måndag, september 19, 2011

Mycket väsen för ingenting?

Avskaffa vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen är två förslag. Oron över att sysselsättningsgraden är högre bland män när det kommer till heltidsjobb än hos kvinnor är något som Håkan Juholt och Carin Jämtin. Nåväl, det finns en vilja även hos mig att fler kvinnor ska kunna etablera sig bättre på arbetsmarknaden. Den största hållhaken finns inom vårdyrket. Där har även Moderaterna talat om rätten för anställda inom vården att gå upp till heltid.

Juholt/Jämtin säger sig ha en rad tunga förslag på hur de ska etablera kvinnor bättre i arbetslivet. Det är då lite konstigt att de inte tydligare presenterar dem i sin inlaga på DN Debatt. En successiv höjning i taket i den tillfälliga föräldrapenningen, sen kommer förstås frågan, om det nu finns ett annat problem, den som de nämner om inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor blir man lite frågandes kring vad de har för avsikt att göra där. Det är främst lönerna inom kvinnodominerade yrken som håller kvinnor tillbaka och gör att de i större grad tar ut sina föräldradagar eftersom männen i högre grad tjänar mer.

Där finns förstås en hållhake hos Socialdemokraterna i och med deras motstånd mot avskaffandet av stopplagen, möjligheten att i en kvinnodominerad näring bedriva vårdverksamhet i egen regi, en karriärmöjlighet som skulle lyftas ännu mer. Socialdemokraterna har med sina samarbetspartners konstant motarbetat möjligheten för kvinnor inom den offentliga sektorn att bedriva verksamhet och göra vinst samtidigt som traditionellt manliga tjänster som bekostas av offentliga medel får ta ut vinst.

Vad som sen kommer utav de förslag som Juholt/Jämtin anser som "tunga förlag" återstår att se. Debattartikeln är en lång inlaga mot många av de problem de ser hos den kvinnliga arbetskraften. Vad som sedan kommer i rena konkreta förslag får vi vänta med tills deras budgetalternativ presenteras. Dock kan jag förundras kring att barnomsorgspengen, en peng om den hanteras rätt kan ge möjlighet till barnomsorg på obekväma tider.

Avslutningen är dock det mest förbryllande i Juholt/Jämtins inlaga. Det blir ett beklagande kring den höga arbetslösheten (Trots att färskare siffror från SCB visar på en lägre siffra), men framför allt att man också tar på sig äran för den krishanteringspolitik som regeringen förde, trots att Socialdemokraterna dagligen ropade på miljardstöd till banker och industrier, likt den politik som Obama har fört men som inte givit de önskvärda effekterna. Trots allt, ansvarsfullhet krävs och det inser även Juholt/Jämtin. Jag undrar bara vilka av all de 135 miljarder i utgiftslöften som inte kommer att infrias i deras budgetalternativ.

Bloggar: Kent, Peter.