fredag, februari 03, 2012

Om framtiden för svensk forskning och en bit om näringslivet

Som en följd på mitt inlägg från gårdagen kom en inlaga gällande synen på svensk forskning och hur den kan utvecklas. Sju forskare tar upp exempel på hur svensk forskning kan utvecklas för att vara i framkant i fortsättningen. Samtidigt står utbildningsminister Jan Björklund i tv och säger att det behöver satsas på "eliten" inom svensk forskning. En kontroversiell men relevant åsikt.

Det finns intressanta aspekter att presentera en proposition som inte bara är lika generös som 2008 års proposition utan också är mer fokuserad på att lyfta fram de komponenter som kan betyda något för svensk konkurrenskraft. Mona Sahlin var under sin tid imponerad över det faktum att Kina då examinerade en halv miljon ingenjörer årligen, något som säger något om den globala konkurrensen. Sverige kan inte tävla i den ligan men kan tävla i att lyfta fram de allra främsta.

Det är just detta som de sju forskarna på DN Debatt anser vad som behöver göras. Den stora delen av de tilldelade forskningsanslagen bör ges till de som verkligen kan prestera på topp. Sverige lägger stora belopp på forskning, det är inget problem enligt forskarna. Problemet kan dock tyckas, vilket jag har upplevt under min tid i universitetsvärlden, att det kan bli lite för spretigt. Att myndigheter som Vetenskapsrådet fördelar sina anslag så att de tar hänsyn till de mest relevanta problemen och frågeställningar inom forskningen.

För svenskt forskningsklimat är det just denna aspekt som behöver tas tillvara i höstens proposition. Problemet är inte resurser, utan hur tilldelningen av resurser fördelas. De fyra punkter som lyfts fram är värda att ta tillvara på:
  • Den individuella forskningsledaren ska stå i centrum för forskningen.
  • Forskarinitierade projekt ska dominera statens forskningssatsningar, inte regerings- och universitetsstyrda program.
  • Det krävs tydliga, attraktiva och konkurrensutsatta karriärvägar för unga forskare i den kreativa fasen efter disputation och postdoktorstjänstgöring.
  • Rörligheten bland svenska medicinska forskare måste stimuleras.
Om utbildningsminister Jan Björklund själv anser vikten av att satsa på eliten inom svensk forskning, den som kan stå i centrum, utveckla svensk forskning och leda den framåt, är det en välkommen och helt relevant inställning. Svensk forskning får inte falla för frestelsen att anslag ska fördelas allt för brett. Sverige är en kunskapsintensiv men liten  forskningsnation i helheten. Det krävs att resurserna då fördelas mer till de som kan driva sina områden framåt.
För svensk näringspolitik innebär det också en del frågor. Stefan Löfven har fått för sig att göra Socialdemokraterna som de som står upp för företagsdirektörernas vurm. Som ordförande i IF Metall stod Löfven upp för ett samförstånd som gynnade både hans medlemmar som de parter han förhandlade med.

Att ge svenska företag långsiktigt gynnsamma förutsättningar är en grund i detta arbete. Då måste skatterna bli mer gynnsamma, bolagsskatt, värnskatt som slår mot många akademiker likt de som arbetar på exempelvis Astra Zeneca, och mer därtill. Lokalt sett
 skapas gynnsamma förutsättningar för att företag kan etablera sig just där. Södertälje har vägarna, järnvägarna och sjöfarten. Att de har förutsättningarna för att bli en stad som lockar till sig företag finns, den politiska viljan måste finnas för att företag ska bli lockade.

Media: AB, DN.