tisdag, februari 14, 2012

En kärnfråga för Sveriges framtid

Stefan Löfven har öppnat för breda diskussioner gällande energipolitiken. Till skillnad från sin företrädare finns det, som det konstateras att Löfvens inställning är lite mer avhållsam och gör det intressant att se vilka avsikter han har i eventuella överläggningar med regeringen om energipolitiken. Som Metallordförande tog han strid för kärnkraften och uttryckte säkerligen en mer positivare inställning till den energiöverenskommelse som regeringen tog fram, än den inställning från de rödgröna om att avveckla en av de bärande delarna i svensk energipolitik.

Skillnaden är nu denna, Löfven har ett kongressbeslut i ryggen. Kärnkraften ska avvecklas, men i den takten att energi inte jobben hotas. Hur den ekvationen ska gå ihop blir det intressanta, och om just parametern togs upp i eventuella överläggningar skulle bli intressant att se hur den skulle bidra till en konsensus gällande energipolitiken.

Den energiöverenskommelse som ligger vilar på tre ben, kärnkraften säkras, svenskt fossiberoende ska fasas ut och förnyelsebara källor ska byggas ut. Det är förstås en dålig väg om Sverige i nuläget äventyrade både jobb och klimat då en snabb avveckling skulle leda till risken för energiunderskott. Ett underskott som oftast leder till import av mindre klimatneutral energi. Grunden för svensk energipolitik bör vara att kunna garantera ett överskott av ren energi som kan erbjudas på den europeiska energimarknaden.

Kärnkraften är en kritisk punkt i diskussionerna. Stefan Löfven har två utmaningar i ryggen, dels kongressbeslutet och del inställningen från de två tidigare rödgröna koalitionspartnerna om sitt mer genuina motstånd mot kärnkraften. Samtidigt finns det utvecklingsbehov:
  • Aktiv forskning för att förbättra kärnkraftens säkerhet och effektivitet.
  • Möjligheten att utvinna i fler steg och således korta ner halveringstiden i kärnavfallet, samt således minska förvaringstiden på uttjänt kärnavfall.
  • Möjligheten att kunna bedriva kärnkraftsverksamhet utan att avsevärt mycket uran behöver brytas.
Stefan Löfvens ambition att förhandla om kärnkraftens framtid är förstås intressant. Respekten för både jobben och att svensk energi ska sträva efter större klimatneutralitet är två parametrar som spelar roll. Om Löfvens medverkan skulle innebära förändringar i svensk energipolitik återstår att se, det är dock intressant att se avsikterna.
Media: DN, DN, DN, DN.