lördag, december 31, 2011

Året 2011 - Ett år som fick sin prägel innan det började

Året hade inte ens börjat, men Mohammes Bouazizi hade redan satt sin prägel på den. Effekten av hans gärning  fick han aldrig uppleva, men uppgivenhet som rådde i Bouazizis tankar fick honom att göra det där som satte igång något än större, den dagen då den tunisiska myndigheten beslagtog hans grönsaksvagn. En sönderbränd kropp, ett bevis på de trakasserier som Bouazizi och många andra hade blivit utsatta för, satte igång den frihetliga våg som senare inte bara stannade i Tunisien, utan som senare spred sig ända in i Alfred Nobels minne.

För omvärlden påverkades även de av den arabiska våren. Den NATO-leddda interventionen mot Libyens regim inleddes i den tid när den libyska rebellrörelsen var på fallrepet och en regelrätt massaker stod för dörren. Sverige blev en av de betydande aktörerna genom sin Gripeninsats. Den betydande delen av de flygande spaningsinsatserna stod den svenska styrkan för. Omdömet har varit gott över den svenska insatsen och stödet för den på hemmaplan har varit högt.

I sig kommer den arabiska världen inte bli som den var innan 2011. Effekterna av Ben Alis, Mubaraks och Gaddafis frånfälle har satt igång processer som kommer ta lång tid att hantera. Demokrati byggs inte på en handvändning. Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Syrien, Sudan och Bahrain var länder där det skedde stora omvälvningar. Men dessa protester spred sig än längre och många av de styrande i länder som Saudiarabien, Sudan, Senegal och Jordanien påverkades av de protester och utlovade både förbättringar och demokratiseringar för att stilla den oro som även kunde blossa upp i deras land.

Så här på 2011:s sista dag finns medvetenheten om att protesterna inte ännu dött ut. I Syrien pågår protesterna och den brutala förföljelsen av den syriska befolkningen. Al-Assad har lovat demokratiska reformer men informationen om den hårdföra hanteringen av de syriska demonstranterna fortsätter alltjämt. Den syriska frihetskampen kommer även prägla 2012 likt den arabiska våren som blev både sommar, höst och vinter.

Den första krönikan kom att handla om en rad händelse som föll i ett och samma begrepp, en arabisk vår. Så här i efterhand vilar Mohammes Bouazizi i sin grav någonstans i Tunisien, ovetande om vad han har ställt till med. Den gnista som han tände blev den fackla som andra plockade upp och gjorde att 2011 inte blev som andra år.