måndag, oktober 31, 2011

Bara inte grekerna nu omyndigförklarar sig själva

I grunden är orsakerna till den grekiska tragedin flertalet. Bristande skattemoral, onormala ersättningar och förmåner inom statliga yrken. Till råga på på allt bör det vara rimligt att påstå att allt inte var som det ska när grekerna ansökte och fick sitt medlemskap i EMU beviljat. Nu står ett samarbete som är djupt skakad av Greklands oförmåga att hantera sin egen kris.

På det finns ett i sig prövat folk. Men någonstans bör man inse att förmågan att komma på fötter löses inte av att strejka sig ur krisen. Ej heller är det rimligt att inse att de förmåner som man uppbär av, att 14 månadslöner per år, olika bonusar och lönetillägg för att man tvättar händerna och kommer i tid till jobbet, det är inte hållbart i längden.

I sig finns det många greker som jobbar hårt för att hålla Grekland på fötterna. Grekland har en vital inkomstkälla, turismen. Olyckligtvis får de som ser till att hålla den grekiska turistindustrin igång, är de som hamnar i skymundan av människor som beter sig som bortskämda barn som kräver mer och mer.

Frågan är hur ett eventuellt nej från grekernas sida skulle mötas utav EU och euroländerna. I sig är det lätt att vara efterklok, men Grekland borde inte ha fått sitt EMU.medlemskap och nu äventyrar de ett helt valutasamarbete. Frågan är om man nu är så pass djärv som man borde ha varit långt tidigare, att låta grekerna lämna euron.

Bloggar: EkonomistenTokmoderaten.
Media: DN, SRSvDSvDSvD.

Inget fel på Fridolins hybris men...

Jag missade Fridolins inlaga på DN Debatt igår. Inlägget signalerade en ambition om att nu på allvar åka ut i samhället och låta vanliga medborgare vara en del av rörelsen. Jag finner det intressant att fler finner det givande att åka runt och lyssna till vanliga människor. 250 000 människor ska vara med och forma Miljöpartiets politik fram till  valet 2014. Lite hybris kan man tänka, men Miljöpartiet spelar på en planhalva som är tämligen tom, när socialdemokratin letar efter sitt inre förtroende och ett annat parti efter en ny ledare.

Därför blir det intressant att se hur Fridolins ambitioner kommer fungera i praktiken. Ta exemplet med den moderata kampanjen Välkommen till verkligheten. Tusentals besök har gjorts i välfärdsverksamheter runtom i Sverige. Partiföreträdare har åkt runt och lärt sig konsten att lyssna till människor och inte tala till dem. Syftet är att hämta in vardagsbilder som ligger till grund för formandet av politiken. Det är också här som idéerna och visionerna om den egna verksamheten finns. Det är de som ska anammas, inte formas själv inom partistrukturen och tro att man kan implementera dem rakt ute i verksamheterna.

Ibland växer det fram en debatt där det varnas för partiers minskande medlemsantal. I sig har partier inte samma medlemsbas nu som de hade för några decennier sedan. Dock finns en annan farhåga, att människors tappar tron på politiken och det parlamentariska systemet i sig. Vad som är det viktiga arbetet inom partiet är att inte bara få folk att bli medlemmar utan också aktiva.

Att Fridolin vill involvera fler människor i Miljöpartiets framtida arbete är i sig inget förvånande. Det är dock farhågan att hybrisen slår tillbaka, om de människor som man vill lyssna till inte känner att de får gehör för sina tankar och åsikter. Men Fridolins hybris är inget fel sig, man vill lyssna till en kvarts miljon människor, varför ha hybris av att prata med en kvarts miljon när det finns nio miljoner att lyssna till?

Bloggar: Anybodys, EkonomistenPeter, Johan, MartinRoger.
Media: DN.

Stå bredvid och tjura eller ta kampen om begreppen

Intrycket från debatten i söndagens Svt Agenda mår säga att fokus återigen var på Moderaterna och som socialdemokratisk företrädare stå och tjura över att ett parti som gjort en omprövning av sina politiska ställningstaganden de senaste åtta åren nu anammar nya begrepp är inte den bästa medicinen för ett krisande parti som Socialdemokraterna.

När man får en motgång bör man rimligtvis tänka om i andra banor. När man får en andra raka motgång har man allvarliga problem. När den främsta motståndaren lär sig av tidigare misstag, vågar ompröva sina tidigare politiska ställningstaganden och har en vilja att förnya och framstå som i opposition mot orättvisorna i samhället, då blir man intressant för väljarna. Tanken att att Moderaterna anammar nya begrepp som inte tidigare har förknippats med dem har ju en anledning, att man vill bredda sig hos nya väljargrupper och på allvar bli ett parti för allmänintresset.

När Moderaterna anammar nya begrepp som rättvisa och jämställdhet kan man som motståndare alltid möta upp och bjuda på motstånd. Att stå och grina och påpeka att Moderaterna försöker lura väljarna, vilket man har försökt med i decennier framstår man bara som en dålig förlorare. Nog pratat om historia, det är inte fallet att Moderaterna anammar nya begrepp för att deras historia ska få en ny beskrivning, utan för att man vill åstadkomma något framåt. Vill socialdemokratin framstå som intressanta igen kan man inte föra en debatt som bara fokuserar på vad Moderaterna gör och vilka begrepp de anammar, då får man tänka mer på varför man framstår som mer och mer ointressant.

Faktum är att Moderaterna kommer att fortsätta anamma nya begrepp och bredda sin politik för att locka väljare från grupper som traditionellt inte varit moderata väljare. Antingen står man bredvid och tjurar över att bli omkörd eller så tar man upp kampen om begreppen och om väljarna. Med Marita Ulvskogs inställning vinner man vare sig begreppen eller väljarna.

Bloggar: Peter, Tokmoderaten.

söndag, oktober 30, 2011

Vad är egentligen regeringsunderlaget?

En granskning som säger egentligen det uppenbara. Socialdemokraterna och de rödgröna har under tiden efter valet försökt fokusera mer på att sätta stämpeln på Sverigedemokraterna som ett regeringsparti istället för ett oppositionsparti. Det märktes ganska mycket i den tv-sända debatten när de inte ens klarade av att stå på samma sida som Sd. Men det som man har försökt hävda är det som blir lite det uppenbara. I riksdagen sker tusentals omröstningar varje verksamhetsår, omröstningar där de i de flesta fall inte finns några meningsskillnader mellan blocken.

Faktum är att regeringsunderlaget består av fyra partier, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. När man hamnar i en minoritetsställning blir förhållandena lite annorlunda än vad det var förra mandatperioden när Alliansen var i minoritet. Därför söker Alliansen bredare stöd främst hos Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Det som är det uppenbara, att de rödgröna måste vara eniga och att ett motförslag mot regeringen måste finnas är det som ligger till grund om en vågmästare de facto får inflytande. Den tröttkörda argumentationen om att regeringen stöd i nio av tio fall av Sd får sina kontraster när Socialdemokraterna och/eller Miljöpartiet i nio fall av tio också är överens med regeringen.

Om nu Sd enligt Håkan Juholt och socialdemokratin skulle vara en del av regeringsunderlaget går det lika bra som Anna Kinberg Batra nu påepekar, att påstå att även Socialdemokraterna och Miljöpartiet är detsamma. Eller så fokuserar man på sakpolitiken istället för ett tröttsamt "Svarte Petter"-spel.

Bloggar: Någons M.

Med Juholt tillbaka till 70-talet?

Den vänsterorienterade tidningen Folkbladet skriver något som den lokala konkurrenten Corren har snappat upp. Diskussionen kring anställdas rätt till heltid, främst inom den offentliga sektorn har lett till en diskussion där politiska företrädare från alla led pratar om att erbjuda människor möjligheten att få gå upp till heltid.

Här finns dock en viss skillnad. Det finns ett ansvar hos Sveriges kommuner och landsting att kunna skapa förutsättningarna för att folk ska kunna arbeta heltid. Dock finns fortfarande vindarna kvar om att göra detta till lag. Problemet är dock att detta är en lagstiftning som kommer gå utanför den offentliga sektorns ramar och skapa stora problem för de aktörer som agerar i näringar de olika anställningsformer är en förutsättning för att kunna klara sig.

Dock är det farhågan kring de som Folkbladet tar upp om Håkan Juholts uttalande om att Kommunalfackets ledning "som skriver lagtexten till den lag om rätt till heltid som blir den första proposition som en ny S-regering" lägger fram vid ett eventuellt maktövertagande.


Bara den anledningen att en statsministerkandidat på allvar skulle låta en av arbetsmarknadens parter få skriva lagtext som ska beslutas i Sveriges riksdag, att återigen politisera arbetsmarknadspolitiken på det sätt som man gjorde på 70-talet då några av de största ingreppen mot den svenska modellen gjordes, är något som väcker förvåning.


Ta folk inom hotell-, -konferens- och restaurangnäringen till exempel. Att lagstifta om rätt till heltid är ungefär detsamma som att försätta dessa företag i konkurs. Vi får en arbetsmarknad där stora företag med mycket resurser klarar sig kvar, men den småskaliga hotell- och restaurangföretagaren tvingas ha folk anställda även under perioder då omsättningen och arbetsbelastningen är lägre, på grund av omsättningen ofta varierar väldigt kraftigt över tid.


Faktum är att Håkan Juholts flört med 70-talet och ambitionen att göra ett av de mest drastiska ingreppen på den svenska arbetsmarknaden är den manöver som skulle skrämma upp både egna socialdemokrater, men många av de företagare med varierande arbetsbelastning som räds att anställa en person som har rätt att kräva heltid.


Bloggar: Maria.
Media: Exp, SRSvD, SvD.

lördag, oktober 29, 2011

Homofoben Hanif Bali?

Via ett hastigt ogenomtänkt uttalande i SvT:s Nyhetsbyrån kläcker Alexandra Pascalidou ur sig om "en med persiskt ursprung som är homofob" i debatten om Moderaternas idéprogram och valet av partistyrelse. Jag var en av de som utan att namn nämndes direkt uppfattade det som att denna person var Hanif Bali. Nog har Hanif gjort ett och annat uttalande som inte har varit särskilt bra. Men jag skulle inte ifrågasätta hans engagemang för HBTQ-frågor.

Här är således en bild på den som Alexandra Pascalidou utan att nämna Hanif vid namn, pekade ut som homofob. Hanif må framstå som kontroversiell ibland, men någon homofob har han i allafall inte utmärkt sig som.

Lördagstanke - ett parti och framtid som målet

Veckan efter Moderaternas partistämma har i sig varit underhållande. Det är talande att saker som Moderaterna gör väcker uppståndelse och en viss irritation. Att hålla en stämma i ett parti som är i medvind stör så klart vissa andra att man i tron att Moderaterna gör försök att skriva om sina historiska ställningstaganden slår bakut. Avsikten har ju inte varit att förvirra, men det tycks inte ha hjälpt. Vad som bör påvisas är att stämman trots allt handlar om vad Moderaterna vill idag, inte vad de ville i historien.

Det som blir det tråkiga i diskussionen är att debatten kom att kretsa kring en kamp om vem som gjorde vad istället för att handla om vad som egentligen hände. Som moderat finns epoker i historian som inte gör en imponerad. Men 1900-talet har ett arv som har satt spår i fler partier än moderaterna så vem kan vara 100 procent stolt över sin historia?  Exempelvis kom Rasbiologiska Institutet till efter en S-motion och inte att tala om ett helt vänsterparti. Det gör ju det hela lite underhållande när en gammal kommunist försöker påvisa en statsminister om det här med demokrati.

Faktum är att det är intressant att folk i så hög grad stör sig på en historieskrivning som står i kontrast mot den bild som ett parti i fråga vill framhäva idag. Faktum är ju att Moderaterna är ett parti som i många avseenden har utmanat tidigare ställningstagande. I sann anda är Moderaternas förvandling, åren efter 2002 års katastrofval, att man de facto har dubblerat sitt väljarstöd något att imponeras över och fråga sig varför andra partier i kris inte tänker i liknande banor.

Idag talar nyheterna om att Alliansen bör te sig mer till Miljöpartiet och att 2014 blir valet då de sistnämnda ingår i det samarbete som tog form hos Maud i Högfors. Jag kan undra vad miljöpartister i sig tycker, att ett parti som gick tvärtemot sina grundvalar och i valet 2010 bekräftade blockpolitiken nu skulle te sig till det som idag är det enda regeringsalternativet.

Tvärtom ska Alliansen inte forma ett regeringssamarbete med Miljöpartiet, men det betyder inte att det inte finns grund för breda överenskommelser. Afghanistan, Libyen och migrationsfrågan är exempel där Miljöpartiet har visat ansvarstagande och breda överenskommelser har nåtts.

I sann anda är det en tid där vissa andra mår lite bättre än alla andra. Därför känns lite förklarligt att vissa upprörs över vad som pågår i ett parti som Moderaterna. Men om Moderaterna upprör sina motståndare kan vi bara vara nöjda, för då bör det vara en insikt om att man i nutid är på rätt väg.

Media: AB, DN, Exp, SvD.

fredag, oktober 28, 2011

Utan Muller inga bekymmer?

Även om följetongen SAAB fortsätter alltjämt kan jag inte undvikaa tt imponeras över att man återigen lyckas hålla företaget vid liv. SAAB blir ytterligare ett svenskt bilföretag som hamnar i kinesiska händer. Man kan fundera kring vilka kosekvenser blir gällande arbetstillfällen i Sverige.. Dock kan det kännas skönt med en utgång där de bekymmer, orsakade av Victor Muller, en man som har haft förmåga att fjäska till sig nya finansiella medel men haft oförmågan att kunna göra det väsentliga, att sälja SAAB:s produkter.

Det finns förstås möjligheter trots allt. Kina, den idag dominerande marknaden, och med en kinesisk aktör som tar över SAAB bör det rimligtvis finns lite ljus i tunneln även för SAAB:s del. Det är förhoppningen om att många av de som har slitits mellan hopp och förtvivlan, inte minst det anställda på SAAB som förmodligen kan känna lite lättnad för tillfället. Victor Muller påstår sig inte ha haft något liv de senaste två åren. Från om de anställda har haft det är ju relevant vilket en av de anställda påvisar.

Bloggar: Högberg.
Media: AB, ABDN, DN, DNExp, Exp, ExpSvD, SvD, SVT.

Juholt sanningen och opinionen


Det skapar visst lite irritation att man påpekar att Håkan Juholt far med osanning i sina inlägg mot statsministern. Känns lite konstigt då personer ur samma läger var ute och knäppte Reinfeldt på fingrarna när han kom med siffran om hur många fler sysselsatta som Sverige hade nu än tidigare. Jag finner det ganska relevant att komma med fakta som håller ihop för att politiken ska kännas trovärdig. Därför finns ett stort ansvar på även oss att kvalitetssäkra våra uppgifter.

Det är klart att efter en period där det har påpekats att påpekats att Juholt inte hade koll på regler, vilket i sig delvis var ett led av oklara regler är det lite anmärkningsvärt att när nu Juholt vill fokusera på politiken inte förmår att kvalitetssäkra sina uppgifter. Inte heller att de som finns honom närmast inte ger honom tillräckligt med information eller rättare sagt korrekt information.

Trots allt står Juholt och far med direkta osanningar på en frågestund i riksdagen. Visserligen har antalet bidragstagare ökat, men det utbetalade stödet i kronor har minskat. Dessutom var toppen under 1997, då Socialdemokraterna styrde. För Håkan Juholt blir det lite förvirrande när det inte går att hålla koll om det nu var 8 eller 36 år som låg till grund för hans påsstående. Det är egentligen inte bara Juholts missräkning som förbryllar utan det uppenbara faktum att han inte förmår att få korrekta uppgifter från sina närmsta stab.

Just kompetensen inom hans närmaste led är den stora utmaningen och gårdagens snedsteg talar om att tiden är inne för att prioritera den kompetenshöjningen. Någon respons får han inte från väljarleden och att inte bara Juholt kommunicerar oförmågan att framstå som regeringsduglig utan också hela hans stab är det som gör hela socialdemokratin en björntjänst.

Återigen får man brottas med mannen som kom till som en nödlösning, men en väg att gå är att se till att de som jobbar i hans närmaste närhet är tillräckligt slipade att ge honom uppgifter som är korrekta och inte gör att Juholt återigen får stå i skamvrån för sina politiska bedrifter.

Bloggar: EkonomistenLarsPeter APeter HP-OTokmoderaten.
Media: ABDNDNDNDNExp SvD.

torsdag, oktober 27, 2011

2013 - Eventuell omskrivning och besked om S-politik

Socialdemokrater prackar fortsatt på oss moderater för att vi först 2013 antagligen kommer ändra en skrivning i vårt idéprogram som kraftigt har övertolkats kring vår historia.

Å andra sidan har S sin nästa kongress först 2013, så tills dess kommer det vara svårt att riktigt veta vad de har för politik.

Bloggar: Joachim, Kent, Radikalen, Stefan.

AB och guilt by association

Daniel Swedin, ledarskribent skriver ett inlägg utan att egentligen ta reda på hur det brukar gå till i riksdagenMan kan ju också sätta in sig i riksdagsrutinerna och inse faktum att motioner per definition avslås vilket var bakgrunden till detta avslag.

"I en riksdagsomröstning i går gjorde regeringen gemensam sak med Sverigedemokraterna och beslutade att Sverige inte ska vara emot ett förbud mot oljeborrning i Arktis.

Sedan i maj innehar Sverige ordförandeskapet i Arktiska Rådet, "de arktiska staternas samarbetsforum där man gemensamt arbetar för en ansvarsfull utveckling av regionen". Man kan ju fundera över hur ansvarsfullt det är att borra efter olja kring Nordpolen.

Enligt en rapport från Greenpeace har Lundin Petroleum tillstånd för exploatering och prospektering i regionen. Utrikesminister Carl Bildt, som satt i styrelsen för Lundin Petroleum, är också den som svinger ordförandeklubban i Arktiska Rådet."

Att en motion avslås behöver inte betyda att regeringen aldrig någonsin skulle ställa sig emot borrning i Arktis. Dessutom var det bara 94 stycken som valde att rösta mot reservationen mot avslag för nämnd motion. Noterar att både Swedin och Supermiljöbloggen kör med guilt by association-retoriken återigen. Börjar bli ganska tjatigt i nuläget.

EU:s öde och att klaga på något man genomförde

Jag tänker mig tillbaka till onsdagens riksdagsdebatt angående krisen i Europa och om huruvida vilka orsaker som låg bakom. Initiativet kom från Vänsterpartiet och fokus var att tydligt kritisera euron som institution. Trots att det finns ett motstånd från min sida mot att Sverige nu ska gå med i valutasamarbetet finns det andra bättre förklaringar än att snöa in sig på euron som orsak. Orsaken är till stora delar statsfinansiell.

Uppe i talarstolen försökte Tommy Waidelich (S) erinra åhörarna om att orsaken bland annat låg vid avreglering av finansmarknaden. Det är förstås lätt att skylla på något annat när den direkta orsaken till dåliga statsfinanser är orsakat direkt av politiker. Men det blir också intressant när det kommer till det faktum att Waidelichs eget parti var med och avreglerade den svenska finansmarknaden.

Det blir förstås lätt att skylla på marknaden och säga att den fungerar fel. Snarare kan det vara fallet att marknaden fungerar precis som den ska men inte på det sättet som vissa hade förväntat sig. Marknaden reagerar direkt på hur styrande politiker väljer att hantera den. Bristen på respekt för offentliga finanser skapar osäkerhet, det reagerar till slut marknaden på. Därför har politiker ett tungt ansvar.

Greklands skuld kommer nu gå ner till 120 procent av BNP. Det är förstås inte tillräckligt i ett längre hänseende. Till skillnad från Sverige som lyckats komma under 40 procent av BNP kommer nu det långsiktiga arbetet. Det finns förstås en tillförsikt att saker och ting åstadkoms för att skapa bättre skyddsvallar mot finansiella svängningar. Må detta vara en lärdom för framtiden

Bloggar: Ann Helena, Ekonomisten, GöranSven-Erland
Media: AB, AB, AB, DN, DNExp, SvD, SvD, SvD, SvD.

onsdag, oktober 26, 2011

Slut på tramset nu lr?

Det känns rätt uppseendeväckande att en partiordförande tillika statsminister måste gå ut och förtydliga vad som egentligen borde ha varit uppenbart för vissa. Det moderata idéprogrammet har på många håll övertolkats som att en viss text skulle ha ambitionen att skriva om historien. Det kommer alltid att finnas en diskussion kring vad som hände i historian, människor gör alltid olika tolkningar, sånt hör till.

Det som Gunnar Hökmark tydligt exemplifierar är det som vänstern hela tiden försöker påvisa, att "politiska rörelser är eviga biologiska organismer där nuet har ett direkt samband med det förgångnas organisationer i hundratals år". Jag har tidigare försökt tillrättalägga det faktum som borde vara tämligen självklart, att idéprogrammet är ett verktyg för Moderaternas framtida förnyelsearbete. Det är förstås talande för vissa att det är viktigare att hålla gamla myter vid liv, att försöka leva på något historiskt arv istället för att ta ansvar i nutid. Faktum är att Moderaterna är något helt annat idag än vad belackare försöker påvisa, att nuet har direkt samband med det förgångna.

Media: DN, Exp, SvD.

Idéprogrammet skriver framtid, inte historia

Det moderata idéprogrammet diskuteras alltjämt. Det är förstås glädjande och förbryllande att vi har en svensk vänster som i allra högsta grad bryr sig mer om en skrivning än om att forma sin egen agenda. Det moderata idéprogrammet har antagits för att forma Moderaternas fortsatta förnyelse. Oavsett vad vissa vill påvisa handlar detta om just Moderaternas framtid.


Stycket som väcker irritation har tolkats på något vis att Moderaterna har försökt "skriva om historian". Det är tämligen konstigt då det moderata idéprogrammet inte är en historisk doktrin utan ett verktyg för Moderaterna att i dialog med medborgarna forma morgondagens politiska agenda.


Stycket som har väckt irritation är:
”Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande. En viktig utgångspunkt är att alla ska kunna utveckla sina liv oavsett bakgrund.”

Problemet är att när folk läser texten blir det lite feltolkat. Det är därför skribenter som Martin Aagård och Daniel Swedin brister i sin läskunnighet, medvetet eller omedvetet går att undra. Om man ska förtydliga vad som står bör texten läsas enligt följande:

”Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.
*PAUS*

För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande. En viktig utgångspunkt är att alla ska kunna utveckla sina liv oavsett bakgrund.”

Vad som glöms är att det i början av stycket står "vi människor" och inte "vi moderater". Trots vad som har gjorts i historian, ansluter sig nu Moderaterna till den kampen. Och för att förtydliga, idéprogrammet är inte till för att skriva om någon form av historia utan vara ett verktyg för framtiden.



Det är det här som gör det så förbryllande att det är mer fokus på historia än framtid. Till råga på allt har vänstern haft större problem med sin egen historia. Till följd av allt har de i åratal ägnat åt det som Moderaterna nu anklagas för. Så låt oss slå fast, idéer handlar om framtid, det är därför som idéprogrammet är till för det moderata förnyelsearbetet i framtiden, som om det skulle vara så svårt att förstå. ;)


Bloggar: Edgelius, HanifLapsusdei, Zac.

tisdag, oktober 25, 2011

Väljarnas fokus - Vad som händer nu och framåt

Det är intressant att den allmänna opinionen inom svensk vänster i så hög grad har reagerat på de skrivningar som gör i det moderata idéprogrammet som togs fram under helgens stämma. Ett olyckligt uttalande från partisekreteraren i fråga gav lite vatten på kvarnen. Lite förbryllande kan det vara, att det är viktigare att bry sig om vad som hände och inte hände för 100 år sen. Trots allt publicerade jag den berömda listan med tillhörande kommentarer. Ingen avsikt att hålla på och dryfta med vad som hände förr, det är trots allt oavsett historia, viktigare att formulera svaren idag.

Det är förstås behagligt för främst den svenska vänstern att fokusera på högerns 1900-talshistoria. Det gör att de kan skifta fokus från vad de åstadkom under 1900-talet, vem kan egentligen vara stolt över sin historia? Återigen till idéprogrammet och stämma i övrigt. Det kan ju trots allt nämnas att Moderaterna inte tog beslut om vad som hände i sin historia utan snarare om vilka frågor man vill driva härnäst. Det är saker som:


* Ett nytt idéprogram - Ansvar för hela Sverige
* Ett nytt kommunprogram - Arbete välfärd och trygghet, kommnprogram 2011
* Ett nytt utrikespolitiskt pogram - Frihet och utveckling i världen
* Att Moderaterna inte deltar som en nominieringsgrupp i kyrkovalet 2013.
* Att grundligt och förutsättningslöst utreda frågan om surrogatmödraskap i Sverige.
* Att slopa dagens krav på att den som genomgör ett könsbyte ska vara steriliserad och ogift.
* Att se över reglerna för försörjningsstöd så att skapa incitament för arbete. Kärnan i politiken är arbetslinjen och strävan att öka incitamenten och minska trösklarna till arbete.


* Att utreda om ytterligare inskränkningar bör ske när det gäller utnyttjande av allemansrätten i rent vinningssyfte, samt eventuellt vidta åtgärder efter genomförd utredning.


Trots allt finns det anledning att fortsatt förnya och förändra. Pröva tidigare ställningstaganden, men alltid vila på en liberal och konservativ grund. Det är vad som gör vissa mer relevanta än andra idag, när man utmanar tidigare ställningstagande, formar idéer och visioner i samtal med medborgare ute i privata som offentliga verksamheter.


Trots allt är det lite förbryllande att gårdagens skriverier samt diskussionen kring Moderaterna idéprogram har fått svensk vänster att mer fokusera på historien än att fokusera på vad som är viktigast för väljarna idag. Men vi får ju dock ett kvitto på vilka som framstår som mer relevanta för väljarna. Vad som är viktigast för medborgarna är dock som är det moderata fokuset, därför förs kontinuerlig dialog för att formulera morgondagens agenda. När motståndare har fokus på andra saker känns det lite lättare, Det märks trots allt vilka som idag är det mest välmående partiet.

Bloggar: Maria, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, Exp, SvD.

måndag, oktober 24, 2011

Om det här med moderat historia

Det var det här med listan igen, den lista som vill svartmåla Moderaternas (fd Högern) historia. Nu finns det vissa kommentar som kan göras till de påståenden som ges. Jag kunde inte undvika att publicera:


1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. [Socialdemokraterna och liberalerna ville införa majoritetsval i enmansvalkretsar, som i Storbritannien. Branting och Staaff röstade därför nejtill Högerns förslag om allmän rösträtt för män, men förslaget vann ändå och allmän rösträtt för män infördes till valet 1909.]
När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.



1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycksfallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.



1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)



1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.



1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
- Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick [delar av] högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.



1927: Nej till folkskolereform.
Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).



1931: Nej till sjukkassan.
Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.



1934: Nej till a–kassa.
Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.



1935: Nej till höjda folkpensioner.
Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.



1938: Nej till två veckors semester.
- Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.



1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
- Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)



1946: Nej till fria skolmåltider.
- Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.



1947: Nej till allmänna barnbidrag.
Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).



1951: Nej till tre veckors semester.
Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.



1953: Nej till fri sjukvård.
- 1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras[!] Fri sjukvård har vi förövrigt fortfarande inte infört.



1959: Nej till ATP.
Rätt! Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem. [Högern var emot införandet av ATP eftersom det redan då var ett ohållbart pyramidspel, till slut insåg även Socialdemokraterna detta och medverkade i den stora pensionsreformen 1994.]



1963: Nej till fyra veckors semester.
Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.



1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.



1976: Nej till femte semesterveckan.
Fel! Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.



1983: Nej till löntagarfonderna.
Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4-partiregeringen 1992.



Nog om detta, nu tänker jag fortsätta att diskutera frågor som är relevanta för väljarna idag.

Bloggar: Hagwall.
Media: DNDN.

Alliansfritt och Frihetssmedjan - två som inte kunde läsa ordentligt

Alliansfritt skriver:
"Konservativism och liberalism ströks ur idéprogrammet [pdf]. Partiet saknar nu ideologi."

Frihetssmedjan skriver:
"Ursäkta mig, Arkelsten, men om detta är det nya principprogrammet, undrar jag var den ”tydliga skrivningen” är. Inte med ett enda ord nämns varken liberalismen eller konservatismen här. Jag har sökt och vänt och vridit på idéprogrammet men inte hittat ”tydligheterna” alls."


Justerat idéprogram efter helgens partistämma:
"När vi möter dem som förringar demokrati, relativiserar människans rätt till frihet, bagatelliserar minoriteters rättigheter och talar om jämställdhet med förakt så vet vi att vi kan ansluta oss till en lång och framgångsrik idétradition inspirerad av liberalism och konservatism genom att göra tydliga ställningstaganden emot det."



Så fel det kan bli. ;)


Tillägg
Frihetssmedjan har nu justerat sitt inlägg.


Media: DN, DN.

Carina Moberg och konsten att styra journalisten


Så här i kölvattnet av den juholtska skandalen tar sig en ny diskussion form. Behovet av tydligare regelverk gjorde sig påminn när historian om Juholts bostadsaffärer gjorde sig kända i media. Frågan om det var brottsligt är besvarad, frågan om vetskapen om hur reglerna såg ut var svårare att besvara.

Det är dock inte bara kring det faktum att reglerna var oklara och Juholt inte upptäckte det. Signalen att reglerna var klara när de egentligen inte var det, ett Facebookmeddelande som senare ångrades och signaler om hur krishanteringen inom den högst staben inte tycktes vara den bästa. Bilden av en person som Morgan Johansson som sviken av sin partiledare efter turerna med Reepaluförslaget var också ett scenario som kom i helt fel tidpunkt.

Dock pågår granskningen kring regelverket och det är bra om man nu gör allt som kan göras för att riksdagsledamöterna är bättre uppmärksammade om vilka förmåner som ges och vilken rätt man har till dessa. Riksdag & Departement, Riksdagens interna tidning med Riksdagsstyrelsen som uppdragsgivare har börjat granska härvan kring hyresersättningarna och om reglerna borde har setts över.

Dock ter sig svaren på frågorna till Carina Moberg, socialdemokratisk gruppledare och ledamot i Riksdagsstyrelsen lite märkliga. Ett utdrag:


"Borde riksdagsförvaltningen ha tagit initiativ tidigare till tydligare regler?
– Nej, absolut inte. Det är vi ledamöter som ska ta det initiativet. Det är oerhört viktigt att den rågången görs, säger Carina Moberg.
Borde ni ledamöter ha tagit initiativ tidigare?
– Det vill jag inte kommentera just nu. Nu gör vi det. Om vi borde ha gjort det tidigare eller inte vill jag inte att du skriver någonting om, tack, säger hon"

Att be en journalist inte skriva om vissa saker, speciellt när man sitter i styrelsen för de som är huvudman för avsedd tidning och är gruppledare för det parti vars partiledare blivit granskad för det som journalisten skriver känns rätt magstark. Att i huvudtaget som politiker styra en journalist i hans arbete att värna sin demokratiska rätt att granska felaktigheter är rätt allvarlig, jag förstår upprördheten.

Det gnälls rätt mycket på historiska skrivningar i ett visst idéprogram, om ett partis medverkan i de demokratiska reformer som har genomdrivits.Så om de som nu stör sig på de historiska skrivningarna i det moderata idéprogrammet gällande den moderata demokratiska historian, hur förklarar de då att en gruppledare för ett socialdemokratiskt parti idag ger en order som direkt verkar emot en av de mest grundläggande principerna i vår demokrati?

Bloggar: DennisEkonomisten, HagbomHedin, LidbyTokmoderaten
Media: Journalisten.

Var det dåtid eller framtid vi nu skulle diskutera?


Många gånger har det på senare år slagit mig kring det faktum att svensk historieskrivning har utelämnat en rad svarta hål. Det finns luckor i historiebeskrivningen, det gäller främst den svenska historien i mitt tycke, från 1800-tal till början på 1930-talet. Tiden fram till 1930 betecknades som ganska grå och mörk. Lite snedvridet då mycket av det som grundade Sveriges framgångar under mitten av 1900-talet hade sina spår i industrialiseringen från mitten av 1800-talet och de liberala reformer som innebar uppkomsten av många av de företag som byggt välstånd och skapat många arbetstillfällen. Vad var det som hände på 1930-talet i Sverige egentligen? Jo, Socialdemokratin inledde sina glansdagar. Från 1932 vidhöll socialdemokratin makten nästintill oavbrutet fram tills något kallat Allians för Sverige vann väljarnas förtroende.

Moderaterna tog i helgen fram ett nytt idéprogram. Det är till som ett instrument för Moderaternas fortsatta förnyelsearbete. Det är dock inte det som väcker de främsta reaktionerna. De historiska skrivningarna om mänskliga rättigheter, om kampen mot apartheid har väckt reaktioner från många håll.

”Moderaterna förfalskar historien!” sägs det. Men om det var dåtid som var fokus för idéprogrammet har man nog snöat in sig lite väl mycket på enskilda formuleringar. Det finns en rätt känd lista kring Moderaterna och dess historia. Utan att kommentera den listan hänvisar jag till denna detaljerande beskrivning av vänsterns historieförvridning av Moderaterna.

Sanningen är den att det brukar vara vinnarna som skriver historia. Idag är Moderaterna och Alliansen i vinnarhålet, därför kommer historian att kretsa kring vad de har genomfört och kommer att genomföra.

Problemet med socialdemokratin är att när de talar brist på visioner hos moderater talar de om att moderater som politiker saknar visioner för hur samhällets ska formas. Inom Moderaterna finns en tanke om att visioner och idéer utformas i ständig dialog med medborgarna, därför de återkommande besöken och samtalen ute i Sverige. Socialdemokraterna har visioner för samhället, men det är politiken som formar dem inte väljarna.

Problem nummer två gör sig talande i deras kritik. De tänker framtid, men deras syn på framtid ter sig mer i bilden av vad de ser FRAMFÖR sig. Och framför sig behöver inte alltid vara framtid, inte minst när de fokuserar mer på vad som var bättre för. Det är snarare dåtid som finns framför dem än den framtid som ligger till grund för Moderaternas fortsatta förnyelse. Framtidsarbetet genomförs inte av Moderaterna själva utan med kunskaper och intryck från medborgare. Där formas också idéerna.

Media: DN, DN.

Europa mot deadline

Bo Lundgren har suttit i TV4:s morgonsoffa och kommenterat problematiken i Europas ekonomier och vad som måste var en väg ut ur eländet. I samma stund som Grekland arbetar för att komma igen med en för länge sedan ohållbar ekonomisk situation möter den ett motstånd som inte gör arbetet lättare. Missnöjet mot de som i grunden är orsaken. År av icke ansvarsfull ekonomisk politik, ett öde som nu påverkar hela Europa.

Vad som är orsaken är klar, hur man kommer ut ur krisen och hur man hanterar krisen på bästa sätt är tämligen klar. Där finns förstås en polarisering. De som vill strama åt, föreslå striktare budgetregler och de som vill fortsätta med samma visa. De senaste omröstningarn i Europaparlamentet visar på just detta då vänsterkrafterna gör allt för att motverka finansiell stabilitet och sunda finanser. Till råga på det famlar svenska socialdemokrater i sin vilja och ger inte den bild som har varit allmän hos socialdemokrater hemma i Sverige.

Vad som nu behövs är en väg ut ur krisen där fler inser vikten av goda stabila finanser, att vara bestämd mot länder inom EU som går emot strömmen och ökar på sina utgifter utan att garantera att det finns inkomster som täcker upp.

Det krävs även enighet inom samarbetet. Att alla länder, både de euroanslutna och de som inte omfattas av samarbetet gör upp och inte i två parallella processer. Greklands kris är akut och Bo Lundgren pratade i morgonsoffan att en utväg borde vara skuldnedskrivning. Dock återstår den svåraste uppgiften för de styrande i Grekland, att övertyga sin befolkning om att krisen behöver hanteras här och nu. För EU:s del börjar timmarna bli få.

Bloggar: FredrikHökmark.
Media: Exp, SvD, SvD, SvD.

söndag, oktober 23, 2011

Oppositionens problem påverkar även Alliansen

Söndag förmiddag. Partistämman pågår alltjämt trots att många är rätt trötta efter gårdagkvällens trevligheter. Direkt från New Delhi gjorde Carl Bildt det bejublade inhoppet på stämman. Världen ser lite annorlunda än vad den gör i både Skövde och Örebro än vad den gör i Indien.

Dock är det hemma i den svenska myllan som det moderata förnyelse- och utvecklingsarbetet pågår alltjämt. Vissa andas tillförsikt, andra hanterar den redan kaotiska situation som har rått. Ordning och reda är ledordet för Alliansens syn på de offentliga finanserna. Ordning och reda skapar ett lugn och gör att man står bättre förberedd inför vad som komma skall.

Det är just nu oordning och oreda inom oppositionens största parti. I det korta laget kan det vara intressant att se hur hur ett parti inte förmår att hantera den situation som råder. I det långa laget innebär det också problem för Moderaterna och Alliansen. Utan den tonstarka oppositionen, med tydliga politiska alternativ som står upp mot regeringen riskerar även Alliansen tappa fart i utvecklingsarbetet.

Det var därför som Alliansen vann valet 2006, man lyckades forma en samlad opposition, man erbjöd ett tydligt regeringsalternativ och man gick hela vägen. Den som då förlorade hade då chansen att gå hem och allvarligt fundera på hur man skulle komma tillbaka. Faktum är dock att Socialdemokraterna beter sig lite som Hammarby gör i fotbollen, ett lag som borde vara uppe i Allsvenskan men som sätter sin plats i Superettan på spel. Socialdemokratin är parti som borde göra anspråk på att leda men som nu inte tycks förmås att ledas inifrån.

Det är lätt att få hybris i en tid som denna. Reinfeldt är ett unikum i höga opinionssiffror och Juholts bottensiffror kombinerat med ett före detta femtioprocentsparti som nu beter sig som ett fjärdedelsparti gör tillfredställelsen ganska hög. Dock går det inte att riktigt att slå sig till ro. Det är därför som de dagliga samtalen pågår ute i landet. Det är därför som moderata företrädare lyssnar till sjuksköterskor, lärare och elever. Att inte förvalta den goda situation som nu råder är minst lika illa som den situation där avsaknaden av en starkt och tydlig opposition är talande.

Bloggar: Högberg, Johan, Norah, PaulTokmoderaten, Zac.
Media: AB, AB, DNExprSvDSvDSvD.

lördag, oktober 22, 2011

Reinfeldts tal - till vanliga löntagares försvar #mstamma

De kan tåla vad som helst, men bara inte man föreslår att sjuksköterskan och läraren ska få behålla lite mer av sin lön. Att människor som jobbar kan få behålla mer i plånboken.

Tål det sägas att jag gillar att både jag och andra som arbetar hårt ska få behålla mer i plånboken? Absolut! Behövs det påtalas vikten av att arbete ska löna sig och att vi ska visa respekt för människor som jobbar hårt för att tjäna sin inkomst och gärna vilja göra så mycket som möjligt av sina intjänade pengar? Givetvis!

Vissa kanske störs av retoriken, av innehållet, av inriktningen i talet. Att skattesänkningar är som ett stort troll som skrämmer slag på alla de som har en tanke på att det finns några som vet bättre än vanligt folk om hur vanligt folks pengar ska hanteras. Jag förstår dessa, det kan tyckas skrämmande och jag hindrar ingen från att tro på den övertygelsen.Men min övertygelse är en annan. Det var mycket av det som förmedlades i Fredrik Reinfeldts stämmotal, att respekten för att människor ska få behålla mer i plånboken är en av grunderna.

En bedömning av detta tal rinner ut i det faktum att detta tal var mer av ett tal fokuserat på ett löpande bokslut på det som har gjorts och vikten av det som fortsatt behöver göras. Det tåls att göra sig uppmärksam på de reforer som har genomdrivits. Kommunicerar man inte de genomförda reformer kan det bli enkelt att folk inte uppfattar at saker och ting har gjorts och blir förvånade att saker har skett. Detta har Moderaternas med all rätt blivit kritiserade för, att de inte kommunicerar sin politik tillräckligt tydligt. Nu är det skillnad.

2006 - Det enda tydliga regeringsalternativet, 2010 - Det enda realistiska regeringsalternativet, 2014 - Det enda regeringsalternativet. Ett ord försvann, men begreppet "enda regeringsalternativet" finns kvar, det är bara frågan om motståndaren har förmåga att forma ett alternativ, om de nu kommer framstå som tydliga och realistiska.

Bloggar: Peter.
Media: AB, AB, DN, Exp, SR, SvD.

#mstamma och en grundidé som inte blir gammaldags


Fredrik Reinfeldt har i nuläget valts till partiordförande för den kommande perioden. Det är som sig bör, kongressens minst överraskande beslut, om det nu var någon som nu var en gnutta överraskad över detta. En partiledare och tillika statsminister som klår sin motkombattant med hästlängder enligt vad opinionen vill utvisa. Partistämman fortsätter alltjämt och jag kan finna en rad ljuspunkter från gårdagen. Hem från en middag med far, hans sambo och vänner tog jag del av beskedet hur stämman gick emot och sa ett tydligt nej till den kvoteringsvåg som har florerat i partiet.

Idéprogrammet har debatterats och justerats. Det blir nu till att skåda detta program som har tagit sin form och som ligger till grund för Moderaternas fortsatta arbete. Gårdagen blev även en dag som kretsade kring utvecklandet av den moderata politiken för jobb och ekonomi. Anders Borg, idag på finansministermöte, igår hemma i myllan, inför en samlad partistämma la han ut sin agenda för hur han såg på den fortsatta vägen framåt.

Sannerligen skrämmer det en och annan motståndare som fick höra Borgs besked om fortsatta skattesänkningar för inkomsttagare. Dock kan jag tycka att Borg tyvärr lämnar en del saker utanför. Den kritiserade värnskatten, dessutom det faktum att man nu väljer att instifta en skatt på vanligt fondsparande. Med beslutet om att gå vidare med Henrik von Sydows och Johnny Munkhammars motion om att verka för människors ökade möjlighet för att bygga en ekonomisk buffert är en skatt på vanligt fondsparande lite fel väg att gå.

Synen på fortsatta inkomstskattesänkningar kan ju ge en och anna lite vatten på sina kvarn när det kommer att måla på moderaterna bilden av att vara idélösa. Problemet är att vissa belackare som tror att ett femte, sjätte och sjunde jobbskatteavdrag är de enda bärande idéerna är antingen lite dåligt insatta eller så försöker de medveten sätta en felaktig bild utav partiet. Grunden i den liberalkonservativa idén är människors ökade frihet, om det såväl är ekonomisk frihet eller valfrihet. Och i idén om ökad ekonomisk frihet för människor blir ett jobbskatteavdrag ett av alla de verktyg som uppfyller den idén. Och om nu ökad ekonomisk frihet skulle vara en förlegad idé är det bara en signal om hur vissa ser på människors rätt till sin egen inkomst.

I synen på detta blir idén om människors ökade frihet intgen gammal eller rentav dålig idé. Det är en bärande grundidé som om Moderaterna skulle lämna den vara mer allvarlig om de inte hade ambitionen att öka människors frihet, såväl ekonomisk som friheten att välja. Det är där Moderaterna måste fortsätta även efter stämman.

Bloggar: Dick, Mikael.
Media: AB, DN, DN, ExpSvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

torsdag, oktober 20, 2011

#Mstämma och jakten på det allmänna intresset

Mycket har gått sedan Fredrik Reinfeldt lanserade de Nya Moderaterna som begrepp. 2005 myntades begreppet i Örebro, sex år senare sluts cirkeln på samma plats där termen blev allmänt känd. Mycket har hänt under tiden. 2005 hade man hanterat ett katastrofval och ett faktum att man nästintill bara var näst störst inom borgerligheten. Nu är kontrasterna talande om man jämför med den tiden.

Att vara ett parti över 30 procent har inte kommit av sig själv. Uppenbarligen har omformningen av partiet varit en succé. Trots det finns det en lång väg att gå, att uppfattas som ett allmänintresse kräver att man får genomslag i samtliga frågor som väcker ett allmänt intresse. Ekonomin är säkrad, skatterna och jobben likaså. Trots allt finns det frågor som där Moderaterna inte har fått det förväntade uppsvinget.

Ett tydligt tecken på det är att studera de moderata prestationerna lokalt och regionalt. Nya Moderaterna har slagit in väl på nationell nivå, där de starka profilfrågorna är centrala. Ute i landet är det skillnad, gamla fördomar som Moderaterna har all anledning att bryta gör att väljare lätt uppfattar partiet utifrån de påståenden som kommer från motståndarhåll.

Att kunna stå emot vrångbilder av partiet är förmågan att skapa ett beteende där de moderata idéerna får växa in. När människor hör ett missriktat påstående mot Moderaterna som inte riktat stämmer överens med väljarnas bild av partiet och man får känslan "Det där stämmer väl inte", då har Moderaterna lyckat bättre med sitt uppdrag att slå in på områden där man har ett förtroendeglapp att hämta in.

På det viset kan man tycka att omvalet i maj som inte riktigt var till Moderaternas fördel, trots allt visar på att det finns grund för fortsatt förnyelse och idéutveckling. Det kan inte alltid vara så pass enkelt att håva in framgång efter framgång utan att tillvaron ska få sig en och annan törn. Att pröva nya idéer, att driva igenom svåra reformer är ett måste för att utveckla sig. Den förre premiärministern Tony Blair nämnde att när man föreslår en tung reform får man kritik, när man genomför den blir man idiotförklarad och när reformen är genomförd ångrar man att man inte gick längre.

Medvetenheten om att utvecklingen inte har varit lätt, att alla reformer inte har varit efterlängtade är uppenbar. Men viljan att utveckla och förnya sig handlar också om att ta sig an de uppgifter som inte känns särskilt glamorösa, som kanske väcker en del kritik, men när de väl är avklarade gör tillvaron så mycket bättre. Det moderata förnyelsearbetet ska inte vara lätt, men det är väl det som gör det så intressant.

Bloggar: FredrikIlse-Marie, HögbergKent, Laakso, Lars, MartinOla, Peter, Sebastian, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DNDN, ExpSvD, SvD, SvD, SvD.

En diktators frånfälle, vem står på tur?

Det var en tid då västerländska demokratier tyckte att det mest stabila var att hålla diktatorer under armarna. Genom lugn och stabilitet utåt kunde man säkra goda affärsförbindelser mellan dessa länder. Handel är idag för övrigt ett viktigt instrument för att nå dessa länder och sakta men säkert få inverkan när det gäller demokratisk utveckling.

Den arabiska våren blev lite av en renässans. I och med upproret mot Gaddafi och upproren på den nordafrikanska och arabiska halvön känns det inte lika lägligt att stabilitet byggs genom att hålla dessa despoter under armarna. långsiktig stabilitet byggs genom demokratiska reformer, att främja en demokratisk utveckling i de länder som nu fått sina tidigare diktatorer på fall. Mycket är kvar att göra, utgången är fortfarande osäker, som i Egypten som i Libyen.

Gaddafis terrorregim är över. I många år har denne man inte blivit behandlad direkt som en diktator världens ögon. I mina ögon har Gaddafi framstått lite som diktatorernas egen Rock Star. En man som reser runt med sin helkvinnliga livvaktstyrka, i färgglada kläder och som väljer att bo i beduintält snarare än på något flådigt lyxhotell.

Västvärldens förhållande till Libyen har ifrågasatts, inte minst genom dess affärsförbindelser. Den tidigare Labourregeringen valde att frisläppa Megrahi, en av männen bakom Lockerbieattentatet. Det har gett Labour problem i opposition i och med deras kritik mot Tory/Libdemregeringen om hur de har hanterat insatserna i Libyen. Premiärminister David Cameron sa under en debatt i Underhuset att det inte är läge att ta lärdom av Labour när det kommer till att handskas med Gaddafi. Snarare skulle det vara på plats med en ursäkt för frisläppandet av Megrahi.

Att Gaddafi nu inte längre är på flykt är den definitva punkten på Gaddafieran. Utifrån denna situation är det nu viktigt att den stabilitet som nu byggs sker på demokratisk punkt, att västvärlden bistår med den hjälp som de kan stå till stånd med. Det demokratiska uppbyggandet som kampen mot den tidigare regimen ligger dock på den libyska övergångsregeringens ansvar. Västvärlden har all anledning att bistå, men inte leda

Kampen mot Gaddafi är över. Om omvärlden vore som Saurons öga från Sagan om Ringen-triologin borde nu ljuset också vända sig mot ett annat håll. Fortsatt finns det personer som Assad som skyr sin egen befolknings kamp för demokrati för yttrandefrihet. Med Gaddafi ur problembilden kan fokus flyttas mer mot den man som likt Gaddafi skydde människors rätt att komma till tals.

Bloggar: Christian, Ekonomisten, Kjellberg, LottaTokmoderaten, Wiseman.
Media: DN, DN, DN, DNDN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD.

Fel i reglerna eller tolkningen? HD har satt tonen

Grundintentionen i regeringens sjukförsäkring har alltid kretsat kring tre principer; är du för sjuk för att arbeta ska du sjukförsäkring, har du arbetsförmåga ska det finnas vägar för att kunna återgå i eget arbete efter förmåga, ifall man inte skulle få sin arbetsförmåga ska möjligheten för förtidspension finnas. Det är klart att när Försäkringskassan tar beslut som går helt emot de intentioner som finns med reformer är det lätt att ifrågasätta reformen i sig, även om det är felaktigtigt.

Högsta Förvaltningsdomstolen har nu fastslagit att Försäkringskassans tolkning om att stadigvarande nedsatt arbetsförmåga är lika med livslångt. Därmed finns grund för att liknande fall som de som har rapporterats om, bland annat ett fall som kom upp i september förra året annan tolkning.

Försäkringskassan har ofta hävdat att de tar sina beslut med hänvisning till att regelverket säger detta. Nu finner rättsinstanserna en annan syn i det hela, vilket är glädjande. Det finns nu en "prejudicerande" grund för att tolkningen stadigvarande inte handlar om livslångt och att Försäkringskassan inte har tolkat lagen efter lagstiftarens intentioner. Det finns förstås anledning att se hela tiden se över regelverket för att hitta luckor och förhindra att människor faller mellan stolarna. Domen är trots allt ett bevis på att lagens intentioner har tolkats fel från ansvarig instans.

Bloggar: Ekonomisten.

onsdag, oktober 19, 2011

Tankar inför partistämman

Andra hanterar kris, åker runt i landet och träffar först och främst sina egna för att lappa igen det förtroende som har trasats sönder som ett par slitna jeans. Sen kommer det viktiga samtalet, det med väljarna. Konsten är att finna en väg in i väljarnas vardag, vara där de befinner sig och tänka tanken att de kommer säkerligen till oss. Mycket av det arbetet är det som Moderaterna genomför i sin utveckling. Samtalet ute i landet, med sjuksköterskan och inte verksamhetschefen med sina statistikbilder är de viktiga samtalen.

Förmågan är också att kunna hålla tyst. Folk förväntar sig att politiker ska komma med de självklara beskeden. På det sättet bygger man inte en uppfattning om vad väljarna och vad folk ute i verksamheter vill, då är uppfattningarna redan klara. Att lyssna, bearbeta och återkomma med lösningar på vad man uppfattade som önskvärt är något nytt. Formandet av Moderaterna har inte på något sätt stannat av, det finns fortfarande utmaningar, frågor där moderaterna som parti inte uppfattas som lika trovärdigt som i andra starka frågor.

Fredagen kommer kretsa kring den stora diskussionen kring det nya idéprogrammet. Det är förstås lovande att befinna sig i ett parti där förnyelse och utveckling sker, till skillnad från andra partier som fokuserar på interna kriser och partiledarschismer. Fallgropen för Moderaterna är att bli stämplade som förvaltare och inte förnyare, den främsta opponenten mot samhällsproblemen är ett ansvarstagande för ett parti som söker fortsatt förnyelse.

Diskussionerna invid stämman har inte bara kretsat kring idéprogrammet utan den diskussion som kom att kretsa kring Moderaternas syn på kvotering. Det ska inte uppfattas som att Moderaterna vill ha kvotering, därför ska partiets ståndpunkt fortsättningsvis vara att kvotering inte är ett alternativ. Moderaterna har visat att det går utan, i riksdagen är Moderaterna det parti med flest utlandsfödda ledamöter.

Intrycket inför helgens stämma är att Moderaterna befinner sig i en situation som skiljer sig markant från den senaste partistämman för fyra år sen. Opinionen är mer gynnsam, fokus ligger framåt och inte här och nu. Det finns ett ansvar hos alla ombud att göra den här helgen så mycket bättre.

Media: DN, SvD.

Alliansen mot ett alternativ som saknar täckning för sina förslag

På morgonkvisten ramlar jag över Alliansens fyra partiföreträdares gemensamma apell gentemot S-budgeten. Läsningen som de bjuder på är just en förväntad uppspaltning utav de förslag som Socialdemokraterna bjuder på i sitt budgetalternativ. Håkan Juholts ord om stora breda löften har landat i en vardag där han inte saknar täckning för sina förslag. Härvan kring förhandlingarna av S-budgeten påtalade en brist när det framkom att man till en början ville göra avsteg från många av de fagra löften.

Jag har likt många andra tagit del av de breda löften som Juholt har bjudit på under vår, sommar och höst. Hösten blev nu inte kanske som han hade tänkt sig, men de interna budgetförhandlingarna blev en tid där vardagen gjorde sig påmind och medvetenheten om att det inte rimmar bra, att ansvarstagande inte bara är att hålla ordning på ekonomin, utan också inte lova ut mer än vad man kan finansiera.

Diskussionen under vår och sommar har kretsat kring hur socialdemokratin nu ska finansiera sina löften. Är det underskott eller skattehöjningar? Budgetpresentationen bjöd på ett besked, höjda skatter genom slopade arbetsgivarvgifter för unga, begränsat RUT och ROT, en skatt på tung fordonstrafik som tycktes kunna inbringa skattemedel innan den ens var införd.

Läsningen som bjuds på gör en lite mer förbryllad kring hur socialdemokratin har tänkt att finansiera sin budget. Efter beräkningar av den skuggbudget som finns har man funnit att det saknas kostnadsberäkningar för vissa förslag. Nog talat om att det var en budget i balans enligt besked från S-leden, kanske för att man inte valde att ta med alla kostnadsberäkningar, vem vet?

Nog väl, även om Alliansens gemensamma utspel vill slå hål på Socialdemokraternas trovärdighet för ekonomin är det i en tid där de senare partens företrädare har långt kvar att nå upp till Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts förtroendesiffror. Till döma av allt har Reinfeldt/Borg haft inga problem att framställa S-budgeten som oansvarig och ett alternativ som saknar täckning. Ansvar, arbetslinjen, Alliansen är det som kommuniceras från ett håll. På andra sidan står ett alternativ som saknar täckning i sin vardag, inte undra på att vissa försöker dra sin trubbiga lans mot opinionen.