torsdag, september 29, 2011

En kaxigare framtoning Hägglund?

Centerpartiet har varit det mest otydliga partiet i svensk inrikespolitik. Dessa ord har yppats av självaste Annie Lööf, det började med valanalysen som hon ledde och fortsatte ändå in i den personvalrörelse som ledde till att hon tog över ordförandeklubban. Centerpartiet måste enligt henne bli ett mer kaxigt parti och jag känner att det finns vissa andra som kanske också bör tänka på det. Varför Göran Hägglund blir inte du lite mer kaxigare?

Opinionen mot Göran Hägglund har tidigare blossat upp lagom till en stämma. Inför senaste landsmötet blossade kritiken upp mot Görans partiledarskap. Den här gången finns det all anledning att analysera det faktum att kritiken blossar upp igen. Som kristdemokrat hade man kunnat hoppas på att en förändring skulle ske efter senaste mötet, men till skillnad från Centerpartiets stämma befinner sig kristdemokratin i samma status quoläge som tidigare. En förändring behövs och om den kan komma igång med nuvarande konstellation som leder partiet är den stora frågan.

Den mest intressanta infallsvinkeln är Kristdemokraternas roll som den tydliga högerkraften i borgerligheten. Socialdemokratin har tjänat bra på att ha Vänsterpartiet just till vänster om sig, allt för att uppfattas som mer pragmatiska än sina mer radikala kamrater på vänsterkanten. Det här kanske handlar inte om att göra Kristdemokraterna mer radikala, men en utmaning om att stärka deras position som en tydlig högerkraft som står upp för konservativt frihetliga ideal.

Det är just den bristen som har funnits i svensk borgerlighet, den tydliga högerkraften, inte en radikal form av höger utan en höger som står upp för de traditionellt borgerliga värderingarna. Till skillnad från Vänsterpartiet ska inte Kristdemokraterna uppfattas som ett radikalt parti utan som ett parti som står upp för traditionellt borgerliga idéer. Det är ett arbete som måste sätta fart, för det dödläge som nu råder kommer inte vara positivtm vare sig för Kristdemokraterna eller Göran Hägglund.

Bloggar: Peter.
Media: DN, Exp, SR, SvD.

onsdag, september 28, 2011

Man skulle ha varit snäll från början

Regeringen backar om ersättningen till vanvårdade barn och jag kan inget annat än att lyfta på hatten och säga att man gör rätt, även fast än det första steget som togs kunde ha blivit ogjort. Risken för orättvisa var ett skäl till att man först föreslog att det inte skulle bli någon ersättning. Men total rättvisa är allt som oftast svår att uppnå, de drabbade barnen har redan förlorat all form av rättvisa i och med sin stulna barndom. De 250 000 kronorna är i sig en struntsumma som är svår att jämföra med värdet av alla förlorade år, brist på kärlek och respekt från de som gjorde många  fosterbarns uppväxt till ett ett rent helvete, inte ens tänka på socialförvaltningarnas bollande med dessa barn.

250 000 är en symbolisk summa för att markera att många barn behandlades på fel sätt och fick sin barndom förstörd. Många lyckades ta sig igenom detta, som skådisen Morgan Alling. För andra innebar det ett liv i utanförskap ,med många psykiska besvär. Markeringen som gör nu måste peka på att detta var något som hör till det förflutna och som inte får upprepas.

Bloggar: EkonomistenPeter.
Media: ABDN, DNExp, SvD.

Börjar vi genomskåda Juholts bluff?

Jag kan inget annat än säga att ryktena som florerar från den Socialdemokratiska riksdagsgruppens interna möten inte rimmar särskilt bra med tanke på att budgeten inte är släppt, men att man nu börjar skönja motståndet inifrån leden, inte minst i socialdemokratins allra högsta skikt.

Det är svårt att påstå att Socialdemokraterna är ett enat parti då den senaste partiledarprocessen var väldigt uppslitande. Mycket bra kompetens har skuffats undan i de bakre leden, de som inte tidigare har haft något tung ansvar har lyfts fram. Att rykten sipprar ut från interna möten går inget annat att tolka än att någon som känner sig illa behandlad nu får en chans att ge igen.

För några månader sen beskrev Ylva Johansson (S) hur regeringen driver en kall och hård politik i och med att man bland annat inte vill höja ersättningsnivåerna i a-kassan. Nu kommer ryktena om att förslaget på höjningar från S-håll inte blir av. Man får hoppas för Ylvas del att hon starkt kritiserade förslaget från firma Juholt/Waidelich, annars skulle hon framstå som högst ordinär hycklare.

Begivenheten ligger inte bara att kommentera saker och ting i sig. Ibland hittar man infallsvinklar som gör ens analyser och skrivande än mer intressant. Edvin Alam förmedlar för dagens "slå hål på argumentation"-exempel från Christer Wennerholms sida. Vi vet sedan tidigare att S i landstinget i Stockholm föreslår neddragningar på 450 miljoner, samtidigt vill man nu nationellt tillföra 438 miljoner/år. Det ska bygga ut t-banan till Karolinska och Haga, ett arbete som skulle ta 104 år med de pengarna. Hoppas då att landstinget går in med hälften, vilket halverar tiden till 52 år. ;)

Enbart satsningarna i dokumentet "Urban tillväxt" når upp till 18 miljarder. Jag får en föraning om att regeringens eget reformutrymme kommer att uppskrivas rätt rejält, och om inte det vore nog har jag idag hört rykten om "vissa omfördelningar" i befintlig budget, allt för att finansiera sina löften. Några som bör oroa sig över begreppet "omfördelningar" är försvaret, en sektor där man från S-håll tidigare har föreslagit sex miljarder i nedskärningar över tre år.

All in all för att använda ett Johan Westerholmbegrepp: Det blir intressant att se det samlade förslaget som ska komma nästa vecka. Då får vi reda på hur mycket det eventuella luftslottet har blåsts upp. redan nu börjar rykten florera att tidigare ställningstaganden. Jag tror att Juholt borde vara lite orolig i det här skedet. Det är nu som hans trovärdighet verkligen sätts på spel. Är det som vi börjar skåda början på Juholts bluff?

Bloggar: Johan, KentPaul, MartinPeter A, Peter HSten och Brynäsfjanten.:P

Dags att börja (s)yna korten

Notiserna börjar trilla ut på Twitterflödet. De första nyheterna ska sippra ut från det socialdemokratiska budgetalternativet. Ute på Studentpalatset ska Socialdemokratin göra en av sina "låtsasresor till vardagen". Samtidigt börjar tiden bli knapp för övriga länder, samtidigt som EU förbereder sig för att förhoppningsvis rösta för stramare budgetregler.

Gunnar Hökmark beskriver dessa åtstramningar som trovärdighetsomröstning för EU:s sätt att hantera den europeiska ekonomin. Stramare regler gällande underskott, budgetmål och skuldbörda är vitalt och den hantering som flertalet EU-länder har haft av sina offentliga finanser är allt annat än acceptabla. Bristen på respekt inför den gemensamma stabilitetspakten är det som gör att skepsisen inför euron som valuta blir större.

Vikten av att strama upp budgetreglerna och sända ut en signal till medlemsländerna är vad som behövs för att skapa trovärdighet för den europeiska ekonomin. Vad är parallellen till Sverige? Sverige lever alltjämt upp till de fastställda krav som finns och skulle i mitt tycke klara av kriterierna för ett EMU-medlemskap. Detta är dock i nuläget aktuellt. I Sverige är det dock som i EU, socialdemokratin är de som ska syna sina kort. Nästa vecka kommer budgetalternativet. Då får vi reda på vad de prioriterar, vilka satsningar de gör och hur det ska finansieras.

I EU kan förhoppningen om det blir ett stramare regelverk när det gäller EU-länders finanser en förhoppning som vilar på hur de svenska socialdemokraterna agerar, enligt Hökmark. Tidigare har det inte funnits anledning att ifrågasätta socialdemokratins moral inför tydliga och hållfasta budgetregler. Med Juholt/Waidelich vid rodret och med fem av deras partivänner nere i Sveriges andra parlament blir det annorlunda.

Socialdemokraterna har alltid ett val, korten måste ändå synas, det är frågan om hur länge de väljer att inte visa dessa. Idag får vi en nys vad som komma skall, annars är det rätt ovisst vad som skuggbudgeten ska bjuda på. För socialdemokratin i Bryssel är det läge att visa vad man vill gällande de gemensamma budgetreglerna, i Sverige har Juholt sin ödesstund, ifall han klarar av att leva upp till sina löften eller inte.

Media: Exp.

måndag, september 26, 2011

Även Fp inser problemen med ingångslönerna

Folkpartiet har intagit en ställning i en oerhört vital fråga, den om ungdomsarbetslösheten. Att ta till ett grepp som att lägre ingångslöner för ungdomar är ett kontroversiellt. Men det vore dumt att undvika bara för att det är kontroversiellt. Det finns redan en bred diskussion kring att luckra upp den stelbenta arbetsmarknadslagstiftningen. Svensk arbetsmarknad har gått in i 2010-talet, lagstiftningen släpar dock efter sen flera decennier.


I sig är det mest vitala i den här diskussionen att arbetsmarknadens parter inser vikten av att ändra förhållningssätt, inte minst genom arbetstagarorganisationerna. det finns ett tydligt problem, vissa kritiserar detta för att göra det enklare att sparka folk. Dock finns ett större problem än detta, de människor som i överhuvudtaget kommer in på arbetsmarknaden. Turordningsreglerna är en lagstiftning som behöver åtgärdas, dock behövs också åtgärder för att människor, speciellt unga ska komma in på arbetsmarknaden.


Ingångslönerna skapar ett problem där ungdomar ska tvingas konkurrera med nästintill likvärdiga löner som de med längre arebtslivserarenhet. Det finns en viss sundhet i tanken att det ska finnas en bättre lönespridning. Det handlar inte om en lönedumpning, men det är ganska rimligt att en person med längre arbetslivserfarenhet ska tjäna mer än den som har mindre eller ingen alls.


Därför är det förhoppningen att arbetsmarknadens parter tar tag i detta problemet, snarare än att politiker ska gå in och styra den. Svenska modellen är en grundbult på svensk arbetsmarknad, dock lämnas många utanför pga av stelbent lagstiftning, ingångslöner som pressas upp och skrämmer bort arbetsgivare att ta in unga med liten eller ingen arbetslivserfarenhet.


Till slut vill jag bara kommentera Högbergs tre slutsatser. Det är ganska enkelt att konstatera att Högbergs slutsatser saknar all form av relevans och det vore bättre att inse följande:


Ett, det är moderaterna som styr alliansen.
Varför inte fokusera mer på vem som styr oppositionen?


Två, det finns inga idéer kvar för att klara ungdomsarbetslösheten.
Jo, det är en rätt bra idé att bygga bort de hinder som under år har byggts av av socialdemokrater och LO, som låser in de som finns inne på arbetsmarknaden, ger nästintill likvärdiga löner till erfaren som oerfaren personal. Högberg borde kolla mer i egna (typ LO-led) för att se att där är idéerna få.



Tre, det finns ingen samordning och dragkampen om väljarna innför valet 2014 har startat.
Alliansen styr alltjämt. De har olika prioiteringar och olika hjärtefrågor, men en gemensam idé; den om att samarbeta med varandra. Avsaknaden av en tydlig och konstruktiv opposition är det som speglar den stora bristen på samordning inom svensk inrikespolitik.


Media: DN, ExpSvD, SvD, SvD.

söndag, september 25, 2011

Söndagstankar: Hösten, ansvaret och ovissheten

Jag har lyckats beskåda en del bilder och klipp från den stämmobankett som hölls på centerstämman i Åre igår kväll. Det känns ibland lite orättvist att på avstånd få beskåda dessa trevligheter, Centerpartiet befinner sig i ett läge där allvaret och ansvarstagandet är påfallande. Men att ha glädje inom räckhåll är också viktigt för att förnya och förändra till det bättre. Annie har visat på denna förmåga, andra har visat den totala bristen på detta.

Karin Pettersson, ledarskribent på Aftonbladet och Socialdemokraternas kommunikationschef under valet 2010, beskådar osedvanligt bittert hur regeringen har lyckats med konststycket att kommunicera sin senaste budget i dess olika delar. Själv borde nog Karin fokusera på sina egna bedrifter, varför hon misslyckades så fatalt med att kommunicera den rödgröna agendan på ett trovärdigt sätt under valet. Eller är hon bara avundsjuk på regeringens sätt att kommunicera sin budget, ett konststycke som regeringen tidigare har kritiserats för, att dess reformer tidigare inte har kommunicerats riktigt tydligt?

Ibland brukar frågan komma kring det faktum när man kritiseras för det som Karin lyfter, regeringens stora skattesänkningar och om man träffat den person som både fått högre lön och mer i plånboken efter skatt tack vare regeringens jobbskatteavdrag. Och ja, jag har träffat dessa personer. Men jag känner egentligen för att kommentera Karins inlaga på AB-ledaren, det känns som det som lyfts har blivit läst tidigare. Inget direkt nytt under solen från en rörelse, med brist på tydlig agenda och som tyckte att en höjdhoppare vore passande att leda en partiutredning när det snarare skulle passa bättre med en orienterare.

Hösten har enligt finansminister Borg fått benämningen "Tid för ansvar". Nästa onsdag får reda på Socialdemokraternas alternativ. "Högre ambitioner" borde vara en lågoddsare i och med Juholts kommunicerande under året. Vi är dock intresserade av vilka prioriteringar som görs, vilka satsningar som ska göras och hur det ska finansiseras. Det har talats om man inte behöver låna, men inget om en eventuell skattebomb. Det i en tid när socialdemokrater i det ansvariga utskottet kommunicerat att det inte finns direkta behov av att kraftigt höja några skatter.

Det är ibland underhållande att man i det läget irriteras mer utav en regering som vill kommunicera sin egen politik när det finns det som hela tiden undviker att berätta vad de själva vill. Nästa onsdag går det dock inte att ducka längre, då ska korten fram på borden. Lån, skattehöjningar eller underskottsfinansiering, svaret på vilket alternativ som det blir kommer att då bli besvarad.

Bloggar: Johan.
Media: DN, DN, SvD, SvD.

lördag, september 24, 2011

Vissa svarar - andra borde läsa på fakta

Jag vill förstås tack Sebastian för att han tog sig tid att besvara de frågor som jag ställde av ren nyfikenhet, utan någon form av frustration. Jag kan dock konstatera att vi fortsatt står helt skilda när det gäller dessa frågor, i sig inget förvånande, men bra med ett klargörande. Efter att ha analyserat svaren och fått lite bakgrundsfakta kan jag konstatera följande.

1. Jag förstår till fullo meningen med att man har valt att kompromissa, inte minst i frågan om hur Örebro ska styras. Detta var en eftergift till Kd för att säkerställa en maktallians i och med att man röstade för att behålla snarare än att avskaffa den. Dock tycks S i Örebro ha svårt att förklara att de styr med just Kd, inte minst med tanke på deras helt skilda åsikter i denna principiellt ganska laddade fråga. Det känns även ibland lite förbryllande, att S hela tiden säljer sig så dyrt bara för att säkra sin egen maktallians.

Nr 2 var helt enligt vad jag föreställde mig, på nr tre fick jag motfråga kring att valfriheten är segregerad och vad jag hade för avsikter att motverka detta. För det första vill jag konstatera att valfrihet inte handlar om att vissa mer bemedlade ska ha privilegiet att välja utan valfrihet ska vara till för alla. Dock finns det exempel, som aktivt val. I moderatstyrda Nacka är invånarna bundna av att göra ett aktivt val när det kommer till skola och förskola. Dessutom kan man fundera kring hur segregationen hade förbättrats utan valfrihet, om barn i segregerade områden inte hade haft friheten att välja exempelvis en skola i ett annat område.

Frågorna var som sagt riktade till två personer. Sebastian valde att besvara dem vilket jag välkomnar. När det gäller svaren från Martin uteblev dessa. Innan hade Roger gjort ett inlägg som speglade all form av avsaknad av fakta kring ämnet och Martin valde tämligen okritiskt att lyfta det som skrev hos Roger. Även om jag postade en kommentar hos Roger för nästan åtta timmar sen har den inte publicerats. Jag vet inte om Roger har varit inne på bloggen ännu eller om han valde att inte publicera mitt svar. Det var dock lite underhållande med tanke på att det som lyftes i Roger och Martins inlägg var något som jag precis hade kommenterat i ett inlägg men där Roger hade hunnit trycka på knappen, några minuter innan mig.

1. Som jag konstaterade i mitt inlägg, var att det är helt fel diskussion att föra ifall vården ska vara offentlig eller privat. I och för sig är det ganska märkligt att både Roger och Martin hellre att fokusera mer på diskussionen om driftsformer än vad som borde vara överordnat, kvalitet och ökad patientmakt, möjligheten för alla att kunna välja den verksamhet som känns bäst, oavsett om den är privat eller offentlig.

2. Den andra aspekten som utgår från kommentaren "Varför anser moderaterna och Centerpartiet att de vet bättre än vad medborgarna gör?" Det som gör sig uppenbart är Roger och Martin floskler om att privatiseringar är överordnat allt hos Alliansen motbevisas. Vare sig Roger eller Martin väljer att sätta sig in i fakta i detta ämne. Jag kritiserade som sagt Centerpartiets stämmobeslut i denna fråga. Dock går det ganska enkelt att se att Moderaterna inte går samma väg. Dels genom SR:s rapportering, dels genom det förslag till ny kommunal handlingsplan som föreslås till Moderaternas partistämma. Min åsikt är att detta är helt rätt, människor ska ha rätten att välja det som passar dem bäst, oavsett om den är privat eller offentlig. Kvalitet går främst och dåliga alternativ ska avvecklas, oavsett om verksamheten är privat eller offentlig.

Som sagt, det vore ganska bra om man tog till sig fakta först.

Media: ABABExpExpSvD.


Annie get your gun

Lördagskaffet börjar stärka kroppen och den sommar som börjar ebba ut gör sitt sista andetag utanför fönstren. Även om lördagen kommer vara en dag då avkoppling kommer stå i fokus, oavsett spatserande på stan eller springandes i ett 30 km långt terrängspår på Lidingö är detta lördagen där framtiden är mer närvarande för vissa än för andra. Att väljas till ett uppdrag är en sak, idag ska Annie Lööf hålla det tal som för evigt kommer sätta prägel på hennes partiledarskap.

Alltjämt går centerstämman vidare. Igårkväll när jag kom hem, fick jag notera hur landsbygdsminister Eskil Erlandsson höll hov i talarstolen. Eskil tillhör glädjande nog den av alla centerministrar som folk har störst förtroende för, 85 procent vill se honom kvar på sin post. Idag ska Annie briljera, och den politiska agenda ska fortsatt sättas. Dock är ett besked från stämman att beslutet om en hur gemensamt finansierade välfärden ska bedrivas. Att tvångsindela välfärden och säga att 50 procent ska vara offentligt respektive privat är inte den diskussion som bör finnas när det gäller vår gemensamt finansierade välfärd.

Rent principiellt tycker jag det är fel att hela tiden landa i diskussionen kring hur mycket av den gemensamt finansierade välfärdsverksamheten som ska bedrivas offentligt eller privat. Målet om att 50 procent ska vara privat känns som ett grovt feltänk. Grunden i min syn på den gemensamma välfärden är att valfriheten ska vara överordnad. Kvalitet måste utgå ifrån vad den enskilde individen tycker om den vård den får och vilket bemötande de får. Om 60-65 procent känner att de får bäst vård genom det offentliga, hur god rimmar då tanken att man ska tvinga fram 50 privatdriven vård?

Grunden är inte här att privat vård är något fel, utan ett bra komplement till den offentligt drivna vården. Den gemensamt finansierade välfärden ska erbjuda en flora av olika alternativ för vårdtagarna. De verksamheter som inte håller måttet, offentliga som privata är de som ska bort. Främsta målet måste vara att de vårdverksamheter som bedrivs är de bästa för vårdtagarna, oavsett driftsform.

Åter dock till Annie, vägen har stakats ut mot partiledarskapet, nu är det dock ingen som kommer kunna stå där och assistera henne. Talet som hålls idag är hennes eget och hennes framtid samt eftermäle kommer påverkas utav vad som kommer från henne idag som denna. Detta är första dagen på resten av deras liv, för Annie och för Centerpartiet. Det är hon som kommer sätta prägeln för vad som kommer härnäst.

Bloggar: M Andersson, P Andersson, Högberg, Jönsson, TörnqvistWesterholm,
Media: AB, DN, SR, SvD.

fredag, september 23, 2011

Mycket prat om jämställdhet S, mindre verkstad

Det är som sagt väldigt mycket prat från S om mer jämställdhet. Det har pratats om att jämställdheten har fått ta några steg tillbaka med Alliansens politik. Självklart har vi olika syn på familjers situation. Den ena, Alliansens där makten förflyttas mer till köksborden och Socialdemokraternas där man anser att politiken visst kan vara med och påverka människors vardag. Rätten till heltid, rätt till barnomsorg under alla tider är två förslag, till det höjningen av den tillfälliga föräldrapenningen. Martin och Sebastian lyfter Fredrik Reinfeldts DN Debattartikel och gör den till en inrikespolitisk inlaga.

Därför har jag några frågor:

  • Om man till exempel är emot vårdnadsbidraget, varför röstar man för det på kommunal nivå, som i Örebro? Varför inte lägga ner sina röster och inse att man inte kommer få igenom avskaffandet?
  • Om man vill verka för barnomsorg under alla tider, varför vill man då slopa barnomsorgspengen vilket ger många en möjlighet att skaffa barnomsorg under obekväma tider? Speciellt kvinnor som jobbar inom vårdyrket påverkas av detta.
  • Att fler kvinnor kan jobba och därmed bidra är oerhört viktigt och här måste politiken än mer hjälpa till.” Hjälpa till, varför är det viktigare att politiken hjälper till snarare än familjer själva får ta besluten hemma vid köksbordet?

Reinfeldts apell inför en ignorant diktator

Den tysta diplomatin regerar fortfarande. Tio år efter Dawit Isaaks fängslande fortsätter kampen för hans frigivande. Signalen är klar, Isaak ska släppas fri, alternativt ställas till rätta om det är det som den eritrianska diktaturen nu avser att göra. I tio år har Isaak suttit fängslad för sin demokratiska kamp, utan att bli ställd till svars för vad han skulle anses ha gjort för att påverka den eritrianska diktatorn.

Nu råder den tysta diplomatin kring fallet, tystnaden ska tala kring fallet med Dawit Isaak. Den eritrianska diktatorn har förvägrat all form av diplomatisk kontakt med Sverige. Det gör sig särskilt tydligt i och med den FN-kongress som pågår i New York. Reinfeldt talar idag på en symbolisk dag, exakt tio år efter Isaaks fängslande. Det är tio år som bortsett från att demokratiska aktivister fängslas fös sina ord har inneburit en rad förbättringar. De uppsatta milenniemålen om att minska den globala fattigdomen kommer att nås, spädbarnsdödligheten minskar, antalet nya hiv-fall minskar. Fler personer går och lägger sig både mätta och friska.

Jämställdheten är nytt fokus, det skriver Reinfeldt i sin inlaga inför talet till Generalförsamlingen i FN-huset. Fokus nu ligger på världens kvinnor. Jag fick under veckan träffa en delegation kvinnliga politiska företrädare från Ghana. Deras politiska kamp handlade mycket om att just få fler kvinnor att engagera sig politiskt, att lyfta varandra och ge kvinnor mer inflytande i samhället.

Därför är utmaningarna fortsatt stora trots att de senaste tio åren har varit lyckosamma. Fler människor ska lyftas ur fattigdom, fler ska känna ökad frihet, både kvinnor och de som vill föra den demokratiska kampen vidare. Det är under dessa tio år som en svensk journalist och demokratikämpe har suttit fängslad, bara på grund av den anledningen att hans penna inte bara satte ord på ett papper, utan också gjorde ett stick i själen på en despot som inte skyr några medel och gör inget för att dölja sitt förakt för mänskliga fri- och rättigheter.

Bloggar: Lotta.
Media: AB, AB, DNExp.

Hösten är här men det våras för Annie

"Från badtunnan i Högfors till 2 300 kvadratmeter upplevelsebad i fashionabla Åre. Centerpartiet har onekligen gjort en klassresa." skriver AB-ledare om den pågående Centerstämman på Holiday Club i Åre. Man kan ju undra hur de ställde sig till att deras egna favoriter i socialdemokratin tänkte när de valde fashionabla och nybyggda Radison Blue Waterfront mitt i Stockholm istället för det mer traditionella Folkets Hus. Mauds uttåg ur politiska hetluften tar sin form, nu våras det för en annan.


Det är trångt på mitten, inte minst när nu Centern nya ledning tar form och nu tar över styrningen i och med Annie Lööf nu till helgen kommer svinga ordförandeklubban för första gången, förklara Centerstämman för avslutat och inlett starten för en ny period i Centerpartiets historia. Samtidigt finns det utmaningar där och det är ganska uppenbart vilka som nu kan tänkas stjäla den positionen.


Det intressanta med hemliga dokument, ej avsedda för spridning, blir precis tvärtom. Miljöpartiet har en strategi för att locka väljare från bland annat Centern, det kan man också märka i retoriken. Jag blev själv väldigt förvånad att man både från Åsa Romsons och Gustaf Fridolins sida valde att lägga väldigt lite energi kring miljöfrågan sina Almedalstal. Skolan och småföretagen är det som lockar.


Det är därför som det är fokus Centern för Centerpartiets del. Det är ganska naturligt, det parti som är det mest otydliga partiet enligt Annie själv. Därför kommer den politiska mitten bli tämligen intressant den närmaste framtiden, ett centerparti som vill förtydliga sig själva och ett miljöparti som valt att nypositionera sig när de gamla samarbetspartnerna sviktar i politisk agenda.


Bloggar: Broman, Kristian, Magnus, Peter, Peter.
Media: AB, DN, Exp, SvD, SvDSvD.

tisdag, september 20, 2011

Att jämföra demokratikämpar med dömda polismördare

"Det tog 23 år att få hem Annika Östberg. Så lång tid ska det här inte behöva ta, säger Carin Jämtin." - Carin Jämtin om hennes engagemang för att få Dawit Isaak fri. Att Socialdemokraternas partisekreterare jämför kampen med att få en en journalist som har fängslats för sin demokratiska kamp mot den eritrianska diktaturen med en dömd polismördare kanske inte var ett bra drag. Ifall nu inte Carin Jämtin på allvar tycker att det är rimligt att jämföra demokratikämpar med dömda polismördare.

Dagen då ansvar ska kommuniceras

Gråtung är himlen och gråtung är också de ekonomiska förutsättningarna. Den som idag läggs på riksdagens bord är just en budget som till följd av de rådande omständigheterna fått titeln "Tid för ansvar". Ansvaret har blivit Alliansens modeord för hösten, inte minst på finansdepartementet. Det är ganska lätt att beskåda de ekonomer och politiska kommentatorer som i tv- och radiostudios propagerar fler ekonomiska stimulanser, likt våra politiska ofränder som lovar ambitiösa satsningar och tycker att regeringen snålar.

Ingen vågar egentligen ifrågasätta Anders Borgs sätt att hantera den ekonomiska krisen. Jämrfört med Reinfeldt/Borg befinner sig Juholt/Waidelich på ett betydande avstånd från de förstnämnda när det kommer till allmänhetens förtroende att hantera de offentliga finanserna.

Kort om budgeten. Det blev känt under morgonen att ytterligare satsningar kommer på arbetsmarknadspolitiken. Förstärkningar i den storra AMS-kolossen, allt från att möta människor i tidigt skede i jobb- och utvecklingsgarantin, utökade utbildnings- och praktikplater. Jag har förstås ett hjärta som klappar för att man borde göra något mer omfattande åt arbetsmarknadspolitiken som innefattar Arbetsförmedligens position. Något som borde bli Alliansens fokus i ett längre perspektiv är att se hur man kan konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen och uppluckra deras förmedlingsmonopol till förmån för mer nischade aktörer. Den sektorn skulle må bra av lite mer differentiering.

Omdömet om den kommande budgeten är att den kommunicerar avsikten att möta de grupper som har störst risk att drabbas av den ekonomiska instabiliteten. Förstärkningar görs för dem, ett speciellt omtyckt inslag är förändringar i beräkningen av försörjningsstödet. Den bespottade restaurangmomsen blir av vilket är en lättnad för många av de som lider av små marginaler och har svårt för verksamheten att gå ihop.

Tid för ansvar, det begrepp som finansminister Anders Borg nu har gjort till ett nytt begrepp för Alliansen. Det är tre a:n som är ledorden, ansvar, arbetslinjen och Alliansen. Höstens budget ska andas ansvar inför de rådande ekonomiska förutsättningarna. När många länder diskuterar åtstramningar kan Sverige vara återhållsamma samtidigt som man kan fortsätta med nya reformer, det om något är en lättnad att Sverige inte befinner sig i liknande prekära situation som många andra länder.

Bloggar: Högberg, Peter.
Media: AB, ABAB, AB, DNDNSRSR, SVTSvD, SvD.

måndag, september 19, 2011

Hur står sig Juholts mustasch mot Adaktussons frisyr?

Krisen för Kristdemokraterna är något som sätter media i fokus kring ett parti som valde att styra vidare efter sitt landsmöte utan några som helst förändringar i partiledarskiftet. Många har förstås tron att det är partiet som felar och inte Göran Hägglund i sig. Dock kan man börja fundera kring Hägglunds förmåga att stå upp för sina profilfrågor och få det genom det trånga nålsöga som utgör det reformutrymme som har satts upp.

Lösningen kommer ibland utifrån, från personer som inte har haft en naturlig plats i den interna partirörelsen under lång tid, utan som vid ett passande tillfälle nästlar in i den interna partigemenskapen. Lars Adaktusson har inte öppet medgett vilka som erbjöd honom posten som partisekreterare, men anförandet på Kristdemokraternas kick off förra veckan bekräftar lite av ryktena om att det var de som letade en parhäst till Hägglund.

Hur väl Adaktusson står sig inom Kristdemokraterna och hur väl han kan driva den kristdemokratiska agenda och få igenom inom ramen för allianssamarbetet i största möjliga mån, det är en fråga värt att begrunda. Jag kan dock tycka att det är intressant när partier letar företrädare även i miljöer som inte omfattar den interna partikulturen. Även om det finns krafter som vill vara med, som KDUordförande Aron Modig, kommunlrådet Ebba Busch eller riksdagens nya stjärna Caroline Szyber, är det alltid lovande att leta utanför den interna partiboxen och på det sättet hitta nya förmågor som kan lyfta ett trevande riksdagsparti.

Lars Adaktusson är lika mytomspunnen för sitt hårsvall som Håkan Juholt är för sin mustasch. Juholts mustasch, funderingen är förstås hur den står sig i kampen mot Adaktussons frisyr.

Mycket väsen för ingenting?

Avskaffa vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen är två förslag. Oron över att sysselsättningsgraden är högre bland män när det kommer till heltidsjobb än hos kvinnor är något som Håkan Juholt och Carin Jämtin. Nåväl, det finns en vilja även hos mig att fler kvinnor ska kunna etablera sig bättre på arbetsmarknaden. Den största hållhaken finns inom vårdyrket. Där har även Moderaterna talat om rätten för anställda inom vården att gå upp till heltid.

Juholt/Jämtin säger sig ha en rad tunga förslag på hur de ska etablera kvinnor bättre i arbetslivet. Det är då lite konstigt att de inte tydligare presenterar dem i sin inlaga på DN Debatt. En successiv höjning i taket i den tillfälliga föräldrapenningen, sen kommer förstås frågan, om det nu finns ett annat problem, den som de nämner om inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor blir man lite frågandes kring vad de har för avsikt att göra där. Det är främst lönerna inom kvinnodominerade yrken som håller kvinnor tillbaka och gör att de i större grad tar ut sina föräldradagar eftersom männen i högre grad tjänar mer.

Där finns förstås en hållhake hos Socialdemokraterna i och med deras motstånd mot avskaffandet av stopplagen, möjligheten att i en kvinnodominerad näring bedriva vårdverksamhet i egen regi, en karriärmöjlighet som skulle lyftas ännu mer. Socialdemokraterna har med sina samarbetspartners konstant motarbetat möjligheten för kvinnor inom den offentliga sektorn att bedriva verksamhet och göra vinst samtidigt som traditionellt manliga tjänster som bekostas av offentliga medel får ta ut vinst.

Vad som sen kommer utav de förslag som Juholt/Jämtin anser som "tunga förlag" återstår att se. Debattartikeln är en lång inlaga mot många av de problem de ser hos den kvinnliga arbetskraften. Vad som sedan kommer i rena konkreta förslag får vi vänta med tills deras budgetalternativ presenteras. Dock kan jag förundras kring att barnomsorgspengen, en peng om den hanteras rätt kan ge möjlighet till barnomsorg på obekväma tider.

Avslutningen är dock det mest förbryllande i Juholt/Jämtins inlaga. Det blir ett beklagande kring den höga arbetslösheten (Trots att färskare siffror från SCB visar på en lägre siffra), men framför allt att man också tar på sig äran för den krishanteringspolitik som regeringen förde, trots att Socialdemokraterna dagligen ropade på miljardstöd till banker och industrier, likt den politik som Obama har fört men som inte givit de önskvärda effekterna. Trots allt, ansvarsfullhet krävs och det inser även Juholt/Jämtin. Jag undrar bara vilka av all de 135 miljarder i utgiftslöften som inte kommer att infrias i deras budgetalternativ.

Bloggar: Kent, Peter.

söndag, september 18, 2011

Färden mot den moderata idéutvecklingen - en söndagskrönika

En söndagskrönika tar avsteg i en analys av den gode PJ på Svenskans ledarsida. Moderaterna har tagit fram ett idéprogram och reaktionerna är som de förväntades att bli. Motståndare stör sig på den och försöker framställa den som ett floskelspektakel, men det är klart, idéprogrammet kom till inte för att göra våra motståndare glada. Dock är det intressant att man lägger så pass mycket fokus på den moderata idéutvecklingen, särskilt när många borde fokusera på vilka idéer de själva borde driva och hur de ska utveckla sin egen agenda.

Jag börja smälta in den ordning som nu är, att ord som frihet, trygghet och rättvisa ska bära de moderata idéerna. Nåväl, friheten har många aspekter och för moderater har det bara en självklar innebörd, att färden mot trygghet och rättvisa går mot att politiken inte sätter pekpinnar i människors vardag. Varje människa äger friheten att växa efter sina egna förutsättningar. Att människor ska få äga rätten att ta sina egna beslut är också det utrymme som politiken måste ge människor som önskar egenmakt över sin vardag. Då har den moderata tanken om just frihet, trygghet och rättvisa fått en innebörd.

Tanken om att politiken ska vara begränsad och lämna stort utrymme till människor är förstås en tanke som skulle vara svårt att acceptera för den politiska vänstern. Ska man hjälpa vissa kan man ju alltid hjälpa alla är något självklart för dem, politiken har där inga gränser. Där ligger också mycket av skillnaden i ideologi. Den moderata ideologin ska alltid styras av att människor äger makt över sin vardag samtidigt som samhället utformas för att fånga upp de som hamnar snett.

Om dessa tre ord, frihet, trygghet och rättvisa ska vara centrala i den moderata idéutvecklingen bör nu också varje förslag som lyfts värderas mot dessa tre värdeord. Likt PJ blir jag förvånad att man rekommenderar avslag till en motion om möjligheterna till ökat privatsparande. Att ge utrymme till vanliga människor att ha ett ökat sparande är också en aspekt som ryms inom orden frihet, trygghet och rättvisa. Det blir intressant att se hur de valda ombuden behandlar denna motion i sig, för den gör sig rimlig med tanke på de värdeord som lyfts fram utav idéprogrammet.

Nu har Moderaternas släppt sitt idéprogram och jag är nyfiken på den debatt som kommer råda framtill partistämman i oktober. Just nu känns det dock spännande att fokus på den moderata idéutvecklingen nu finns i båda politiska lägrena. Ju mer våra motståndare irriteras utav den, ju mer inspirerande är det för oss att fortsätta utvecklas. Det är i och för sig ganska förklarligt, för så där urspårade blir de bara när deras förställda monopol över orden, makten och sanningen rubbas, som Niklas Wykman, en av de som tog fram idéprogrammet resonerade.


Bloggar: Anders, Edvin, KentTokmoderaten.
Media: DN, DNExpSvD.

Några att sy(mp)atisera med? Del 3

Det tajmades tämligen väl alltihop. Per Bolund den nye ekonomiskpolitiske talespersonen för Miljöpartiet öppnade för att släppa igenom regeringens budget, de första detaljerna i regeringens och Miljöpartiets gemensamma migrationspolitik presenteras i DN och stödet för djupare samarbete mellan dessa två parter stöds av sex av tio väljare. En ståndpunkt som delas av borgerliga och miljöpartisiska väljare.

Men samarbete i vad? Frågan om direkt sammangående i en fempartiallians är direkt uteslutande, dock är migrationspolitiken ett område där gemensamma överenskommelser kan komma till stånd. Miljöpartiet spelar sitt spel helt rätt om de söker vägar där de kan komma till stånd med breda överenskommelser, dock är tanken om en gemensam regeringsallians långt borta. Det har heller aldrig varit ambitionen att gemensamt regera med Miljöpartiet och för ett parti som har ambitionen att agera blockbrytande är denna tanke helt och hållet irrelevant.

Kort om beskeden om migrationspolitiken. Fokus ligger förstås på Somalia, ett problematiskt land inte bara genom den svältkatastrof som sker för tillfället. Somalia är ett land helt utan demokratiska institutioner. Möjligheten att tillskansa sig legitima identitetsdokument är svårt vilket förstås gör det ännu svårare att att kunna komma hit då reglerna för de som saknar id-handlingar skärptes.

Vad gäller då samarbetet Alliansen-Miljöpartiet i stort? Personligen är jag nöjd utav Per Bolunds besked över att inte göra särskilt mycket väsen kring regeringens budget utan ha för avsikt att den ska gå igenom. Det är också en aspekt som man bör inse, givandet är lika viktigt som tagandet när breda överenskommelser ska komma till stånd, en insikt när Miljöpartiet ska ingå överenskommelser med Alliansen.


Bloggar: Ankersjö.
Media: ExpSvD.

lördag, september 17, 2011

Ansvar för hela Sverige väcker irritationer

Jag kan inget annat än att roas vid vissa irritation vid att Moderaterna nu har tagit fram ett nytt idéprogram inför höstens partistämma. Irritation är en sak och när den kommer från Moderaternas politiska motståndare som socialdemokratin eller dess lojala trupper, som Aftonbladets ledarsida kan jag skönja en viss avund kring ett parti som fortsatt söker förändring och förnyelse. Moderaterna har utmålat sig som Sveriges enda arbetarparti. Nu är det också läge att utmåla dem som Sveriges enda samhällsbärande och ansvarstagande parti, vem vet? Kanske någon vill utmana.

Jag har ännu inte tagit mig tid att läsa dokumentet och det nya idéprogrammet för Moderaterna, ambitionen är att göra det snarast möjligt. Det är dock några tankar som jag vill avge kring det utvecklings- och förnyelsearbete som ständigt måste vara pågående i Sveriges kommande statsbärande parti. Ambitionen att vara statsbärande kan kännas intressant att eftersträva men också förblindande om man hanterar den ambitionen fel. Moderaterna ska gå framåt och framstå som statsbärande tack vare att de fortsätter att förnya och utveckla sig själva, inte på grund av ambitionen av att bara vara störst och inneha regeringsmakten.

Den senare aspekten är något som väljare bör avsky och vara en bidragande orsak till att de väljer något annat. Därför bör ambitionen vara att detta idéprogram som tas fram också kommer bli gammalt och nya idéer bör tas fram både för hur Moderaterna vill förnya och utveckla sig själva och samhället i stort.

Ansvar var grundbulten i statsministerns och partiordförande Fredrik Reinfeldt regeringsförklaring. Ansvarstagandet får nu en grund i det moderata idéprogrammet. Ansvar för hela Sverige är namnet och en av grundbultarna är ansvarstagande med de offentliga finanserna. Jag kan bara roas av Katrine Kielos buttra reaktion till att detta skulle vara en ambition att förvandla Moderaterna till en Anders Borg-bunker där den hästsvansbeklädde finansministern skulle få styra den moderata utvecklingen. Sanningen är ju den att folk har förtroende för den politik som förs av Borg, hans förtroendesiffror konkurrerar snarare med Reinfeldt än med sina politiska motståndare. Den förda politiken får eko i omvärlden.

Sanningen bör ju vara den att motståndarnas irritation över Moderaternas förnyelsearbete och dess nya idéprogram är den bästa inspirationskällan för Moderaterna. När motståndarna är upprörda kan man bara ana att Moderaterna är på rätt väg och det förnyelsearbetet som tog fart efter 2002 bara är i sin början. Det moderata förnyelsearbetet både inspirerar och irriterar, det är väl så det bör vara.

Bloggar: Sebastian.
Media: SvD.

fredag, september 16, 2011

En vinnande förlorare

I Sverige gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta val på länge och förlorade kampen om regeringsmakten, i Danmark gjorde igår de danska Socialdemokraterna det sämsta valet sen 1906 men får en helt annan position än sina svenska grannar. Helle Thorning-Schmidt blir Danmarks första kvinnliga statsminister och Dansk Folkeparti (DF) hamnar utanför maktens centrum efter år av centralt inflytande. Det är ändå det som ger en viss positiv känsla att det danska politiska landskapet målas om och förhoppningsvis genomsyras utav större öppenhet och tolerans än den linje som drivits under inflytande av DF.

Samtidigt är segern en bitterljuv seger för Thorning-Schmidt och hennes kommande allians. Likt Socialdemokraterna gör ett historiskt dåligt val gör även deras kommande regeringspartner Socialisitiskt Folkeparti ett dåligt val och tappar 7 av sina 23 mandat i Foketinget.

Det är förstås frågan kring hur dansk inrikespolitik kommer att utvecklas under den kommande koalitionen. Statsvetaren Ulf Bjereld pekar på den kommande regeringens skörhet, en allians som ska kunna finna en position där de kan samsas ihop. Hur de påverkar den förda ekonomiska politiken förblir en fråga framtill den första gemensamma budgeten.

Danmark har trots allt saker att ta itu med när det kommer med sin ekonomiska politik. Det danska budgetunderskottet beräknas gå upp i nästan 5 procent av BNP 2012 enligt den senaste budgeten, reformer för att stärka dansk konkurrenskraft samtidigt som utmaningen att ta itu med det växande budgetunderskottet blir en central del i den kommande samlingsregeringen.

Tillslut kan jag bara ta och gratulera Helle Thorning-Schmidt till privilegiet att bli Danmarks första kvinnliga statsminister. Nu är det hon som styr Borgen i Köpenhamn. Danmark har varit mer influerat av borgerlig politik än Sverige, trots allt får tio år av danskt borgerligt styre ett skifte. Det pekar allt på att väljarna alltid kräver fortsatt förnyelse. Regeringsmakten kommer inte längre utav sig själv. Likt Alliansen hela tiden måste eftersträva fortsatt förnyelse blir detta en utmaning för den danska borgerligheten nu när de får ge ifrån sig regeringsmakten.

Bloggar. Andersson, Högberg.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

onsdag, september 14, 2011

Ansvarstagande går före allt annat

En förlängning på 30 dagar utav den svenska insatsen i Libyen, helt enligt önskemål och genom en gemensam överenskommelse mellan Alliansen och Socialdemokraterna. Denna gången utan Miljöpartiet men ändå en bred enighet för en viktig insats. Det är första breda överenskommelsen inför hösten, och detta innan riksdagen ens har haft sitt högtidliga öppnande.

Även om spekulationerna har varit många tycks en del förändring ha skett. Trots ett numerärt övertag finns det inget som går att benämna vid en gemensam opposition. Miljöpartiet har genom sitt ledarbyte tagit ytterligare ett steg mot att föra fram sina agenda tydligare. I fallet med Socialdemokraterna väntar omgivningen bara på konkreta besked, mycket av det går att utröna i den skuggbudget som avges i början av oktober. Regeringen regerar i minoritet men har för avsikt att hitta breda lösningar, det är också bra för att hitta lösningar som får en bred förankring i riksdagen.

Efter sommaren har de finansiella förutsättningarna sväng en del. De omständigheterna som rådde under våren och innan sommaren har förändrats drastiskt och ställt större krav på ansvarstagande. Det speglar sig även i den allmänna opinionen. Anders Borg har till och med gått om Fredrik Reinfeldt i förtroendesiffror, det är snarare en intern kamp mellan Borg/Reinfeld än en kamp mellan dem och Juholt/Waidelich som fortfarande släpar efter i förtroende och ansvarstagande.

Ansvarstagande och den goda ekonomiska hållningen är Alliansens starkaste kort. Det är förstås det som de ska fokusera på att fortsatt kommunicera utåt. Det genom att också peka på de som ännu inte visat på hur de vill ta ansvar utan har som avsikt att jävlas och inte peka på vad prioriterar i det ekonomiska läge som nu pågår.

Därför har både Håkan Juholt och Jimmie Åkesson ett gemensamt ansvar. De måste tala om vad de vill göra med sina gemensamma ställningstaganden mot regeringen och visa vad avsikten är. Det är en sak att rösta gemensamt för att fälla en regering i en omröstning, allt för att tjäna prestigepoäng gentemot regeringen. En annan är att visa ansvarstagande, tala om alternativ politik framför det som regeringen vill driva igenom.

Fokus för hösten måste för Alliansens del att ligga på fortsatt ansvarstagande framför att fokusera på spelteori. De politiska reformerna måste stå i centrum och opposition ska krävas på besked på vad de vill genomföra. Fokus måste ligga på att ta visa ansvarstagande inte bara inför de rådande ekonomiska omsättningarna utan också visa att ens politiska agenda ryms inom detta ansvarstagande, utan att det äventyrar den position som Sverige befinner sig i.

Media: AB, AB, DNDN, DN, ExpExp, SvD, SvD, SvDSvD, SvDSvD, SvD, SRSvT.

måndag, september 12, 2011

En nödvändig omprövning

Vissa gånger gör man fel, andra gånger gör man om och ångrar sig. Jag är förstås lättad över att barnminister Maria Larsson gör reträtt från det tidigare beskedet att inte betala ut den föreslagna ersättningen för de fosterbarn som föll illa på grund av vanvård. Detta är ett bra besked att Larsson nu bjuder in till övergripande samtal, dock är det ett onödigt misstag att det första beslutet togs.

I vissa ordalag kan denna summa ses som en struntsumma, men den är symbolisk för att markera att man från myndighetshåll agerade fel och medverkade till att förstöra barndomen för en stor skara människor. Att i det tillfället backa undan med argumentet utifrån ett rättssäkert avseende är i sig förvånande för de som trodde att inga andra besked skulle komma än utifrån vad utredningen föreslog. Jag är dock lättad över att man backar från sitt tidigare ställningstagande, dock är skadan redan skedd, ett pr-misstag som kunde ha undvikits.

Som situationen är nu är det bara att inse misstaget och göra om beslutet. Det är dock ingenting klart om ersättningen kommer att betalas ut eller inte. Det är en dyster historia, ett resultat utav en social familjepolitik som lämnade många barn därhän, satte psykiska ärr i dem för all framtid. Vissa kom bra ut ur detta, andra inte. Det är dock läge att man nu villkorslöst ger en rimlig ursäkt till alla de som drabbades utav vanvården.

Bloggar: Kristian, Maria.
Media: AB, ABDNDN, Exp, Exp, SRSvD, SvDSvT.

M fixar jobb - S raljerar

Under dagen där fokus från eget håll har varit på mitt nya jobb har fokus från regeringen varit på nya satsningar på unga. Ett speciellt paket riktat mot att fler unga ska komma in på arbetsmarknaden, som ungdomsförbundare kan man känna sig lite tillfredsställd att de unga sätts i fokus och speciellt när det handlar att etablera en ung generation på arbetsmarknaden.

Flera satsningar sätts i bruk, kvalitetssatsningar på yrkesutbildningarna, förvärvsstimulans för att underlätta och göra det mer lönsamt för ungdomar att gå från försörjningsstöd till eget arbete. Att genomföra en arbetslinje handlar mycket om att minska hindrena in på arbetsmarknaden. Den största delen handlar om restaurangmomsen, en sänkning som är efterlängtad av branschen och många av de som kämpar med små marginaler.

Det är förstås välkommet att denna satsning nu görs. Det ger utrymme för fler jobb, speciellt för unga, det gör det enklare och billigare för restaurangföretagare med en enhetlig momssats. Det är viktigt att ta fasta på att jobbskapande reformer oavsett form är viktiga. Inget jobb är mindre viktigt än något annat. Det är just det som gör det tragiskt med den nedvärderande syn som finns från socialdemokratiskt håll mot en reform som de själva ville genomföra men nu gör allt för att framstå som benhårda motståndare. Allt med sina oerhört nedvärderande och raljanta ton.

Men jag hade inte förväntat mig något annat, inte minst från herrar som Högberg och Moberg som hellre tycker det är viktigare att raljera om regeringens jobbreformer och peka finger åt hela restaurangsektorn än att beskriva sitt eget partis jobbskapande reformer. Det är viktigt att påpeka att vill man framhäva en jobbskapande politik och få den trovärdig, kan man inte ställa jobb mot jobb, behandla vissa jobb som mindre viktiga som i fallet med restaurangjobben. Fler särskilt unga får chansen till ett första viktigt jobb, restaurangägare många de som kämpar med små marginaler får nu det lite enklare. Det viktigaste är trots allt att vissa gör det enklare och billigare för restaurangsektorn samt att underlätta för unga att få sin första fot in på arbetsmarknaden. Det är arbetslinje mot antiarbetslinje.

Bloggar: Edvin.
Media: ABDN, Exp, SvD, SR, SVT.

Det våras för den politiska hösten

Norrmännen går till lokalval idag, Annie Lööfs nominering lyfter Centerpartiet i opinionsmätningarna och firma Reinfeldt/Borg sätter ett tämligen stor hinder i vägen för regeringens EMU-vurmare, främst Folkpartiet som kämpat för en ny omröstning och en anslutning till samarbetet inom snar tid. Trots att jag också röstade ja 2003 kan jag också finna en stor lättnad vid att vi inte valde att delta fullt ut då. Euron var till början inte orsaken till krisen, men bristen på ansvarstagande från de deltagande länderna, inte minst Grekland, Italien och Spanien har satt samarbetet på spel.

Även den politiska hösten kommer vara rätt turbulent och det vet riksdagens ledamöter om när de återsamlas officiellt för riksmötets öppnande på torsdag. Oppositionens skyttegravskrig gentemot regeringens budgetarbete kommer på sin spets i höst. Dock väljer regeringen inte att gå vidare med sin ambition om ett femte jobbskatteavdrag denna gång, det som gav upphov till det stora hotet om att den samlade oppositionen skulle göra gemensam sak mot regeringen.

Kritiken kommer dock finnas där alltjämt, dock kommer kritiken mot förslag som den sänkta restaurangmomsen av sig då Miljöpartiet är för och var också bidragande till att de rödgröna föreslog detta i valet 2010.

Vad resten av hösten kommer att bjuda på återstår att se. Som moderat kommer partistämman i oktober vara av stort intresse då det moderata förnyelsearbetet kommer att ta ny fart. Men framför allt kommer Allianssamarbetet få en ny förgrundsgestalt, Annie Lööf tar om några dagar över ordförandeklubban i Centerpartiet och sätter sin ton i både centern och Allianssamarbetet.

Hösten kommer just vara en rätt gråmulen sådan då konsekvenserna av de statsfinansiella kriserna får verkningar på den globala marknaden. Det finns mycket kvar att göra för att få i ordning på många krisande ekonomier, sedan bör insikten höjas om inte de offentliga finanserna sköts väl kommer marknaden att svara därefter. Det är hur politiker väljer att hantera situationen som kommer att fälla avgörandet. Det våras för hösten, för fortsatt ekonomisk och parlamentarisk osäkerhet, höstlöven faller även om ett annat Lööf kommer att växa ut.

Bloggar: Andreas, Pierre, Stefan.
Media: AB, DN, Exp, SvD, SvD.

söndag, september 11, 2011

Åsa Lindeborgs ideologiska dimma

Som en sista postning för kvällen reflekterar jag lite över den alltid så underhållande Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursida. Hennes bidrag till minnet utav 9/11 blir ett epos av den kamp som hon och hennes geliker förde under 90-talet. 90-talet var inte bara början på ett nytt enat Europa utan också decenniet då ANC vann sin kamp för frihet i Sydafrika. Det som intresserar mig är att Linderborg även vill påpeka det faktum att den antiglobaliseringskamp som fördes aktivt under 90-talet och på något sätt kulminerade i Göteborg 2001, tre månader innan den historiska dagen dog ut i kölvattnet av just attacken mot USA.

Vi som har levt under de senaste tio åren vet hur det egentligen ligger till. Under den senaste tioårsperioden har en halv miljard människor rest sig ur extrem fattigdom samtidigt som globaliseringen har fortsatt. Färre människor lever idag under den så kallade fattigdomsgränsen på runt 1 USD per dag. En större medelklass har växt fram tack vare frihandel marknadsekonomi. Barnadödligheten är lägre än tidigare, analfabetismen likaså.

Så nej Åsa Linderborg, er kamp mot globaliseringen dog inte ut pga av 9/11, den dog ut för att ni hade fel.

9/11 - tio år senare

Tisdagseftermiddag vid kassan på McDonald's på Fridhemsplan. Jag var på min andra arbetsdag på mitt nya jobb och höll på att bli varm i kläderna. I den stunden steg en turist/utländsk student in och sade att ett plan hade flugit in i World Trade Center. Ett besked som lät så absurt att det var svårt att tro att det hela hade hänt i verkligheten. En stund senare steg en mor in med sina barn och frågade om vi kunde slå på tv:n. I den stunden var det ena tornet raserat. Då hade ytterligare ett plan flugit in i det andra tornet.

Det är just dessa minnen som finns kvar på näthinnan tio år senare. Just historiska händelser har man varit med om í sitt tämligen korta liv. Murens fall, Estonia, Tsunamikatastrofen var några händelser som man minns i kombination med vad man gjorde själv vid dessa tillfällen. Minnet finns även kvar från i somras, när man själv var ute för att träffa en gammal skolkamrat i Stockholm, flydde hundratals AUF:are för sitt liv undan en massmördare, övertygad av sin ideologiska hängivelse. Det är alltid på det viset man minns stora saker, vad som hände och vad man själv gjorde när det inträffade.

Fyra olika händelser i sig, men alla en del i en helhetsmanöver riktat direkt mot USA, men i ett vidare avseende riktat mot hela västvärlden, mot våra ideal. Det första planet var förbryllande, det andra planet gjorde det uppenbart vad det handlade om, det tredje planet som var en direkt krigsförklaring i och med sin attack mot USA:s militära hjärta. Det fjärde planet nådde aldrig sitt mål. Igår såg jag den första intervjun med förre presidenten George W Bush. Han liknelse var precis densamma:
"The first plane was an accident, the second plane was an act of terror, the third plane was a declaration of war." - GWB

Post 9/11 blev en väldigt speciell tid efteråt, ingenting förändrades, allting förändrades. Vad skulle vi ha varit utan om det inte hade inträffat? Hur hade verkligheten tett sig i Afghanistan? Hur hade situationen varit i Irak och hur hade omständigheterna sett ut där med tanke på de frihetliga vindar som har blåst på den arabiska kontinenten under vår och sommar?

För Sverige gav det konsekvenser. Vi drogs in i ett krig som vi hade all anledning att delta i, med ambitionen att kampen för frihet, mot de som skyr våra frihetliga ideal måste bekämpas på de platser där de finns. Krigen i Afghanistan och Irak innebar att Sverige visade på sin öppenhet genom alla de människor som flydde från sina hem, upp till den svenska myllan. Men samtidigt kom de dåliga sidorna. Avvisandet av två Egyptensvenskar, självmordsdådet på Drottninggatan som visade att terrorn hittade in i den svenska vardagen.

Tio år senare minns vi de händelser som skedde då, men även de händelser som har skett i direkt eller indirekt konsekvens av just 9/11. Dock står vår tro på frihet och öppenhet fortsatt stark. Oavsett om terroristen heter Mohammed Atta eller Anders Behring-Breivik är det viktigt att stå upp för våra idel om frihet och öppenhet. Terrorister oavsett bakomliggande ideologisk eller religiös hängivelse hittar alltid till varandra i och med sitt hat och kamp mot de ideal vi tror på. Det är där som vi måste stå starka.


Länkar: ABABDNDNDN, ExprExprExprSvDSvDSvDSvDSvD.
Bloggar: ForssellHögberg, TokmoderatenWesterholm.

lördag, september 10, 2011

Udda jämförelser herr Stenholm?

Det här ramlade jag över en torsdagskväll när jag skulle kolla min Twitter en sista gång. Kent Persson bloggade tämligen oskyldigt om hans syn på hur den gemensamma välfärden. SNS hade valt att bortse ganska mycket från just kund/patientperspektivet och dragit långtgående slutsatser trots att de medgav brist på vetenskapligt underlag. Kent har som styrande politiker i Örebro kommun har varit direkt ansvarig för den skattefinansierade välfärden, skola äldreomsorg för att nämna några områden.

Kents åsikter är hans egna, trots att de i detta fallet gick helt i linje med den moderata ideologin, mångald är bättre än enfald. Det ledde till att just Sebastian Stenholm gjorde sig putslustig över Kents inlägg och hans eventuella intåg i den moderata partiledningen. I slutet av denna vecka gick Kent ut med en artikel om att han vill se ett djupare samarbete med Miljöpartiet. I det fallet är Kent kåt och vill ligga enligt Stenholm, även om det låter lite plumpt från en person som borde framstå som lite mer seriös är det lite mildare än den ovanliggande bilden där Kents SNS-utspel liknas vid prostitution. Jag antar att Stenholm försöker framstå som ironisk, men seriositeten ser ut att vara långt borta. ;)

Några att sy(mp)atisera med? Del 2

Diskussionen går vidare kring Miljöpartiets regerings- och samarbetsambitioner. Kent, min bloggvän fick mothugg inifrån partiet på SvD Brännpunkt. Kritiken där låg mycket i anledningen att enligt Therese Molander ledde samarbetet eller rättare sagt samregerandet tillsammans med Miljöpartiet till att folk tappade sitt förtroende för Moderaterna. Den moderata profilen förvann till förmån för att bygga en maktallians.

Verkligheten är en i Örebro, men inte likadan i andra kommuner och landsting. Hur det ser ut där vore intressant att se, den som är insatt och har varit med i samarbete likt det i Örebro är välkommen att fylla i med sina erfarenheter. Det är dock rädslan kring att Moderaterna ska tappa sin ideologiska profil. Jag ger Therese rätt på den punkten, ett samarbete är inte sunt om det bara handlar om att hitta politiska majoriteter framför att framföra sin ideologiska profil.

Viljan från min sida är inte att diskussionen som förs idag ska leda till en regeringsbildning tillsammans med Miljöpartiet. Dock finns grunden för att hitta gemensamma lösningar i frågor där Alliansens syn på frågor kan möta Miljöpartiets syn. Alliansen kan inte stå och falla med sin parlamentariska minoritet ifall det finns ett tillfälle att säkra breda lösningar utan att rucka på sin ideologiska identitet.

Kan man där hitta bredare lösningar utan att det påverkar den politiska kompassen i fel riktning är det värt att försöka. Dock ska Moderaterna och föra sin egen utveckling vidare. De måste vara villiga att ompröva sig och fortsätta att förnya och förändra sig. Att stå still är inte en lösning, ett parti i ständig rörelse var det som gjorde att Moderaterna har nått de framgångar som det har inneburit i och med det förnyelsearbete som tog fart efter valet 2002.

Bloggar: Johan, Sebastian.

fredag, september 09, 2011

Muller/Collin - De sista skeppsråttorna på ett sjunkande SAAB-skepp

SAAB har under sin tämligen kaotiska historia haft många betydande problem för att egentligen fungera som en kompetativ aktör på den globala bilmarknaden. En annars bespottad tidning som Aftonbladet radade igår upp tio väldigt relevanta punkter till SAAB:s problem över tid. En passande metafor som beskrev SAAB som en bil med väldigt många fel att den inte ens skulle kunna rulla till en besiktning som den givetvis skulle få underkänt på.

Än så länge finns det ett litet hopp enligt vissa. Det är lite roande att vissa dras av en ren skenhelighet att vilja trotsa verkligheten lite ytterligare trots att tingsrätten har nekat möjligheten till rekonstruktion och facken hotar med konkurs för att deras hårt arbetande medlemmar ska få sina löner.

Det finns alltjämt två människor som ännu inte har verkar ha insett vad som pågår utan stretar på i en konkurrens om vem som framstår som mer Bagdad Bob-artad än den andre. Victor Muller kämpar med vad han kallar en "Plan C", men med tanke på historian ger det mer sken av en "Plan Z", båda bokstäverna låter rätt lika när de uttalas på engelska, det kan ju förvirra lite grann. Det som ger ett litet hopp i den mörka tunneln är förstås de som säger sig vilja träda in vid en SAAB-konkurs med avsikt att vilja göra något åt de livskraftiga delarna som finns kvar utav SAAB. Kompetens, teknologi och en hängiven personal, från montörer på golvet till högt utbildade ingenjörer är bara något av de som går att göra något värdefullt av.

Det finns bara en hållhake och det är Victor Muller, mannen som vet PR men inte hur det är att driva företag och i synnerhet vet hur man tillverkar bilar eller framför allt bilar som kunderna vill ha. I längden blir Victor Mullers påverkan på SAAB:s värde betydande negativt.

Sen har vi den där Robert Collin, mannen som fortfarande tror att SAAB har förutsättningar att räddas från konkurs. Problemet är att Robert vet mer om bilar och dess färdigheter, men dessvärre mindre om hur man anpassar dem till en marknad där kunderna efterfrågar dem. Det är därför som Robert Collin under tid har gjort avtryck med en rad artiklar om hur förträffligt och som spyr galla på regeringen för att de inte gör mer för ett företag som inte klarar av det mest grundläggande, att tillverka produkter som marknaden efterfrågar.

Intrycket från i morse är att det som fortfarande går att skapa ett mervärde utav den kompetens som finns, bara att dessa investerare nu går in och gör något värdefullt av det som går att rädda ur ett framtida konkursbo. Det är bara för Victor Muller att inse att han borde inse att hans tid är förbi och för Robert Collin att inse att verkligheten är lite annorlunda än vad han vill ge sken utav.

Bloggar: Högberg, Norah.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

Det bör löna sig mer att göra uppoffringar

Jag förväntade mig att responsen skulle bli rätt negativ från vänsterhåll när SACO-ordföranden gick ut och deklarerade att vi behöver en bättre på den svenska arbetsmarknaden. Den allmänna synen är att jämlikheten mellan vad folk tjänar är det viktigaste, inte att premiera människor som gör större uppoffringar. Det är skadligt, inte minst för de som gjort stora uppoffringar på egen hand och som i arbetslivet inte får betalt efter vad de förtjänar.

Debatten om klyftor är i sig rätt förlegad. Det är sig en viktigare debatt att den lön som man tjänar gör nytta och att man känner att arbete lönar sig mer. Dock blir det ett problem om det inte skulle löna sig att göra uppoffringar och vilja ta större ansvar. Det blir ett problem när erfarna ska tävla med människor med mindre erfarenhet om lönerna är nästintill densamma oavsett erfarenhet. De som är mindre erfarna hamnar i underläge mot de mer erfarna, men de erfarna förlorar också på att de inte får möjligheten att få en lön som är bättre anpassad efter deras färdigheter.

Det är i sig ganska märkligt hur svensk vänster har en sån beröringsskräck vid att människor som till exempel lagt ner tre, fyra till fem år av högre studier, dragit på sig betydande studieskulder som ska betalas av över tid, förtjänar rätten till en lön som är bättre anpassad efter deras kompetens och erfarenheter. Det är just detta som är den stora utmaningen för framtiden, att skapa ett klimat inte bara där det lönar sig mer att arbeta utan att det också ska löna sig bättre genom att göra uppoffringar både genom högre utbildning och att visa att man vill ta större ansvar förtjänar bättre.

Den utmaningen besvaras bäst genom att göra det mer lönsamt att gå till högre studier, dels genom att öka lönespridningen och göra det möjligt för människor som vill göra karriär rätten att kunna tjäna lite. Den andra aspekten att ta itu med ambitionen att skrota värnskatten som i sig är hämmande för akademiker. För att både främja för att högre kompetens ska komma till Sverige som att den som finns ska stanna kvar behövs det större incitament för detta. Då bör det blir lättare för de som vill göra karriär få rätten att tjäna lite mer, inte hållas tillbaka utav någon form av jantetjafs som säger att ingen ska tro att den förtjänar något bättre.

torsdag, september 08, 2011

Några att sy(mp)atisera med?

Kent Persson, min moderate bloggkollega och kommunalråd är en av de moderater som har empiriska erfarenheter utav att regera tillsammans med Miljöpartiet. Därför är det ganska förståeligt att han vill bjuda in dessa till en mer djupgående diskussion kring samarbeten mellan Miljöpartiet och regeringen. Dels är det även förståeligt då det är på många punkter som det finns möjlighet för breda överenskommelser några av dem räknas upp av Kent i hans inlaga på SvD Brännpunkt.

I grunden är det ganska rimligt att många inom Miljöpartiet nu visar att de ställer sig öppna till en regeringsbildning med både Moderaterna och Socialdemokraterna. Ska man framstå som ett parti som vill agera blockbrytande finns det ingen anledning att hänge sig till en sida. Förra årets val blev väldigt tydligt i hur Miljöpartiet som del i det rödgröna samarbetet plötsligt blev en del av blockpolitiken, något som de ville bekämpa. Det ledde till och med så långt att en rad miljöpartister öppet gick ut och deklarerade sitt stöd för Alliansen.

Efter valet ter sig verkligheten helt annorlunda än vad som var tänkt. Det rödgröna samarbetet förlorade men Miljöpartiet som gick framåt är inget slaget parti. Tvärtom arbetar de frekvent med att hitta en roll i svensk inrikespolitik. I många avseende har de som parti mognat och insett sin roll som ett parti som måste ha förmåga att samarbeta med alla för att framstå som relevanta blockpolitiska motståndare.

Kents artikel i sig är inte unik. Även Anna Kinberg-Batra har varit ute och öppnat armarna gentemot sin nya kollega i riksdagens gruppledarkollektiv, Gunvor G Ericson. Flörtandet gentemot Miljöpartiet är nu något vardagligt, och förståeligt. Det parlamentariska läget är en bidragande aspekt, regeringen kan inte stå och falla för att den samlade oppositionen gör gemensam sak.

Dock behöver detta inte leda till att Miljöpartiet blir en del i regeringen. Ambitionen från de båda språkrören är att inte bli ett femte parti i Alliansen. Dock finns det en ambition att vilja ta ansvar. Den möjligheten ska Alliansen och Moderaterna i synnerhet ta tillvara på. Som Kent skriver, Moderaterna har under de senaste åren vågat ompröva tidigare ställningstaganden. I och med det finns det all anledning att hitta nya samarbetsområden med Miljöpartiet, det enda oppositionsparti som tydligt visar att de vill ta ansvar.


Bloggar: AndersKent, PeterTokmoderaten.
Media: SvD, SvD.