söndag, december 04, 2011

Andra advent - det går alltid att bli bättre

Andra advent och fokus på ett internt riksmöte har aldrig varit så påtagande nu som förr. Förtroenderådet, likt det som hölls förra året har dragit till sig ett intresse för något helt annat. Förra året en fallen ledare, i år en upprorsmakare som sakta men säkert framställdes som det enda alternativet och som nu gör allt för att komma upp ur den grop som han oh andra grävde åt honom.

Vad betyder detta för alliansregeringen, socialdemokratins främste motståndare? Allt, eller egentligen inget. Faktum är att förnyelsearbetet fortsätter alltjämt samtidigt som de flesta bryr sig om något helt annat. Det finns en förklaring, ingen räknar socialdemokratin som besegrad, inte ännu.
Vissa kanske tycker att man inte borde göra någonting nu när motståndaren är inne i en spiral av tragik och intriger. Kanske det var på det viset som man räknade ut Alliansen vid samma tidpunkt förra året. Med matematiskt precision kunde man då fastställa att "Alliansen var rökt". Vi vet bättre än så, därför framtäller sig inte Alliansen som självgoda, i den tid då motståndare kämpar i liknande motvind. De som ändå faller in i en självgodhet bör tänka på detta faktum, motståndare är slagen men inte besegrad.

Vad kan man säga om Håkan Juholts framförande igår. Å egen sida kan jag känna när jag kollade på det i repris, att stämningen inte var den bästa. Juholts bästa stund är i talarstolen, mottagandet var i sig artigt, men inte mer. Dock kan jag i allafall skönja en sak. Det finns en oppositionsledare som önskar ta kommandot inom opposition och gå i konfrontation mot alliansregeringen.

Vad han ska prestera för alternativ är fortfarande oklart. De två stora löftena, om sysselsättningsmål och mål för sociala investeringar framställs fortfarande som tomma ord fram tills konkreta förslag läggs fram. När en parallell diskussion, den om partiets skattepolitik landar i en diskussion kring att man troligtvis inte kan gå för hårt fram kan man undra kring en sak, hur de ska ha råd med sin politik. När intrigerna inom partiet framställs som ett Shakespearedrama får inte löfteskarusellen framtällas om en uppsättning av Kejsarens nya kläder.

Den fråga som dock kan bli en het fråga, den om äldrevården är en fråga som engagerar. Man kan fundera kring varför Juholt nu ifrågasätter kongressbeslutet från 2009, samtidigt som Ylva Johansson inte förstår vad Juholt menar med otydligt. I sin stund i talarstolen som Juholt försöker få ut det faktum att Lagen om valfrihet handlar om att tvinga in rikskapitalbolag inom äldrevården, borde han veta bättre. För mig handlar LOV om en sak, att bland annat min mamma, pappa och mormor ska få bestämma över vad som är bäst för dem, den dag som de behöver mer hjälp i sin vardag. Så enkelt är det och därför finns det bara en ak för ansvariga politiker, att vara djärvare när det kommer till att göra av sig med dåliga verksamheter.

Det här en fråga som visar på hur även en alliansregering kan göra bättre. Nationellt är alliansregeringen trygga, ute i landet finns det stöd som går att hämta in, därför det finns frågor och det finns ett förnyelsearbete som måste tas tag i. I sig är folk nöjda, men det går alltid att göra bättre.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: DN, SvD.