu står vi där vi står.

Samtidigt visar studien från KI att Vårdval Stockholm som är en valfrihetsreform har gett många positiva effekter, för invånarnas bästa. När det sedan kommer till frågan om driftsformer finns det en del exempel som kanske SNS och privatiseringshatare nu borde kolla till:

  • Privatanställda sjuksköterskor tjänar mer än offentliganställda.
  • Köer till äldreomsorgen har försvunnit på vissa håll då driften har tagits över av privata aktörer.
  • Friskolereformen har visat sig ge goda effekter även i den kommunala, offentligt drivna skolan.
Dock är detta i grunden en debatt som inte bör handla om driftsformer även om vänsterdebattörer nu fick vatten på sina kvarnar i just sin övertygelse. De drivs helt enkelt av tanken att det offentliga och endast de ska stå för nämnda verksamheter. Det är makten som är viktigare än att invånare och de som arbetar dagligen inom dessa verksamheter ska få ha större inflytande över den. Det är utifrån den aspekten som kvalitet bör grunda sig i.

En borgerlig välfärdspolitik ska alltid bygga på just kvalitet och valfrihet oavsett vad andra försöker påvisa. Det ställer dock krav på att de utförande aktörerna lever upp till de krav som ställs på dem, annars får de inte lov att utföra sin verksamhet. En privat aktör som inte lever upp till kvalitetskraven ska få sitt tillstånd indraget, men det lägger också ansvaret på de styrande att också göra sig av med offentlig verksamhet som inte lever upp till kraven. I grunden är det inflytandet på dessa verksamhet som är det viktigaste, och de som inte vill ha andra aktörer än de offentliga gör det i övertygelsen att de/politikerna vet bäst hur verksamheten ska utformas, inte de som tar del av den.
Media: ABDNSR, SvDSvD.