söndag, januari 29, 2012

Överklassafari - varför bygga solidaritet när du kan bygga klasshat?

safari, ursprungligen en jaktexpedition i vildmarken, särskilt i mellersta och södra Afrika; numera vanligen en resa genom ett naturområde för att uppleva och fotografera djur. - Nationalencyklopedin.

Människans begivenhet för att beskåda andra djur har funnits sedan länge. Begivenheten av de vidsträckta savannerna, de vilda djuren som lever på sina egna villkor, ett sant skådespel utifrån Darwins teori om endast den starkaste överlever. Numera finns det en annan typ av safari, där saker som the big five numera inte något som eftersträvas utan bilden av vidunderliga hus, metallstaket och ett kvitto på hög lyx och flärd. Nöjet av att beskåda vilda djur och förundras över deras överlevnadsförmågor har förbytts i nöjet av att se överklassens leverne och lära sig att hata det.

Jag läser utifrån Peter Kadhammars egna ord från den busstur som begav sig ut till det numer berömda Solsidan, området som gav namn till en av nutidens mer eller mindre kultförklarade serier om tre par med helt olika liv. I sig var det en drift med människor som bor ute i området, men i det här fallet när ett gäng människor med ett helt annat perspektiv på respekten till ägande förbytts humorn mot en känsla av avsky.

Varför visa solidaritet mot din medmänniska när du kan bygga ett hat gentemot honom, bara för att han råkar vara en person med en liten finare bil, ett större hus och lite mer pengar pengar på kontot? Odla ditt klasshat är parollen för resan där en buss fullastad med människor beger sig ut till villaområden där lite större och lite finare byggen avlöser varandra på rad. Det är alltså en avsky som ska byggas gentemot dessa människor, trots att det i många fall handlar om människor som slitit dag ut och dag in med sitt eget företag eller sin roll som direktör i någons annans, skapat jobb åt andra och fått lön för mödan.

Sverige är ett lotterisamhälle, sju killar på ett bruk utanför Vimmerby vinner nästan 140 miljoner kronor och alla unnar dem vinsten. Men när någon drar in fem gånger mer i månaden än vad vissa gör på ett år på frukten av sitt eget hårda arbete, då passar det inte i vissa människors smak. Där arbete är en rättighet som alla vill ha men inget som får berika hur mycket som helst i pengar.

"Alla samhällen har sina slutna områden där man ser med misstänksamhet på utomstående. Ju mer isolerat lokalsamhället är, desto större är misstron mot främlingar." Med dessa ord kan man då fundera kring det faktum att en samling människor sätter sig i en buss, åker ut till ett välbärgat villaområde och beskådar människorna där på samma sätt som djuren på savannen. Att de som bor där är några annorlunda som man ska hålla sig undan istället för att umgås med, hata istället för att visa respekt för i egenskap av vanliga människor.

Vänsterns syn på ägande är rätt suspekt. Devisen Allt åt alla tycks i många likna mer totalitarism, att man genom tvång omfördelar andra människors pengar. En form av omvänd girighet där det ropas ha ha ha, men desto mindre om att själv ge. Människor på Solsidan har tjänat lite för mycket, därför ska deras pengar tas och ges till andra, även om pengarna har tjänats in genom stora uppoffringar, av människor som gett mycket av sin tid och engagemang för att känna att mödan lönar sig. Det pratas om hur mycket de har tjänat men inte om hur mycket de har gett tillbaka, i form av skapade arbetstillfällen. Inget gott finns med dessa människor i vänsterns värld.

Allt med medan en buss med bortskämda människor sitter och tror att det bara är att ta från andra, se till sitt klasshat istället för kärlek till sin medmänniska. Varför bygga solidaritet när man kan bygga hat? I min bild kommer svensk vänster alltid vara sinnebilden av de som tror sig vilja bekämpa klasserna, men som inte drar sig från att måla upp skillnaderna och förmedla en samhällsbild av vi och dem. Det är något unket med den synen. En främlingsfientlig syn där vissa människor utmålas som något man ska hata och helst göra sig av med.


Media: DN, DNNewsill, SvD.