söndag, januari 15, 2012

Svensk vänster i demokratins björntjänst

"Det är vår demokratiska rätt att få demonstrera!" Ett argument som ofta anförs från svensk vänster. Självklart, mötes- och demonstrationsfriheten är en av grundbultarna i vilken fungerande demokrati som helst. Den som ifrågasätter dess principer skulle tämligen förlora allmänhetens förtroende. I kölvattnet av gårdagens demonstrationer mot Carl Bildt blir man påmind om dessa principer.

Men det är här som skiljelinjen går. I många länder använder folk sitt ord för rätten till just dessa friheter som vi tar för givet. För svensk vänster har viljan att demonstrera varit genuin, men prioriteringen kan ju ibland ifrågasättas. Det som väcker vänsterns ilska beror till stora delar på de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som nyligen dömdes för terrorbrott i Etiopien. Grunden till deras resa, att granska ett företags agerande i landet, ett företag tidigare representerat av en man som idag sitter som svensk utrikesminister och som nu anförs som skäl till att inte tillräckligt görs för att få dessa journalister fria.

I grunden ställer jag mig frågande till varför en utrikesminister inte skulle göra tillräckligt mycket bara för att han tidigare var involverade i ett företag som var föremål för dessa två journalister. Men låt oss förhålla oss till demonstrationerna. Det är två scenarion vi kan se framför oss, en etiopisk regim med ett rättsligt system som är starkt politiskt influerat och en svensk utrikesminister som har det yttersta ansvaret för Sveriges bilaterala relationer med andra länder.

Det som hade varit gynnsamt vore om man i detta läge använde sina demokratiska rättigheter för att markera mot en auktoritär regim som fängslar journalister på tvivelaktiga grunder, manifestera för journalisters rätt att få göra sitt jobb, en till grundbult i vårt demokratiska system. Svensk vänster återigen i sitt nötskal prioriterar att demonstrera mot en minister i en demokratiskt folkvald regering istället för att demonstrera mot att länder förtrycker människor och nekar dem deras demokratiska rättigheter. Återigen en rättighet som de har men det är återigen vad de hellre prioriterar som ställer en frågande.

"Svenska marxist-leninistiska aktörer reagerar över att marxist-leninistiska journalister sitter fast i ett marxist-leninistiskt land", något som skribenten Fredrik Segerfeldt hade svårt att släppa. Jag själv har svårt att släppa det faktum att det är viktigare att demonstrera mot Carl Bildt än att demonstrera mot den auktoritära regimen i Etiopien som har fängslat två svenska journalister, även om jag inte ifrågasätter deras rätt att göra det.

Att svensk vänster oftast anför denna vilja, att använda sina demokratiska rättigheter att markera mot demokratiskt folkvalda istället för att markera mot auktoritära regimer är i sig inget nytt. Att göra demokratin en björntjänst är något av ett kännetecken, alltid använda sina demokratiska rättigheter men alltid på något sätt hamna på fel sida i människors kamp för frihet och demokrati. Ränderna tycks aldrig gå ur.

Media: ABSvD, SvT.