onsdag, augusti 31, 2011

We lööf Annie

Hela processen går mot sitt slut. Annie som gick in i processen som en Johansson, kommer ut som en Lööf, nybakad jur.kand och med en trolig nominering att ta över rodret över Centerpartiet. Om drygt en och en halv timme presenteras förslaget. Responsen från distrikten är nästintill enig. Anders W Jonsson som har lyft sig under den turné som har pågått har dock inte räckt till, Anna-Karin Hatt som sågs som Annie utmanare har fått se sig frånkörd när distrikten har fått säga sitt.

Annie Lööf har jag träffat vid en rad tillfällen. Annie tillhör en av de mest intressanta politikerna i den yngre generationen. Nu får hon ett ansvar, ett tungt ansvar. Hon ska vända ett parti och föra den i en positiv riktning. Hon ska vända den förtroendetrend som har belastat Centerpartiet och hon blir nu an av Alliansens fyra företrädare, redo att stå vid Fredrik, Jan och Görans sida.

Annie med sin profil som lyfter fram marknadens roll som kombinerar starkt tillväxt med en grön profil, en profil som bygger på innovationer och morötter istället för förbud och regleringar. Annies motstånd mot den delade föräldraförsäkringen har också lyft henne under den process som har rått.

Det blir troligtvis ingen direkt överraskning idag halv elva. Annie får sitt stora politiska uppdrag. Nu är det hon som står på toppen av Centerrörelsen, redo att utveckla ett parti som långt ifrån har spelat ut sin roll i svensk inrikespolitik, långt ifrån vad vissa vill påstå och önskar sig. Maud Olofsson inledde Centerpartiets resa som ett parti med en tydligare borgerligt alternativ, Annie ska profilera det ytterligare förhoppningsvist. Då finns framtiden där, både för Annie och för Centerpartiet.

Bloggar: Göran, Peter.
Media: AB, DNDNExp, SR, SvDSvD, SvT.

Palestina, Hamas och svenskt bistånd som finansierar

Under 1980-talet gick svenskt bistånd till 10 afrikanska länder där 9 av dem var diktaturer eller socialistiska enpartistater. Att belysa svensk biståndspolitik som generöst är en sak, dock är kvalitén och uppföljningen det som har svärtat ned, återigen blir man bedrövad av hur svenska biståndspengar hamnar helt fel.

I det här fallet handlar det om det som Per Gudmundsson belyste igår och som Aftonbladet idag ser som ett "avslöjande". Palestina betalar ut bidrag till fängslade Hamasterrorister, människor som ligger bakom mordet på flertalet israeliska invånare, flertalet av dem oskyldiga civila. Vad som är beklämmande är att svenskt bistånd årligen finansierar den palestinska myndigheten, indirekt blir svenska skattebetalare finansiärer till dömda terrorister.

40 miljoner kronor går i år från det svenska biståndet direkt till den palestinska myndigheten. Ambitionen med bistånd är att finansiera uppbyggnad, att stärka det civila samhället bidra till tillväxt och uppbyggt välstånd. Det är exempel som detta som ska undvikas med alla möjliga medel. Syftet med god kvalitet och uppföljning av det svenska biståndet är att säkra att pengarna hamnar rätt. Det här är en signal om att något är fel, därför bör UD snarast agera i frågan. Svenskt bistånd och dess rykte för att vara generöst behöver alltid ses efter för att undvika exempel som dessa. Open Aid har lanserats för att förbättra insynen. Det är bra, men att finansiera terrorister är inte bra.

Per Gahrton skrev tidigare i veckan om kravet på att uppmärksamma Israels brott mot mänskligheten. Det vore intressant om hur han ser på den här saken. Men sannolikt kommer vi inte att få se eller höra något om det. Gahrtons inställning till konflikten i Mellanöstern är så ensidig att det gör ont. Hela Gahrtons världsbild bygger på att inte se vikten av både israelernas och palestiniers rättigheter, bara att anklaga Israel för olika handlingar. Det bygger ingen långvarig fred.

Media: SvD.

Svenska järnvägar - att laga efter läge

Att Alliansen nu lägger extraresurser på att upprusta de svenska järnvägarna är i sig ingen överraskning. Kraven har varit stora från många håll, men det gäller förstås att presentera något som är realistiskt och inte populistiskt. Trafikverket har fått extra resurser att förvalta, det är upp till dem att förvalta dem väl. De hade redan prioriteringar för hur dessa extra resurser kommer att användas. De högt trafikerade områdena i Stockholm, Göteborg, Malmö och Mälardalen var exempel, men även frekvent använda godslinjer från Malmbanan och Bergslagen nämndes.

Ulf Adelsohn sade vid sin avgång från posten som styrelseordförande för SJ att svenska järnväg har varit utsatt för politiska experiment under långt tid. Nåväl, dags för någon att ta ansvaret. Det som Alliansen har presenterat efter 2006 är en vändning. Efter tidigare års bantande av underhållsbudgeten har den stärkts. Det kan förstås vara beklagligt att för vissa att laga efter läge, men det är fallet i nuläget. Svensk järnväg har lidit med starkt eftersatt underhåll till följd av snålhet med resurser. Det jag belyste igår var att de extra resurserna var bra, men det är förstås en situation som kunde ha undvikits om man inte snålade med resurserna innan den nuvarande regeringen.

Vad som är viktigt är att svensk järnväg inte utsätts för ytterligare vidlyftiga experiment utan hanteras i ett långsiktigt hänseende. I dagsläget hade det varit högst osäkert om exempelvis Hallandsåstunneln hade byggts, för att inte tala om Botniabanan. Miljarder har gått till svulstiga projekt utan det önskade resultatet. När Hallandsåstunneln står klar är det med decennier av förseningar och hundratals miljoner dyrare kostnad.

Regeringens satsning är att laga efter läge, hade man tagit ansvar tidigare hade det förstås funnits läge för helt andra satsningar. Utöver det infrastrukturpaket på nästan 500 miljarder som kom förra året finns det en ljusning om att kunna komma åt år av eftersatt underhåll och populistiska projekt. Dock behöver det göras mer.

Bloggar: Alliansfritt som fortsatt sprider lögnen om att regeringen har skurit ned, Peter Andersson om regeringen förtjänar beröm. Övriga: Mary, Ringborg & Sebastian.
Media. AB, DN, SvD.

tisdag, augusti 30, 2011

Socialdemokraterna vill utreda något som Tobé (M) har lyft

Kort notis
Socialdemokraterna vill utreda Svenska Spels spelautomater, de som går under namnet Jack Vegas. Detta är ur spelberoendehänseende. Viktigt är dock att påpeka är att detta är också en fråga om hur dessa automater placeras ut i socialt utsatta områden, där spelberoende slår som hårdast. Detta var något som Tomas Tobé belyste redan under 2007-2008 om hur dessa automater var placerade. Mönstret som gick att tyda i Stockholmsområdet var likadant i resten av Sverige. Socialt mer utsatta stadsområden hade en högre utbredning av Jack Vegasautomater. Det är givande att Socialdemokraterna nu lyfter samma problematik som Tobé lyfte med sin kartläggning under förra mandatperioden.

Satsning på järnväg, men mer behövs

Jag har suttit och följt regeringens presskonferens avseende de nya satsningarna på 5 miljarder till infrastrukturen, fördelat på 2012-2013. 3,6 miljarder kronor vilket är huvuddelen ska enligt Alliansen gå till järnvägen. Under lång tid har järnvägen varit eftersatt. De problem som har växt fram, speciellt under vintertid är resultatet av en längre tid av bristande underhåll. Vissa problem uppstår inte bara av sig själva, därför ligger det ett tungt ansvar på regeringen att lappa och laga efter läge som det så fyndigt heter ibland.

Det är värt att notera att regeringens ytterligare 3,6 miljarder till järnvägen är inte pengar som satsas på nytt, mycket av det beror på att svensk järnväg under många år var eftersatt när det gäller underhåll och finansiering av den. Även om alla tillskott är välkomna är det mycket mer arbete som behöver göras för att komma åt den eftersatthet som råder när det kommer till den svenska järnvägen.

Denna satsning är välkommen, förhoppningen är att mer pengar kan gå till nyinvesteringar i järnvägen på längre sikt. Därför krävs det ytterligare satsningar på just infrastrukturen och järnvägen i synnerhet. De 482 miljarder som presenterades förra året var en stor satsning med många intressanta inslag. Mer behövs dock för att både komma åt med det bristande underhållet samt att kunna få utrymme för nyinvesteringar.

Media: AB, DN, DN, DNExpSvD, SvT.

Låt människor välja sina egna röda dagar

Idag är det Eid al-firtr, muslimernas stora högtid som markerar slutet på fastemånaden Ramadan. Samtidigt som Willys och andra matvaruaffärer kör med sina riktade kampanjer mot den svenska muslimska befolkningen för att visa sin uppskattning för andras kulturella och religiösa högtider finns det personer som utnyttjar det av ren och skär populism. Carin Jämtin har tidigare lyft detta förslag, Peter Weiderud passar på under en av muslimernas största högtidsdagar att lansera just Eid al-fitr som en nationell högtidsdag.

Eftersom förslaget inte är nytt är jag inte förvånad. Dock kan jag likt andra fundera kring varför andra religiösa och kulturella högtidsdagar som firas av många av de olika nationaliteterna som bor i vårt avlånga land inte faller i Weideruds fokus. Ser vi till den stora muslimska befolkningen och hur Peter Weiderud vill förära dem med en röd dag i den hedniska kalendern, kan man fundera vad han vill ge till den judiska minoriteten, den hinduiska och alla de minoriteter som har sina olika högtidsdagar. I och med att Sverige är berikat med ett spann av olika nationella, kulturella och religiösa minoriteter finns det en rad högtidsdagar som borde falla i Peter Wideruds fokus.
  • Det kinesiska nyåret.
  • Det persiska nyåret Nouruz.
  • Den judiska högtidsdagen Yom Kippur.
  • Den hinduiska högtiden Holi.
  • Den buddhistiska högtiden Vesak för de runt 35-40 000 buddhister som bor i Sverige (Jämfört med de runt 100 000 muslimer som bor i Sverige)
Som man ser finns det en rad religiösa och nationella högtidsdagar som borde vara av samma dignitet. Att belöna vissa med en röd dag, men inte ge andra är en form av diskriminering. Rättvisa är viktigt, vissa vill spela på den ökande islamiseringen av det svenska samhället, skäl som inte jag delar. Det här handlar om allas rätt att fira sina högtidsdagar. Om man då ser till att Anders Weiderud vill ge de svenska muslimerna en röd dag, kan man fundera kring vad han anser om de andra religiösa minoriteterna som har sina högtidsdagar.

De röda dagarna är i sig oerhört tillväxtdämpande, det som behövs är inte mer röda dagar. Dock kan jag tycka ett förslag som har lyfts av Annie Lööf, kandidat till Centerpartiets partiledare som ett rimligt förslag. Flexibla röda dagar som kan plockas ut när som helst under året. De som inte vill vara lediga första maj kan vara lediga en annan dag. De som inte firar de kristna högtidsdagarna kan välja att ta ut dessa röda dagar då deras religiösa högtider hålls. Hittills är det en önskan, om det fungerar i praktiken kan vara värt att undersöka.

Bloggar: Tokmoderaten.

lördag, augusti 27, 2011

Ansvarstagande gör huset Sverige starkt

Egentligen borde man gnälla på regeringen inte gör mer för att stärka konkurrenskraften och bidra till mer investeringsvilja och kapitaltillströmning. Att sänka inkomstskatter, att göra något åt den förargliga värnskatten, att bygga en bättre politik på området bostadsbyggande. Dock är verkligheten påtalande i sig, marknaden fungerar alltjämt som en random walk, att politikens roll i att hantera marknaden har haft betydelse har visat sig under de senaste åren. Den politiska klåfingrigheten, från att driva en politik där alla skulle få möjlighet att låna till sitt boende till att driva igenom stora stimulanspaket för att boosta ekonomier utan nämnvärd effekt.

Tanken i det hela är att politikers största ansvar är att hushålla med de gemensamma resurserna. Vissa vill likna det här vid att regeringen hanterar detta i som om Sverige vore ett fallfärdigt hus. Regeringens ovilja att investera offentliga resurser är att inte ta ansvar. Dock ska vi veta att det är just huset Sverige som har stått bäst emot de finansiella stormar som rått. Och om det finns ett hus måste det finnas en stabil grund. I brist på en stabil grund blir även det mest stabila huset underminerat. Det vissa snarare vill är att underminera svensk ekonomi.

De gemensamma resurserna är begränsade, något man måste inse om man ska bli trovärdig i det avseende som kallas för ekonomi. Ambitionen är att få fler att bidra, att bygga den gemensamma skattekakan större. Välfärden byggs bäst tillsammans med en stark privat sektor. Sveriges attraktivitet konkurrenskraft är den vitala för att människor vill investera med sina pengar, en attityd som lockar till sig kapital och inte skrämmer bort den genom klåfingrig politiskt agerande.

I våras var läget ett helt annat, nu kommer Alliansens viktigaste löfte till väljarna ha en stor betydelse. Anders Borg vet mycket väl att om regeringen fallerar i just den frågan där man är starkast i kommer fallet att vara högt. Dock är alternativet några som har gjort det klart att det finns inga gränser på vilka löften man vill driva igenom. Viljan att ge allt till alla på en och samma gång har gått före det ansvarstagande som nu krävs.

Den som nu vill satsa mer än det utrymme som finns får senare ta ansvar för de konsekvenser som riskerar komma. Skattehöjningar och nedskärningar i välfärden är något som många andra länder får ta till, i Sverige har detta scenario undvikits. Därför står både huset Sverige starkt, inte minst med att den fortfarande står på säker mark, än så länge. Vid brist på ansvarstagande undermineras svensk ekonomi, då hjälper det inte hur starkt huset är.


Bloggar: EkonomistenJohanKent, Roger.
Media: ABDNDN, SvD, SvD, SvD.

Valterssons sorti - en flört mot M

Mikaela Valtersson blev den stora förloraren i kampen om den kvinnliga språkrörsposten i Miljöpartiet. Nu lämnar hon politiken. Ett sunt tecken att man väljer att lämna politiken självmant. Det som intresserar mig mest är dock det som hon vill lämna efter sig. Synen på Moderaterna måste ändras. Anledningen stavas till att Miljöpartiet inte är ett blockparti och vill slippa det tänkandet att socialdemokratin vore enda alternativet. En anledning kan också stavas till att Miljöpartiet vill sitta i regering efter 2014, där finns då i nuläget bara ett regeringsalternativ.

Jag kan till fullo förstå Valterssons maning till att Miljöpartiet borde ha en sundare syn gentemot Moderaterna. Inte minst med tanke på hur det ser ut i landet. Det har ingåtts samarbeten i Örebro, det har tidigare ingåtts samarbete i Västerås. Det pekar förstås på en sak, Miljöpartiet vill inte uppfattas som att de hade ett enda alternativ. Sanningen är att Miljöpartiet är de som bäst har hanterat de parlamentariska förutsättningarna. Gårdagens krav från firma Juholt/Waidelich kan tyckas vara en invit till Alliansen, dock späder de ut miljardlöfte efter miljardlöfte. Ambitionen att få vara med vid grytan verkar större än ambitionen att få ta ansvar.

Miljöpartiet har förstås spelat en mer ansvarsfull roll. Integrations- och Libyenöverenskommelsen där även Socialdemokraterna ingick i den senare är ett kvitto på att Miljöpartiet har visat på ansvarstagande. Med tanke på de frågor runtom i Sverige där moderater och miljöpartister kommer överens om finns det utrymme för fler samarbeten. Det har Mikaela Valtersson förstått och jag kan tycka att det kan vara lite tråkigt att hon lämnar. Hur firma Fridolin/Romson reagerar, i vilken riktning de för Miljöpartiet är en fråga.

Dock är de medvetna om framtidens politiska utmaningar. Vill de vara med och ta ansvar kan de inte bära sälla sig till några. Viljan att vara ett blockbrytande parti ligger i att man kan samarbeta med andra. Att Valtersson som förvisso lämnar politiken har insett är ett sunt tecken i sig.

Bloggar: JoachimKent, Tokmoderaten.
Media: AB, Exp, DN, SvDSvD.

fredag, augusti 26, 2011

Attefall har mycket kvar att göra

Likt andra personer hade jag hoppats på att det fanns anledning för bostadsminister Stefan Attefall att ångra det olyckliga utspelet som han gjorde tidigare i veckan angående studentbostäder i populära studieorter. Dock känner jag likt människor över parti- och blockgränser att de senaste utspelen inte har varit övertygande av en person som har det högsta ansvaret för en av våra viktigaste inrikespolitiska fråga, bostadsbyggandet.

Kraven på förenklingar har varit tydliga. Det handlar dels om byggmomsen, det handlar dels om fastighetsskatten på studentbostäder och hyresrätter. Men det är också enklare regelverk vilket Attefall framhåller. Dock blir jag förbryllad när en Alliansminister går ut och förklarar en riktad skattesänkning för studentbostäder för subvention. Minskad skatt är inget annat än minskad skatt, ingenting som staten betalar ut till byggföretagen utan en minskad kostnad för byggföretagen.

Just behoven av hyresrätter och studentbostäder är de mest vitala. I söndags aviserade Socialdemokraterna ett förslag om att lagstifta om blandade boenden. Jag är av den uppfattningen att detta beslut måste helt och hållet ligga på kommunerna i deras stadsplanering. Dock finns det ett behov av olika typer av boendeformer. Ombildningen av hyresrätter i Stockholm har exempelvis frigjort resurser till bostadsbyggande av nya hyresrätter, men byggande av nya hyresrätter och studentbostäder måste kunna stå på egna ben. Där behövs enklare regler OCH lägre beskattning.

Om Attefall vill övertyga i bostadsfrågan finns det några punkter som han kan lyfta i regeringsförhandlingarna. Förutom att förenkla regelverken för bostadsbyggandet finns det några viktiga punkter:

  • Slopad fastighetsskatt för hyresrätter
  • Slopad fastighetsskatt för studentbostäder
  • Översyn av byggmomsen.
Problemet med miljonprogramområdena var att man i mitt tycke förbisåg mycket av det faktum kring dessa bostadsområdenas underhållsbehov. Möjligheten för hyresvärdar att kunna skattefritt kunna sätta av till framtida upprustningar av fastighetsbeståndet är ett annat område. Regeringen har all anledning att skapa en rivstart för bostadsbyggande genom att göra det enklare och billigare att bygga. Det finns en rad önskemål genom just lägre beskattning och enklare regelverk. Några av dessa förslag finns som sagt ovan, det är bara för Attefall att ta tag i problemet.

Bloggar: Edvin, Lotta.
Media: DN, SvD.

I slutet måste alla ta sitt eget ansvar

Jag har medvetet undvikit att kommentera och reflektera kring opinionsmätningar under en längre tid. Dock finns ett visst intresse kring den senaste. Det råder ingen tvekan om att den senaste tiden har gett effekter på den allmänna opinionen. Medvetenheten om att Alliansen vid ett cementerande av dessa siffror i ett officiellt valresultat skulle innebära en betryggande majoritet i riksdagen, grusas också lite av medvetenhet av två partiers bortfall. Erfarenheterna från Norge tycks enligt Synovate ha lett till Sverigedemokaternas fall.

Det finns dock en rad utmaningar för framtiden. Svaren på hur de krisande partierna ska ta sig upp på säkrare mark är svar som bara de kan förmedla. Två av dessa partier befinnner sig som bekant i en partiledarprocess. Det är Centern som för tillfället imponerar med sin öppna process med tre tydliga kandidater som åker runt i Sverige, debatterar, för dialog med medlemmar och söker deras stöd. Vänsterpartiet tycks vara inne på samma linje med en liknande process. Det som Miljöpartiet gjorde var något som Centern anammade och gjorde till något bra. I sinom tid borde detta smitta av sig, den nye partiledaren kommer dock ha ett stort ansvar att forma både partiet och dess politik för att nå ut bättre till väljarna.

Kraven på att forma en tydligare politik för de partier som inte når ut tillräckligt kan inte heller grunda sig i kritiken mot att vissa partier tar fokus och är de som gynnas/missgynnas i opinionen. Moderaterna är i en position för att de tog lärdom av ett nederlag och omformade både partiets profil och sitt sätt att bemöta samhällsfrågorna. Socialdemokraterna söker fortsatt efter svaren på konkret politik, i skuggan av dem har Miljöpartiet blivit det mer attraktiva alternativet, inte minst i Stockholmsområdet. Hur Juholts allt tydligare vänsterprofil kommer påverka Vänsterpartiet är en fråga.

Det som blir utmaningarna för de krisande partierna är just att hitta en tydligare profil. Att Sverigedemokeraterna som Vänsterpartiet hamnar under spärren får landa i en stilla önskan om att det i framtiden realiseras i ett valresultat. De kära Allianskollegorna Centern och Kristdemokraterna är dock ett större intresse. Dock kan inte någon annan formulera för dem hur de ska kunna stärka sig själva. I slutet är det är det just de som måste ta sitt ansvar och formulera sin politik och hur de ska möta både väljarna och samhällsfrågorna. En kris kan ibland vara till nytta, det vet mitt eget parti något om.

Bloggar: Göran, ImikeKulturbloggen, Martin, Tokmoderaten.
Media: ABAB, DNDNDNDNExp, GP, SvDSvDSVT.

Juholt/Waidelich borde tala om konkreta förslag

Det är inte sällan som jag får känslan när jag noterar firma Juholt/Waidelich som jag får intrycket om hur både medvetna och omedvetna de är om de finansiella förutsättningarna som råder på den europeiska marknaden. Sveriges ska investeras ur krisen, en gammal beprövad metod, myntad av Keynes på 1920- och 30-talet, förmedlad utav nobelpristagare i ekonomi Paul Krugman på 2000-talet. Just den här inställningen, att man tror att man kan köra på med sina löften om allt till alla är just den inställningen som oroar.

Det är dock pratet om det här med ambitioner. Det är breda löften som basuneras ut från socialdemokratiskt håll. Dock är det just löftena som behöver konkretiseras i ren sakpolitik, vad som ska prioriteras och hur det ska finansieras om det ekonomiska reformutrymmet inte räcker till. Just den senare aspekten är högst vital då Juholt har haft just den ambition att lova det mesta, men jag hoppas kanske på att de inser ansvaret och får komma med sina prioriteringar. Då kommer många av deras ambitioner att stanna vid just fortsatta ambitioner.

Ser vi till det som lyfts upp kan vi konstatera följande. Kritiken mot nedskärningen i vuxen- och arbetsmarknadsutbildningarna är en sak. Det är sant att det skars ned på arbetsmarknadsutbildningar då Sverige fortfarande befann sig i en högkonjunktur. Nu sedan 2010 har de byggts ut igen. Dock när det kommer till Juholt/Waidelich anmärkande borde denna kritik fokusera mer på kvalitet och inte bara kvantitet. Investeringar i järnvägen är en viktig fråga där det har snålats under lång tid. Där finns det läge för självkritik hos Juholt/Waidelich. Bostadspolitiken är en annan. Det råder ingen tvekan om att det behöver byggas mer, men de konkreta förslagen har uteblivit från politiskt håll om att göra det både enklare och billigare att bygga.

Det som är återkommande i ambitionerna är ambitionerna kring infrastruktur, forskning och utveckling av arbetsmarknadspolitiken. Kritiken finns här mot regeringen, men insikten bör även finnas att detta är områden som det har inte har satsats lika mycket på som nu. Dock ställer jag mig positiv till beskedet om att Socialdemokraterna ställer sig bakom förslaget till förändringarna av försörjningsstödet för att minska marginaleffekterna mellan bidrag och jobb.

Det som dock oroar mig är hållningen till andra krisande länders ekonomier. Jag noterar att Juholt nu skriver under Waidelichs förslag om att Sverige ska delta i Eurobondsamarbetet. Därmed ska Sverige använda sitt reformutrymme för att betala högre räntor, bara för att hålla räntor i krisande länder nere. Vurmen för ytterligare stimulanspaket till krisande länder måste vägas av mot dessa länders förmåga att visa ansvastagande för sin offentliga finanser, där är det lång väg kvar.

Tills dess är det förväntan om de konkreta förslagen som återstår. Någon gång måste Håkan Juholt och Tommy Waidelich inse att man inte kan hålla vid den här linjen. Prioriteringar måste göras, vissa ambitioner måste få stanna vidd just ambitioner. Det är inte ansvarsfullt att lova allt till alla, inte minst när man senare får förklara varför man tvingades dra tillbaka dem.

Bloggar: Juholts lojala bloggare Högberg, Johansson och Moberg. ;)
Från höger, Munkhammar.
Media: ABAB, DNDNDNDNExp, GP, SvDSvDSVT.

onsdag, augusti 24, 2011

Bra att S hakar på om försörjningsstöd

Lördagens besked om att se över marginaleffekterna när folk går över från försörjningsstöd till eget arbete var ett välkommet besked. Detta var ett område som inte hade haft särskilt stort fokus innan, men nu bakas även den åtgärden in i arbetet för att underlätta övergången till eget arbete. Det som glädjer är också att Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Tommy Waidelich nu går ut och säger precis samma sak.

Alliansen lyfte det redan i valrörelsen 2010 och nu vill Moderaterna göra detta till konkret politik. Det kan tänkas att Socialdemokraterna kändes pressade att komma med något på samma område, men nu finns det en större enighet i frågan. Det är förstås lovande att Socialdemokraterna vill skriva under förslaget och vill realisera sitt förslag från Almedalen, därmed finns det majoritet för detta förslaget. Bra!

tisdag, augusti 23, 2011

Waidelich - Euro och Eurobond

Att döma av läget är frågan om Sveriges inträde i ett EMU-samarbete tämligen långt borta. Inte minst bekräftas den bilden utav Tommy Waidelichs uttalande från igår. Med det i bagaget får de som förespråkar inträde svårare att motivera både inträde och en eventuell förestående folkomröstning i nära tid. Inget drastiskt i det läget, inte heller att Waidelich understryker vikten av att stabilitetspakten. Det finns dock en fundering kring Waidelichs ställningstaganden, det om Eurobondsamarbetet.

Till skillnad från Waidelichs sunda inställning kring EMU och att han alltmer framhäver vikten av stabilitetspakten blir inställningen till de gemensamma euroobligationerna. Tanken att länder som Sverige som för en ansvarsfull ekonomisk politik och som lever upp till de krav som ställs utifrån stabilitetspakten, ska använda sitt reformutrymme för att betala högre ränta för att således pressa ner räntan för länder som för en icke ansvarsfull ekonomisk politik.

Detta kan förhoppningsvist bli en intressant diskussion lagom till Europaparlamentsvalet 2014. Dock hoppas jag att även Waidelich inser onödigheten att Sverige ska delta i ett samarbete där de kan tvingas ta bördan för andra länders oansvariga ekonomiska politik.

Media: ABDNFolket, SvT.

måndag, augusti 22, 2011

Att förhålla sig till sanning och konsekvent politik

Helgen är avverkad och de två politiska elefanterna Reinfeldt och Juholt har levererat sina respektive sommartal. Det som skiljer är inte bara de olika ambitionerna som behöver göras här och nu utan också medvetenheten till de förutsättningar som finns och hur väl man väger in dessa i sina prioriteringar. Håkan Juholt starka sida är hans sätt att motivera de sina egna med just vad som behövs. Att förhålla sig till de rådande förutsättningarna och till vad som socialdemokratin i tidigare hänseende har åstadkommit hade varit något önskvärt.

När jag noterar Lena Mellins inlägg kan jag inte på något sätt peka på att detta skulle vara någonting nytt för allmänheten, bara ett förstärkande av den verklighet som många redan vet om men som vissa försöker dölja genom att inte berätta om sin egen förda politik, utan att skylla den på andra. Det är intressanta punkter som Lena Mellin radar upp:

  • Juholts motstånd mot avregleringen av järnvägen som var mycket i hans eget partis bedrift under den första Ingvar Carlssonregeringen som avreglerade Statens Järnvägar och bildade två enheter i SJ och Banverket. Vidare Göran Perssonregeringen som beslutade om att bolagisera SJ.
  • Juholts motstånd mot avregleringen av elmarknaden som kom till under under 90-talets socialdemokratiska regeringar.
  • Den nya i Juholts motstånd mot sänkt restaurangmoms trots att hans partidistrikt var för den och att de rödgröna gick till val på att sänka den.
Men om vi nu håller oss till nutid är det dock vad som skönjas i en socialdemokratisk budgetmotion som är den stora frågan. Det vi får förhålla oss till är Juholts löften från igår och tidigare tal. Dock hade man kunnat hoppats på mer, framförallt hur dess anhängare ser för prioriteringar. Från Kristian Krassmans raljerande med DN:s ledarsida och Martin Mobergs nästintill totala avsaknad av egna reflektioner fastnar jag för Peter Johanssons förstärkande om det som Juholt om vikten av ansvar som handlar mer än bara "balansera en budget".

När man läser  ett stycke som "Jag tycker det är patetiskt att läsa Mats Knutssons sk analys, för han nämner inte med ett ord konsekvenserna av att inte göra något" börjar man fundera kring vad som egentligen har gjorts. Jag delar Peter Johanssons ambitioner att mer behöver göras för att förstärka de svenska järnvägarna, ett ämne som lyfts upp i hans inlägg. Men i detta avseende görs en Juholtare i repris. Att peka på vad man menar är bristen på investeringar i järnvägen när det framkommer att de statliga investeringarna i järnvägarna under den första halvan av 2000-talet var eftersatta, blir det just ett tummande på sanningen. Just pekandet på bristen av investeringar får mig att klippa in ett stycke från ett tidigare inlägg om det här med investeringar:

Behovet inför hösten är att inte bara kunna presentera löften på vad man vill göra, utan också balansera den i en budget. I det avseendet börjar jag lite grann sakna personer som Göran Persson, Pär Nuder och i viss mån Tomas Östros som visade mer prov på finansiellt ansvarstagande än vad firma Juholt/Waidelich gör. Hittills har det basunerats ut löften, men hur de ska finansieras är frågan. 

Bloggar: Martin, Sebastian.
Media: ABABABDN, ExprExpExpExpGPGPSVTSvTSvTSvTSR, SvDSvDSvD.

40 år av förtryck - 40 år av demokrati?

"Ta denna natt och festa in en ny tid" Ett citat hämtat från Fredrik Reinfeldts segertal på valvakan 2006. Det libyska folket har anledning att fira att 40 år av förtryck är över. Men som Reinfeldt sedan fortsatte, "men kom ihåg att morgon vaknar vi till ett Sverige där vi ska ta ansvar" pekar detta även på att det libyska folket också kommer vakna upp till en ny libysk vardag där de ska ta ansvar för att bygga något som vi häruppe redan har tagit för givet. 40 år av förtryck ska bytas mot åtminstone 40 år av demokratisk uppbyggnad.

Den stora utmaningen är förstås att förmågan att kunna ena den stora skaran klaner som nu kommer ha sitt ord med i uppbyggandet av ny libysk regering. Berberna som tillsammans med araberna utgör mer än 95 procent av den totala befolkningen. Berberna som tillhör de som först tog avstånd från Khaddafiregimen har under den förbjudits att bland annat prata sitt språk amazi, dessutom har Khaddafiregimen förbjudit all form av ickearabisk litteratur.

Utmaningen är också hur demokratiseringsprocessen ska hanteras av de 12 olika grupperingarna inom den libyska oppositionen som har stridit gentemot Khaddafiregimen. Två av dem är Islamic Fighting Group och Libyan Baathist Party. Den ena med nära kopplingar till Al-Qaida, den andra med band till den förra regimen i Irak under Saddam Hussein. Detta ger också en del anledning att peka på att försöka belysa de krafter som verkligen vill bygga en demokratisk vardag i Libyen.

Om jag vill dra en parallell gör jag det med USA:S stöd till talibanmilisen under Sovjetanfallet mot Afghanisatan 1980. En milis som sedan bedrev ett mångårigt förtryck mot sin befolkning och som utgjorde en bas för de krafter som senare låg bakom attacken mot USA den elfte september. I detta avseende kan utvecklingen i Libyen också gå i en totalitär riktning. Bara för att en förtryckande regim har fallit innebär det inte att demokrati kommer per automatik. Understöd från omvärlden behövs för att bygga demokrati och stabilitet.

I det avseendet, medan det libyska folket fortsatt firar regimens fall, bör omvärlden också inrikta sig på att ställa om sitt stöd till situationen i Libyen. I sinom tid kommer även Sverige se över sin insats, om behovet av mer humanitära insatser för att understödja uppbyggandet. Behovet av att underbygga och skydda den demokratiska utvecklingen kommer också bli ett gemensamt ansvar. Att fälla regimen kan tyckas lätt, att bygga en demokratisk ordning är den stora utmaningen.

Bloggar: DagenFredrik, Jinge, NemokratiRadikalen, SnällmanUSA-bloggen, Westerholm.
Media: ABAB, AB, ABDNDNExpExpExpSR, SvD, SvDSvDSvD.

söndag, augusti 21, 2011

Hvad vilja egentligen Juholt?

Jag var ute på Lugnets Parklek i Västertorp. Kan vara lite förvirrande att döpa något i Stockholm till Lugnet då det mest kända Lugnet inte finns i Stockholm utan i Falun. Västertorp är tydligen Håkan Juholts hemvist en stor del av hans tid. Som en hårt arbetande politiker med en bas utanför Stockholm kan det nog kännas skönt att få en plats att kännas lite som hemma.

Jag kom dit för jag hade förhoppningen att bevittna ett tal som till dess uppbyggnad var lika bra som Juholt levererat tidigare. Om man bortser till innehållet, argumenten och de politiska löftena, besitter Håkan Juholt en hög retorisk skicklighet. Hans linjetal på S-kongressen var säkert välbehövlig för att väcka den förvirrade rörelsen som sökte både ledare, färdväg och politik. Nu har de en ledare och en färdväg, men politik?

Med tanke på Juholts tidigare tal blev jag faktiskt rätt besviken på hans sätt att tala idag. För långa meningar, ibland var han alldeles för ivrig. Och politiken? Jag var där för att höra vad socialdemokratins prioriteringar var inför hösten. Jag har dock svårt att tro utifrån det som Juholt radade upp i löften ska kunna bli konkreta politiska förslag till hösten. Juholt talar på ett sätt som om den finansiella oron inte ens existerar, även om han är väl medveten om den. För att nämna något av de som kom ut från talet:

- Lagstifta om att kommuner måste bygga både bostadsrätter och hyresrätter.
Det här är intressant. Juholt och socialdemokratin vill alltså begränsa det kommunala självbestämmandet genom en ny lagstiftning.

- Garantera alla ungdomar chans till sommarjobb med avtalsenlig lön.
Har Håkan Juholt talat med sina partivänner i Gävle kommun om detta med att ge sina sommarjobbare avtalsenliga löner?

- Bygg ut tunnelbanan.
Något som kom fram under 1 maj, ett bra förslag men en fråga om resurser. Tråkigt, men någonstans måste ju finansieras.

- Lön och pension ska beskattas lika.
Då kommer frågan, hur mycket ska pensionärsskatten sänkas och hur mycket ska inkomstskatten höjas. Juholt bemödade sig till och med att komma med en lögn om att skatten på pensionen har höjts. Det är givetvis inte fallet, där slant han lite på tungan.

Faktum är att Juholts tal fortsatt stärker bilden av ledaren som vill lova allt till alla. Jag hade förväntningar av de uppgifter som kom i morse om satsningar kring bostadsbyggandet. Juholt lovade att det skulle bygga fler studentbostäder, men jag kunde inte uppfatta någon punkt där han pekade på hur det skulle göras både billigare och enklare att bygga dem. Ärligt talat blir det tjatigt att höra politiska floskler om hur man lovar allt till alla. Konkreta politiska förslag är det som jag förväntar mig men som fortsatt uteblir. Det här kan låta väldigt subjektivt, men med tanken på de retoriskt skickliga tal som Juholt har levererat på kongressen och i Almedalen kom ett bottennapp. Det hjälper inte med villkorslösa ryggkliande för att förstärka detta som ett av Juholts bättre framträdande.

Bloggar: Ankersjö, Mikael, Westerholm.
Media: AB, DN, Exp, Exp, SvD, SvD.

Idag skina solen på Juholt eller?

Inget är ibland bättre än den där första slurken av morgonkaffet. Dags att reflektera och blicka framåt, Reinfeldts tal igår var återhållsamt, Juholt har gett en helt annan bild. För en partiledare som precis blivit varm i den betonggrå kostymen med den illröda slipsen finns det förstås andra ambitioner vad han vill göra med landet men även sitt eget parti. Juholt har högre ambitioner om mycket, det är inte svårt att förstå, det hade varit konstigt om hans plan både för Sverige och partiet hade varit ambitionslöst. Att döma av responsen tycks hans förändringskapital vara högt. Det är frågan om förändrginen är mot något nytt eller tillbaka till de socialdemokratiska glansdagarna dit många fortfarande längtar tillbaka.

En ny stridsfråga blossar upp. Ambitionen om att göra pensionerna till en stridsfråga gick i stöpet då stora fackliga företrädare gick i emot hans önskan. Pensionerna är en så pass stor fråga att det skulle vara riskabelt att göra den till både en strids- eller valfråga. Inte minst med dess breda förankring bland riskdagspartier och fackliga företrädare.

Jag blir dock intresserad kring frågan om just bostäder, frågan som hägrat samtliga partier i riksdagen. Byggandet är ett problem och just bristen på en effektiv bostadspolitik har saknats i båda läger. De rödgrönas senaste utspel om byggsubventioner gav inte mycket då den subventionen bara täckte en procent av det totala kvadratmeterpriset för byggande.

Dock blir jag intresserad över vad Juholt tänker lyfta för ambitioner, eller rentav förslag. Idag finns ett tydligt problem, den höga kostnaden för bostadsbyggande. Till skillnad från Tyskland där skattebördan är runt 40 procent för bostadsbyggande är den i Sverige runt 60-65 procent. Lösningen ligger självklart genom att göra det billigare och enklare att bygga. Att sänka momsen på bostäder och bostadsbyggande, göra det mer förmånligt för underhåll av till exempel hyresrätter är några exempel.

Fastighetsskatten är ett problem som även tynger hyresrätter, det skulle Juholt kunna lyfta, ett annat ämne är ROT, där vet jag att Socialdemokraterna fortsatt är för. Dock finns det andra områden, ombildning av hyresrätter och införandet av en mer marknadsanpassad hyresnivå för hyresrätter. Just ombildningen har gjort det möjligt att frigöra resurser för byggandet av nya hyresrätter som i Stockholm. Detta är dock inte hela melodin.

Även om nu Juholt nu försöker göra det här till en stridsfråga vill jag passa på att säga att både han och andra partier har fortsatt mycket att leva upp till. Det är fortfarande för dyrt och krångligt att bygga, bostadsfrågan har inte varit en kall fråga för riksdagspartierna, men de konkreta förslagen har uteblivit.Vad löftet blir från Juholt kring denna fråga ska sannolikt komma idag.

Tills dess finns det en rad förhoppningar av vad som ska komma utav Juholts sommartal. Förutsättningarna har under den senaste tiden förändrats, Juholt ambitioner har varit höga, löftena har varit många. Nu stundar dock en höst med ett budgetalternativ från socialdemokratiskt håll. Det är då intressant att veta följande:
  • Vilka löften och ambitioner kommer bli konkreta förslag?
  • Hur ska detta finansieras?
Fredrik Reinfeldt lade ut kursen för den moderata hållningen i de kommande budgetförhandlingarna. Juholt bör nu presentera vad han vill prioritera i sitt och Socialdemokraternas alternativ. Vad är de konkreta förslagen? Vad av hans ambitioner kommer inte bli av? Och om han nu planerar att gå utanför det knappa reformutrymmer som finns, hur ska då detta finansieras?

Uppdatering: Under mitt skrivande noterar jag löftena. 50 000 nya hyresrätter, varav 15 000 i Stockholm. Det sker i ramen av en satsning på 500 miljoner 2011, 900 miljoner kronor 2012 med fortsatta satsningar. Vad som väntas av förslagen av att göra det enklare och billigare att bygga är något som jag kommer att lyssna till under dagen.

Media: AB, DN, Exp, Exp, Exp, SvD.

lördag, augusti 20, 2011

Gustavsberg, sommartal och jobben framförallt

Farstaviken i Gustavsberg är i sig en mycket vacker plats ute på Värmdö. Den skulle säkert vara ännu vackrare om så vädret tillät. Dock lyckades dagens sommartalare, Fredrik Reinfeldt återigen övervinna vädrets makter, regnet försvann återigen när talet väl gick av stapeln. Men som metafor ger vädret en klar signal av vad som riskerar att hända om inte man hanterar de finansiella förutsättningarna främst.

Det som lämnar ett intryck från Fredrik Reinfeldts sommartal är ett centralt ord, ansvar. Det märktes ganska ofta att han återkom till just det ordet. Kanske tjatigt, men ansvar har tagit Sverige ur krisen den första delen av krisen, den statsfinanisella krisen är något som tynger vardagen i många andra länder, fast inte i Sverige. Därtill ligger de ramverk som instiftades under den förra regeringen och som den nuvarande har tagit ansvar för trots andra partiers rop på mer utgifter och större investeringar på lånade pengar.

Jag har beskådat de tre utmärkande punkterna som presenterats i Moderaternas prioriteringar. Det är glädjande att Moderaterna nu mer fokuserar på just unga, en grupp som har haft alldeles för lite fokus tidigare och där Moderaterna förvisso har gjort en del men behöver göra mer. Minskandet av marginaleffekterna när unga går från försörjningsstöd till eget arbete är en välkommen satsning, något som lyftes av Alliansens familjepolitiska arbetsgrupp i juli förra året och som Socialdemorkaterna lyfte i Almedalen i år. Jag noterar att vissa påstår att Moderaterna snor detta från S, men historien visar att Alliansen lyfte det förra året. Men kul att det finns bred uppslutning kring förslaget.

Det är dock den mest kritiserade reformen, i allafall från vänsterhåll som är det mest välkomna. Jag noterade på morgonkvisten ett inlägg från Sebastian med en text där han skrev "Man gör också tydligt att man vill samarbeta om nu Alliansen själva inser att ett lands byggs av mer än enbart sänkta skatter och skattesubventionerade jobb". Man märker tydligt att det handlar en del om sänkningen av restaurangmomsen, en reform som nu äntligen blir av. Man märker tydligen den bristande logiken att detta enligt vissa skulle vara en subvention av restaurangjobb, att det skulle vara en skattesubvention för att krogägare inte skulle behöva betala lika mycket i mervärdesskatt. Om man nu vill klanka ner på att Moderaterna endast bryr sig om skattesänkningar och "skattesubventionerade jobb", kan man ju påminna om vilka jobb som ingår i begreppet "skattesubventionerade jobb", dvs HELA OFFENTLIGA SEKTORN. Jag förmodar att det inte är något fel på de jobben.

Restaurangmomsen är just chansen för fler företag med små marginaler att kunna utveckla sin verksamhet, anställa den den där personen som behöver för att avlasta deras arbete och minska deras tidsbörda. Det är just den bristande respekten som är talande här. Att jobb inom restaurangjobben skulle vara "fel jobb", att marginalerna för restaurangföretagare, som min syster och svåger kunde öka skulle vara något fel. Det finns en bristande respekt och ett ohyfs i debatten som man hade viljat undvika att vara med om. Det finns också en signal om att vissa jobb inte är riktigt bra nog. Tomas Eneroth får vara symbol med sitt uttalande "Om du inte längre kan jobba som journalist ska du inte behöva bli lokalvårdare". Något fel är det med jobb enligt vissa, som om evig bidragsförsörjning skulle vara något bättre än just jobb.

Ett omdöme för det här talet får vara att Fredriks tal idag är en klar klasskilland från hans Almedalstal i år. Jag är ganska glad över en partiledare som inte rabblar ut löften i varje mening efter varandra. I det avseendet jag även sakna de företrädare inom Moderaternas motståndarpartier som visade prov på mer ansvarstagande och respekt för det knappa utrymmet som nu finns.

Media: Ab 123, DNExpr , SvD SvD, SR SR.
Bloggar: Ankersjö, Avdelningen bittra sossar ger ingen trovärdighet, Kent, RasmusSnällman, Tokmoderaten..

Mp till Alliansens räddning?

Erfarenheterna av de reaktioner som har kommit utav regeringens besked om ett tillbakadragande av det femte steget i jobbskatteavdraget är i sig inte särskilt positiva. Intrycken talar om människor som nu ser en Allians som räds ett nederlag och använder de ekonomiska förutsättningarna som anledning att dra tillbaka reformer. En cynisk inställning hos de som innan beskedet talade om vikten av att inte genomföra reformen med tanke på just de ekonomiska förutsättningana.

Beskedet från Miljöpartiets sida idag är ett helt annat besked. Intrycket från min sida om Miljöpartiets utspel är att det ger anledning att vara med och samarbeta med regeringen. Ett tillfälligt samarbete som inte i sig kommer att leda till ett femte parti i Alliansen, men väl förutsättningarna för ett bredare budgetalternativ. Jag känner mig alltjämt lite smickrad utav Åsa Romson och Gustaf Fridolins utspel. Till skillnad från andra som talar om en Allians som i rädsla av ett nederlag drar tillbaka en reform talar nu Miljöpartiet om gemensamt ansvarstagande. Det pekar förstås mycket på ett parti som har mognat och vill vara med och ta ansvar.

Erfarenheterna från 90-talskrisen visar på vikten av att främja en stark privat sektor som ger upphov till fler arbetstillfällen och skapar resurser till den gemensamt finansierade verksamheten i kommuner och landsting. Reformer för att skapa större utrymme, företags förmåga att kunna anställa, frigörandet av kapital och möjliggörandet för fler att vilja investera i jobb och företagande. Att ställa vissa jobb mot andra är ett grepp som jag i sig aldrig har förstått. Därför kommer det vara fortsatt viktigt att med reformer för att frigöra kapital för investeringar och företagande.

Reformen om en lägre momssats inom restaurangsektorn är tvådelad, dels för att skapa en rad nya jobb inom den sektorn, men också möjligheten att skapa ett större ekonomiskt utrymme för företag inom den sektorn. För många företag är just det knappa ekonomiska utrymmet just en bidragande orsak till att man undviker ytterligare investeringar för att utveckla sin verksamhet. Jag tar upp detta faktum eftersom Miljöpartiet har visat på att de står bakom denna reform.

Vidare tas aspekten om Sveriges omställning till ett mer hållbart samhälle, behovet av en ny bostadspolitik och  vikten av att skapa resurser för att skapa bättre förutsättningar inom skolan. Ett exempel lyfts av Edvin Alam som förespråkar en minskning av den arbetsmarknadspolitiska budgeten till fördel för den utbildningspolitiska budgeten. Behovet av att fler unga kommer in på arbetsmarkanden bemöts av hur kopplingen utbildning och näringsliv fungerar, fokus på lärlingsplatser är en reform som det måste fokuseras på än för ungdomar som är arbetslösa eller studerar men som vill arbeta.

Miljöpartiet flört är värd att reflektera över. Det visar att Miljöpartiet på vissa områden vill bidra till att komma till stånd med reformer för att möta framtidens utmaningar, men även göra att Sverige fortsatt står mot de ekonomiska svängningar som just nu är stora. Hur väl Alliansen lyssnat återstår att se, det är dock lovande att det finns partier som på ett mer konstruktivt sätt visar att de vill vara med och ta ansvar.

Media: AB, Exp, SvD.
Bloggar: Akkomp, Högberg, LidbyRingborg.

torsdag, augusti 18, 2011

Ingen bordningsstyrka för Sveriges del

Socialdemokratins villkor för förlängd Libyeninsats för de den svenska gripenstyrkan går i stöpet. Hittills har Gripenstyrkan varit starkt bidragande till den totala insatsen genom deras spaningsuppdrag. Bordningsstyrkan var Socialdemokraternas förhoppning och man slog sig för bröstet när NATO kom med sin önskan, inte minst med tanke på att man hade lyft förslaget innan en begäran från NATO kom.

Nu går den i stöpet, förberedelserna och beredskapen för den önskade insatsen förblir ytterligare en onödig kostnad för en insats som nu inte önskas. Hur Socialdermokraterna kommer att agera då deras förslag och villkor i förhandlingarna med regeringen inte blir verklighet? Enligt noteringar vill dock inte Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin medge misslyckande. Så mycket för den egna prestigen, inte heller många som nu talar om "Vad var det vi sa?"

Vem ska Collin och resten nu skylla på?

Att betala ut höjda arvoden är en sak om företag kan visa upp resultat som är helt i linje vad som förväntas av dem. Starka finansiella resultat, stark orderingång och hög likviditet. samtliga dessa tre parametrar saknas dessvärre hos SAAB, det har det gjort sedan länge. Trots det fanns det läge för ägarna att höja styrelsearvodena.

Med tanke på att det har höjts röster om att staten skulle kunna gå in med medel känns detta högst osmakligt. Diskussionen har kretsat mycket kring kritiken mot regeringens hantering av det sedan länge dödsdömda SAAB. Det faktum som vi borde inse nu är att vi snarare borde känna oss lurade av de ägare som lovade ljusare tider för det krisande SAAB.

Victor Muller och resten av styrelsen i Swedish Automobile valde trots förutsättningarna att höja sina arvoden. Trots att produktionen är avstannad, trots att likviditeteten är katastrofal, trots att löner inte betalas ut görs denna manöver. Taskig tajming är trots allt ett talande faktum. Något som även de fackliga företrädarna som igår var ute i mediebruset borde inse vad som pågår och som vad vi ska skydda våra skattepengar ifrån.

I slutändan tycks det finnas få personer som fortfarande hoppas. En av dem är motorkrönikören Robert Collin. Hur de nu ska skylla incidenterna på regeringens hållning till ett sjunkande skepp? Regeringen äger som tur vad inte SAAB, därför behöver de inte ta ansvar för styrelsens omdömeslöshet och bristande respekt för SAAB:s knappa förhållanden. Bara vi inte tvingas se gemensamma skattemedel betala denna cirkus.

Bloggar: Ankersjö, Lidby, Tokmoderaten.
Media: DN, Exp, SvD, SvD, SvT, SvT.

onsdag, augusti 17, 2011

En ny tronarvinge för vår tid

Folk födda i drakens år anses ha en naturlig karisma och är begåvade med makt och tur. I Kina ses draken som en varelse som förebådar harmoni, hälsa och tur. Den används för att driva ut onda andar och demoner. Sådan tur för Kronprinsessparet att vår näste tronarvinge föds inom Drakens år, någon gång i mars 2012.

Beskedet om den planerade nedkomsten är förstås glädjande för allehanda rojalister, inklusive mig. Därför vill jag rikta ett stort grattis till Kronprisessparet för denna trevliga tillkännagivelse.

Media: ab1234 ex12 dn123 svd123 sr svt1 gp, snyltat från Högberg och Jinge.