lördag, februari 11, 2012

Lindberg urvattnade begrepp och har vänstern tagit itu med sin svans?

Scummanifesten grundar sig i ett hat mot det manliga könet. När kritiska reaktioner väcks mot att en teater sätter upp detta manifest som en sorts hyllning till den snarare än att peka på dess absurditet, framställs kritiken som ett form av hat. Det gör det hela rätt tröttsamt, när respekten fakta blev irrelevant och påkladdandet av kopllingar till mer extrema miljöer tar vid.

Läser man Anders Lindbergs krönika på bästa plats i Sveriges största dagstidning, blir man aningen förbryllad vid hur långt anklagelserna får gå trots att fakta inte tycks vara särskilt vägledande. I denna artikel som är en spinoff på en annan mer omfattande artikel under veckan. får man känslan av att så fort man uttrycker kritik mot till exempel feminism, hatar man den och vips har man ett samband med den där Anders. Behring Breivik alltså.

Jag har vid tillfällen kritiserat feminismen, jag har ibland uttryckt oro för att den mångkultur som jag ser den, som en möjlighet till olika kulturer att möter varandra, snarare leder till mer av subgruppering som i sig skapar större intolerans mot andra. Det är just i detta avseende som just hatet som begrepp blir rätt urvattnat. Kritik mot dessa element uppfattas av människor likt Anders Lindberg vid hat, och rent krasst vid just rasism. Den bild som utmanar den bild som just Lindberg och den gemene vänstern har, avfärdas som rasistisk ifall den vågar andas ett uns av kritik eller utmanar den självbild som just vänstern har.

Men kritik ligger i mina ögon långt ifrån hat, för kritik handlar i många fall att man uttrycker en oro att saker och ting leder fel, att feminismen inte skulle leda till mer jämställdhet och att mångkulturen utvecklas på det sättet som gör att subgrupperingar mellan människor bildas och förhoppningen om ökad tolerans snarare leder till mer intolerans. Men det är just i denna aspekt som rasistkortet kastas upp av en upprörd vänster som inte tycks anse att dessa frågor ska diskuteras.

Det är just detta som är det oroande, när begrepp kastas upp hur som helst och gör dessa urvattnade. När Åsa Linderborg liknar jobba till 75 vid slaveri, eller när just kritik mot något, framställs som hat och i många fall som rasism. Jag är inte oroad över den kritik som exempelvis Timbro eller Axess förmedlar, därför där handlar det om ambition till en konstruktiv debatt om hur saker och ting ska bli bättre. Jag är mer oroad över när hat blir ett element, eller det faktum när man använder begrepp på ett oansvarigt sätt som gör dessa begrepp urvattnade.

"Skulle vilja se ett enda konkret exempel på när ex  "göder det hat" som breivik sen kunde växa i." - Malin Sahlén.

Att svensk vänster tycks finna det mer lägligt att befläcka sin motståndare med olika typer av argument eller ställningstaganden samt gör krampartade försök till ihoplänkningar med olika typer av extremiteter är just det  som är oroande. Om det är den demokratiska borgerligheten som ska "ta itu med sin svans" kan man undra, har svensk vänster tagit itu med sin?