måndag, februari 06, 2012

Is it the end eller är det dags att börja förstå kapitalismen?

Grekland är statsbankrutt, de lever på förhoppningen att andra länder skjuter till sig av medel för att få den grekiska statsapparaten att fungera. Något liknande uttryckte statsminister Fredrik Reinfeldt om Greklands situation under det senaste EU-mötet. En tragisk situation, men är det slutet på något speciellt eller bara insikten om att det är dags att inse hur kapitalismen fungerar?

Det som sker i Grekland har trots allt i min mening inget med kapitalism att göra. I sann mening skulle inte kapitalister i tid och evighet pumpa in nya pengar i något som ansågs som dött och utan potential. Det är så det fungerar, det som inte fungerar dör ut till förmån för det livskraftiga.

Att DN släpper fram Johan Lönnroth, det är bara det att det är typ 40 år för sent. Eposet blir dels en förtröstan till att löntagarfonderna inte blev fullt utvecklade. Sen utvecklades en förhoppning om att det i sinom tid kommer ett skede när socialismen är fullt utvecklad.

"Dagens unga kommer i allt mindre grad att låta sig styras av kapitalistiska eller statsbyråkratiska hierarkier. De bygger nätverk och förvaltar själva sina företag. Det finns ingen kungsväg mot målet. Bara miljoner små stigar. Det kommer säkert att ta något sekel innan vi når den frihetliga socialismen."

På något sätt sjungs socialismens lov, trots att de flesta människor tycks ha insett problemet och insett hur fel de hade. För som en viss Hökmark brukar säga, de hade fel igår, de har fel idag, och de kommer ha fel imorgon. Är det något fel med kapitalismen? Nej, det som speglar sig idag, när stater går in i stater med finansiella medel är knappast att ses som kapitalism. Men har kapitalismen fallerat? Dessa bilder säger något:
Källa: Angus Maddison, Groningen Growth and Development Center, http://www.ggdc.net/MADDISON/oriindex.htm
Källa: Improving the Odds of Achieving the MDGs : Global Monitoring Report 2011, Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) 2011. Prognos för 2015. Extrem fattigdom definieras som en inkomstnivå understigande motsvarande 1,25 dollar per dag, justerat för skillnader i prisnivå.

"Det blev inga (riktiga) löntagarfonder. Politiker i alla länder anpassade sig till det gränslösa kapitalets krav."

Eller så vara det bara så att människor stod upp mot det gradvisa tvångsövertagande som löntagarfonderna innebar. Företagarnas rätt till sitt eget livsverk var viktigare, dock innebar det inte att de anställda är helt maktlösa. Genom den modell som politiker från alla block står bakom, fungerar arbetsmarknaden på det viset att avtal ingås mellan fack och arbetsgivare. Arbetsgivare kan inte helt och hållet bortse från arbetstagarnas lönekrav, men de slipper våndan av att deras företag glider dem ur händerna.

Johan Lönnroth må predika socialismens väl, men att hans text nu publiceras kan rent ironiskt sett se ut som orsakat av ett tryckfel. För det sker typ 40 år för sent.