torsdag, oktober 20, 2011

En diktators frånfälle, vem står på tur?

Det var en tid då västerländska demokratier tyckte att det mest stabila var att hålla diktatorer under armarna. Genom lugn och stabilitet utåt kunde man säkra goda affärsförbindelser mellan dessa länder. Handel är idag för övrigt ett viktigt instrument för att nå dessa länder och sakta men säkert få inverkan när det gäller demokratisk utveckling.

Den arabiska våren blev lite av en renässans. I och med upproret mot Gaddafi och upproren på den nordafrikanska och arabiska halvön känns det inte lika lägligt att stabilitet byggs genom att hålla dessa despoter under armarna. långsiktig stabilitet byggs genom demokratiska reformer, att främja en demokratisk utveckling i de länder som nu fått sina tidigare diktatorer på fall. Mycket är kvar att göra, utgången är fortfarande osäker, som i Egypten som i Libyen.

Gaddafis terrorregim är över. I många år har denne man inte blivit behandlad direkt som en diktator världens ögon. I mina ögon har Gaddafi framstått lite som diktatorernas egen Rock Star. En man som reser runt med sin helkvinnliga livvaktstyrka, i färgglada kläder och som väljer att bo i beduintält snarare än på något flådigt lyxhotell.

Västvärldens förhållande till Libyen har ifrågasatts, inte minst genom dess affärsförbindelser. Den tidigare Labourregeringen valde att frisläppa Megrahi, en av männen bakom Lockerbieattentatet. Det har gett Labour problem i opposition i och med deras kritik mot Tory/Libdemregeringen om hur de har hanterat insatserna i Libyen. Premiärminister David Cameron sa under en debatt i Underhuset att det inte är läge att ta lärdom av Labour när det kommer till att handskas med Gaddafi. Snarare skulle det vara på plats med en ursäkt för frisläppandet av Megrahi.

Att Gaddafi nu inte längre är på flykt är den definitva punkten på Gaddafieran. Utifrån denna situation är det nu viktigt att den stabilitet som nu byggs sker på demokratisk punkt, att västvärlden bistår med den hjälp som de kan stå till stånd med. Det demokratiska uppbyggandet som kampen mot den tidigare regimen ligger dock på den libyska övergångsregeringens ansvar. Västvärlden har all anledning att bistå, men inte leda

Kampen mot Gaddafi är över. Om omvärlden vore som Saurons öga från Sagan om Ringen-triologin borde nu ljuset också vända sig mot ett annat håll. Fortsatt finns det personer som Assad som skyr sin egen befolknings kamp för demokrati för yttrandefrihet. Med Gaddafi ur problembilden kan fokus flyttas mer mot den man som likt Gaddafi skydde människors rätt att komma till tals.

Bloggar: Christian, Ekonomisten, Kjellberg, LottaTokmoderaten, Wiseman.
Media: DN, DN, DN, DNDN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.