lördag, oktober 29, 2011

Lördagstanke - ett parti och framtid som målet

Veckan efter Moderaternas partistämma har i sig varit underhållande. Det är talande att saker som Moderaterna gör väcker uppståndelse och en viss irritation. Att hålla en stämma i ett parti som är i medvind stör så klart vissa andra att man i tron att Moderaterna gör försök att skriva om sina historiska ställningstaganden slår bakut. Avsikten har ju inte varit att förvirra, men det tycks inte ha hjälpt. Vad som bör påvisas är att stämman trots allt handlar om vad Moderaterna vill idag, inte vad de ville i historien.

Det som blir det tråkiga i diskussionen är att debatten kom att kretsa kring en kamp om vem som gjorde vad istället för att handla om vad som egentligen hände. Som moderat finns epoker i historian som inte gör en imponerad. Men 1900-talet har ett arv som har satt spår i fler partier än moderaterna så vem kan vara 100 procent stolt över sin historia?  Exempelvis kom Rasbiologiska Institutet till efter en S-motion och inte att tala om ett helt vänsterparti. Det gör ju det hela lite underhållande när en gammal kommunist försöker påvisa en statsminister om det här med demokrati.

Faktum är att det är intressant att folk i så hög grad stör sig på en historieskrivning som står i kontrast mot den bild som ett parti i fråga vill framhäva idag. Faktum är ju att Moderaterna är ett parti som i många avseenden har utmanat tidigare ställningstagande. I sann anda är Moderaternas förvandling, åren efter 2002 års katastrofval, att man de facto har dubblerat sitt väljarstöd något att imponeras över och fråga sig varför andra partier i kris inte tänker i liknande banor.

Idag talar nyheterna om att Alliansen bör te sig mer till Miljöpartiet och att 2014 blir valet då de sistnämnda ingår i det samarbete som tog form hos Maud i Högfors. Jag kan undra vad miljöpartister i sig tycker, att ett parti som gick tvärtemot sina grundvalar och i valet 2010 bekräftade blockpolitiken nu skulle te sig till det som idag är det enda regeringsalternativet.

Tvärtom ska Alliansen inte forma ett regeringssamarbete med Miljöpartiet, men det betyder inte att det inte finns grund för breda överenskommelser. Afghanistan, Libyen och migrationsfrågan är exempel där Miljöpartiet har visat ansvarstagande och breda överenskommelser har nåtts.

I sann anda är det en tid där vissa andra mår lite bättre än alla andra. Därför känns lite förklarligt att vissa upprörs över vad som pågår i ett parti som Moderaterna. Men om Moderaterna upprör sina motståndare kan vi bara vara nöjda, för då bör det vara en insikt om att man i nutid är på rätt väg.

Media: AB, DN, Exp, SvD.