måndag, februari 20, 2012

Fridolins jakt på människors vardag

Tar mig en titt i dagens Expressen, idag med intervjun med Gustaf Fridolin. Intervjun känns aningen skrattretande. Behovet av omställning finns, men den omställning sker i Fridolins värld främst genom att beskatta vanliga barnfamiljer med högre matpriser och dyrare Thailandssemestrar, hellre än att se behovet av där de klimatfrämjande insatserna kan göras.

Sverige har på sista tiden ökat sina klimatutsläpp enligt Naturvårdsverket siffror. Ett steg i fel riktning förvisso, men totalt sett är Sveriges dryga 2 promille i totala klimatutsläpp globalt en fingervisning om att rätt saker måste göras någon annanstans, till skillnad från att göra fel saker på hemmaplan. Ser man till Gustaf Fridolins inställning ska mycket göras här hemma, men vad Sverige ska göra globalt är frågan.

Intervjun med Fridolin i Expressen är ingen munter läsning. De långtgående förslagen slår hårt mot människor runtom i Sverige. Det pratas om morötter, behovet av omställning. Men medlet är piskan, människor ska tvingas betala högre skatt för flyg, människor som med akademisk examen ska få betala högre skatt och kommuner ska tvingas på olika åtgärder.

Nu låter detta som att det finns ett rent motstånd mot klimatfrämjande åtgärder. Men i sig måste det finnas incitament för gott miljötänk, när trebarnsfamiljens Thailandsresa ska bli 6 000 kronor dyrare kan man fundera kring vilken empati det finns hos Gustaf Fridolin. Slaget mot åkerinäringen ska slå direkt, trots att omställningen till en mer klimateffektiv åkerinäring kan ta form. Investeringar görs i järnvägen, men som Trafikverket nu konstaterar befinner man sig i ett kapacitetstak, det går inte fortare än vad det görs nu enligt dem. Men Gustaf Fridolin vill påföra skatter på åkerierna här och nu.

Förlorarna är enskilda konsumenter.
Behovet av åkerinäringen är lika stor som behovet av att underhålla och investera i ny järnväg. Dock kan inte järnvägen nå överallt, där finns behovet av att åkerinäringen får ut sina varor, bl a till mataffärerna. De samhällsmässiga konsekvenserna av att det blir dyrare för åkernäringen att få ut livsmedel i mataffärerna slår i slutändan på enskilda, barnfamiljer, pensionärer och ensamstående är de som får betala för Fridolins skatteiver.

Lösningen på våra samhällsutmaningar måste vara att skapa morötter till att ställa om. Att fler köper närproducerat, att fler åker kollektivt och att de kollektiva trafiklösningarna görs smartare för att undvika många av de onödiga resorna som avskräcker folk från de kollektiva lösningarna. Exempelvis tar en t-banefärd mellan Alvik och Liljeholmen ca 25 minuter, med Tvärbanan tar den 10 minuter.

Det intryck man får från intervjun med Fridolin får en att känna skepsis mot Miljöpartiets agenda. Från den situation som gav dem deras framgångar får man nu känslan av att giren nu tas ytterligare vänsterut, mot en syn där gott miljötänk ska straffas fram, där inkomstskatter för de som uppoffrar sig genom akademiska utbildningar ska höjas. Gustaf Fridolin tror sig se att människor kommer gilla det som han föreslår. Undrar om de kommer gilla det när förslagen blir verklighet.