måndag, december 19, 2011

En (galen) diktators frånfälle

Det som förvånar mig ibland är att det finns vissa som får för sig att hylla landet Nordkorea för dess "öppenhet" och omsorg av sina medborgare. Det finns dessa personer alltså. Det mest slutna landet i världen, landet som vi vet så mycket men ändå så lite om har en särdeles personkult uppbyggt kring sin ledare. Kim Jong-Il, en inom landet upphaussad ledare, med en far som tycks vara större än Gud själv. Nu är Kim död och frågan är vad som händer.

Vad man kan tro är att ingenting förändras. Ett land som tror sig klara sig på egen hand, som fostrar morgondagens generationer att alla influenser utifrån är av ondo och det viktigaste av allt är att värna den nationella stoltheten. Samtidigt är Nordkorea inte bara det mest slutna, utan ett av det mest utsatta länderna rent humanitärt.

Om Kim Jong-Il anser att landet inte behöver hjälp från annat håll och man klarar sig själv, kanske man kan undra varför människors mest grundläggande nödvändigheter sätts på undantag. Hans ledarskap blev snarare en parodi en ett bevis på ett ansvarstagande ledarskap.

Hans död kan betyda allt men ändå ingenting. Ingen vet vad som kommer att ske. En efterträdare är fostrad, men vad viljan är från annat håll går att fundera på. Personkulten själv personifierad har nu gått i tiden. Fortfarande vet vi lite vad detta kommer att betyda.

Media: AB, AB, DN, Exp, SR, SvD, SvT.