söndag, juli 31, 2011

Reinfeldt på Hemköp och i Antalya, samtidigt?

Media och allehanda bloggare nu försöker släta över Reinfeldt ett rykte om att vara frånvarande och slapp i hanteringen kring tragedin i Norge. Det är trots allt en kris som rör Norge och ska hanteras av den norska regeringen. Kritiken har varit i vissa stunder ovärdig då den inte har stått i proportion till vad som har gjorts. Uppenbarligen hade många viljat att statsministern hoppat runt bland tv-soffor och besökt allehanda manifestationer.

Det senaste ryktet rör sig om att paret Reinfeldt egentligen befinner sig i Turkiet och det har spunnits ganska mycket på det. Frågan är bara om han är där nu. Eftersom den person som sades sig ha sett Reinfeldt på planet till Antalya inte har några bilder, finns bara rykten att gå på. Dock finns det bildbevis på att han var på Hemköp/Åhlens City idag. Frågan är bara då, har han kanske kommit hem eller befinner han sig på två platser samtidigt?

Dock kan jag tycka att kritiken mot att Reinfeldt skulle vara Turkiet är rätt orättfärdig. Som minister är man trots alltid i tjänst, regeringsarbetet stannar inte upp för att statsministern åker utomlands, och dessutom det faktum att detta är en kris i Norge som ska hanteras av den norska regeringen. Proportionerna av denna historia är ganska små i jämförelse med Putin som vägrade lämna semestern då en atomubåt sjönk till botten. Det hela blir bara ett billigt försök till att plocka inrikespolitiska poäng på en kris som inte är svensk, utan norsk och ska hanteras av den norska regeringen, inte den svenska.

Fotograf: Niklas Gillström.
Bloggar: Tokmoderaten.
Media: AB, DN, SvD.

fredag, juli 29, 2011

Norge sörjer medan vissa utnyttjar det i inrikespolitiskt syfte

Norges väg att komma över dessa tragiska händelser kommer vara lång. Det som fokus bör vara på är att gemensamt visa att även om en attack var direkt riktat mot Arbeiderpartiet och AUF blev det en attack mot hela det norska samhället, hela det demokratiska samhället. I längden blev vi alla drabbade då hatet och ondskan slog mot människor engagerade sig efter sin egen politiska övertygelse fick offra med sina liv.

Den debatt som har kommit upp nu i kölvattnet av tragedin och kritiken mot statsminister Reinfeldts ledarskap är just en debatt som i nuläget känns helt ovärdigt. Jag tryckte på det även i morse och vidhåller det faktum att använda tragedin i Norge för sina egna politiska syften är rentav pinsam. Senast i raden var Anna Troberg från Piratpartiet som vill använda tragedin för att plocka politiska poänger på både FRA och datalagringsdirektivet.

Det som dock är det mer påtalande för mig som bloggare är just hållningen från de socialdemokratiska bloggarna som tyckte att det bara behövdes fyra dagar innan man använde tragedin för sina inrikespolitiska syften. Idag fortsätter den alltjämt. Jag tycker inte säga särskilt mycket än att säga att det är bra cyniskt att använda Norgetragedin till sitt smutskastande.

När man tillhör ett parti som är direkt drabbat, då ens norska systerparti blev utsatta för den mest horribla attacken mot det demokratiska samhället i den norska men även den nordiska historian, då blir beteendet än mer beklagligt. Jag har under den senaste veckan visat just mitt deltagande kring tragedin i Norge och tyckt att det finns behov av gemensamt engagemang. Detta deltagande har jag visat särskilt mot mina socialdemokratiska vänner.

Detta är inget gnäll, det är ett konstaterande av ett ovärdigt beteende att behöva partipolitisera på det viset. Till och med Göran Persson konstaterade detta i efterdyningarna av tsunamikatastrofen gällande i fråga om Alliansföreträdarnas kritiserande. Så herrar Johansson, LindströmMoberg och Westerholm, kan ni inte bara sluta gnälla, hoppa upp ur sandlådan och sluta använda den norska tragedin till försök att plocka billiga inrikespolitiska poänger? Det är en tid för sorg och eftertanke, i skydd av tragedin i Norge finns det inte läge att använda den för era pinsamheter.

Bloggar: Mr D.
Media: DN, DN, Exp, SvD.

Vårt behov av eftertanke och gemenskap - DN:s fortsatta blame game

Det är snart en vecka efter de tragiska terrorattentaten i Norge, på några timmar när. Chocken har lagt sig, sorgen har fått ta sin tid, de dåd som var främst riktade mot AUF och Arbeiderpartiet blev snabbt en attack gentemot det hela öppna samhället. Ingen lämnades oberörd. Det politiska samtalet stannade av, behovet av öppenhet och demokrati kräver även att det politiska samtalet fortgår. När våra politiska meningsmotståndare stannade upp, stannade även upp och visade vår sorg och vårt deltagande.

Fokus blev mycket på en man, Jens Stoltenberg, den norske statsministern som inte gjorde sken av de intryck som folk hade på honom innan. Hans agerande har under den senaste veckan varit något av den helande kraften i Norge. Samtidigt får jag notera det osmakliga blame game som fortgår. Jag hade inte förväntat mig att det redan i tisdags skulle börja plockas inrikespolitiska poäng. Dock satte Dagens Nyheter bollen i rullning och socialdemokratiska tyckare var inte sena att utnyttja det faktum som uppstod. Fyra dagar tog det.

Faktum är att jag inte förstår cynismen att läxa upp statsministern på det sättet som DN gör. Vi kan tänka oss det faktum att Reinfeldt hade varit så tillmötesgående som det tycks krävas, hoppa runt i tv-soffor, springa runt bland radiostudios. Vi hade då kunnat fundera på hur kritiken hade varit då från nämnda håll, att vår statsminister "kanske" stjäl lite för mycket fokus från händelserna i Norge. I denna logik blir 50 arga brev till statsministern beviset på ett argt svenskt folk. Av 9 miljoner människor ger 50 brev DN en grund till detta egentligen larviga drev, iscensatt från ledarsidan under ledning av Peter Wolodarski.

Faktum är snarare att många är inriktade mer på hur situationen utvecklar sig i Norge än här hemma. Det hade förstås varit en helt annan situation om nu inte Stoltenberg hade agerat på ett önskvärt sätt. I den situationen hade ansvaret legat tungt på Kung Haakon att träda in, lik vår kung gjorde under tsunamikatastrofen när det svenska regeringsarbetet vacklade.

Faktum är att DN får svara för sin cynism och eftersom det nu var lägligt hos socialdemokratiska bloggrötter att redan i tisdags plocka inrikespolitiska poäng väljer jag bara att ta mitt avstånd från detta agerande. Det finns inte läge för sådant nu. Idag fortsätter hedrandet av terroroffren, i Norge som i Sverige. I Stockholm håller SSU en ljusmanifestation. Många av mina MUF-vänner kommer vara där, jag visar mitt deltagande på avstånd. Kanske nu också DN skulle fokusera på annat och också vara där.

Bloggar: Mary, Sebastian.
Media: DN, DN, SvD, SvD.

onsdag, juli 27, 2011

Är "Blue (Brown) Labour" verkligen nödvändigt för socialdemokratin?

Den direkta nyhetsrapporrteringen efter tragiken i Norge börjar sakta ebba ut. Detta är dock inte slutet på rapporteringen, i kölvattnet av de händelser som sker kommer efterdebatten om hur vi tacklar dessa problem som kunde skapa dessa idéer hos människor kapabla att utföra dessa dåd. Problemet har varit högerpopulismen och misstänkliggörandet av globala yttre influenser som påverkar Sverige. Svaret på ett sätt kan bara vara mer öppenhet mot varandra och mot omvärlden, slutenhet är det som tillslut kväser oss och gör att vi börjar misstänkliggöra.

Dan Andersson, före detta chefsekonom på LO lyfter fram en inlaga som gör mig lite förbryllad. Jag blir snabbt uppmärksammad på ett fenomen som nu växer fram främst inom den brittiska socialdemokratin, begreppet "Blue Labour". Socialdemokratin har en stor utmaning att vinna tillbaka gamla traditionella väljare som byggde partiet starkt en gång i tiden. Detta ska enligt dessa idéer ske med en mer konservativ hållning gällande globaliseringen, gällande invandring och gällande kriminalitet.

Dan Andersson pekar lite på detta i slutkontentan i sin text. "Det går inte att förstå högerpopulismen om man inte ser att globaliseringen hotar statens kapacitet" följt av avslutningen "Sverige behöver en stark stat och utveckla en tydlig kulturell identitet för alla som är skrivna i Sverige." Det som jag ser är andemeningen i Dan Andersssons tycke är att staten måste bli starkare för att stärka människors självbild och det skulle då kväsa högerpopulismen.

Det som dock oroar mig lite är synen på just globalisering. Just de positiva fördelarna, handel mellan länder, fri rörlighet som är en del av det europeiska samarbetet och som är en förutsättning för ett öppnare och mer tolerant samhälle är just det som misstänkliggörs i Dan Anderssons sinne och i andemeningen med "Blue Labour".

Jag får mer självkänslan likt andra att det som Dan Andersson lyfter fram är en form av "Brun socialdemokrati". Är det verkligen det som socialdemokratin behöver? Det finns fall där dessa idéer har anammats, som i synen på arbetskraftsinvandring, som synen på övergångsregler och i den andemeningen som fackliga företrädare hade gentemot utländsk arbetskraft i Vaxholm som inte ville skriva på kollektivavtal. Jag vill vidhålla att det är ett acceptabelt att kräva att utländska företag arbetsförhållanden följer de svenska kollektivavtalen, men inställningen mot just utländska arbetare var i det fallet inte acceptabelt. Där är toleransen minst lika viktig. Men en mer globaliseringskritisk hållning, är det verkligen framtiden?

Debatten kanske blir en del i utvecklandet av den nya socialdemokratin i Sverige. Socialdemokraterna har ett delat problem i att man förlorat många väljare till högerpopulistiska strömmar som nu representeras  Sveriges riksdag. Men socialdemokratin har också tappat stöd i gamla traditionella grupper som nu börjar slå rot i den moderata rörelsen, exempelvis den starka medelklassen.

Man kan misstänkliggöra marknaden, men marknaden är inte mer svårhanterlig om man hanterar den på rätt sätt. Det handlar om att politiker tar sitt ansvar för att hålla de statliga finanserna i ordning, den bästa medcinen för att inte påverka marknaden negativt. Utmaningarna är många, men en mer konservativ hållning gällande invandring, gällande globalisering och synen på den starka statens inverkan är inte den bästa lösningen.  Frågan är dock hur dessa idéer nu kommer lyftas fram inom socialdemokratin. Är den bruna socialdemokratin som "Blue Labour"-idéerna ger ett sken av en utväg? Jag tror inte det. Misstänkliggörandet mot globaliseringen, en mer konservativ hållning till invandring är snarare något som kommer skapa mer misstänkliggörande mot yttre influenser. Är det verkligen det vi vill?

Bloggar: Edvin, Ekonomisten, Helena.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, GPSvD, SvD.

tisdag, juli 26, 2011

När offren beskylls och inte hedras

"För vad var det som egentligen drev Behring Breivik? I det dokument han skickade ut innan han skred till verket klargör han detta med all tydlighet: Oro. Oro för att mångkulturen och islamiseringen hotar den kristna västvärldens fortsatta existens. I ett norsk Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde."

Med dessa ord beskrivs Anders Behring-Breiviks agerande utifrån den sverigedemokratiske politikern Erik Hellsborn. Jag vill göra klart att detta inte kommer bli ett blame game gentemot Sverigedemokraterna i sig. Jag har undvikit detta och kommer göra det fortsatt. Dock kan jag inte undgå från att vara likgiltig gentemot de som tar Breiviks agerande i försvar. Breivik mördade inte bara stora delar av en ny norsk socialdemokratisk generation, han mördade också människor som stod upp för de värden som även jag delar, öppenhet och tolerans.

I Breiviks värld var inte demokrati, öppenhet och tolerans något viktigt, något som man också kan utläsa ur Erik Hellsborns inlägg. Också han skyr mer öppenhet och tolerans. Det är alla vi som framhåller öppenhet och tolerans att främja den utvecklingen och belysa att de som inte respekterar det inte förtjänar någon som helst respekt.

Toleransen ligger i att vi accepterar andra kulturer ska få verka, tolerans är att vi accepterar att man får ha olika åsikter. Det var mina meningsmotståndare som dräptes på Utöya, meningsmotståndare som jag gärna hade viljat diskutera med om hur vi kunde ha förbättrat samhället. När de döda på Utöya beskylls för detta illdåd är det just gränsen för vad tolerans är som har överträtts för länge sen. Erik Hellsborn har ett hittat en anledning att skylla mångkulturen för vad Behring-Breivik gjorde.

Om utgår från tanken som just speglas i Magnus Bråths inlägg, är grunden till alla terroristattacker och vansinnesdåd de som blir attackerade. Där finns motståndet mot mer öppenhet och mer tolerans. Det är deras ord som vi ska förhindra bli handling.

Det är inte öppenheten och toleransen gentemot andra som främjar extremister. Det är mindre öppenhet och mindre tolerans som legitimerar dessa människor att tänka dessa tankar, att utföra dessa illdåd. Det är just det som de mördade AUF-ungdomarna förtjänar, att de ska hedras och inte beskyllas. När man lägger skulden på dem har man gått över den gräns som är acceptabel, den gränsen fanns inte för Erik Hellsborn.

Uppdaterat: Erik Hellsborns inlägg är borttaget, här finns det dock att läsa via Google webcache.

Bloggar: Jenny, Krassman, KentMarkus, Simon.
Bloggar: ABDN, GPHNSvD.

Att vara tyst är inte att "inte bry sig"

Vid katastrofens tidpunkt hade den dittills lite okände norske statsministern Jens Stoltenberg runt 125 000 fans registrerade på hans sida på Facebook. När vi nu går in på den fjärde dagen efter de tragiska händelserna har inte bara norrmännens liv förändrats utan också medvetenheten kring en statsminister som steg in i rätt tillfälle då nationen förväntade sig det. Jens Stoltenberg har hyst en respekt hos många människor i en tid då politiska meningsskiljaktigheter har lagts åt sidan och samling har skett för att gemensamt sörja och hedra de offer som gav sitt liv för det politiska engagemanget.

I en tid av chock och sorg har Jens Stoltenberg blivit sinnebilden av en deltagande statsminister. Intrycken av hans agerande lämnar en en förhoppning om att detta agerande skulle stå som inspiration för våra svenska politiska företrädare. Kombinationen medkänsla som statsmannaskap är en balansgång, man ska vara deltagande men samtidigt visa på att man kan hantera sitt uppdrag och hålla regeringsarbetet intakt.

Det är i kölvattnet av den kritik som nu kommer upp kring statsminister Fredrik Reinfeldts agerande. Peter Wolodarskis kritik i sig innehåller ett uppenbart sakfel, omedvetenheten kring att statsministern redan under fredagen uttalade sitt beklagande över de tragiska händelserna som skedde i vårt grannland, något som hans journalistkollegor på TV4 uppmärksammade. Jag hade inte förväntat mig att de redan var dags att kritisera och peka ut syndabockar i det här läget. Men mina socialdemokratiska bloggvänner har lyft kritiken och i nuläget får de sätta ribban för vad som är acceptabelt att diskutera. Om man nu ska se detta som acceptabelt.

Till följd av kritiken mot statsminister Fredrik Reinfeldt vill jag minnas att visa medkänsla och deltagande är något som tidigare har brustit. Även Sverige har haft sina tragiska ögonblick. Den senaste blir 26 december 2004, en svart dag då hundratals svenska turister föll offer för tsunamin på Thailands idylliska stränder. I en tid av chock och sorg fallerade även det svenska krishanterandet. Statsminister Göran Persson blev hårt ansatt och i en tid då han borde ha agerat såsom Stoltenberg blev det Kungen som klev in och besvarade människors sorg och oro.

Sanningen är att Norge kommer bli ett typexempel likt den svenske Kungens agerande under tsunamikatastrofen kring hur krishanterande, deltagande och medkänsla till sina medmänniskor ska hanteras. Öppenheten och demokratin, kärleken till våra medmänniskor där meningsskiljaktigheter hanteras med diskussion och inte med våld är det som förenar Sverige och Norge. I en tid som denna kan även vi svenskar känna oro. Det är oro kring en norsk tragedi där de norska ledarna har visat föredöme.

Media: AB, BlTDNExp, SvD, SvT.

måndag, juli 25, 2011

Post Utöya - Allas vårt ansvar att motverka hatretoriken

"Nej du, det som hände i Norge är en av i raden av mörka kapitel i högerns historia. Du har vänt tesen som om Socialdemokratin födde upp denna högerextremist. Faktum är han är produkt av aggressiv och inhuman politik som i Sverige moderater står för. Det som de borgerliga vill uppnå med någorlunda "fredliga" metoder gjorde Breivik med hänsynslöst våld. På den stora arenan då ser vi hur högern för dialog, främst genom bomber och våld över allt som står i vägen för kapitalismens framfart då samhällena krossas och ens folk förslavas. Tror att detta monster har fått inspiration just från det agerande högern gör runt om i världen. Så slippa gärna demagogi och låtsas tanke om dialog när i själva verket då kör högern i förfall allt och alla som står i vägen." - Signatur "abr" på från gårdagens inlägg, en kommentar som av misstag föll bort vid en uppdatering.

I många avseenden kan en del argument inte ses som hatargument. Men ibland kan de ge grund för ett ökat hat mot vissa. Ibland kan vissa uttalanden inte ses som direkta hot som skulle verkställas, men det finns folk som kan inspireras utav dessa uttalanden. Den tunna linjen mellan kärlek och hat är en skör linje. I en stund som denna finns dock en förhoppning om att vi som värnar de demokratiska och frihetliga värdena sätter kärleken till våra medindivider främst. Att ideologiska skillnader inte gör en grund för hat gentemot en annan utan en grund för en öppna och konstruktiva diskussioner.

Ovanstående kommentar är ytterligare ett bevis på argument som inte behövs i en tid som denna. Vissa finner en anledning att köra "guilt by association". Att gå så långt att man vill sammanlänka den svenska regeringen med det illdåd som har skett i Oslo och på Utöya har jag svårt att acceptera. Just grogrunden till extremism finns överallt. Vi kan peka på ett parti som vill spela på oron kring hotet från det mångkulturella samhället, vi kan peka på förtroendevalda politiker som tycker att moderater förtjänar inget annat än bly och att framträdande ledarskribenter ska avrättas. Dessa ord och argument finns överallt, det finns ingen anledning att skuldbelägga någon, men hur dessa argument lyfts fram i ljuset är ett ansvar hos oss alla som inte accepterar detta språkbruk, som värnar en öppen, tolerant och deltagande demokrati.

Extremismen i samhället är en form som räds just det som vi värnar. De är ljusskygga varelser, som oftast räds att visa sina ansikten öppet, som driver sin agenda i det dolda och som finns överallt, på öppna gator, på digitala forum och i kommentatorsfält. ABB var just en sån produkt, en kommentatorsfälts- och digitalforumsextremist som hade en agenda att sprida sitt hat och inspirera andra att anamma det hat och den intolerans som just Breivik besatt.

Att vara vaksam på just dessa åsikter är minst lika viktigt som att värna den öppenhet, tolerans och det deltagande som vi alla värnar. Vissa kan sluta sina gränser och öka den statliga kontrollen. Norge har kommunicerat en annan agenda, öppenheten och demokratin ska värnas, på samma sätt som den ska värnas i Sverige. Extremismen motverkas bäst om vi som värnar om öppenheten och toleransen håller vid dessa värden. Linjen mellan kärlek och hat är tunn, öppenheten och toleransen är vital för att inte sudda ut den utan hålla den fortsatt stark.

"When a person turns to wrong
Is it a want to be, belong?
Part of things at any cost
At what price a life is lost
....
There's a thin line between love and hate
Wider divide that you can see between good and bad
There's a grey place between black and white

But everyone does have the right to choose the path that he takes" - Iron Maiden - The thin line between love and hate (2000).

Media: AB, ABAB, ABABDN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT, SvT.

söndag, juli 24, 2011

Utöya - Ett nytt sår i socialdemokratins själ

Socialdemokratin har fått ett nytt mörkt kapitel i sin historia. Kampen för de värden som man tror högt på möter alltid motstånd från någon som tycker annorlunda. I en demokrati är det rent naturligt att man vardagligen möter någon annan som tycker på ett helt annat sätt än en själv. Tragiskt nog finns det de personer som tycker olika, men som inte räds att använda andra medel än det fria ordet. Diktaturen har sina förtryckare, demokratin har terrorister, båda förenas i rädslan mot de som vågar tycka fritt.

Socialdemokratin har präglat många människor. För mig blev det tanken om andra idéer för samhället utveckling och jag älskar varje stund då jag får tillfället att fritt utöva mina åsikter, med samma engagemang som mina politiska motståndare. Dock finns avarterna där, de som inte tolererar detta men som räds att öppet göra sin röst hörd. De finner alltid en annan mer tragiskt utväg.

Där möter vi alla som inte räds det fria ordet detta motstånd, denna aggretion från de som sätter andra medel framför att öppet och fritt uttrycka sin mening. Dessvärre har socialdemokratin varit speciellt utsatt. De ideal som de förmedlar och som har präglat samhället i sig och som de flesta ställer sig bakom, öppenhet och tolerans, viljan av att välkomna alla att delta är de ideal som räder många de mörka krafterna som finner en annan utväg att bekämpa dessa ideal.

Olof Palme, Anna Lindh offrade sina liv för att de trodde på det fria ordet, tron på öppenhet och tolerans, att de saker som de slogs för var en del i kampen för de kärnvärden som vi tror på. Ungdomarna på Utöya var en ny generation som skulle fortsätta föra ut de idealen men som för tidigt mötte vreden från en som hatade deras kamp.

Mitt i allt hat är vi medvetna om att bemötandet av det hat som präglar vissa bemöts bäst av kärlek, öppenhet och tolerans. Det är just kärleken som är central, jag älskar varje stund jag kan bemöta mina politiska motståndare med ord och tankar. Socialdemokraterna är en av mina meningsmotståndare, men deras ideal är några som även präglat mig, öppenhet och tolerans gentemot andra. Jag kommer aldrig bli en socialdemokrat, men jag kommer vara glad varje stund det finns en socialdemokrat där som vill fortsätta diskussionen om hur vi bäst kan utveckla samhället.

Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp,GP SR, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

lördag, juli 23, 2011

I demokratins och frihetens namn dör ingen förgäves

Att somna till en bild och vakna upp till en helt annan verklighet en lördagsmorgon som denna är det mest gripande. 84 döda ungdomar, alla döda är ett dödsfall för mycket. Bilderna som tornar upp är den bittra sanningen av den händelse som sätter sig i de överlevandes själar, i det norska folkets själar och i det nordiska folkets själar.

Helvetet på Utöya är den händelse som griper en mest en dag som denna. I ett demokratiskt samhälle är detta angrepp ett angrepp mot kärnan av demokratin. Ungdomar som engagerar sig i sin politiska övertygelse att vilja göra världen bättre. Det engagemang som gjort att även jag har engagerat mig i ett politiskt.

I en stund som denna kan man bevittna den nationella stolthet som har byggt Norge starkt. Stoltheten som gör att varje norrman idag står samlade kring en gemensam anledning, detta är inget som får påverka vårt sätt att leva, vår kamp för de som vi tror på, vår kamp för de demokratiska och frihetliga värdena.

Den nationella stoltheten som är ett norskt kännetecken är en stolthet som gör att de hanterar denna kris på ett sätt som får en att imponeras. Imponerad över att man i stundens allvar håller fanan högt även om fanorna idag vajar på halv stång. Den stoltheten kommer att hålla dem samman och föra dem framåt i en tid av sorg.

När sorgen har lagt, när motiven är klarlagda och den man som genomförde detta avskyvärda attentat har fått sitt straff fortsätter kampen för frihet och demokrati. Att människor får sätta livet till för sin demokratiska övertygelse är ofattbart. Men när någon dör i demokratin och frihetens namn dör ingen förgäves.

fredag, juli 22, 2011

Terrorn är blind- friheten blundar aldrig

Tangenterna smattrar inte lika friskt som man hade hade önskat. En förhoppning om en trevlig kväll men en vän från gymnasietiden präglades av en tropisk sommarkväll, en kväll där värmen som omslöt alla människor i Stockholmskvällen hade förtjänat en bättre plats. Insikten av att terrorn som ständigt är närvarande, lika tyst som skoningslös den är när den gör sig känd. Medvetenheten om vår sårbarhet är lika stor som vår vilja att värna vår frihet till vårt liv.

Vår närhet till vårt grannland i väst är det som förbinder oss till ett broderskap till vår före detta unionsvän. Ett broderskap som präglar vår önskan om ett förhållande som bygger på både närhet och humor. Medvetenheten är stor om alla de tillfällen då man gjort sig lustig om sina grannar i öst. Om alla de tillfällen som man har stört sig på de framgångar som norrmännen har rönt vid de tillfällen då våra svenska kombattanter inte har stått pall, jag tänker främst sportsligt.

Det är just detta som gör vårt förhållande till vårt grannland i väst så unikt, ett land som erhöll sin egen nationella frihet för lite mer för än hundra år sen, friheten att forma sin egen framtid. Friheten är det återkommande begreppet, det är det vi kan utgå är ett angrepp emot, tills vi får reda på frågan, Varför?

Attacken mot Norge, mot regeringsbyggnaden som mot oskyldiga ungdomar, deltagare på ett politiskt läger, arrangerat av det norska Arbeiderpartiets ungdomsförund river sår i själen hos norrmänn som nordbor, som hos människor som vägrar att stå tillbaka för demokratins och frihetens ideal.

Tills vi vet anledningen kan vi bara anta, utifrån de som har fått offra sina liv, detta är en attack mot den norska regeringsmakten som mot de som vill ta del av de demokratiska friheterna. Detta är en attack mot det begrepp som vi alla håller kärt. Friheten är det ord som alltid kommer att stå oss närmast. Oavsett om terrorn kan vara blind, blundar aldrig friheten för sitt syfte.

De bevingade ord, nedskrivna av en person vars åsikter vanligtvis skiljer sig från mina, förblir de ord som förblir de ord som präglar denna tropiska natt. Attacken mot Norge kan inte ses som något annat än attacken mot friheten, friheten om att göra vår röst hörd, oavsett vem som har skäl att tysta vår kamp för friheten.

"Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen Du är som stjärnorna Som vindarna Som vågorna Som fåglarna Som blommorna på marken Du är min ledstjärna och vän Du är min tro, mitt hopp, min kärlek Du är mitt blod Och mina lungor Mina ögon Mina skuldror Mina händer och mitt hjärta Friheten är ditt vackra namn Vänskapen är din stolta moder Rättvisan är din broder Freden är din syster Kampen är din fader Framtiden ditt ansvar"

Media: AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT.

Hatt-en av, nu börjar processen

Processen har inletts på allvar. Jag har nu under morgonen fått ytterligare inblick i de tre kandidater som nu ställer sig till förfogande för Centerpartiets medlemmar för att leda ett parti i behov av förändring och förtydligande. Förtydligande är säkerligen det viktigaste ordet för en centerpartist, till följd av Centerpartiets egen valanalys är det just detta ord som är det centrala i Centerpartiets förändringsarbete. Kraven på tydlighet är stor från medlemmarna. Till följd av detta tar jag del av en av de två kandidaterna som jag och många ser som den mest troliga slutkandidaten.

Mitt intryck av Anna-Karin Hatt fick sig en funderare när jag noterade hennes svar i TV4 Nyhetsmorgon. Hatt var den enda av de tre kandidater som inte tyckte att Centerpartiet hade varit för otydliga. Domen från väljare och medlemmar inom Centerpartiet är en helt annan. I det avseendet har Annie Johansson och Anders W. Jonsson en fördel. I och med deras deltagande i den interna valanalys som gjordes är de väl medvetna om medlemmarnas synpunkter och önskemål om förändring av partiet. Det fråntar dock inte Anna-Karin Hatt hennes position som en av de två stora favoriterna.

Alliansens gröna röst är det epitet som brukar sättas på Centerpartiet. Sveriges första miljöparti bör ta chansen att bli Sveriges enda och mest relevanta miljöparti. Skämtsamt brukar det sägas att det bästa med Miljöpartiet är deras namn. Innehållet är dock det viktigaste, där pekar Hatt på en viktig punkt. En av de mest vitala punkterna i en omställning till ett mer hållbart samhälle är att göra det lönsamt. Det ska löna sig att vara miljömedveten, det ska kosta att smutsa ner.

Anna-Karin Hatt framstår som den socialliberale kandidaten i racet. Tydlig fokus på på den enskilde individens rättigheter kontra politiskt förmynderi, att fördela resurserna till de som behöver dem mest framför en generell fördelning som inte tar hänsyn till individuella behov, det är några av punkterna.

Min största önskan är trots allt det allmänna kravet från väljare och medlemmar inom Centerpartiet, kravet på tydlighet. Centerpartiet har brottats med problemet att de har varit för otydliga för att bli relevanta för väljarna. I konkurrensen att bli en tydlig röst inte bara inom Alliansen, utan att också framstå som den gröna rösten i konkurrens med exempelvis Miljöpartiet blir kraven på tydlighet vitala för den nya partiledningen.

Anna-Karin Hatt kommer säkert inse detta under sina resor i bland medlemmarna i Sverige. Det är nu som hon och de andra kandidaterna står till förfogande. Är hon tydlig med vad hon vill och inser vikten av tydlighet i ett parti som har saknat just detta, finns chansen att det är just Anna-Karin Hatt som är Mauds arvtagare. Intresset för det nya ledarskapet är noterbart, bland anhängare som bland motståndare. Jag får hoppas att kandidaterna tar råd från rätt håll.

Bloggar: Kent, Mikael, Sebastian.
Media: DN, Exp, SvD.

Dagens musiktips

Med tanke på nattens åskoväder passar den låt väl in.

Greklands kris, Euroländers ansvarstagande


Den landade till slut, EU:s krispaket till stöd för den grekiska ekonomin. 159 miljarder euro med stöd från privata banker i ett nytt räddningspaket. Grattis Grekland, nu är det ert ansvar att ta ansvar för era synder. Det är värt att notera, det tycks ha gjorts det alldeles för lite i debatten enligt mitt tycke, men i grunden är detta ingen eurokris. Grunden ligger i staters oansvar med sina offentliga finanser.

Den grekiska ekonomin har blivit sinnebilden för slarvig och oansvarig hantering av de offentliga finanserna, ungefär på samma sätt som Sverige blivit sinnebilden för respekt och ansvarstagande för de offentliga finanserna. Man hade hoppats att grekerna hade insett allvaret tidigare, intrycket är annorlunda. Grekland har levt en tillvaro som varit skadlig både för dem själva och som till slut påverkat resten av EU. Vi har låtit dem hållas, kraven på stabilitet kan inte undanhållas. Förhoppningen är att den förändringen nu sker.

Det är den förhoppningen som jag har kring både Grekland och resten av Euro-samarbetet. Kraven på stabilitet görs nu starkare och måste bli ännu starkare för att stå emot framtida kriser. På det sättet som Grekland har kunnat gömma sig och tro att andra ska ta ansvar för deras synder är det som gör detta till en kris som hela EU får ta ansvar för, därför påverkas Eurosamarbetet.

Om nu insikten av allvaret och insikten av att det är grekernas förmåga att ta ansvar som nu griper tag i dem har både vi och de fått en läxa kring vikten av stabilitet och ansvarstagande. Den som i fortsättningen sätter dessa principer ur spel ska vara beredda på konsekvenserna. En kris blir alltid värre om man inte inser allvaret själva. Då får andra ta ansvar, det scenariot är ingen acceptabel utväg i längden.

Media: AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvT.

torsdag, juli 21, 2011

#Centerpartiet - Ut ur dimman, in i hetluften

" Det är förvånande att så många känner att det är värt att ta kampen om ledningen för ett sönderregerat parti med ideologisk pyspunka.
Det var länge sedan Centern var relevant."

"Centern ska välja Maud Olofssons efterträdare i öppen politisk debatt mellan flera kandidater. Det är en modell för framtiden. Politik handlar om värderingar. Därför måste människor som vill ha makt vara beredda att berätta hur de vill använda den."

Två oberoende S-märkta tidningar, Den övre Aftonbladet och den nedre Norrländska Socialdemokraten har tycks ha olika syn på ledarvalet inom Centerpartiet. Det är intressant, men jag förstår lite AB-ledares fascination över att skriva ner Centern. Det är den allmänna bilden av dagens socialdemokrati, att rikta fokus mot deras tidigare samarbetspartner. Centerpartiet må vara svaga i opinionen, men det är detta som man från S-håll riktar in sig på. Mycket av det kan faktiskt vara till Centerpartiets fördel.

Problemet med Centerpartiet de senaste åren har varit att man kanske har gjort sig lite för smala i vilka fokusfrågor. I regeringen är det de som har kontrollen över Näringsdepartementet, ett tungt departement och en del av en profilfråga för Centerpartiet. Dock handlar näringsliv om allt från storföretag till småföretag. Centerpartiet är sprunget mer ur det småskaliga än det storskaliga. Det är nya utmaningar för ett gammalt bondeparti som genomgått sin egen urbaniseringsprocess.

De tre kandidaterna faller i god jord. Ironiskt nog var det bara Anders W. Jonsson som presentera sig. Påtvingat eller förtydligande, vem vet? Dock är min känsla att Anders är den kandidat som dessvärre kommer att falla bort först. Kampen kommer stå mellan Anna-Karin Hatt från Gislaved och Annie Johansson från Värnamo. Två kvinnor från angränsande kommuner i hjärtat av Småland.

Utmaningen för framtidens Centerpartiet är just att bredda sig. Den anledning att man nu är ett mer urbant parti, som tagit röster i nya delar av landet gör utmaningen för Maud Olofssons arvtagare än mer viktig att anta. Intrycket av en öppen partiledarprocess, likt den som Miljöpartiet hade nyligen är en positiv faktor för just Centerpartiet.

Det är denna öppenhet som måste smitta av sig i resten av arbetet med att utveckla just Centerpartiet. Samtliga partier inom Alliansen måste inse att deras egen läxa kan de bara göra själva. Den resa som Moderaterna har gjort vid sidan av Allianssamarbetet är utmärkande. Moderaterna har breddat sig i delar av landet där de nästintill inte existerade förut men där man nu finns på allvar, ett exempel är Kalix.

Om Centerpartiet och även de andra allianspartierna inser vikten av att förtydliga sig själva kommer Alliansen bli mer dynamiskt och varje enskilt partis möjlighet att påverka kommer att stärkas. Som moderat anhängare kan jag bara hoppas att den öppna partiledarprocess smittar av sig på det fortsatta arbetet inom Centerpartiet. Det finns ju också några i det andra blocket som har all anledning att studera hur en öppen partiledarprocess går till.

Centerns nya ledartrio och några som inte vill tala om sig själva

Något groggy vaknar jag upp denna gråa torsdagsmorgon efter en sömn som var lite väl oregelbunden men lång. Eftersom dagen lär bjuda på en hel del innesittande kan jag nu analysera den diskussion som pågår trots inrikespolitikens stilla lugn. Idag ska de tre namnen presenteras, Centerns framtid eller undergång.

Jag är fascinerad över intresset som finns kring Centerpartiets vara. Det ledde även till mothugg från vissa håll, därför förstår jag Peter Anderssons inlaga. Centern är trots allt en maktfaktor i och med dess tillhörighet i den borgerlighet i den allians som innehar en tämligen stabil men ändå inte intakt regeringsmakt.

Även Johan Westerholm hade reagerat mot min inlaga från igår. Det märkte jag först under morgonen när jag noterade att när Johan, efter att ha plockat väl valda ord ur SAOL hade kallat min analys för obildad och okvalitativ. Utifrån det vill jag verkligen analysera vad Johan skriver. Ett stycke gör mig intresserad:

"I sammanhanget får vi inte glömma att så länge centerpartiet agerade som blockbytare och pivotpunkt så var de i allt väsentligt större än idag samt att de fick mer genomslag för sin politik. Såväl (MP) som (SD) har gjort korrekta analyser och lever ett i allt väsentligt tryggare liv idag än vad (C) gör."

Om jag inte blir allt för okvalitativ i min grundanalys tycks jag finna en irritation hos Johan att Centern övergav både vindflöjelmentaliteten och närheten till socialdemokratin för att förtydliga och utveckla den svenska borgerligheten. Det kanske ligger något i texten, men i mina ögon andas det en hel del förhoppning om att Centern ska återgå till den position som de hade innan Alliansen bildades. Att splittra Alliansen må ses som den stora utmaningen, Centern har fått för lite tid att få vara sig själva, den tiden bör de ta tillvara på när ett nytt ledarskap ska röstas fram.

Det är dock detta som är den springande punkten. Socialdemokrater oroar sig mer för Centern än för sitt eget parti. Kollar man till "Lilla Centerpartiet" som Sebastian nämner i sin inlaga, har Centern varit ett parti som sedan valet 1994 kretsat kring ett valresultat på runt 5-8 procent, den lägsta siffran från 1998 innan Mauds intåg. Analysen av Socialdemokraternas utveckling borde framkalla en större oro, från 1994 med ett resultat på 45,25 procent till valkatastrof nr 2 och 30,66 procent. Nästan trekvarts miljoner röstande har lämnat Socialdemokraterna. Om man jämför dessa utvecklingskurvor finns det läge till oro på ett helt annat håll.

Erfarenheten och intrycken från min sida får stå för mig själv trots min brist på högskolepoäng i statsvetenskap. Jag kan dock tycka det är intressant att den bild som tornar upp är att man hellre vill tala om andra än sig själv. En ledare som valts fram genom en process som får ses som rena bedrägeriet i jämförelse med den process som Centern nu genomgår i sitt ledarval, som gärna talar högt om hur vissa jobb ska räddas men inte andra. Det är dock klart, Juholt har aldrig konkret sagt att staten ska gå in i SAAB, men eftersom han borde ha oroat sig lika mycket för de anställda på ONOFF är det dock förvånande att det är rätt tyst i den debatten.

Intrycken är fortsatt att man oroar sig mer om andra än sig själva. Att man fortsatt gömmer vad man egentligen vill. Debatten om budgetreglernas utformande är en sak. Socialdemokraterna tycks sig se ett kryphål när det kommer till att undanta just intäkterna från ramverket. Det som tydligen framkommer nu är att vissa kostnader i form av statliga investeringar även de kan undantas. Jag blir aningen förbryllad, är inte detta något som man borde vara mer öppen om eller är det en del i Juholts bluffande inför väljarna?

Jag tycker att situationen är rätt intressant. Så tills vidare får vissa dras med mina amatörpolitiska analyser. Jag kan tyckas att det är intressant att vissa oroar sig mer än om andra än sig själva. Centerpartiets har att tänka på sin framtid likt Socialdemokraterna har att tänka på sin. Min förhoppning ligger dock i att Centern hittar en tydligare plats i borgerligheten, ett samarbete som var till för att nära och inte tära samtliga fyra partier. I den verkligheten är Centern en del i en gemenskap, en gemenskap som vissa andra saknar.

Media: AB, AB, DN, DN, SVD, SVD, SVD.

onsdag, juli 20, 2011

Lästips: Nej till EU-skatt

Dagens lästips blir Karl Sigfrids artikel på Svenska Dagbladet om det bisarra i att införa en EU-skatt för banker. Detta är en reform som drabbar även de som inte har intressen i den grekiska ekonomiska krisen. Det som Sigfrid lyfter upp är viktiga aspekter för den grekiska ekonomin och EU:s ansvar:

  • Det svenska skattesystemets legitimitet och rätten att inte behöva betala andras ekonomiska slarv.
  • Det grekiska legitimiteten för sitt skattesystem och att man borde inse absurditeten i de ekonomiska förmåner som utgår till grekiska arbetare. Exempel på det är bonus för att man kommer i tid till jobbet och lönetillägg för att tvätta händerna. Något som borde ses som självklart.
Grunden ligger i det ekonomiska slarv som den grekiska regeringen har bedrivit i åratal och bristen på insikt att det grekiska skattesystemet måste respekteras. Det handlar inte bara om att alla bidrar till den utan att styrande politiker använder sina skattemedel på ett ansvarsfullt sätt. Den verklighet som har förmedlats är en modern grekisk tragedi, en regering som inte tar ekonomiskt ansvar och en befolkning som inte ser legitimiteten i ett stabilt skattesystem och en tillit till de styrande politikerna.

Denna verklighet ska inte Sverige eller något annat EU-land få stå för. Grunden för EU var att skapa fred och stabilitet i en region som är rik på sin historiska konflikter. Samarbetet bygger på att alla medlemsländer visar respekt för varandra och tar sitt ansvar för att inte skapa politisk eller ekonomisk stabilitet. EU-samarbetet bygger på att alla länder respekterar och samarbetar med varandra, inte tar ansvar finansiellt ansvar för att någon anser att det går att slarva med sina finanser och tro att någon annan ska stå för det.

Bloggar: Holmqwist, Hökmark.
Media: SvD.

Det framtida Centern och Sossar som bryr sig mer om dem än sitt eget parti


Förväntan och oro är två ord som hör hemma i den debatt som råder kring Centerpartiets framtid. Efter Mauds beslut till avsked får nu partiet en chans att allvarligt förändra sitt arbete, kanske inte förnya utan förtydliga sin roll i den inrikespolitiska hetluften. Jag hann knapp upp från sofflocket innan jag noterade att mina nätrotsvänner Johan och Peter hade ivrigt plinkat in sina första morgoninlägg på just temat Centern. Varför denna fascination kring ett parti som Centern från socialdemokratiska företrädare?

Mycket i historien handlar förstås om Centerns tidigare band med socialdemokratin. Bildandet av Alliansen i Högfors var en vattendelare och Maud Olofsson ville inte se något samarbete med socialdemokratin och den dåvarande partiledare tillika statsministern Göran Persson. Mycket av socialdemokraters förhoppning till Centerpartiets undergång ligger i detta, att de ska inse att det borgerliga samarbetet snarare tär än när på dem. Dock finns det skäl till oro, inte bland centerpartister utan hos socialdemokrater.

Grunden till det hela är partisekreterare Michael Arthurssons inlägg som svar till Leif Pagrotskys inhopp i debatten kring Centerns framtid. Förhoppningen handlar alltid om att Centern enligt Socialdemokraterna ska se det kloka i att försöka hålla nära band med dem, inte fokusera på allianssamarbetet. Problemet är dock att det är just socialdemokratin som tappar fotfästet. Det som jag var inne på tidigare är just den aspekten kring storstadsområdena. Arthurrsson pekar bra på ett område i Stockholm där Socialdemokraterna har varit starka, men där de nu tappar mark till Centern.

I det fallet är Centern medskyldigt till två av de tre dilemman som Michael Arthurrson radar upp. Centern var upphov till Alliansen som bröt Socialdemokraternas maktinnehav, Socialdemokraterna har tappat stor mark i storstäderna, bland annat till Centerns fördel och det faktum att Centern ingår i ett samarbete och inte Socialdemokraterna. Tre tydliga dilemman för Socialdemokraterna, kanske de borde nu fokusera mer på sig själva än just Centern.

När man läser stycken som mina vänner Johan och Peter har skrivit, andas de just den frustrationen kring att Centern ingår i just Alliansen. Johan skriver att "Med den skrivningen så har de permanentat sig i det ena blocket och kommer sannolikt över tid bli uppätna av de dominerande moderaterna.". Peter fyller på med "I mina ögon så är det en resa som kommer leda Centern ut ur riksdagen och med kraftiga försvagningar i de kommuner som under långa tider varit centerfästen.". Vi kommer säkert få höra dessa klagovisor i fortsättningen. Bilden är tydlig att Allianssamarbetet skapar oro vilket gör att man gärna vill skriva ner ett parti som just Centern.

Det som dock är det intressanta i denna debatt är att det handlar om en process där en ny ledare ska väljas. Tre kandidater ska presenteras imorgon enligt utsago på DN Debatt. Jag tippar att de två första namnen kommer bli Annie Johansson och Anna-Karin Hatt, den tredje får stå öppen mellan Anders W Jonsson och Andreas Carlgren. Det är dock imponerande att man till skillnad från socialdemokratin kan köra en oerhört effektiv och öppen process där alla distrikt kommer till tals. Det har även genomsyrats i Centerns Ungdomsförbund under de de senaste ordförandevalen där.

Där finns en punkt som Johan Westerholm önskar kunde har infunnit sig i den valprocess som Berit Andnor höll i. Kanske det vore läge att lägga lite fokus i allafall på den processen för bättre vetande tills nästa gång en ny socialdemokratisk ledare ska väljas. De brukar inte sitta särskilt länge nu för tiden. Vi får väl se hur det blir i nuvarande fallet.

Centern har en utmaning i att förtydliga sin roll, om den valprocess som nu inleds kan vara lika öppen och effektiv finns det kanske en viss förhoppning om att Centern kan bredda sig både i gamla som nya profilområden. Steget in storstan var inte dödsdomen för Centerpartiet, det var en vilja av förändring, att kunna bredda sig och göra sig attraktiv i nya väljargrupper, Centern måste få vara Centern, det måste få vara deras fokus för tillfället.

Bloggar: Göran, Kent, Magnus, Martin.
Media: AB, AB, Arb, GD, GP, Exp, SvD, SvT.