onsdag, november 30, 2011

Om man ändå anpassar sig efter motståndaren

Visst kan man inte vända upp och ner på människors ekonomi. Där har Leif Pagrotsky rätt i sin tes. Men i ett längre avseende är det mer förvånande att man inte är mer drastisk när det gäller den framtida skattepolitiken. Dessutom har det till synes blivit mer regel än undantag att man ständigt anpassar sig till Alliansens agenda.

Att nu Pagrotsky nu gör detta utspel är förstår en anpassning som kommer spela stor roll för svensk inrikespolitik, ifall nu resten av partiet är med på hans noter. Håkan Juholts generösa löften om breda investeringar blir mer och mer ihåliga i den takt som den del som är vital för att man ska kunna finansiera sina löften, inte kommer vidröras.

På ett sätt har man insett faktum att det är svårt att vända upp och ner på människors ekonomi. Vad innebär denna signal i längden? Det är självklart att på detta sätter skapar man inte förtroende i en fråga om just skatter. I takt med att väljare från båda leden tydligt föredrar Alliansens ekonomiska politik framför det rödgröna alternativet. Att man nu enligt den information nu mer och mer anpassar sig till Alliansens skattepolitik, gör det mer tydligt att det bara finns ett alternativ i denna frågan.

Media: AB, DN.

lördag, november 26, 2011

Släpp in fler - Om utanförskapets utmaningar

I tider av ekonomisk oro har kraven på att värna jobben för de egna medborgarna varit tydliga. "British jobs for British workers" har ekat från inte minst fackliga företrädare. Att dessa tongångar nu letar sig in i Labour, känns oroande. Jag har tidigare lyft upp diskussionen kring Blue Labour och de nationalistiska tongångar som nått ända fram till Labourledare Ed Milliband.

Just Storbritannien har varit ett sånt exempel. I Sverige har kritiken mot arbetskraftsinvandringen främst kretsat kring missbrukandet av systemet med arbetskraftsinvandring. Det är i sig olyckligt och självklart ska detta missbruk stoppas. Problemet finns även hos de svenska Socialdemokraterna. Det känns ibland som de inte vågar stöta sig med främst LO som varit en motståndare mot arbetskraftsinvandring. Det är ett motstånd som inte uttrycks ordagrant, men kläs i förevändningen om att arbetskraft utnyttjas av mindre seriösa aktörer på den svenska arbetsmarknaden.

DN pekar på att utanförskapet har ökat bland utrikesfödda. I sig har utanförskapet minskat, men till följd av den finansiella krisen slås de med svagast ställning ut först. Därför finns skyddsnät att fånga upp dessa. Därtill är det viktigt att fokusera på att vägen tillbaka till eget arbete är det viktigaste. Att hantera det ökande utanförskapet bland utrikesfödda handlar också om behovet av handlingskraft, på kommunnivå kan skillnaderna vara stora beroende på vart i landet man hamnar.

Det största problemet är att etableringstiden är oacceptabelt lång för invandrare som kommer till Sverige. I sig finns det lösningar, Solna som exempel där etableringstiden handlar om något år i bästa fall istället för 5-7 år som är ett nationellt genomsnitt. Under det året har den invandrare som haft turen att komma till just Solna, fått en introduktion på en arbetsplats och en introduktion i det svenska språket som är praktiskt gångbar. Detta sker för att man använder de resurser som tilldelas för att etablera människor på arbetsmarknaden och inte som någon form av bidragsförsörjning. Fem minuter från Solna centrum ligger Sundbyberg, där arbetslösheten bland utrikesfödda är en tredjedel högre än i Solna. Korta avstånd men stora skillnader.

Det finns som sagt goda exempel där man hittat lösningar som fungerar, en fråga om politisk handlingskraft, främst på kommunal nivå med Solna som exempel. Motståndet finns där, från fackliga organisationer till ett parti som försöker släta över sina nationalistiska drag och klä in det i en ny beteckning som ska kommunicera en mer mjukare framtoning. Som att klä in en slägga i en dunkudde. Hur svensk socialdemokrati tänker kring de vindar som blåser kring deras brittiska kamrater är en fråga sig. Jag skulle bli orolig om dessa vindar även blåste upp här i Sverige.

Bloggar: Lidby.
Media: DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD.

Häftigt att betala skatt?

Jag tog del av Anders Borgs uttalande om skattens betydelse för samhället i sig. Att han anammar Mona Sahlins gamla bevingade ord om att skatten är grundfundamentet för samhällets olika funktioner, de som människor förväntar sig bli finansierade via skattsedeln. Vissa socialdemokrater kan tyckas hoppa högt i avsky över ett uttalande från en moderat som sänkt skatter för vanligt folk, i runda slängar mer än vad Bo Lundgren mäktade med i rena löften. Sen att de totala skatteintäkterna är högre nu än 2006, säger något om att vissa socialdemokraters klagande klingar rätt tunt

Det är klart att skatt är en nödvändighet för att klara den välfärdstanke som samtliga partier säger sig värna. Att Anders Borg anammar argumentet "Det är häftigt att betala skatt" kan jag förstå. Han är ju den som har det främsta ansvaret för skattepengarna. Dock kan man tycka att det skulle kunna finnas andra prioriteringar, som uttrycket "Det är häftigt att arbeta". Helt i linje med Moderaternas ambition om fler i arbete, den känslan av att ha ett jobb, ibland svår att komma ifrån.

Bloggar: DHE.

fredag, november 25, 2011

Att klä något gammalt i något nytt

Morgonens nyhetsflöd bjöd på det ena efter det andra av intressanta nyhetsvinklar. Det går ju inte att säga att inrikespolitiken är ointressant. Trots att mycket har varit fokuserat kring interna uppror är det en tid av stor politisk och ekonomisk oro.

Bara vi hade haft fler socialdemokratiska regeringar hade krisen varit hanterad vid det här laget, påstås det på Aftonbladets ledarplats. Men att inta en sådan ideologisk dimma kanske inte är det mest trovärdiga. Runtom i Europa har S-ledda regeringar fallit. Grekland, Spanien och Storbritannien för att nämna några. Förslaget om euro-obligation, men en enhetlig risk för alla deltagande länder är ett av de förslagen som nu basuneras ut på ledarplats.

Att komma på tanken, att klumpa ihop flera lån med olika risk och betalningsförmåga, kombinerat med länder med olika kreditvärdighet är just en sån tanke som man hade släppt efter det som hände i USA 2008. De amerikanska subprime-lånen hade en tanke att erbjuda högsta kreditvärdighet. När enskilda länder saknar högsta kreditvärdighet innebär det oproportionerligt högre risk för länder med hög kreditvärdighet. Tyskland är ett land, att att komma på tanken att Sverige ska ingå där känns rätt absurd.

Till råga på allt fortsätter popcornen att poppa. Nu kanske jag var lite elak, men Håkan Juholt begår en i raden av debattartiklar där han basunerar ut hans vilja där partiet ska ta strid i frågan. Jag är inte intresserad av vilka frågor han tänker ta strid om utan vilka konkreta förslag som ska komma. Att sedan komplettera sina fyra stridsfrågor med att låta miljardrullningen fortsätta inom infrastrukturen, satsning på t-bana, Norrbottniabanan och snabbjärnväg, kommunicerar den här lite innehållslösa retoriken där man lovar runt men håller tunt. det blev en miljard till t-banan senast, trots att en t-banering går på runt 100 mdr kronor, minst.

Sen det om snabbjärnväg, jag har nämnt det en gång, men snart kommer det kommuniceras att man bör lägga ner tanken på att satsa på snabbjärnväg, helt enkelt inte lönsamt.

Idag drar även Sverigdemokraterna igång sina partidagar i Göteborg. Det är förstås ett stort intresse kring partiet och dess första stämma sen inträdet i riksdagen. Att klä in partiets retorik i någon ny form av ideologisk etikett, är inget som förtar partiets egentliga vilja. Det skulle både förvåna partiinterna och väljare. Den invandringsfientliga agendan blir inte nedprioriterad bara på grund av en ny ideologisk identitet. Senast igår stod Kent Ekeroth i riksdagen och propagerade om invandringens kostnader, att det skulle ske förändringar efter helgen känns rätt osannolik.

Till råga på allt ska man gå in i en ny helg med lite ytterligare hybris. DN/Synovate ändrar ingenting. Oppositionen kan anses som chanslös, men inte uträknad. Jag förväntade mig en politiska höst där de politiska striderna skulle stå i högsta dager. Nu ville ödet något annat, det påverkar även regeringen. Ett parti som tycks ha en svag sida, att agera i opposition påverkar även det politiska samtalet. Om inte december ändrar något kan man alltid hoppas på att den svenska våren 2012 innebär något helt annat.

Bloggar: HBTHögberg, KentMartinMikaelPeter, Radikalen, Tokmoderaten.
Media: AB.

torsdag, november 24, 2011

De fagra löftena fortsätter - De konkreta beskeden att vänta

Jag har noterat att Håkan Juholts turné nyligen stannade upp i Gävle, en av alla hans anhalter. Medlemmarna må vara nöjda, frågan är vad väljarna tycker. Frågan kommer att dyka upp ju närmare valet vi kommer, hur kommer allt att finansieras?

Lyssnar man till Juholts retorik blir man rätt imponerad över hans förmåga att forma den bild som han vill ge av samhället och den motståndare som han vill manövrera bort från regeringsmakten. Dock är det de konkreta beskeden som saknas i kontexten. Vad är innehållet i talet om "inte räds morgondagen", "vi måste bygga morgondagen" & "Vi har högre ambitioner än så"? Juholts första år har trots alla skavanker handlat om Juholts högre ambitioner, men det börjar bli dags att bli konkret. Ifall inte popcornmaskinen ska få tala.

Enligt uppgifter har stora löften kommit ur Juholts mun under hans besök i Gävle. Norrbottniabanan, tunnelbana och snabbjärnväg mellan Göteborg och Borås. Man blir aningen luttrad kring socialdemokratins löften kring järnvägen och kritiserandet av regeringens hanterande av de senaste vintrarnas tågkaos.

Då kan man fundera kring meningen med Botniabanan, en investering på runt 18 mdr kr nästan mitt ute i ingenstans, där finns en del av förklaringarna när övriga järnvägsnätet blev eftersatt. Samtidigt får Gävleborna finna sig i att det inte är dubbelspår hela vägen ner till Stockholm, något som Juholt inte nämnde men som bör vara en prioritet i de kommande investeringarna som regeringen har aviserat. Dessutom har jag hört om en rapport som inom kort kommer rekommendera politiker att lägga ner tankarna kring snabbjärnväg. Det är inte en realistisk tanke.

Det är det som är den stora frågan, hur allt ska finansieras. Jag vet att det är enkelt att åka runt och lova stort och prata med stora ord. Den retoriska bubblan är Juholts största akilleshäl, socialdemokratin har undvikit att svara på hur allt ska finansieras. Till det faktum finns frågan kring de luckor som finns i deras ekonomiska politik, hur kommuner och landsting ska kompenseras för det faktum att kostnaden för att ha unga anställda blir dyrare med det socialdemokratiska alternativet.

Det här luckorna är just det som ger bilden av Kejsarens nya kläder. Det som idag ger förtroende är att visa prov på ansvarstagande i en tid av oro. Det är inte dags att räkna ut socialdemokratin än. Men om den allmänna opinion skulle cementeras alltmer intill nästa val bör man ha anledning att vara orolig.

Media: AB, AB, ABDN, SvD.

onsdag, november 23, 2011

Sura sossar och ansvarstagande moderater

Det var i morse som nyheten kablades ut i media att Anders Borg nu var bäst i finansministerklassen i alla kategorier. Det som lyfter Anders är förstås något som glädjer många av hans partikamrater, själv är Anders den lågmälde personen som trots den fina utmärkelse fortsätter förmedla mantrat av ansvarstagande.

Det finns de som glädjs och de som buttert ser på när moderata ministrar får internationellt högt erkännande. Antingen gör man som Eva-Lena Jansson och sitter och tweetar buttert hur många väljare som är nöjda med Borgs arbetsmarknadspolitik när de facto 200 000 fler är sysselsatta, samtidigt som sjuktalen har sjunkit nämnvärt efter 2006. Det är en sak att vara kritisk och föreslå alternativ, det är en annan att vara bitter och gnälla på att saker är fel.

Tommy Waidelich är en av de som på ett ganska taffligt försöker smutsa ner glorian på Anders Borgs huvud. På grund av eurokrisen är det enligt honom ingen större konkurrens för Borg. Sanningen är att det är ingen större konkurrens för Anders Borg hemmavid. Det är lätt att påstå att bara om man själv hade varit finansminister hade man varit den som fått utmärkelsen. Det är ju inte direkt vad Anders Borg är utan vad han gör som har fått det erkännande som han nu har fått. Med socialdemokratisk ekonomisk politik där regeringen föreslår en satsning har man alltid mer pengar att ge. Som om det som händer i Grekland skulle vara en illusion. Med (S) hade hade verkligheten sannolikt ha varit likadan i Sverige.

Till råga på allt går det att ifrågasätta Socialdemokraternas retorik i den ekonomiskpolitiska debatten när den man som de gärna hade sett som investerare i SAAB nu är internationellt efterlyst. Som med den marina styrkan som man lyfte i diskussionen om Libyen men som NATO sen inte behövde. Dålig tajming i två avseenden minst sagt.

Saker som sägs blir bara fel. Att mäta sig med Anders Borg kräver en del och att stå och sura och påstå att man hade fått den där titeln om man själv hade varit finansminister höjer inte direkt Tommy Waidelichs värde. Sannerligen har han den mest otacksamma uppgiften som någon socialdemokrat har, att matcha upp mot Europas bästa finansminister.

Samtidigt fortsätter Borg med sitt mantra om ansvarstagande. Att vara återhållsam och inte ta några onödiga risker. Att nu Maud Olofosson också spjärnade emot att Antonov skulle få gå in i SAAB känns rätt skönt.

Bloggar. GöranKent, KjellbergLedarbloggenMMK, Radikalen, SoilanderTokmoderatenx2.
Media: AB, ABABAB, DNDNDNDN, ExpExprSvDSvD.

En ny budget och en stabil Borg

Det blir aningen lätt att falla in i en hyllningsretorik till sin partivän och finansminister nu när han hamnar i topp bland Europas alla finansministrar. Mannen med hästsvansen som förvaltat den mest expansiva ekonomin, från landet dit investerare vallfärdar för att investera i nästintill stensäkra papper, han är nu bäst av alla i Europa. Detta är ytterligare ett kvitto på att den väg som har valts är den rätta, när den högst ansvarige för Sveriges offentliga finanser får detta omdöme utifrån.

"Som häxmästare bakom en av Europas bäst presterande ekonomier har han vunnit extra tyngd i Bryssel och hemma har han hjälpt till att ta sitt höger-mitten, liberalkonservativa, parti till en exempellös andra mandatperiod" - Financial Times.

Samtidigt som det borgerliga experimentet håller på att falla ihop enligt Juholt, får Anders Borg detta omdöme.

Detta är dock en dag då budgeten klubbas i riksdagens kammare. Anders Borg lär vara en av de med det största leendet på läpparna. En annan är Mats Eriksson. Jag upptäckte en dag när jag gick in på Facebook och fick se att en herre ville bli vän med mig. Jag insåg att det var mannen bakom årets Momspromenaden och årets lobbyist, ett jobb för mångårig kamp för sjystare ekonomiska villkor inom restaurangnäringen. Eftersom mitt stöd för den sänkta restaurangmomsen är högst personlig är det intressant att blicka in i Mats arbete.

Mats är likt min syster och svåger, en av alla de som kämpar med oerhört små ekonomiska marginaler, i en näring där många inte undviker att begå oegentligheter, fuska med kvitton och utbetalningar av svartlöner. Lyfter man blicken från McDonald´s och Max finns en vardag där många kämpar dagar i ända för att verksamheten ska gå ihop. Inte för att kunderna sviker, utan för att så är vardagen när lönsamheten att bedriva restaurangverksamhet är låg.

Anders Borg har förvaltat sunda och offentliga finanser. Därtill kommer satsningarna på fler jobb och större marginaler. Därför är Mats Eriksson likt min syster och svåger de stora vinnarna idag när deras näring får det erkännande som de länge har förtjänat. Mot hotet mot detta är den raljanta opposition som nonchalerat restaurangnäringen och den vardag som råder för många. Vissa jobb är finare än andra.

Mot dem budget som klubbas finns också de som kraftigt höja kostnaden för att ha unga anställda. När man  på det inte kompenserar vare sig kommuner, landsting eller myndigheter som Försvarsmakten, blottas bilden av ett alternativ som allvarligt hotar jobbchanserna för unga personer. Det har funnits kritik mot den halverade arbetsgivaravgiften, men man kan fundera kring varför ett avskaffande skulle göra det bättre.

Så en dag som denna kan jag bara gratulera min syster och svåger, samt Mats Eriksson för hans enträgna arbete. Nu har äntligen kampen lönat sig.

Bloggar: Peter.
Media: DNSvD, SvD.

tisdag, november 22, 2011

Partibidrag är varje individs ensak

Morgan Johansson är ytterligare en av de som spinner igång på konspirationsteorier kring Carema och samband till Moderaterna. Jag kan bara säga att det är beklagligt att Carema inte lever upp till kvalitetskrav, att kommuner inte noggrannare följer upp sina avtal samt att bristen på en skarp och övergripande kvalitetskontroll saknas.

Men jag hade för mig att Morgan Johansson hade viktigare saker än att skjuta bredvid målet. De senaste timmarnas medierapportering har handlat mer om att S nu viker tillfälligt från sin ståndpunkt om lagstiftning kring redovisning av partibidrag. Om han har svårt för Carema kan han göra något åt det faktum att hans partikamrater styr i en tredjedel av de kommuner som har upphandlat med Carema.

Det är förklarligt att vissa kräver att partier ska redovisa vilka organisationer som ger dem pengar. Det kravet kan jag stödja och samtidigt visa på hur mycket Moderaterna får av företag och organisationer. 0 kr! Det som ändå inte kan godta denna information kan man konstatera att de antingen:
  • Har svårt att läsa intäktsredovisning.
  • Indirekt ifrågasätter att Moderaterna inte följer god redovisningssed i och med att de inte väljer att särredovisa bidrag från företag/organisationer respektive privatpersoner.
I frågan om redovisning av företag/organisationers bidrag till partier är LO:s bidrag till Socialdemokraterna oklar. De finansiella medlena går att se, dock går det inte att utröna värdet av de personresurser som ställs till förfogande. Inte en Riksdagens UtredningsTjänst kan räkna på det.

Dock kvarstår det viktigaste, att varje skänkt krona kan vara lika hemlig som den enskilda rösten som en privatperson lägger. Att redovisa företag eller organisationers bidrag är enkelt, för där tar Moderaterna inte emot några bidrag.

Bloggar: Kent, Martin, MikaelRadikalen, TokmoderatenYtterligare konspirationsteorier. ;)
Media: DN, DNExp, Exp, SvD.

Befäst ideologin genom att stå kvar i samma ståndpunkt

Christer Isakssons inlaga kom några timmar efter att Socialdemokraterna hade bytt ståndpunkt i frågan om redovisning av partibidrag. I sig var det glädjande att man nu intog ståndpunkten och ställde sig på Moderaternas sida i fråga om en frivillig överenskommelse än att genom lagstiftning kräva öppen redovisning av partibidrag. Men beteendet väcker en del frågor. Det var ju inte så att man stod ensamma om sin ståndpunkt, men i ett försök att få igenom en höjning av partistödet väljer man nu att ändra sin ståndpunkt i frågan.

Vad säger detta om när ett parti så lättvindigt väljer att svika sitt tidigare ställningstagande? De bakomliggande anledningarna känns rätt vaga. Risken är stor att detta väcker mer missnöje internt, vilket inte kommer kommunicera en positiv bild utav partiet.

Den moderata kommunikationen i denna fråga handlar helt och hållet om väljarhemligheten. Alla privatpersoner som donerar pengar till ett parti ska kunna känna att de gör det med samma hemlighet som när de lägger en valsedel i valurnan. Det är förstås en skillnad med företag och organisationer, men i det avseendet tar Moderaterna inte emot några bidrag, de kommer helt och hållet från privatpersoner.

Även om jag välkomnar Socialdemokraternas svängning i frågan är det lite förvånansvärt att man gör det till förmån enbart för att få genom höjt partistöd. Att finansiella medel till en partiorganisation står högre än att stå fast vid enskilda ställningstaganden gör en inte mer trovärdig. Det moderata ställningstagandet om respekten för den personliga integriteten, att varje skänkt krona kan vara lika hemlig som den enskilda rösten är minst lika viktigt att stå fast vid som de bakomliggande faktorerna till det ställningstaganden som socialdemokratin nu väljer att lämna.

Bloggar: Högberg, Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, SvD.

måndag, november 21, 2011

Sälja en ståndpunkt för mer partistöd?

Den infekterade debatten om partibidrag och dess öppna redovisning fortgår. Nu visar det sig att Socialdemokraterna backar från sitt ställningstagande om att lagstifta kring öppen redovisning av partibidrag. Förvånande i sig att man viker från en fast ståndpunkt, inte minst när det fanns en grund för att få igenom en lagstiftning i riksdagen.

Vad som uppenbarar sig är det faktum att nivån på partistödet har kommit på tal. Därför viker Socialdemokraterna från sin hållning. Det är rätt anmärkningsvärt, om man väljer att sälja sig för högre partistöd, viker från sitt krav på lagstiftning kring redovisade partibidrag. För en gångs skulle ställer jag mig bakom Gustaf Fridolins kritik, att Socialdemokraterna nu backar från sitt ställningstagande. Varför ställde man sig bakom en lagstiftning om man nu inser att det vore bättre med en frivillig överenskommelse? Någon brist på pengar har de inte, eller?

Bloggar: Ekonomisten, Westerholm.
Media: AB, AB.

Att utnyttja ursäktsceremoni för billiga politiska poäng

Samhället hade en kollektiv skuld att betala. Berättelsen om barn som fallit offer för åratal av vanvård, understödd av nonchalanta socialhandläggare som inte satt barnens bästa i första rummet utan hanterat dem som en siffra i en pärm.

Idag fick de sin ursäkt via en ceremoni i Stadshuset. Till råga på det gav regeringen som tur vad efter och betalar ut den symboliska summan på 250 tusen kronor. En struntsumma i sig, men i sig ett kvitto på att man nu tar ansvar för att återgälda de som fick sin barndom bestulen.

Det som gläder mig är att dessa får upprättelse. Det som förbryllar mig är de som utnyttjar detta tillfälle för att plocka hem billiga politiska poäng kring ett faktum att statsministern inte råkade vara på plats. Mitt i allt när människor ska få motta en offentlig ursäkt skapar vissa en sidodebatt, använder dessa personer som slagträ för att politisera en ceremoni, bara för sina egna ideologiska syften.

Så kring det faktum att de som tydligen ville spinna  detta kan jag bara jag bara fundera kring en sak;

Varför är det viktigare att sprida ideologiska floskler istället för att diskutera vad man kan göra för att det inte ska hända igen? Hur skönt kändes det att använda de vanvårdade barnen som slagträ för att plocka billiga politiska poäng?


Läs Maria, En av de som tog dessa yttringar personligen.
Bloggar: Radikalen.
Media: AB, DNExpSvD, SvDSvT, SvT, SvT.

En stilla känsla av hybris

Så vaknar man upp till ytterligare en måndagsmorgon för ytterligare en arbetsvecka. En stilla känsla av hybris finns alltid där, det så kallade opinionsläget ligger där som en våt filt och försöker säga något om läget i de politiska partierna. Jag kan tyckas att det kännas ganska skönt att inte bli nedskriven med negativa rubriker. Å andra sidan är situationen en helt annan än för fyra år sen.

För fyra år sen hade tre ministrar och en statssekreterare lämnat sina uppdrag vid det här laget. Opinionsskillnaden mellan blocken var uppe i tjugo procent och Alliansens grepp om regeringsmakten skulle bara bli en fyraårig historia. Nu vet vi bättre, förklaringen finns förstås i många olika saker, men förändringarna skedde under kort tid.

Tomas Östros kan tyckas bygga en grund i det tysta. I gårdagens SvT Agenda fick han ge sin syn på situationen i sitt parti. Det kan tyckas förvånande, den brain drain som har pågått inom socialdemokratin, att Östros var en av de som fick gå trots hans mångåriga erfarenheter. Den politiska popcornmaskinen var en passande liknelse som förklarade Östros syn på partiet. Många olika besked, men ingen direkt samordning.

Vad som dock är anmärkningsvärt är att Tomas Östros inte tydligt kan uttrycka sitt stöd för Håkan Juholt. Svaret på frågan landar i ett ickesvar där tittarna utelämnas det riktiga svaret om hur Östros ser på det nuvarande partiledarskapet. Men det kanske är en bra manöver, att Östros inte ställer sig på Juholts sida men inte bränner sina broar totalt till den nuvarande partiledningen.

Det är dock hybrisen inom mitt eget parti som också är en aspekt som ska tas på allvar. 35 procent är sig helt fantastiskt, men ganska ovant för ett parti som för 8-9 år sen var nere på nästan 10 procent. Nu finns det förstås ett intresse för Moderaterna och där måste man svara upp mot dessa förväntningar. Därför fortsätter besöken och samtalen runtom i Sverige. Idéerna och visionerna ska inte finnas bland politiker, de ska finnas bland alla de besök och samtal som görs. När samtalen fortsätter läggs grunden för fortsatt förtroende, det handlar dock om att inte bli allt för övermodig till följd av den situation som råder.

Bloggar: Högberg, Johan, KentSebastian, Tokmoderaten.
Media: AB, DN, GP, Skånskan, SvDSvD, SvD.

söndag, november 20, 2011

Tuschpennan på hyllan - Tack för allt Lasse!

Första upplevelsen som jag minns var Kurt Olssons Julkalender. Jag minns mycket väl att sista luckan den 24:e var helsvart. Sen följde år av roliga sketcher av mannen med den bredrutiga kavajen och den slarvigt knutna slipsen. Ett av de mest komiska momenten var hans pedagogiska försök att förklara något väsentligt med sina yviga tusschskitser på ett stort blädderblock. Hans vapendragare Arne blev också ett välkänt inslag i hans tv-shower.

Nu har mannen som gav Göteborgshumorn ett av många ansikten, tystnat för alltid. Dock lever många av hans alster kvar. Kurt Olsson blev för mig likt många en del i min uppväxt. Hans överenergiska och humoristiska inslag har varit en stor del under lång tid. Det är tråkigt att en man som haft som livsgärning att roa allmänheten, nu går ur tiden så pass tidigt som han ändå gjorde. 66 år, nu blir det inga mer tuschskitser, men allt som han åstadkom lever kvar. Som den hysteriska broöppningen och intervjun med Patrik Sjöberg på en gigantisk soffa i södra Göteborg. Jag påminns varje gång jag åker förbi det stället om den legendariska intervju som skedde där. Humorn och värmen lever kvar även om nu mannen bakom det har gått ur tiden.

Tack för allt Lasse!


Bloggar: Tokmoderaten.

Juholt och könsrollerna

"En kamrat var nyss inne på leksaksaffärernas snedvridna könsroller i sitt sortiment. Jag håller med om det snedvridna. Alledes nyligen såg jag ett leksaksslott med fyra torn. I varje torn hade man placerat en rosa My Little pony. Min första tanke - Hur ska vi någonsin få jämställdhet när tjejer inte får lära sig grundläggande militär taktik? VEM placerar kavalleriet i tornen liksom...?" - Joachim Holmqwist

Leksaksaffärer är fortfarande ett unikum när det kommer till att bekräfta könsroller. Jag fick det också klart för mig när jag för två helger sen spatserade runt på BR Leksaker inne i Gallerian i Stockholm. De förutbestämda kontrasterna mellan vad som var för flickor och vad som var för pojkar var uppenbara. Nu kan man inte klandra leksaksaffärerna helt, mycket av ansvaret ligger på föräldrarna, vad de köper till sina barn. Mitt val landade i en innebandyklubba och två mål i en annan affär. Jag hade köpt samma sak om mitt syskonbarn hade varit flicka.

Håkan Juholt har landat på Gekås, det kanske mest svennefierade av alla tingest i Moder Sveas avlånga land. Jag får säga att Boris likt Ingvar Kamprad är genier när det kommer konsten att få människor att vallfärda till deras butiker. Kamprad gav vanligt folk möjligheten att snygga till sina hem med prisvärda möbler, Boris driver ett varuhus dit människor tycks komma för handlandets skull. Jag var där en gång för ett antal år sen. Inte lika stort som nu, men tydligt i hur mycket man kan bränna pengar på.

På Gekås blir Håkan Juholt förevisad en ny företeelse till nästa sommars köporgie. Likt en vanlig familj där mammorna ränner runt bland butikshyllor, föredrar männen en öl i handen framför grillen på campingen. Nu Har Boris kommit på att inrätta en sportbar mitt inne i kvinnoavdelningen. Vad än bättre att befästa gammeldags könsroller än detta.

Vad än bättre att Håkan Juholt i sin förtjusning nu utbrister "Du lägger alltså en sportbar mitt bland tjejkläderna? Det är ju djävulskt uttänkt. Finns det ett Nobelpris i handelsstrategi borde du få det" Håkan Juholt vill framstå som folklig, men frågan är om hur hans uttalande får för responser inom det feministiska lägren inom socialdemokratin. S-Kvinnor är kanske den gruppering som inte gläds av hans uttalande.

Samtidigt som vi förevisas i Juholt kanske förtjusning till 50-talets könsideal eller om detta bara är ytterligare ett tillfälle där han har svårt för eftertänksamhet i vad han säger. Det kan tyckas skämtsamt, men en del människor är allmänt lättretade. Om det nu kan tänkas djävulskt uttänkt och grunden till nobelpris i handelsstrategi, kan man undra vad Håkan Juholt har för andra idéer för att lyfta fram befästade könsideal. Här är förslag på några.

Bloggar: Maria.

Bilden av Sverige - en söndagstanke

Igår i mataffären stod jag och blickade på omslaget till senaste numret av Veckans Affärer. En text talade till mig, Sverige som modell är en ny exportsuccé. Faktum är att ibland känner man sig lite smickrad att Sverige ses som ett föredöme. Med tanke på den bild som målades upp i TV-programmet The Daily Show med John Stewart, en bild av ett land där människor hölls tillbaka av generösa välfärdssystem och fick lite utrymme till självförverkligande, känns det lovande när andra länder nu ter sig till Sverige i tider av oro.

Allt började med Washingon Posts artikel Five economic lessons from Sweden the rock star of the recovery. Sen artikeln The Northern Star målade ytterligare upp bilden av att Sverige inte längre sågs som ett land, präglat av demokratisk socialism utan som några som hade nyckeln till att bibehålla ekonomisk stabilitet när andra länder pratar nedskärningar och stimulanspaket.

Faktum är att Sveriges agerande har sålt denna bilden, inte ett resultat av en snillrik pr-kampanj. Uppenbarligen stör det vissa att denna bild målas upp kring Sverige utomlands. Katrine Kielos råkar vara en av dem. I sanna ordalag förstår jag om det inte är lätt att vara socialdemokrat för tillfället, Kielos har varit en av dem som visat en gryende förtvivlan som hon och hennes skribentkollegor på Aftonbladets ledarredaktion försöker hålla under armarna.

Det finns de återkommande argumenten kring Fas 3, men Fas 3 är inte hela problematiken, utan att människor i tid och otid har fastnat i en flora av olika arbetsmarknadsåtgärder och inte mött den riktigt engagerade personen öppnat dörren in på arbetsmarknaden. När Kielos ondgör sig över att nya aktörer släpps in inom arbetsmarknadspolitiken kan man undra om hon tycker det var bättre förr när vi hade en flora av olika åtgärder, men en ansvarig myndighet som inte levde upp till sitt namn. Fler aktörer måste in och det handlar främst om de som har förmåga att utmana Arbetsförmedlingen i sitt uppdrag att förmedla just jobb.

Katrine Kielos drivs uppenbarligen av en ambition att svartmåla det land som under decennier har formats av ett parti som nu fallerar och som hon nu oroar sig för. Att hon likt andra försöker måla på en bild av att alla former av orättvisor har ploppat upp som små svampar, från den dag då Fredrik Reinfeldt steg in i Rosenbad gör argumentationen inte mer seriös. Bristande äldrevård har varit en snackis under många år, men socialdemokratiska tyckare har en egenhet att påstå att allt är ett resultat av att Alliansen ville ge människor med låg- och medelinkomster lite mer i plånboken efter skatt.

Det är klart att man kan fortsätta stå bredvid och gnälla och svartmåla. Men vill man komma igen är det dags att fokusera på något mer konstruktivt. Den bild som trots allt målas upp har gjort att Sverige ses som ett föredöme hos många. Det är förståeligt att det stör vissa.


Bloggar: Högberg, KentMotpolTokmoderaten.
Media: DN, Exp, SvDSvDSvD, SvDSvD.

lördag, november 19, 2011

Igår: Arbeta mer Idag: Arbeta mindre - dagspolitik á la S

Socialdemokraterna tar sig an nya grepp i en fråga där de i sig har ett enormt förtroendeglapp, men som är vital för att i överhuvudtaget bli valbar. Den ekonomiska politiken ska kompletteras med några nya mål för att stärka Socialdemokraternas alternativ mot regeringens ekonomiskpolitiska agenda. En av punkterna som går att utläsa är följande:
Idag går det att läsa om viljan att partiet återigen ska lyfta frågan om arbetstidsförkortning. Bland annat handlar det om sex timmars arbetsdag för föräldrar, en fråga som Morgan Johansson ställer sig bakom. Det är intressant att ett parti vars främsta företrädare lyfter förslag om ett mål för att öka antalet arbetade timmar nu kompletteras av ett förslag om hur vi ska jobba mindre.


Frågan är vad de egentligen vill kommunicera. I nuläget får vi nästan vänja oss vid att Socialdemokraternas politiska agenda ändras, inte bara från dag till dag utan också från timme till timme.


Bloggar: Kent.

På jakt efter tydligheten

Fredrik Reinfeldt frågasätter Håkan Juholts engagemang mot de färmlingsfientliga vindar som kommer utifrån Sverigedemokraterna. Ett engagemang som han såg som en ryggmärgsreflex från hans tidigare utmanare Mona Sahlin, en person som har ägnat stor del av sitt politiska engagemang till att bekämpa främlingsfientligheten.

Genom Sverige reser Mats Odell och fiskar efter stöd till att leda ett parti som inte har tappat sin värdegrund, men som framstått som otydliga kring var de ska stå i den politiska myllan. Det finns en utmaning för svensk borgerlighet, en tydlig högerkraft som inte framstår som för allt extrema men som har förmåga att fylla ut en position på den politiska skalan.

Från dessa går resan tillbaka till de som rent medialt sattes i pole position när rubrikerna om vanvård på äldreboende kablades ut i etern, men som sladdade av banan i samma stund som debatten tog fart. Att ett sms kan lägga sordi på stämningen är en sak. Men i samma stund finns bristen på otydlighet. Missnöjet från Anders Johanssons sida berodde på Juholts otydlighet rent politiskt. Jag förstår honom till fullo, Sveriges Radios lördagsintervju var Juholt stora möjlighet till få fart på maskineriet, men slängde omedveten in skiftnyckeln bland de socialdemokratiska ekrarna.

Jag är ganska förvånad kring att tydligheten i Socialdemokraternas agenda inte har kommit ut än tydligare. Även om det väcks avsky mot vanvården i sig, finns det ingen tydlig linje i frågan. Juholt tog inte helt avstånd mot vinster i välfärden, och med kongressbeslutet från 2009 har man heller inte stängt dörren för detta. Nog pratat om Vänsterpartiet och deras ställningstaganden, men deras motstånd mot vinster och andra alternativ framstår som mer konsekvent än socialdemokratin.

Socialdemokraterna är i många fall inte motverkat dessa fall. Ansvaret för äldrevården ligger trots allt på kommunerna. I Falun där Socialdemokraterna styr, nystades ett fall kring Carema upp, i Sundbyberg med landets sämsta äldrevård valde Socialdemokraterna att säga upp avtalet med stans i särklass bästa äldreboende.

Samtidigt vill Moderaterna nu framstå som mer tydliga i välfärds- och inte minst äldrefrågor. Äldrekampanjen var sedan länge inplanerad, men det mediala fokuset satte kampanjen på sin spets. Ute i landet finns utmaningarna. Intrycket från vanvårdsskandalerna och hur vinster slussas utomlands ger en liknande bild av de besök som moderata företrädare gör i landet.

Människor som arbetar inom välfärden säger två saker, "Vi vill göra ett bra jobb" och "de extra resurser som sägs komma till vården ser vi inte röken av. I flertalet år har besparingar och effektiviseringar varit en del av vår vardag." I sig blir stela politiska byråkratier lika illa som de som ser till att medel slussas utomlands i skatteparadis. Båda är lika stora hinder för att de resurser som människor förväntar sig ska komma ut i verksamheterna, inte gör detta.

I många fall har många tydlighet som fokus, men de kan te sig olika. För vissa handlar det om en enskild fråga, för andra handlar det om hela partiet.


Bloggar: Högberg, PeterRolf.
Media: AB, DN, DNSvD, SvD.

torsdag, november 17, 2011

Går alltid snabbare och lättare att göra utspel

Igår gick moderata företrädare ut med att företagens skatteflykt ska stoppas. Idag vill Socialdemokraterna samma sak, det är bra. Men Socialdemokraterna är ivriga och vill täppa till hålet direkt.

Det blir intressant att se vad som sägs från Finansdepartementet. Det tar trots allt en viss tid att stifta lag, det går ännu snabbare och lättare att göra utspel.

Bloggar: Niclas, Tommy.

Ingen har patent på åsikter

Moderaterna nu lägger fokus på frågor som traditionellt inte har varit särskilt sexiga för dem. Äldrefrågan kom upp på de interna priolistorna precis när det mediala fokuset blev talande. För Moderaterna är välfärdsfrågorna något som är vitalt för dem när man lyssnar till alla de föredrag där man visar på hur Moderaterna har ett förtroendeglapp att hämta in gentemot konkurrenterna.

Det finns ett problem när någon annan har ett stort förtroendeövertag i en fråga. På det sättet som man kommunicerar frågan och hur man väljer att framställa sin opponents politiska agenda väcker förtroende hos väljarna. Det finns en ambition hos Socialdemokraterna att lägga ut något om Moderaterna som gör att väljarna ska bygga sig en uppfattning som inte riktigt stämmer överens med Moderaternas egentliga agenda.

Nu blev debattatikeln från Sofia Arkelsten och Mats Gerdau en snackis, mycket på grund av att faktamaterial har hämtats från texter på Socialdepartementet, texter som är gemensamma för alla partier och inte något som ett parti äger rätten till.

Jag tycker förstås det är tråkigt att man från kristdemokratiskt håll skulle tycka att detta var ett fall av plagiat. Men jag kan undra varför Anders Andersson inte har använt dessa texter när de nu har funnits att tillgå för alla partier.

För Moderaterna går det inget annat att konstatera att äldre- och framför allt välfärdsfrågorna är prioriterade i nuläget. Det finns inga patent på enskilda åsikter. Moderaterna anpassar sina åsikter för att de ska locka nya väljare. Fokus är trots allt att Alliansen inte gör sig valbara ute i kommuner och landsting. Kristdemokraterna har anledning att vara med och se till att utvecklingen av Alliansen sker även ute i landets olika delar.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: SR.

onsdag, november 16, 2011

Dagens Juholt - tar fokus från det relevanta igen

Tillbaka till politiken igen, Håkan Juholt har trots allt ett tydligt fokus att försöka få upp den politiska agendan igen. Tröttsamt är bara förnamnet i ett parti som har blivit tröttkörda på interna uppror och rent missnöje. Behovet av en öppen konstruktiv dialog, där idéer och tankar lyfts, där de som vågar utmana gamla föreställningar och försöker få partiledningen på andra tankar, inte hängs ut som intrigmakare. Vissa kanske har en övertro att de kan göra stora bedrifter på kort tid, men på något sätt ska deras tankar reflekteras och inte bara ifrågasättas.

Att skåda mediaflödet är trots allt lite uttjatat när det gäller politiska utspel från det juholtska lägret. Lördagens Ekotintervju var ett bottennapp när en framgång som bäst behövdes. Att det skapade missnöje var ett resultat som kunde ha undvikits, men folk kan ju inte bli förvirrade, särskilt partikamrater i fråga.

Håkan Juholt la fram på sitt kongresstal hur förfärligt det såg ut i dagens Sverige. Där kulturen hade blivit en marknad som bara såg till pengars värde och inte värdet av kulturella yttringar. Ett fantastiskt tal rent retoriskt, man fick ett intryck av att socialdemokratin trots allt hade lyckats vaska fram en partiledare som kunde väcka liv i partifolk, från topp till gräsrot.

Sju månader senare sitter jag här och beskådar ett av de alla fel som Håkan Juholt begår. Att förvänta att en statsministerkandidat försäkrar sig om var partiet står, hur fakta ska tolkas och hur det ska kommuniceras är tämligen givet. Att Håkan Juholt nu igen inte kan läsa fakta ordentligt och återigen få stå till svars för sina fel snarare för sin politiska agenda. Skolsegregationen i Sverige är inte högre i Sverige än i USA, första felet. Det som Pisarapporten pekar är betydelsen av socioekonomisk bakgrund i den svenska skolan. Juholt vill hävda regeringens ansvar för detta. Men Skolverket pekar på förändringar som skett på runt 10-15 års tid, fel igen.

Att felen leder till missnöje är en sak. Att tjänstemän nu får nog av att få stå i skamvrån för Juholts fataliteter kan vara förståeligt. Som tjänsteman vill man självklart kunna göra ett bra jobb och backa upp sin partiledning på bästa sätt. Men Juholts förmåga att hela tiden landa fel i politiska utspel; kring Libyen, kring pensionerna, kring SvT-bojkotten, SR:s lördagsintervju och nu skolsgregationen är förstås frustrerade för en del.

Att partier hamnar i kris på grund av mänskliga misstag som inte beror på det politiska innehållet är en sak. När krisen råder på grund av oförmågan att framstå som trovärdig i sina politiska utspel blir verkligheten en annan. Socialdemokraterna står och faller med en partiledare som inte förmår att övertyga i sina politiska ställningstaganden. Jag kan inte direkt säg att jag skulle vilja vara i deras kläder.


Bloggar: DHEGranqvist, Krassman, MikaelTokmoderaten, Westerholm
Länkar: ABDNDN, Exp, ExpExpSvD, SvDSvD.

En missad smash - vissa prioriterar internstrid

Jag tycker förstås att det är lägligt att både Moderaterna och regeringen tar större ansvar för att få upp äldrefrågorna på tapeten. Sedan länge har det varit en akilleshäl, förtroendeglappet i välfärdsfrågorna har varit talande och därför släpar fortfarande moderater och dess allianskamrater efter i kommuner och landsting där valet baseras just på frågan om vem som är mest trovärdig i just välfärdsfrågor.

Att döma av kommentarerna i sociala forum finns det ett intryck av att Socialdemokraterna har förlorat sin chans att utnyttja kritiken mot privatdriven äldrevård och att hålla regeringen ansvarig. I samma stund anses regeringen ha intagit liknande ståndpunkt som oppositionen, att oppositionen har svårt att komma intill och få grepp om regeringen.

I samma skeende som äldrevårdsdebatten kom upp på tapeten har även nya interna stridigheterna inom Socialdemokratin kommit upp. Nu har kritiken gått att skåda under lång tid, men Anders Johanssons agerande är något helt annat. Att uttrycka önskan att mer behöver göras och att försöka visa en vilja av hur socialdemokratin kan ta initiativ i inrikespolitiken är en form av kritik som är mer konstruktiv och som har till syfte att man vill något gott. Sen finns det sms:et som är av helt annat slag.

På SvD Brännpunkt får regeringsföreträdare och Moderaternas finanspolitiska talesperson lägga ut texten för hur regeringen vill komma åt luckor i skattelagstiftningen, att skattesystemet som vi har är solidariskt och att de som verkar i Sverige visar ansvarstagande och bidrar till det som har skapat god konkurrenskraft och bidragit till god omställnignsförmåga bland annat.

Å andra sidan försöker företrädare för Carema laga sitt rykte genom att bjuda in både privata och offentliga företrädare för att skapa ett nationellt kvalitetsindex, allt för att öka möjligheten till bättre uppföljning. Det är just det talande kring när företrädare inom svensk välfärd och regering på sin sida fokuserar på att komma åt de missförhållanden som har kommit upp i ljuset och som alltid ska belysas, finns de som hade läget att utnyttja sitt förtroendeövertag.

I det läget har ytterligare en ledande socialdemokrats missnöje fått mer fokus i en tid då allmänhetens fokus ligger på något helt annat. I morse hörde jag den före detta riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand skrida ut i etern och påpeka det som han skrev på sin blogg att socialdemokrater som uttrycker kritik öppet, oavsett om det är konstruktiv eller rent missnöjesyttrande borde "veta hut". Det blir rätt tragiskt när socialdemokratin har smashläge i en gynnsam fråga, dras mattan under dem bort och de bereder mark för regeringen att ta initiativ i frågan.


Bloggar: Johan.
Länkar: ABDNDNDN, ExpExpExpExprExp, SvD.

tisdag, november 15, 2011

Sending out an SOS - Message in a bottle

Igår beskådade jag rapporteringen kring Håkan Juholts Sverigeturné och dess anhalt i Umeå. Vad som gav intrycket var den gamla visan av att allt som ofta skylla på yttre faktorer och inte på sitt eget agerande. Lokala SSU-företrädare fick chansen att inför rikspress förklara att deras ledare Håkan Juholt var en felbehandlad man i inrikesmedia och att detta var det främsta skälet till socialdemokratins tillbakagång under den senaste tiden.

Faktum är dock att tillbakagången har varit ett faktum sedan nederlaget 2006, och att skylla på medier i allt tid och otid lönar sig inte. När Moderaterna led sitt nederlag 2002 var Moderata Ungdomsförbundet tidigt ute och krävde förändringar i organisationen. Det kanske sved kortsiktigt, både för MUF och för partiet, men resten är ju som sagt historia.

Idag har varit en ny dag och rapporteringen kring Håkan Juholt tycks inte undgå att hitta något negativt. Om det är en medveten felbehandling av Håkan Juholt kan det vara läge att fundera varför problemen hela tiden tycks fastna som ett kardborreband på hans gråa kostym. När hans turer handlar om att be om ursäkt inför rörelsen landar i att be om ursäkt för att han tidigare bad om ursäkt blir hans tidigare ställningstaganden rent politiskt inte helt olikt hans agerande när det blåser kallt omkring honom.

Intrycket från hans agerande i lördagens intervju i Sveriges Radio skapade sannerligen mycket förvåning hos många av hans politiska motståndare. Att hans prestation nu väcker missnöje ända upp i partiledningen är ett nytt huvudbry som får Juholt och resten av partistaben att fokusera mer på ledarens agerande utåt och missnöjet kring den närmaste kretsen, än det politiska samtalet som hade mått bättre om de olika politiska alternativen hade fått spela ut mot varandra.

Anders Johansson har lämnat en del intryck för sitt agerande. I Sigtuna har det handlat mycket om hans plaktpolitiska beteende, att dyka upp när band ska klippas och kommunala bad ska öppnas, men när den kommunala skolan som figurerar på de nationella bottenlistorna har inte mycket energi funnits till övers. Rent nationellt fick nu människor ett första intryck av hans tankar och åsikter kring partiledningen.

Anders Johansson kanske lider av en för tjock sms-tumme, men det hela gör historien intressant, när ett meddelande som är tänkt att vara för en intern skara personer når ut externt och blir av nationell dignitet, i den grad att partiledningen ännu en dag får kommentera missnöje istället för politisk agenda.

Jag kan inte känna att jag är helt nöjd inför situationen. När Moderaternas främsta utmanare, företrätt av den som utmanar Fredrik Reinfeldt om statsministerposten ständigt får kommentera sitt flifloppande, inte bara politiskt utan nu också i krishanteringshänseende växer bilden av en ledare som inte är mogen sin uppgift och tar mycket av fokus från övrigt. När kriserna har ebbat ut kan Moderaterna fokusera på att visa att det finns ett alternativ som inte är lika ansvarsfullt som dem själva. I nuläget tycks inte uppgiften vara särskilt svår.


Länkar: ABDN, DNDN, Exp, ExpExpExprExp, SvD.
Bloggar: Högberg, Kent, MMKTokmoderatenVästrosWesterholm

Vänstern och demokratisynen

Vänsterpartiet har anammat liknande metod för att vaska fram sin nya partiledare som Miljöpartiet och Centerpartiet. En mer öppen och transparent process således. Att medlemmar får mer insyn i vad varje kandidat har att komma med är i sig positivt. Trots att en öppen process an ses som mer demokratiskt och en snygg gest mot alla medlemmar är det just detta med demokratiaspekten. Följande fråga ställdes tydligen under gårdagskvällen: "Vilket är mest demokratiskt av USA och Kuba?"

Det känns lite smålustigt att en sådan fråga ställs under en utfrågning av kandidaterna till ny vänsterpartiledare. Dock är det mest tragikomiska att ingen av kandidaterna förmår att avge ett tydligt svar i själva frågan. Det är just det här med Vänsterpartiet och synen på demokratin. Vi på högerkanten anklagas hela tiden för att köra med det traditionella kommunistspöket, detta gav ju inget annat än mer vatten på kvarnen.



måndag, november 14, 2011

Ett uppdrag med delvis missriktad fokus

"Därför uppdrar vi åt Socialstyrelsen att göra en studie av om kvaliteten på något sätt skiljer sig åt i verksamhet utförd i privat kontra offentlig sektor." Några av de inledande orden i det pressmeddelande som kom från regeringen idag. Jag finner det välkommet att man går till botten med bristande kvalitet på våra äldreboenden. Men fokus i uppdraget är missriktat. Det som uppdras till Socialstyrelsen är att visa på eventuella kvalitetsskillnader på driftsformer, inte själva kvalitén i sig.


Enligt en lista som Aftonbladet har fått fram, fanns ingen privatdriven äldre bland de tjugo sämsta, samtidigt visar studier från SNS att det är svårt att utröna några egentliga skillnader mellan privat och offentligt driven äldrevård. Vad som är bäst generellt är svårt att avgöra, vårdbehoven är individuella och ett alternativ som är bra för den ene bör rimligtvis inte var bra för den andre. Att främja valfrihet och ge beslutanderätten till den enskilde att kunna välja den som tillgodoser den enskildes behov är alltid den väg som måste prioriteras.


Äldrevården drivs av två problem, att kvalitén inte efterlevs och att det ger upphov till att göra stora vinster, vinster som man inte behöver beskattas för. Därför blir det andra uppdraget mer relevant, men inte det som löser den goda kvalitén. Att näringsverksamhet som bedrivs i Sverige ska beskattas här är tämligen självklart. Grunden till de stora vinsterna är att man i stora drag tillåts att spara in på det som är tänkt att skapa god kvalitet till de äldre. Därför är kvalitetskraven vitala.


Hur ska man se på utvecklingen kring att fler privata alternativ växer fram? I grunden är det ett gott tecken, personer som har varit tvingade till en och samma arbetsgivare erbjuds nu möjlighet att driva egen välfärdsverksamhet i privat regi. Det kan tyckas konstigt att den bransch som är den som domineras utav kvinnor väcker sånt motstånd mot möjligheten att få driva verksamheten i privat regi.

Samtidigt vill vissa se de privata alternativen som problemet. Dock handlar det om att de privata alternativen är svaret på problemen. Det som Simon Westberg skriver blir relevant

"Svenskt 1900-tal var ett högskatteexperiment av unikt slag. Politiker, övertygade om välfärdsstatens överlägsenhet, utvidgade det offentligas domäner i ett rasande tempo. I dag ser vi resultatet. Trots världens högsta skatter brister välfärden. Samtidigt innebär avsaknaden av egna besparingar att stora grupper är oförmögna att hantera de väntetider som välfärdsstatens utformning ger upphov till. Detta är ett illavarslande tecken som måste tas på största allvar"
Hade de offentliga verksamheterna varit som människor hade förväntat sig till hade behovet av andra alternativ varit begränsad. Dock går det aldrig att driva en äldrevård som är helt och hållet likriktad, därför finns behoven av variation inom äldrevården, allt för att passa den enskildes behov.

Faktum är att kvalitén är och har varit det stora problemen under lång tid. Fokus ligger på kommunerna att tillgodose en bra äldrevård. Fokus på kvalitet och när upphandling av äldrevården sker, ska den ske på grunden av att den som man avtalar med eftersträvar en kvalitet som är minst lika bra eller bättre. Kommuners ansvar går aldrig att naggas och tillsynen av deras ansvar har all anledning att förbättras.

Bloggar: Annie, CarolineGöranJohan, JohanMikael, PeterRadikalen, Sten.
Media: AB, ABAB, AB, AB, DNDN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvDSvD, SvD.

Även M behöver förbättra sin syn på äldre

Moderaterna har på morgonen släppt en debattartikel där äldrefrågorna ska få större fokus i den politiska utvecklingen av partiet. Det är enligt den information som jag har fått och den grupp som nu ska utveckla den moderata äldrepolitiken ska nu börja arbeta. Tajmingen för det här är minst sagt passande, att nyhetsbevakningen nu fokuserar på äldrevården och de missförhållanden som har varit gör arbetet än mer relevant.

Detta handlar dock om en mer långsiktig agenda. Fortfarande är det ett faktum att Moderaterna har ett förtroendeglapp gentemot främst Socialdemokraterna när det gäller vård av äldre. Att fokus nu läggs på just äldrefrågor är dels för att man ska kunna presentera ett trovärdigt alternativ och visa att man ser samhällsproblemen och tar dem på allvar.

Det finns områden som exemplifieras och som den moderata äldregruppen ska kolla på, några tankar om dessa.

Enligt den undersökning som har gjorts är just hälsan det största orosmomentet. Att äldre får en vård som är kvalitativ men också att de känner sig väl mottagna är vitalt. Att införa vårdlotsar inom vården för att främst ta hand om de med stora behov är ett förslag som har lyfts fram, främst i Stockholms landsting. Detta är en grupp som upptar en stor del av vårdresurserna, därför behövs det kompetenta resurser som ser till att dessa människor hamnar rätt bland de olika vårdinstanserna och får rätt behandling i tid.

Det främsta intrycket från moderata besök hos välfärdsinrättningar runtom i Sverige är att de resurser som kommer välfärden till del inte når längst ut i de verksamheter där behoven finns. För många är besparingar regel än undantag, oftast är det någon däruppe som har resurserna och makten över verksamheten. Redan där finns något som den moderata äldregruppen har något att kolla på, där finns ett konkret exempel från vardagen.

Att den retorik som handlar om att kvalitet ska gå före försvarandet av driftsformer är vital för en äldrepolitik som ska vara tilltalande och ska ge Moderaterna mer förtroende. Vi kan alla uppröras över de missförhållanden som har inträffat, men att ta diskussionen om hur vården ska bedrivas är en fråga som kommer göra att Moderaterna fortsatt kommer att ha ett förtroendeglapp i frågan. Det handlar inte om att gnälla, det handlar om att ta ansvar och visa att man nu tar frågorna på allvar. Där finns intresset för att arbetet faktiskt ska utröna i något bra.

Bloggar: Elias, LottaPeter, Peter.
Media: AB, ABDN, DNExp, ExpExpExpExp, SvDSVT.