måndag, november 14, 2011

Ett uppdrag med delvis missriktad fokus

"Därför uppdrar vi åt Socialstyrelsen att göra en studie av om kvaliteten på något sätt skiljer sig åt i verksamhet utförd i privat kontra offentlig sektor." Några av de inledande orden i det pressmeddelande som kom från regeringen idag. Jag finner det välkommet att man går till botten med bristande kvalitet på våra äldreboenden. Men fokus i uppdraget är missriktat. Det som uppdras till Socialstyrelsen är att visa på eventuella kvalitetsskillnader på driftsformer, inte själva kvalitén i sig.


Enligt en lista som Aftonbladet har fått fram, fanns ingen privatdriven äldre bland de tjugo sämsta, samtidigt visar studier från SNS att det är svårt att utröna några egentliga skillnader mellan privat och offentligt driven äldrevård. Vad som är bäst generellt är svårt att avgöra, vårdbehoven är individuella och ett alternativ som är bra för den ene bör rimligtvis inte var bra för den andre. Att främja valfrihet och ge beslutanderätten till den enskilde att kunna välja den som tillgodoser den enskildes behov är alltid den väg som måste prioriteras.


Äldrevården drivs av två problem, att kvalitén inte efterlevs och att det ger upphov till att göra stora vinster, vinster som man inte behöver beskattas för. Därför blir det andra uppdraget mer relevant, men inte det som löser den goda kvalitén. Att näringsverksamhet som bedrivs i Sverige ska beskattas här är tämligen självklart. Grunden till de stora vinsterna är att man i stora drag tillåts att spara in på det som är tänkt att skapa god kvalitet till de äldre. Därför är kvalitetskraven vitala.


Hur ska man se på utvecklingen kring att fler privata alternativ växer fram? I grunden är det ett gott tecken, personer som har varit tvingade till en och samma arbetsgivare erbjuds nu möjlighet att driva egen välfärdsverksamhet i privat regi. Det kan tyckas konstigt att den bransch som är den som domineras utav kvinnor väcker sånt motstånd mot möjligheten att få driva verksamheten i privat regi.

Samtidigt vill vissa se de privata alternativen som problemet. Dock handlar det om att de privata alternativen är svaret på problemen. Det som Simon Westberg skriver blir relevant

"Svenskt 1900-tal var ett högskatteexperiment av unikt slag. Politiker, övertygade om välfärdsstatens överlägsenhet, utvidgade det offentligas domäner i ett rasande tempo. I dag ser vi resultatet. Trots världens högsta skatter brister välfärden. Samtidigt innebär avsaknaden av egna besparingar att stora grupper är oförmögna att hantera de väntetider som välfärdsstatens utformning ger upphov till. Detta är ett illavarslande tecken som måste tas på största allvar"
Hade de offentliga verksamheterna varit som människor hade förväntat sig till hade behovet av andra alternativ varit begränsad. Dock går det aldrig att driva en äldrevård som är helt och hållet likriktad, därför finns behoven av variation inom äldrevården, allt för att passa den enskildes behov.

Faktum är att kvalitén är och har varit det stora problemen under lång tid. Fokus ligger på kommunerna att tillgodose en bra äldrevård. Fokus på kvalitet och när upphandling av äldrevården sker, ska den ske på grunden av att den som man avtalar med eftersträvar en kvalitet som är minst lika bra eller bättre. Kommuners ansvar går aldrig att naggas och tillsynen av deras ansvar har all anledning att förbättras.

Bloggar: Annie, CarolineGöranJohan, JohanMikael, PeterRadikalen, Sten.
Media: AB, ABAB, AB, AB, DNDN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvDSvD, SvD.