söndag, oktober 02, 2011

Söndagskrönika - Alliansen fem år senare

Över morgonkaffet är det två artiklar som får min direkta uppmärksamhet. Dels är det dokumentären fem år med Alliansen och om hur dess regeringsinnehav har förändrat samhället i sig. Den andra är ett rop utifrån, utifrån den interna partikärnan, från en enskild väljare som är oroad över en utveckling i det parti som han har lagt sin röst på. Ambitionen med Alliansen var en sak, tydlighet, man lyckades med bedriften att forma ett enat regeringsalternativ. För första gången var pratet om oenighet i valet 2010 inte riktat mot borgerligheten utan mot den andra sidan. Socialdemokratin har förvisso inte samarbetat i samma utsträckning som Allianspartierna har gjort, men har kunnat räkna med det stöd som de har förväntat sig för att kunna regera vidare i minoritet.

Idag fem år senare, i en tid där Fredrik Reinfeldt har varit statsminister i fem år, de människor som nu växer upp inte har vetskapen om hur det är att växa upp i ett socialdemokratiskt samhälle enligt vad SvD vill påvisa, är det fortfarande frågor som ska besvaras och utmaningar som ska lösas. Alliansen lyckades med sitt koncept, problemet är att enskilda partier inte lyckats med att riktigt profilera sig själva. Den signal som ges från den enskilde väljaren på SvD Brännpunkt är just detta. Men också att problemet inte bara ligger i ledarskapet utan hur ledaren och resten av partiet lyckas profilera sig själva.

Om problemet med Centerpartiet har varit dess otydlighet i den politik som de har lyckats driva igenom har problemet med Kristdemokraterna varit dess otydlighet med dess roll i Allianssamarbetet och i den inrikespolitiska debatten. Den värdekonservativa agendan som de tidigare har kommunicerat har blivit diffus. Behovet av en tydlig högerkraft har inte varit tydligare, socialdemokratin har alltid kunnat luta sig åt att ha Vänsterpartiet just till vänster, för att man själva skulle kunna ses som pragmatiska och relevanta. Inom borgerligheten har detta inte varit lika självklart.

Samtidigt fortgår arbetet inom mitt eget parti. I och med valet 2010 bröt Moderaterna en ny barriär. För första gången i modern tid med ett valresultat över 30 procent och ett avstånd på 0,6 procentenheter Socialdemokraterna, en skillnad som för åtta år sen var nästan 25 procentenheter. Resultatet och Moderaternas ambitioner som det samhällsbärande partier ställer nya utmaningar.

Det är inför partistämman som bland annat ska anta ett nytt idéprogram som ska svara på hur Moderaterna ska ta sig vidare. Det är oroande att det idag pågår en debatt där vi börjar diskutera ifall kvotering vore något relevant. Förhoppningen är att ombuden står emot detta, att våra idéer fortsatt präglas av varje människas rätt att ta sig fram efter sina egna förutsättningar framför statliga pekpinnar, med kvotering som instrument.

Fem år har gått, nu tar fem nya år vid. Förnyelsen och utvecklingen måste fortsätta, för Moderaterna är detta vitalt för att inte anses som stela, för partier som Centern och Kristdemokratera är det en fråga om att inte falla ifrån. Ropet från den enskilde väljaren som belyser vikten av att låta väljarna analysera informationen efter eget huvud är det som även Kristdemokraterna som de belackare som nu ropar efter nytt ledarskap måste fokusera på. Det är viktigare än att ropa på nytt ledarskap, i andra partier har detta inte lyckats.

Bloggar: Fredrik L, Fredrik W, Kent, MartinMikael, Peter A, Peter HTokmoderaten.
Media: AB, ABExp.